onsdag 6 november 2019

Läxhjälp för föräldrar?

"Skriv den additiva inversen". Okej...är det något man kan äta? Jag behöver tre livlinor här. "Med vilka heltal är olikheten sann?" Olikheten är vadå? Sann?! Wtf?! Jag är snart fyrtio år gammal och min 11-årings matteläxa är rena kinesiskan. Gode gud hjälp mig...

Jag vill börja med att skriva att jag hade ett jättebra samtal i morse med Alice mattelärare så detta inlägget är inte riktat till honom utan till det förlegade system som vi faktiskt har i svenska skolor när det kommer till den här sortens läxor. Jag blir uppriktigt arg och ledsen när jag läser alla mail som fyller min inkorg efter ett inlägg på bloggens facebooksida igår. Vi är JÄTTEMÅNGA föräldrar som känner samma sak. Något måste förändras NU!



Tårarna rinner ner för Alice kinder och bredvid sitter jag och känner mig som världens sämsta mamma. Jag avbokade alla planer för att hjälpa Alice med sin matte inför fredagens prov och ägnade hela eftermiddagen med henne. Tårar. Kramar. Suddgummi och utdragna blad. Bläddrande fram och tillbaka, letande efter bra appar och förklaringar i V-klass och på nätet. Vad betyder ens orden? Vad fan är en invers?

Googlar febrilt efter förklaringar på hur man räknar ut de olika talen och hur man sedan förklarar matte pedagogiskt för en snyftande 11-åring. Kämpar med att inte visa min frustration. Blir jag frustrerad blir hon stressad. Blir hon stressad blir hon arg...och jag blir ännu mer stressad. Och då blir hon ledsen och det låser sig totalt. Och då...kommer den där känslan av att vara värdelös. "Alla andra fattar utom jag!". Inte bli arg. Andas. Som om det inte är jobbigt nog att vara "minitonåring"? Man ska passa in, leva upp till alla andras och sina egna förväntningar, man ska leva i en kropp som är kaos och man ska duga precis som man är. Och så ska man känna sig värdelös och sämst på saker.

Det är snart 30 år sedan jag gick i sexan och inget har förändrats. Eller jo - det har blivit mycket svårare och ännu mer komplicerat. Andra sätt att tänka, räkna och andra ord. Jag förespråkar läxor när det kommer till läsning och saker som måste nötas in. Glosor, multiplikationstabellen...och den viktiga läsningen! Mer läsläxor och bort med matteläxor och andra saker som barnen ska lära sig I SKOLAN. Vi föräldrar KAN inte detta! (Jag vet att en del kan. Ni kunde redan i sexan och heja er så bra.)


Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Jag älskar mina barn och jag vill inget hellre än att hjälpa dem. Speciellt med skolan. Jag vill ha en inblick i vad de gör och på vilken nivå mina barn befinner sig för att kunna se till att de får den hjälp de behöver under skoltiden. Jag älskar att plugga inför prov med dem och se resultaten. Men jag är bestämd i det faktum att det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen och att det är skolans ansvar att fylla dem med de kunskaper som de enligt skollagen ska ha. Det är inte mitt jobb att vara lärare och pedagog i ämnen som jag inte själv behärskar. Lika lite som det är lärarnas jobb att lära mina barn rätt och fel, att man ska visa respekt för sina lärare och klasskamrater eller att man ska vara ärlig och snäll. Det är MITT jobb. Sen måste man såklart hjälpas åt och stötta varandra.

Och allt är inte svartvitt - jag VET det. Jag VET att många föräldrar till barn med diagnoser tuggar fradga varje gång jag tar upp diskussionen om barnuppfostran. Och det är just därför ingen vågar lyfta ämnet. Men vi MÅSTE prata om det här. Vi FÅR inte vara rädda för att trampa någon på tårna eller känna oss kränkta hela jävla tiden. För i grund och botten så vill vi alla samma sak - att våra barn ska ha en trygg och stimulerande skolmiljö där de kan trivas, utvecklas och uppnå sina mål. Idag pratas det så mycket om allas olikheter att man glömmer bort likheterna. De är ju trots allt alla barn...med samma mål även om vägen mot målen varierar något. Vi får inte vara rädda för att prata om våra barns behov bara för att de inte har papper på dem.

Jag går inte i skolan. Det kan inte vara mitt jobb som förälder att sitta med ett söndergråtet barn och ladda hem appar, googla efter räknesätt, ringa runt till andra föräldrar och panikartat försöka lära mig matte på kvällarna för att mitt barn inte ska ha ont i magen och känna sig värdelös. Den här sortens läxor ställer till så mycket oro, osäkerhet och kamp mellan föräldrar och barn och borde förbjudas. Jag förklarade för Alice att om hon får jättedåligt resultat på sitt prov (efter att ha gjort sitt bästa såklart!) så är det inte hon som misslyckats utan skolan. Då har skolan misslyckats med att antingen göra ett för svårt prov eller med att se till att hon fått de bästa förutsättningarna för att klara av det. Provresultatet speglar lärarens arbete mer än elevernas. Samma gäller de nationella proven som hon har ont i magen över. Dåliga resultat i klassen = lärarna har misslyckats med sina mål. Så länge man gör sitt bästa, är uppmärksam och engagerad så ska det räcka. Det ska inte krävas långa kvällar med ont i magen och tårar. 



Vi pluggade sexualkunskap för några veckor sedan. Fnissigt och kul men framför allt lätt att motivera varför man behöver kunna de här sakerna. Men hur motiverar man en 11-åring som har svårt för matte att "Detta kommer du ha nytta av i livet!" när man själv sitter genomsvettig med miniräknare och google och fortfarande inte kan lösa uppgifterna? "När kommer jag använda detta mamma?!" Hela min kropp vill skrika "ALDRIG!!!!" men jag ler lite krystat och kontrar med att "Du kanske blir mattelärare Alice?!" För många utav de här sakerna kommer hon garanterat aldrig att plocka fram papper och penna för att lösa. Och uppenbarligen inte jag heller...så här 30 år senare i livet.

Många hämtar sina barn på fritids klockan fem på eftermiddagarna. Sen ska man kanske åka och handla, köra hem, landa lite, fixa middag, diska, plocka undan, kanske åka fram och tillbaka på olika aktiviteter, duscha och borsta tänderna. Sen är klockan jättemycket. Där emellan ska man hinna prata om hur dagen varit, lösa ett kärleksproblem, ett tjafs mellan kompisarna, behandla en fotvårta, tvätta en maskin tvätt, titta på Lilla Aktuellt och slänga i sig en kopp kaffe. Jag har dessutom en åttaårig grabb som är som ett plåster på mig hela kvällarna och frågar "Kan vi inte bara kela mamma?". Och DET vill jag ägna kvällarna åt. Inte sitta och gråta framför datorn och känna mig som en idiot.


Alice är elva år gammal och gråter över nationella prov och betyg och jag blir tokig. Hela min kropp vill skrika att "DESSA BETYGEN KOMMER ALDRIG BETYDA NÅGOT!". Man ska inte ha ont i magen över betyg när man är elva år. Det enda betyget som borde få finnas i mellanstadiet är betyg i uppförande/ordning och den betygsättningen borde fan följa med årligen hela livet ut. Jag vet många vuxna som hade behövt ett kvitto på sitt uppförande. När man är elva år gammal ska man inte behöva gråta över att man kanske får dåligt betyg i matte eller idrott. I sju år har vi kämpat med en tös som hatat idrotten och gråtit många många gånger över den. Man ska tycka att det är ROLIGT att röra på sig. Så kom det nu in en ny lärare som vände på den där jobbiga känslan på ett par lektioner. Förstå lättnaden man känner i sitt mammahjärta! (Tack Johan för ditt engagemang i eleverna. Vilket lyft för Mellbystrandskolan!)

Nu har vi matten kvar. Jag tog som sagt diskussionen med Alice mattelärare och kände att jag fick väldigt fin respons. Hon bytte grupp direkt idag till en mindre grupp med möjlighet till mer hjälp och imorgon ska jag vara med på mattelektionen. Som läxhjälp för föräldrar (eller dummies, haha). Det är en början i alla fall...och mitt sätt att försöka hjälpa henne genom fredagens prov. Men läxor som dessa...ska bort.

over and out.

//Meekatt...

41 kommentarer :

  1. Jag tyckte om matte under skoltiden, ändå kände jag exakt likadant som Alice kring matteläxorna. Det var tårar, panik och känslor av att jag var värdelös. Vi hade ”veckans läxa” hela högstadiet, och det var bara vidrigt. Min pappa är ingenjör, min mamma biomedicinsk analytiker, ändå gick det inte. Jag har själv en masterexamen i molekylärbiologi, och har läst ett par matematik-kurser på universitetsnivå. Ändå bävar jag inför mina eventuella framtida barns matteläxor. Jag hoppas att de hunnit avskaffa dem innan jag hinner bilda familj.
    Lider med er, ni är bäst! Det är systemet som är fel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi håller tummarna för det! Tack för pepp!

      ("masterexamen i molekylärbiologi". Låter apcoolt faktiskt, haha.)



      Radera
  2. Jag fattar inte heller något av matten.. Men när jag gick på lärarhögskolan för några år sedan hade vi en kurs som hette matematik som språk och då var det något som klickade till hos mig. Jaha är det därför jag inte förstår matte, för att det är ett främmande språk som jag inte kan lära mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite som kinesiska...eller franska. ;)
      Men skönt med en aha-upplevelse och en förklaring. Det är inte för alla...

      Radera
  3. "Vi FÅR inte vara rädda för att trampa någon på tårna eller känna oss kränkta hela jävla tiden. För i grund och botten så vill vi alla samma sak - att våra barn ska ha en trygg och stimulerande skolmiljö där de kan trivas, utvecklas och uppnå sina mål. Idag pratas det så mycket om allas olikheter att man glömmer bort likheterna. De är ju trots allt alla barn...med samma mål även om vägen mot målen varierar något. Vi får inte vara rädda för att prata om våra barns behov bara för att de inte har papper på dem."

    Hallelujah!!! BÄSTA jag läst!!! I min dotters klass finns det så mycket extra resurser att jag tappat räkningen. Men min dotter hinner man inte riktigt med utan hon glöms bort i mängden av de som ska klara allt utan extra hjälp. Bästa texten. Tack för att du ALLTID vågar och är grym. Gråtit timmar över läxor här hemma i soffan. Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, vi måste våga prata om det även om det är lite knepigt och många har taggarna utåt.
      Vi vill alla samma sak och måste kunna hitta gemensamma vägar dit.

      Kram på dig! Gråt inte över läxorna - ryt ifrån i skolan!

      Radera
  4. https://www.matteboken.se/
    Förklarar på ett lätt sätt. Både med video och exempel.

    SvaraRadera
  5. Det här kan vara det bästa och viktigaste jag läst på mycket länge!

    SvaraRadera
  6. En annan mamma som hatar matte6 november 2019 07:55

    JAAAAA!!!! Tack Meekatt!! Delar på Facebook och tar kampen med dig! Bort med matteläxor!! Älskar att du skriver detta! Skönt att du fick bra gensvar från läraren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Ja, bort med matteläxorna och heja alla våra bra lärare!

      Radera
  7. BRA RUTET KATTEN!! Du har så skola tankar kring läxor, anavarsbiten och betyg! Snälla börja jobba på skolorna eller ge sig in i politiken! Har sagt det förut att ingen lyfter en debatt med så mycket känsla som du. Hatten av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för fina ord! Men att jobba i skolan är nog inget för mig. Mitt tålamod hade satt mig i fängelse efter en vecka, hahaha. ;)

      Radera
  8. Mamma till barn med ADHD6 november 2019 08:12

    Yes!!! Yes!!! Yes!!!

    SvaraRadera
  9. Förstår inte varför dina barn ska lida för att du inte orkar läsa ikapp lite matte? Är man som du skriver anart 40 bast ska man nog ifrågasätta sig själv och inte skolan, haha. Pinsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det enda som är pinsamt är din kommentar. Har du en aning om hur tufft barnen har det i skolan idag? Hur mycket svårare och krångligare allt har blivit, som tex matten. Jag är duktig på matte men till och med jag har hade svårt att förklara en del tal för min dotter när hon gick i 6an. Det är inte bara att sätta sig ner och lära sig matte på nytt. Skolan idag är ljusår från hur den var förr. Jag har haft många diskussioner med lärare och rektorer genom åren. När till och med de har problem med alla dumma påhitt som Skolverket hittar på så är det knappast vi föräldrar som kämpar med dagens matte som är pinsamma. Utan Skolverket!!

      Radera
    2. Det enda som är pinsamt är din kommentar. Har du en aning om hur tufft barnen har det i skolan idag? Hur mycket svårare och krångligare allt har blivit, som tex matten. Jag är duktig på matte men till och med jag har hade svårt att förklara en del tal för min dotter när hon gick i 6an. Det är inte bara att sätta sig ner och lära sig matte på nytt. Skolan idag är ljusår från hur den var förr. Jag har haft många diskussioner med lärare och rektorer genom åren. När till och med de har problem med alla dumma påhitt som Skolverket hittar på så är det knappast vi föräldrar som kämpar med dagens matte som är pinsamma. Utan Skolverket!!

      Radera
    3. Tack för ditt inlägg i en viktig debatt "anonym". Skönt att du tar dig tid att stångas för det som är viktigt här i livet. Verkligen.

      Skickar en fredagskram!

      Radera
  10. Jag förstår din frustration. Jag är också frustrerad fast från andra hållet. Jag arbetar som gymnasielärare och sliter mitt hår varje dag. Nej, jag håller inte med om att provresultat är ett kvitto på lärarens undervisning, isf skulle jag vara en ganska dålig lärare och det vet jag att jag inte är. Vad är jag frustrerad över då? Jo, det faktum att föräldrar tror att en lärare på 32 elever × 4 varje dag ska se alla elever, individanpassad, bemöta lågaffektivt trots att en elev kallar dig käcka fitta, göra skoldagen trygg, göra skoldagen meningsfull och urk rolig och jo sen ska jag undervisa lite också....Det här är en ekvation som inte går ihop.

    Ditt barn behöver få läxor som är en repetition på det hon lärt sig på mattelektionerna, inte helt nya saker. Det är min syn på läxor.

    Ofta håller jag med dig i din rättframma approach men inte nu, tyvärr. Alla elever i skolan har olika utmaningar och alla elever behöver nöta olika saker. Min 8-åring behöver öva läsning din 11-åring matte, hoppas att skolan hjälper er.

    SvaraRadera
  11. Varför är det alltid en Anonym som kommer med dålig kritik? Jag är SÅ JÄVLA TACKSAM, att min son går på internatskola som är läxfri. Dom ska läras sig skiten i skolan, och just matte??? När använde jag vanlig människa en ekvation senast, eller roten ut? Vet fan inte ens vad roten är för något, mer än det sitter på en växt.
    Jag har uppfostrat mina barn hemma till att begripa det viktiga i livet som du skriver det är min uppgift, skolan ska uppfylla sin. Nu är mina barn inte små söta änglar, självklart hittar dom med på fanskap, men dom har lärt sig att ta ansvar för saker dom gjort fel. Det är en jäkla skillnad, dom kan be om ursäkt tex.

    SvaraRadera
  12. Även läsläxa är problematiskt, det finns många föräldrar som har sämre svenskakunskaper än barnen, tex de från England eller Spanien, blir inte dom barnen ännu mer på efterkälken då?

    Hur många vuxna skulle acceptera att gå hem från jobbet och göra ett par timmar extra oavlönat arbete? Skolan är barnens arbete, låt oss ge dem samma respekt och rättigheter som vi förväntar oss av arbetslivet. /marina

    SvaraRadera
  13. Även barn med diagnoser går att uppfostra. Det är lite som att dtessera en tax men... (jag har ett barn med diagnos och sociala svårigheter som endå oftadt uppfattas som väluppfostrad av utomstående)

    Men men. Jag hatar matte. Jag har alltid hatat matte. Jag har aödrig känt mig så dum som när min mamma står brevid mig och undrar varför jag inte testar det där sättet hon lärde sig räkna på för 30 år sedan. Hon hade noll förståelse för att jag som knappt höll näsan över ytan och försökte minnas hur jag skulle göra gör att simma bröstsim inte ville lära mig crawla som var så mycket snabbate, lättate, bättre...

    SvaraRadera
  14. Hurra för dig!! Min son är än bara 6 år men jag fasar för just detta.. har hört andra med äldre barn som undrar vad sjutton är de som barnen studerar och läxor som är utan dess like..
    Man blir ju mörkrädd för den press och stress som de lägger på barnen i dagens samhälle.. inte undra på att även barn blir utbrända!!

    SvaraRadera
  15. I feel you Sister. Förstår precis, har det likadant. Som tur är har jag en väninna som är lärare och specialpedagog. Hon tipsade mig om att det finns böcker som heter Hjälp ditt barn med matematik genom grundskola och gymnasium. Rekommenderas starkt! Typ 170 kr och sååå värt pengarna!

    SvaraRadera
  16. Helena Lindblad6 november 2019 18:17

    Jag håller helt med dig. Jag var duktig i matte i skolan men det var 30 år sedan och nu kan jag inte heller hjälpa mina barn med matten. Min son läser kinesiska och där kan jag inte ens hjälpa honom med glosor. Förväntas det av mig som förälder eller är det skillnad på olika ämnen? Det barnen behöver kunna för att klara läxor och prov ansvarar skolan för att lära ut. Jag säger också till mina barn att nationella prov handlar om att se om lärarna gjort sitt jobb. Så länge dom sköter skolan och lyssnar på lärarna ska det inte krävas att man är pedagog eller ingenjör som förälder. Tack Malin för att du lyfter detta och andra ämnen. Kram från mig

    SvaraRadera
  17. Är lärare och är för en läxfri skola, om man inte räknar med läsläxan och innötning av t.ex. multiplikationstabelllen.
    Tycker det är lite synd att du skriver att det är läraren som misslyckats om eleverna inte klarar proven. Som lärare har du ständiga huvudbry med hur du ska nå alla dina elever. Alla veckans dagar, kvällar och nätter finns dina elever i tankarna. Du knyter praktiskt taget knut på dig själv i försöken att hitta lösningar. Det är inte rimligt att man som ensam pedagog ska ansvara för att möta alla behov och individanpassa för ca. 25 elever SAMTIDIGT! Lärarna ser vad som behövs och ber om hjälp men får alltid samma svar: det finns inga pengar, du får lösa det själv i klassrummet. Detta gör att många lärare inte orkar jobba kvar i yrket, som egentligen är världens bästa yrke. Tänk om skolan fått ordentligt med pengar, då hade skolan kunnat ha mer personal, bra lokaler och det material som faktiskt behövs. Vilken drömskola!!

    SvaraRadera
  18. TACK!!! TACK!!! TACK!! Tack för att du lyfter debatten!!!! Du är en STJÄRNA!!!

    SvaraRadera
  19. Lata jävla fitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Ha en fin kväll.

      Radera
    2. Intelligent. OCH anonym. En riktig smartass..

      Radera
    3. Trevligt med konstruktiva kommentarer. //Matilda

      Radera
  20. Wow vad du är klok, håller med på samtliga punkter! Heja dig och din ärlighet 👍🏻❤️

    SvaraRadera
  21. Nu va de ju ett tag sen man gick i skolan, men inte fasen hade man så avancerad matte när man va 11 år då ?

    SvaraRadera
  22. Vi har haft samma problem. Läst läxor i timmar varje dag och jag har fått sitta ner och försöka lära mej ur boken hur de vill att man ska räkna. Jag har haft otaliga diskussioner med skolan ang svårigheterna men det finns inte resurser till mer hjälp.
    Jag gav upp till slut och köper nu läxhjälp åt barnen av en lärarstuderande. Helt fel eg tycker jag, att jag betalar nån för att ge mina barn det stöd de behöver men samtidigt vet jag inte hur vi annars skulle lösa det.
    Den hjälp jag kan ge räcker inte och skolan ser barnens svårigheter men har inga resurser. Moment 22.
    Dock måste jag säga att beslutet om att köpa läxhjälp är ett av de bättre beslut jag gjort. Visst, det kostar en hel del. Men, barnen lär sig så mycket snabbare då de jobbar med en lärarstuderande än då de jobbar med mej och vi slipper en del av läxbråket.
    "Vanliga läxor" hjälper jag dem med men de ämnen som är extra kämpiga får de hjälp av lärarstuderanden. Ser det som en investering både i deras utbildning och i vår relation då de nu hänger med bättre i skolan och vi slipper en del av frustrationen kring läxorna.
    Men som sagt, rätt är det inte. Tvingas man köpa in hjälp så blir skolgången/betygen en fråga om vilka som har råd att hjälpa sina barn...

    SvaraRadera
  23. Så himla bra Malin!
    Dels texten förstås, och att du inte ger upp utan försöker göra något för att få en ändring.
    Det där med matte är ett elände. Jag var duktig i skolan - förutom i matte som jag aldrig klarade upp.
    När sedan ungarna skulle plugga hemma hamnade jag i exakt samma situation som du - det var fruktansvärt.
    Försökte får hjälp i skolan med läxläsning, men för 20 år sedan gick det inte för sig alls.
    Så jäkla värdelös man kände sig.
    Men jag sa faktiskt exakt det du sa till Alice, till mina ongar - att om de kämpar och försöker, och ändå inte klarar provet eller inlämningen, då är det inte deras fel utan skolans som inte kan ge dem verktyg och stöd för att klara uppgiften.
    För även om jag vet att pedagogerna har det tufft, kan det inte vara föräldrars skyldighet att hjälpa barnen med läxorna när de är så svåra.
    Det är likadant med språk. Jag har alltid haft lätt för att skriva, stava och lära mig språk, men det är ju inte alla som klarar det. Att förhöra barnen på spanska-tyska-franska glosor när man inte kan ett ord själv - det blir inte bra all.

    Och du Anonym: Så himla intelligent, smart och kreativ du verkar... Not.

    SvaraRadera
  24. Den additativa inversen är den siffra man ska lägga till till talet för att få noll som resultat. Så om -3 då är 3 den additativa inversen. Om 9 då är -9 den additativa inversen.

    Jag vet att det inte var poängen och att du säkert googlat svaret redan men om någon annan läser här och undrar så... I sak håller jag helt med dig, läxor är överhuvudtaget ett otyg. Beträffande prov så önskar jag att de lärde ut studieteknik mycket, mycket tidigare i skolan. Det finns de som kommer till universitetet och fortfarande inte har en aning om hur man studerar.

    SvaraRadera
  25. Jag älskar som vanligt det du skriver Malin!

    SvaraRadera
  26. Håller med! Det är mycket mer komplicerat än "på min tid", och ofta går det inte ens att hitta en beskrivning på hur man ska göra i matteboken, utan man får leka detektiv i diverse andra kanaler. Det kan ju inte vara meningen att man ska behöva utbilda sig till hobby-mattelärare för att barnen ska ta sig igenom skolan med anständiga betyg..? Kalla mig lat j-a f-a (som ngn så kreativt och sympatiskt uttryckte det ovan), men jag har också vissa svårigheter att få ihop livet med heltidsarbete, hushållsarbete, allas fritidsaktiviteter, och läxhjälp - särskilt inte när man har mer än ett barn! Dåligt samvete för att man måste skjutsa ett annat barn till deras träning eller natta ett yngre syskon istället för att sitta med läxhjälp..? Nej, det kan inte vara meningen. Jag är för läxor i viss mån - som samt som repetition, för att saker och ting ska sätta sig, nötas in etc. Men själva grundförståelsen måste väl ändå skolan stå för. Jag förstår att enskilda lärare känner sig påhoppade av påståenden om att det är deras fel om barnen misslyckas i skolan. Det är kanske lite väl hårt, sällan är det ju den individuella personen som står bakom ett totalt misslyckande - utan snarare ett misslyckande på systemnivå. INGEN får förutsättningar att lyckas, varken lärare, elever eller föräldrar.

    SvaraRadera
  27. På pluggakuten.se får du snabbt bra hjälp!

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad!