tisdag 9 juli 2019

"Nu ska jag snart bli Tennisproffs!"

Vi satt vid köksbordet häromdagen när Elton plötsligt utbrast "Nu ska jag snart bli Tennisproffs!". Som att det var världens mest självklara sak. Dagen innan hade jag anmält honom till en veckas Tennisskola i Skummeslövsstrand - vårt nya "hemmaplan". Jag bara ÄLSKAR hans känsla. Älskar att han kastar sig in i nya saker med det självförtroendet! Tänk att stå inför en ny utmaning och bara veta att nu ska jag bli bäst på det här. Coolt. Själv blir jag nervös bara jag ska gå in i en ny affär, haha. Sån é jag. 

Livet har svängt ganska rejält de senaste åren. Skilsmässa, två boksläpp i Norge, flytt till Halmstad, nytt jobb, singelliv, särboliv, mer jobb, flytt "hem", för mycket jobb... Kroppen har gått på 300%. Framför allt det sista året. Och just nu står jag i ett slags vacuum känner jag och vet inte om jag ska gå framåt eller bakåt. Om jag ska vara vaken eller sova. Om jag har ätit eller ska äta. Jag vet bara att kroppen är totalt slutkörd och att jag behöver påminna själen emellanåt...om att den också är trött. Sjukskriven. På paus. Slut. 

Jag glömmer saker. Viktiga saker. Jag sätter mig i bilen och kör in till stan. När jag kommer fram sitter jag kvar i bilen i tio minuter och funderar på varför jag kört dit. Ibland kommer jag på det. Ibland får jag köra hem igen. Som en dement gammal tant. Jag har ringt till kompisar och frågat "skulle vi ses och luncha nu?" och fått svaret att "Vi pratade ju klockan elva Malin och du sa att du inte orkade idag." Så...lever jag mitt liv just nu. Fick en panikångestattack i kön in till barnens skolavslutning och fick skynda mig därifrån och missade den. Har lämnat kundvagnen full med mat inne i affären för att springa ut till bilen och köra hem. Svimmat, åkt ambulans med kramp i magen, glömt bort mitt eget telefonnummer och gått upp klockan halv fem på morgonen och trott att det varit eftermiddag och börjat laga pyttipanna. Bra frukost i och för sig. Det kunde varit värre. Jag kommer åtminstone ihåg att klä på mig innan jag åker hemifrån. Det är ju positivt. Så ja, jag kämpar med att komma ner i varv...och andas. Och fortsätta klä på mig innan jag går hemifrån. Livet på paus...

Jag älskade mitt jobb på slottet. ÄLSKADE! Jag älskade mitt slott som om det vore mitt hem och jag älskade att vara där.  Till den grad att jag alltid prioriterade att vara där. Före allt annat och före alla andra. Antagligen för att mitt eget "hem" var raserat. Trasigt och tomt. Slottet blev min fristad och en plats där jag fick vara Malin. "Malin på Slottet". Jag satsade allt jag hade och förlorade också nästan allt. Vänner, familj, kärlek...min hälsa. Tidiga morgnar, långa dagar och sena kvällar och nätter. Räknade ut att jag snittat 86 timmar i veckan i nästan fem månader om jag inkluderar all tid jag lagt hemma på kvällar och nätter med att jaga serveringspersonal, svara i telefon, svara på mail och sms, göra scheman, förbereda beställningar och jaga kockar. Resterande timmar på dygnet har jag pratat jobb, drömt jobb, gråtit över jobb och stressat över jobb så pass mycket att jag varken kunnat äta eller sova. Alla har försökt bromsa mig. Alla har sagt att det inte kommer hålla. Men jag var ju duktig. Jag kunde lite mer. Bara lite till. Och fast jag till slut insåg min egen begränsning och sa upp mig fortsatte jag pressa mig själv ännu hårdare under hela min uppsägningstid. Mer jobb, mer ansvar, mer stress...tills det tog stopp. Pang. 

Nu ska jag snart bli tennisproffs istället. Eller lärare. Eller journalist. Eller statsminister. Vem vet? Möjligheterna är oändliga och ja - trots att det är lite sorgligt och nästan sjukt kan jag säga att jag samlat på mig 15 års arbetslivserfarenhet och kunskap på 15 månader. Det måste ju vara värt något i en framtid. Om jag bara kommer på och sen kommer ihåg vart jag är på väg...

Idag gjorde jag ett oerhört korkat val. Busfabriken med Elton och kompis. Samla mammapoäng kallas det visst. Detta måste ge mig minst 3 timmar på "Låt nu mamma vila-skalan". Man föreställer sig uttröttade och nöjda barn. Man får istället svettiga, rödblossiga gnälliga barn med uppskrapade knän och magsjuka. Tack Elefanten from Hell. 

Jag saknar skrivandet. Massor. Så hej...igen. Jag lever...typ. 

over and out.

//Meekatt...

21 kommentarer :

  1. Du anar inte hur saknad du är här. Saknar dina kloka tankar och reflektioner och saknar din humor. Hoppas du fortsätter skriva och hittar tillbaka till det för det är det som du ska göra katten! Vila och ta hand om dig nu och gör saker du mår bra av! Inte Busfabriker och sån skit, hehe.

    Kram ifrån en som fick lyckotårar när jag såg att du uppdaterade. *asg*

    SvaraRadera
  2. Så glad jag blev över att se att du skriver igen. Lika ledsen blir jag när jag läser hur du mår.
    Men vilka år du haft! Att du ens står upp liksom! En dag i taget nu Meekatt och försök att inte stressa över saker som inte är viktiga. Följer dig på FB och Instagram och önskar att du orkar hitta tillbaka till bloggen för du är så duktig på det och vi alla saknar dig!!

    SvaraRadera
  3. KATTEN!!!! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  4. Mellbymamman9 juli 2019 14:48

    Vackra kloka fina katten! Som du alltid ger och ger och ger. Försök ta tillbaka lite nu. Öva på att säga JA när folk vill hjälpa dig. Det är din tur nu. Vi finns här och väntar tills du orkar mer. Men måste erkänna att jag blev löjligt starstrucked när jag såg dig på Tennisträningen igår och att jag saknar din blogg jättemassor. Vet dock via fb att du inte mår så bra så jag gick aldrig fram.

    SvaraRadera
  5. Får en stor klump i magen/bröstet/halsen av att läsa... Men ler ändå. Gumman! :( Ta hand om dig. Vila. Lyssna på din kropp. Och när du orkar jobba igen, då ska du jobba för att leva och inte tvärtom. <3 KRAM!!

    SvaraRadera
  6. Härligt att höra från dig igen men får tårar i ögonen när jag hör hur du mår trots jag inte ens känner dig, har lyssnat på dig en gång på ett frukostmöte, ställt en fråga men svimmade nästan av nervositet😂
    Hoppas du kan landa lite nu och hitta rätt igen, du är grym

    /Malin T

    SvaraRadera
  7. Hej fina Malin... har saknat dig så men förstått att det varit för mycket. Har inte FB och Insta och har därför dålig koll, men har varit inne här varje dag, för att se om du kanske uppdaterat... Det skall du så klart bara göra om det ger dig något positivt, annars väntar du tills du orkar, vi finns kvar. Har skilt mig och gått vidare ungefär samtidigt med dig, har varit och är tyvärr fortfarande helt slut och lite trasig. Känner igen mig i mycket, även om mycket är olika för oss också. Önskar att du får komma ikapp dig och må bra snart, att er flytt kanske kan ge dig lite ro (när ni är tillbaka 100% och allt är klart, annars ger ju en flytt en mest sammanbrott eftersom det är så mycket att ta hand om...). Du är ovärderlig, ta hand om dig och du skall veta att du betyder så mycket för så många, på olika plan. Stor kram ♥

    SvaraRadera
  8. Annaochlivet9 juli 2019 16:23

    Åh jag gråter en skvätt för dig! Vet precis vad det är du beskriver..Nu är det DU som är viktig fina Malin! ❤ Ett andetag i taget, en dag i taget och ge dig TID att återhämta! Tusen miljarder kramar och önskar om ny kraft och styrka

    SvaraRadera
  9. Åh, ärliga, härliga du! Det finns bara en Meekatt.
    Du skriver så himla bra! Du lämnar ut så mycket av dig själv, men samtidigt som mycket är tråkiga o jobbiga saker skriver du på ett sätt så man ändå läser allt med ett stort leende på läpparna. Fortsätt skriva! Även om jag pga min uppnådda ålder lämnat många av dessa problem bakom mig, så älskar jag dina inlägg o texter.
    Hoppas du kan varva ner och återfå glädjen och energin och komma igen ännu starkare än innan. Heja dig!❤️

    SvaraRadera
  10. Du är saknad! Men livet, barnen & hälsan ska prioriteras.... Vi som älskar att läsa din blogg, finns kvar....
    Var rädd om dig!
    Kram från namnen i söder 💕♥️💕

    SvaraRadera
  11. Madelene Larneby9 juli 2019 17:11

    Bara vila nu och lyssna på kroppen! Inte lätt att vara mamma samtidigt men barnen förstår oftast och barn har ofta inte så höga krav. Gör enkla saker med barnen; spela ett spel, lägg ett pussel, köp ett färdigt pysselkit och pyssla med dem, baka chokladbollar, läs lite, sitt och klipp ut ur tidningarna och gör bildcollage, se en film ihop, cykla lite. Mer än så behövs inte! Och sänk alla krav på allt! Ta dag för dag! Så kommer du komma tillbaka och vara många erfarenheter rikare så småningom! Var rädd om dig och kämpa!

    SvaraRadera
  12. Hej vännen!
    Glad att se dig här igen!
    Men. Du.
    Du ska inte BLI något alls.
    Inte journalist, inte tennisproffs och inte Statsminister - även om jag hade röstat på dig alla dagar i veckan, vilket härligt Sverige vi skulle få!

    Du ska bara låta dig vara Malin. BLI Malin igen.
    Du är bäst, tjejen. Vi som följt dig i åratal vet vilken kapacitet du har.
    Men också hur mycket du kräver av dig själv.
    Nu är det dags att du tar hand om vår fina Malin, vår goa Katt.

    Hör du det? ;)

    Bamsekrammen ♥

    SvaraRadera
  13. Har nyligen också blivit sjukskriven av ungefär samma anledning. Vad har man gjort mot sig själv...? Hur som helst, det är på nåt sätt en liten tröst att veta att vi är fler mammor som kämpar med energin och dåligt samvete. Tack!

    SvaraRadera
  14. Saknat dig här men ditt mående är viktigast...Lyssna på din kropp och knopp och ta det i din takt, det tror jag är superviktigt!! Stor kram / Anette

    SvaraRadera
  15. Som jag har saknat dig här på bloggen 🤗
    Välkommen tillbaka 💖
    Men lova att du tar det lugnt, vi finns här, vi väntar på dig tills du är redo 🤗
    Kram från mig

    SvaraRadera
  16. Var rädd om dig och ta hand om dig, för ingen annan gör det och ingen tackar dig för att du sliter ut dig.
    Fokusera på dig själv och dina barn, för det är det viktigaste av allt.
    Jag uppskattar att läsa din blogg och följa dig på Instagram och FB.
    Men jag vill oxå att du ska må bra.
    Många kramar till dig❣

    SvaraRadera
  17. Underbart att höra ifrån dig men ledsamt att du försaka din a... 🙁 Ta nu hand om dig, du har bara ett liv ❤️

    SvaraRadera
  18. Så saknad! Älskar att du skriver igen för du är fenomenal med "pennan".

    Kram M

    SvaraRadera
  19. Katten!!!! Hoppas innerligt att skrivandet kan hjälpa dig tillbaka för du är så jävla bra! Vi alla saknar dig och dina kloka ord. Du sätter ord på känslor så att håren på armarna reser sig! Ta hand om dig och låt andra ta hand om dig med.

    SvaraRadera
  20. Var rädd om dig. Det finns bara en du! <3

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad!