tisdag 30 januari 2018

Skräcken, Mancolden & Semlorna!

Ja, då var vi friska för den här gången och kan gå vidare ifrån kräk- och bajsskammen. Det var ju trots allt en ganska lindrig variant av magsjukan den här gången. Jag kräktes i åtta timmar, Alice kräktes en gång och Elton klarade sig helt. Och jag och Micke har kommit lite närmre varandra nu när vi till och med delat magbaciller och skräcken över att bajsa ner oss ihop. Fantastiskt. Länge leve kärleken. 

 
Tack för denna gång...?

Barnen är hemma i väntan på att det ska ha gått 72 timmar sedan Alice började äta och må bra. Det här med att vabba med friska barn är ju en utmaning för mammapsyket. Man tänker att "Åh, vad mysigt. Lite bonusdagar med friska barn. Vi kan kolla på film och mysa hela dagarna!" Så blir det inte. Friska barn som ska hållas isolerade är apjobbiga barn. Uttråkade, bråkiga och jobbiga. Och ja, jag VET att man kan underhålla dem, baka cupcakes, spela spel, bygga lego och annat supermorseaktigt. Sån é dock inte jag. Jag försöker jobba och tycker att barnen ska kunna roa sig lite själv. Det kan de... Med att SLÅSS! Barn är som bäst när de är i skolan...eller när de har feber. (Nej mammamaffian. Jag önskar inte att mina barn var dödssjuka osv. Men ni andra fattar...)

Micke ligger ynklig och nerbäddad hemma i sin soffa. Jag var nyss där och lämnade ett "överlevnadskit". Nyponsoppa, glass, juice, halstabletter och en kardemummabulle. Han har fått någon konstig variant av mancold och väl på plats hemma hos honom insåg jag att jag hade helt fel "survival-kit" med mig. Han såg mer ut att behöva...en respirator...eller kokain. En mancold är inte att leka med. Vi får helt enkelt avvakta och se om man överlever...

Nu ska jag åka med Alice på röntgen. Hon trillade i söndags och skadade foten och nu är hon smittfri nog att tas ut bland folk. Jag är inte helt övertygad om smärtan då den avtar lite när det handlar om mobilladdare och fika och ökar lite när det handlar om tandborstning och promenader i friska luften. Men fatta vilken ångest man skulle få om det faktiskt var något brutet i foten. Sist jag trodde att hon mörkade klämde jag hårt i handleden och sa "Gör detta ont?!" Då hade hon gips i tre veckor, haha. Så - mot röntgen.

Och ja, sen ska jag äta en SEMLA! Ja, jag vet att jag har sockerförbud. Men jag har fått ett "Semlogram" av bästa Annelie här på min gata. Så...what to do? ;)


over and out. 

//Meekatt...

Lämna gärna en kommentar! ♥

11 kommentarer :

  1. Heja katten, gött att du är på benen igen! Klart du ska ha en semla! Borde ju plus minus noll när man varit sjuk och gått ner i vikt och sedan äta nått riktigt fett🤣
    Hoppas allt är bra med Alice fot ❤
    Kram från Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, efter en sån pärs kan man äta semlor med gott samvete! ;)

      Alice är vid gott mod! ♥

      Kram!

      Radera
  2. "Barn är som bäst när de är i skolan...eller när de har feber." HAHAHAHA!!! Så sant!!!!

    SvaraRadera
  3. Åh Semlogram! Genialt! Är det din affärsidé?? HAHA

    SvaraRadera
  4. Fan vad snygg du är katten! Grymt jobbat!!!!!

    SvaraRadera
  5. Hur går det för Micke? Överlever han?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jag var lite orolig tidigare idag men hittade honom (liket) i soffan. Tvångsdusch och kaffe fick lite fart på honom! ;)

      Radera
    2. HAHA, heja dig! Du får gärna komma och pigga upp mig med. Ligger nerbäddad med makens överflyttade mancold på Kärleken och tror att jag ska dö jag med!

      Radera

Tack för din kommentar! ♥