onsdag 10 augusti 2016

Kärlek, Prettofasad & Hatmail!

Jag älskar mina barn. Jag är otroligt stolt över dem. Jag är rädd om dem. Jag ser upp till dem. Jag beundrar dem och jag oroar mig för dem. När de somnat på kvällarna vill jag ibland väcka dem igen bara för att berätta för dem att jag älskar dem. Jag lägger nästan varje vaken minut åt att tänka på dem, ha dåligt samvete över dem och oroa mig över dem och deras framtid. Jag skulle gå genom eld för dem och jag skulle gå i en miljon bitar om något hände dem. Men allra mest är jag livrädd över att något ska hända mig. Att jag ska försvinna från dem som min mamma försvann från mig. Att de ska behöva uppleva en sorg så stor att man kan ta på den och samtidigt gå miste om den obeskrivbart stora kärlek som jag har till dem båda. Innan jag fick barn...hade jag ingen aning om vad ÄLSKA betydde. Nu vet jag. Och det är det mest fantastiska och fruktansvärda jag känt på samma gång. För vetskapen om att man kan förlora varandra är mer skrämmande än något annat i världen...

 
Vi har haft en jättebra sommar och gjort en massa roligt. Vi har fiskat krabbor, åkt karusell och vattenrutschkana. Vi har grillat bananer med choklad i, ätit "bulle med bulle" till frukost, byggt en stor koja bakom staketet med riktiga väggar och möbler och vi har lekt frisör och målat tånaglar i neonfärger. Vi har bott i tält, sett på tramsiga Youtube-klipp, letat Pokémon och plockat snäckor. Mina barn har haft en bra sommar - full med skratt, mys och bus.
 
Men det är inte BARA kärlek, mys och lycka. LÅNGT ifrån! Det är det som är grejen och mitt "mission" med hela bloggandet har från dag 1 varit att slå hål på den där superfamilj-fasaden, de rosa fluffiga molnen och prettofasaden. Man FÅR lov att tycka att det är underbart att börja jobba igen efter en lång semester. Man får lov att hata tjatet, gnällandet, mellanmålen, bråken i bilen, tjafset om småsaker och det faktum att ens fd. säng numera är allas säng. Man får tycka att det är pest  att vara mamma ibland. Det gör inte oss till sämre föräldrar. Någon kommenterade inne på bloggens Facebooksida och skrev att hon önskade att bilen hade plexiglas mellan fram och baksätena. Genialiskt! Alla barnfamiljer borde ha det, haha.
 
Och ja, man får lov att säga det. Jag tänker att ju mer vi pratar om det desto mer kommer alla vi mammor kunna slappna av, släppa det dåliga samvetet över våra känslor och istället lägga energi på att faktiskt njuta av de stunderna som är bra. Det handlar inte om att vi "usla mammor" ska hålla varandra om ryggen och i grupp skratta åt alla som orkar! Det handlar inte om att "rättfärdiga" något. Det handlar om att vi är JÄTTEMÅNGA som upplever samma känsla och att det konstigt nog FORTFARANDE är tabu att skriva och prata om det. Jag älskar alltid mina barn men ibland hatar jag att vara mamma.
 
Det handlar om att ALLA mammor borde vara bättre på att stötta varandra och inte kasta skit. Jag får dagligen mail ifrån mammor som håller på att bryta ihop av det ständigt dåliga samvetet och det är just därför jag envisas med att skriva om det - även om det upprör och leder till arga kommentarer och mail. Om bara EN enda mamma kan ta åt sig och känna att "Det är okej att känna som jag gör!" så är det värt alla hatmail i världen. Jag kan ta det. För sån é jag!
 
over and out.
 
//Meekatt...


18 kommentarer :

  1. Christina
    Pözz på nozen goaste katten, dig är det klös i och det gillar jag :) <3

    SvaraRadera
  2. Underbart skrivet :D Jag har inte den talangen att få ner i text alltid . Blir mest soppa av det ;)
    Inspiration till en ny tavla kanske eller har du en sådan ( kommer inte ihåg ) " SEMESTER "

    * kramar till er *

    SvaraRadera
  3. Jag är så innerligt tacksam att du visar hur det faktiskt är! Och samtidigt att det inte innebär att vi hatar våra barn för att vi öppet säger att de ibland är som en varböld på r*ven. Det som inte borde vara ok är att bara visa porslinsfasader/shabby shit/märkeskläder utan fläckar osv i all oändlighet! Kan vi inte få en Meekattinspirerat (eller rentav Meekatt) på bästa sändningstid? Istället för bara prettofasader och mammamaffia? Det hade JAG med stor glädje tittat på!!!
    Men tills dess fortsätt vara ärlig och vara du!

    SvaraRadera
  4. Jag är så innerligt tacksam att du visar hur det faktiskt är! Och samtidigt att det inte innebär att vi hatar våra barn för att vi öppet säger att de ibland är som en varböld på r*ven. Det som inte borde vara ok är att bara visa porslinsfasader/shabby shit/märkeskläder utan fläckar osv i all oändlighet! Kan vi inte få en Meekattinspirerat (eller rentav Meekatt) på bästa sändningstid? Istället för bara prettofasader och mammamaffia? Det hade JAG med stor glädje tittat på!!!
    Men tills dess fortsätt vara ärlig och vara du!

    SvaraRadera
  5. Jag är så innerligt tacksam att du visar hur det faktiskt är! Och samtidigt att det inte innebär att vi hatar våra barn för att vi öppet säger att de ibland är som en varböld på r*ven. Det som inte borde vara ok är att bara visa porslinsfasader/shabby shit/märkeskläder utan fläckar osv i all oändlighet! Kan vi inte få en Meekattinspirerat (eller rentav Meekatt) på bästa sändningstid? Istället för bara prettofasader och mammamaffia? Det hade JAG med stor glädje tittat på!!!
    Men tills dess fortsätt vara ärlig och vara du!

    SvaraRadera
  6. Trodde jag var tokig😉 men tydligen är jag helt normal. Och som första gångs mamma hade jag en helt annan bild än en jag har nu. Dina tankar sätter ord på mycket jag inte förmått att uttrycka 😊

    SvaraRadera
  7. Precis så är det! Kram 💜

    SvaraRadera
  8. Håller helt och fult med. Det var därför jag skrev min bok "måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden" för jag kände mig verkligen ensammast i världen mitt första år som mamma.

    SvaraRadera
  9. Jag har precis kommit i kontakt med din blogg och läser just nu din bok, och tycker att det är underbart att du sätter ord på precis det jag känner.
    Ibland vill jag verkligen bara rymma hemifrån ett tag! 😊

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Ville bara kommentera kring dina tankar och rädlsor att dö ifrån dina barn så som din mamma försvnn ifrån dig.
    Jag förtsår verkligen den magknipande känslan men tänkter också att det samtidigt är det "mest naturliga" i världen, förälder dör före sitt barn. Det är ju så livet cykel är utformad och det går verkligen inte att stoppa. Har ett varn fått ha sin förälder till vuxen ålder och föräldern fått se sina barn bli vuxna är man mer lyckligt lottatad än en stor det av världen befolkning. Döden ät oundviklig om man lever, så är det helt enkelt. Ha inte magknip för något du inte kan styra. Sannolikheten är stor att dina barn kommer hinna bli vuxna innan de tyvärr förlorar dig eller sin far. Njut av livet tills dess o bygg barn som blir kompetenta och trygga vuxna så pass att de klarar livet utan dig!
    Kram

    SvaraRadera
  11. Superbra skrivet!!

    SvaraRadera
  12. Jag är både bio och bonusmamma. Min egen är 2 år och bonusarna 5&6. Jag tycker att det e så jäkla konstigt att jag får tycka att min egen unge är skitjobbig men MÅSTE tycka att bonusarna är världens härligaste ungar, annars "ger jag den elaka styvmamman ett ansikte"!
    Bonusarna kan minsann driva mig till vansinne med sitt bråk och skrik (lika som mitt eget barn) och otacksamt gnälla över maten eller att jag inte hunnit tvätta och torka deras StarWars-skor över natten. Men sånt får man inte säga, nej herregud! Tänk om man vore trött på barnen som man umgås med 24/7 varannan vecka. Ungarna vars skitiga kalsonger man tvättar och vars spyor man torkar då de är sjuka. Herregud, vilken dålig förälder man är då! Men eget barn, det får jag minsann vara trött på.

    SvaraRadera
  13. Det var ta mej sjutton det bästa jag läst i hela mitt liv. Jag ska skriva ut ditt inlägg och bära med mig hela tiden för att ta fram och läsa när jag känner att jag behöver. Bästa hälsningar från Anne.

    SvaraRadera
  14. hei! stå på og ikke gi deg!
    ikke la disse monster mammane trekke deg ned!

    jeg tenker at når voksene folk skriver hat mail og kommentere med stygge ord så kansje det er de som ikke burde ha barn! eller være i nærheten av barn.
    mobbing læres jo av de rundt! og rystene hva folk skriver . sier mer om dem enn deg! stå på!

    og når disse mammene kan sitte sånn å dømme noen de ikke kjenner pga noen bloginnlegg blir jeg redd!!!


    du skriver jo det mange mange tenker men ingen tør å si høyt! og vær så sniill å forsett! å ha barn er ingen dans på roser! og de som prøver å si at det er sånn juger for seg selv ganske mye. og for juger for andre!

    SvaraRadera
  15. Det kunde lika gärna vart jag som skrivit detta. Precis såhär känner jag och det är så jävla BEFRIANDE att läsa din blogg!!! ❤️ kramar, Johanna

    SvaraRadera