torsdag 28 juli 2016

Hej Johanna, jag såg dig!

Hej Johanna. Jag såg dig. Jag hörde dig. Jag hörde vad du sa och jag kunde inte vara tyst. Det var kanske dumt och det kanske gav dig ännu mer problem...men hela min kropp skrek och jag kunde inte vara tyst. Förlåt Johanna. Jag är ledsen om jag gjorde saken värre. Men jag är ännu mer ledsen över att du behövde sitta där inne på toaletten och vara rädd och ledsen. Jag ville bara slita upp dörren och trösta dig. Men det kan man ju inte göra. Jag vet det.

Förra veckan var vi iväg på sommarland och vi hade två ljuvliga dagar i solen. Våra barn åkte karusell och vattenrutschkana, vi åt glass och badade och vi tältade i det stora blå tältet. Visst hade vi lite konflikter över sovtider, antalet glassar man får äta och annat trams...men det där hör ju till vardagen och speciellt semestern. Man har så mycket förväntningar på sommaren och ledigheten och ibland lever liksom inte dagarna upp till det. Men vi hade jätteroligt tillsammans och njöt av semestern. Men det hände en sak...som jag inte riktigt kan släppa.

Vi hade åkt karuseller ett par timmar och jag gick in på toaletten för att byta om till badkläder. Det var såna där toaletter med öppning in till "grannen" nedtill. Jag hatar såna toaletter och vågar knappt kissa för att jag är rädd att grannen ska höra mig. Som om det skulle vara konstigt att man kissade på en toalett, haha. Men sån é jag.

Jag fick på mig min bikini. Då hörde jag en röst ifrån toaletten intill. "Snälla pappa! Jag är rädd!" En sån där skör liten röst som hugger rakt in i mammahjärtat. "Snälla snälla pappa, kom in här!" Här förväntar man sig att en dörr ska öppnas fort och att en pappa ska svara "HÄR är jag!" Men nej... Istället rycks dörren upp av en pappa som med sträng röst säger "Nu bajsar du innan jag räknar till tre annars går jag iväg!!" Sen slängs dörren igen och pappan räknar högt och snabbt till tre. Flickan snyftar och säger "Men snälla pappa. Kom in här! Jag är RÄDD pappa!!" Men...va? Mitt hjärta stannar lite. Jag tänker att jag måste hört fel...eller förstått fel. Jag satte mig ner på toaletten med mina kläder i famnen. Jag kunde liksom inte gå därifrån. ETT. TVÅ. TRE!

Flickan fortsätter snyfta och pappan rycker upp dörren igen. "Nu bajsar du Johanna! Jag har ju sagt till dig! Jag räknar till tre sen går jag!" Barnet snyftar och får fram "Men det gör ju ont pappa. Jag är rädd! Snälla pappa stanna här inne!" Det knyter sig i magen på mig och jag får knappt någon luft. Jag vill bara springa ut och in på andra toaletten och ta barnet i handen. Men det kan jag såklart inte. Så jag sitter kvar...

Pappan hotar igen och räknar högt och snabbt till tre och går ut igen och smäller igen dörren. Flickan ropar efter sin pappa som rycker upp dörren igen och säger "Nu förstör du semestern för oss allihop!! Du skulle ju bajsa! Gör det nu!! Annars kommer en vakt och tar dig. Jag ser en vakt här ute nu och han är på väg hit!! Jag räknar till tre sen kommer han och tar dig!!" Flickan vrålar "Men PAAAAPPAAA!! Kom in här snälla pappa. Det gör ont pappa! Jag är rädd pappa!" Jag flyger upp, samlar ihop mina saker och går ut genom dörren. När jag kommer ut har pappan gått in. Jag går en bit bort ifrån toaletten och bryter ihop fullständigt. Kanske är jag jättekänslig just nu när mitt liv är kaos, kanske överreagerar jag...men hela min kropp skrek att jag skulle göra något. Freddy såg mig och kom och kramade om mig. Jag kunde inte sätta ord på känslan...men den där flickan. Johanna. Jag kan aldrig förstå att man pratar så till ett barn. Aldrig.

Vi har många konflikter här hemma och jag går (alldeles för ofta) över gränsen och sjunker ner till mina barns nivå i våra konflikter. Jag vet det. Jag är ingen perfekt mamma och jag har aldrig utgett mig för att vara det heller. Men jag försöker så mycket jag bara kan. Ofta HATAR jag att vara förälder och jag hatar att behöva diskutera och bråka om idiotsaker som man ju måste när man har barn. Ibland är jag så trött på att diskutera kläder på golvet, lördagsgodis och skärmtid att jag vill spy på alltihop. Men jag älskar mina barn. Jag skyddar mina barn. Och jag skulle ALDRIG neka dem min tröst och kärlek när de behöver den. Aldrig. Oavsett hur bråkiga och trotsiga de varit. Oavsett hur trött, stressad och irriterad jag är så finns det INGET som skulle få mig att neka mina barn tryggheten i mig när de är ledsna och rädda. Jag...är deras mamma.

Pappan och flickan kom ut efter en stund. Hon hade torkat sina tårar och hon log när hon såg de stora vattenrutschkanorna utanför dörren. Jag såg dem gå bort till andra sidan poolen och bort till resten av sitt gäng. Jag stod kvar ett tag...sen gick jag med mina barn bort till andra poolen. Alice, Elton och Freddy tog en stor rund badring var och sprang upp mot forsen för att åka. Jag stod kvar. Jag kunde inte släppa det. Hon var inte bråkig eller trotsig. Hon var rädd! Hon sa att hon hade ont. Hon ville bara att pappan skulle vara där och han hotade henne med att vakterna skulle ta henne. Man gör inte så. Aldrig. 

Så jag vände om, gick bort till den andra poolen igen och såg flickan bada. Pappan stod vid kanten och tittade. Jag gick fram till honom och flickan hängde vid poolkanten.

- "Hej. Jag var på toaletten bredvid er förut och jag hörde hur du pratade med din flicka. Jag vet att det inte är min ensak men jag vill bara säga att jag blev jätteilla berörd och fruktansvärt ledsen när jag hörde hur du pratade med henne."

Jag skakade i hela kroppen och tårarna rann. Det gick liksom inte att stoppa hur gärna jag än ville. Jag önskade att jag kunde se arg och bestämt ut och säga en massa bra saker. Istället forsade tårarna när jag tittade på den lilla tjejen.

- "Eeh va? Det ska väl du ta och ge fan i?". Han såg arg ut. Och besvärad.

- Ja, det förstår jag att du tycker. Jag har också barn och jag vet att det är apjobbigt ibland. Jag ville bara att du ska veta att jag hörde dig och att jag tyckte det var fruktansvärt och jag blev jätteledsen över att du hotade henne med vakterna när hon var rädd! Man gör inte så. Hon sa att hon hade ont och du räknade till tre om och om igen. Det är inte okej."

Då vände hans sambo/fru sig om och sa "Vad händer?" Då gick jag. Jag gick och letade upp mina barn och kramade dem hårt och länge. Alla barn ska ha kärlek! Alla barn ska ha någon som står upp för dem! Grymma jävla värld!

Nej, jag vet INGENTING om deras situation. Jag vet det. Och det finns med stor sannolikhet en massa människor som blir upprörda på mig nu och tycker att jag borde sköta mitt och inte lägga mig i andras uppfostran. Men för mig handlade det där inte om uppfostran. Mitt hjärta gick i tusen bitar när jag hörde den där rädda flickan böna och be sin pappa komma in och bara stå där intill henne. Hon var rädd. Hon sa att det gjorde ont. Han hotade med att vakterna skulle ta henne och gjorde klart för henne att hon hade förstört semestern för hela familjen...genom att inte kunna bajsa under hot. Fy fan. Jag hörde dig Johanna. Jag hörde att du var rädd och ledsen. Och jag önskar att jag sagt stopp där och då och sagt till din pappa att vakterna inte tar barn. De är där för att se till att barnen har det bra när de badar. Men jag vet inte vad som hade hänt då. Du hade kanske blivit ännu mer rädd då.

Det är skitjobbigt att vara förälder. Ofta. Speciellt nu på sommaren tycker jag. Allas förväntningar krockar. Vädret blir inte som man hoppats, pengarna räcker inte till allt man vill och barnen blir uttråkade. Vi vuxna behöver vila, barnen behöver engageras. Det är inte alltid lätt att få ihop pusslet men man gör så gott man kan. Vissa dagar har man jätteroligt. Andra dagar sliter man sitt hår och längtar ihjäl sig efter vardag och dagis. Man älskar och hatar varandra. Men man gör det bästa man kan och hoppas innerligt att barnen får med sig många bra minnen ifrån sommaren. Att sitta ledsen och rädd på en offentlig toalett...med en arg pappa utanför som vrålar åt en och hotar en med vakter...är inget bra sommarminne.

Det är inte lätt att vara en bra förälder. Jag vet det. Men det är inte så svårt att INTE vara en usel förälder heller. Hur gör ni andra när ni ser sånt här? Säger ni ifrån? Får man det? Ska man det? Jag hade panik i hela kroppen tills jag hade sagt till pappan. Jag ville att han skulle veta att folk ser och att han gör fel. Jag är ju en sån som ÄLSKAR när föräldrar faktiskt vågar ta konflikter med sina barn. Hellre ett skrikande barn på Ica Maxi över en godispåse som inte får följa med hem än en dryg unge som får allt de pekar på...bara för att föräldern ska slippa en konflikt. Men detta var ingen konflikt. Detta var en rädd liten tjej...på en offentlig toalett. Med en arg pappa som vägrade ge henne ett par minuter av sin tid och sin trygghet...på ett sommarland. Ett paradis för BARNEN.

Barn behöver gränser och regler och föräldrar idag är på tok för slappa och rädda för att uppfostra sina barn. Man överlåter det till skolan och håller tummarna att det ska bli bra i slutändan. DET BLIR DET INTE. Det är vi föräldrar som ska uppfostra våra barn. Men hur gör man när det är föräldern som behöver uppfostran? Tittar vi bara på? Jag har ett exempel till som gnager inom mig. Ett barn jag borde stått upp för...men inte gjorde. Och den känslan är värre än allt annat. Så nu sa jag till.

over and out.

//Meekatt...

75 kommentarer :

  1. Så himla bra gjort! Barn behöver vuxna omkring sig (även om den vuxna inte känner barnet) som kan vara deras röst när de själva inte har nån.

    SvaraRadera
  2. Du gjorde helt rätt! Kram till dig som vågar stå upp och ta barnets parti. Hoppas han skäms ordentligt!

    SvaraRadera
  3. Jag har också ett sånt tillfälle då jag borde reagerat. Och det gnager inom mig. Allas barn är alals ansvar och vi måste våga. Jag förstår att det var jobbigt men du gjorde något viktigt för den flickan. Kanske fick han sig en tankeställare. Kanske förändras något inom honom. Du visade i alla fall den där lilla flickan att du inte bara ser på. Och det förändrar i alla fall hennes bild på omvärlden.

    Kram Emma

    SvaraRadera
  4. Också en Johanna28 juli 2016 11:33

    Fy fan vilken grej att säga till en rädd liten unge. Så bra att du sade ifrån. Modigt. Alla borde vara som du!

    SvaraRadera
  5. BRA GJORT!! Det finns en massa usla föräldrar där ute och ingen som vågar säga ifrån. Har själv en bror som är helt orimlig med sina döttrar och jag har alltid ont i magen när vi ses och vill ta dem med mig hem. Men jag säger inget för jag vågar inte ta konflikten. Blä. Vilken jobbig insikt.

    SvaraRadera
  6. Man borde få ta "körkort" i föräldrarskap innan man får åka hem från BB. En del verkar inte ha koll på konsekvenser alls. Stackars tös att sitta och va rädd på toaletten. Jag själv får panik bara jag ska gå in på en offentlig toalett och tänk så om man är liten och inte ens når ner till golvet. Och vem kan bajsa under press? Gör han det själv? Står frun utanför och räknar till tre? Fy faen!

    SvaraRadera
  7. Gråter inombords 😢, otroligt starkt att stå upp och säga vad du står för! Kram

    SvaraRadera
  8. Sofia Larsson28 juli 2016 11:38

    Jag har väntat på det här inlägget. Vet du varför katten? Jo, för att jag var på Tosselilla samtidigt som du och jag såg dig stå där under trädet vid skrindan och gråta. Jag såg Freddy komma fram och hålla om dig och jag undrade så vad det var som hade hänt.

    Stor styrkekram till dig du modiga viktiga katt! ♥

    SvaraRadera
  9. Fast vad vet du om deras situation? Flickan kanske hade suttit där inne i en timme och efter en stund tar tålamodet slut även för den bästa föräldern. De kanske kämpar med motgångar du inte kan förstå för att ditt liv är enkelt. Jag har själv två barn med extrema svårigheter (speciellt i stora stökiga sammanhang som ett sommarland där det blir kaos) och jag kan tänka mig in i pappans situation. Skulle en förälder slå ett barn skulle jag reagera på studs men man ska vara försiktig med att lägga sig i andras situationer tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ingenting om deras situation. Hon kanske hade suttit där inne i en timme. Kanske två. För mig spelar det ingen roll. För man hotar inte ett barn med att en vuxen främmande människa ska komma och ta dem. Man gör inte det. Aldrig någonsin. Om man kan inte tvinga ett barn att bajsa. Antingen sätter man sig på huk intill och pratar om något annat, sätter igång kranen en stund för att distrahera eller så går man ut och försöker igen om en stund. Man räknar inte till tre och går ut. Aldrig någonsin.

      Mitt liv är inte enkelt men jag vet att många möter betydligt svårare vardag än jag. Det ursäktar dock inte idiotiskt beteende även om det i viss mån kan förklara att man ibland kan tappa fotfästet. Om ett sommarland blir kaos för mina barn...så tar jag dem till en annan lugnare aktivitet. Så tänker jag.

      Och ett slag...är nog många gånger enklare att hantera än att bli nedtryckt och hotad. Ett blåmärke kan man visa upp...men ett trasigt hjärta syns inte utanpå. För mig är det absolut ingen skillnad på det ena eller det andra. Barn ska inte behöva ha det så. Aldrig någonsin. Och allas barn är allas ansvar. Så känner jag.

      Radera
    2. Tycker inte mitt budskap går fram eller så vill du inte ta det till dig. Detta var inte misshandel. Jag har själv skällt på mina barn som sitter på toaletten och aldrig blir klara. Du lever i en sockersöt värld utan motgångar tydligen. Ibland tar tålamodet slut och en del barn är svårare än andra. Pappan gick väl aldrig? Han lämnade inte henne utan sa det för att hon skulle bli klar? Överdriven reaktion att snyfta över. Ta du hand om dina barn istället!

      Radera
    3. Marie, det finns psykisk misshandel, vilket jag tycker pappan gjorde sig skyldig till. Rutger

      Radera
    4. Marie, du menar alltså att det är ok att hota ett gråtande barn med vakterna?! SKÄMMES i så fall. Då är du usel.
      /Maria

      Radera
    5. Jag menar inte att det är okej men att Meekatt inte vet vad som ligger bakom och nu får en massa sympatier här. Hon är knappast någon supermorsa själv!! Om alla sköter sitt så blir livet enklare. Och nej, detta är inte psykisk misshandel. Då vet ni inte vad det är! Överdrift och en jakt på likes är vad det är!!! Patetiskt.

      Radera
    6. För mig spelar det absolut ingen roll vad som ligger bakom. Det är ju just det. Inget kan för mig förklara att man beter sig så mot en ledsen tös. Inget. Inget trots, inget gnäll, inga konflikter eller diagnoser i världen.

      Och likes...behöver jag inte fiska efter. Jag tycker om mig själv tillräckligt oavsett främmande människors åsikter. För sån é jag.

      Radera
    7. Ingen vet varför flickan hade ont och var rädd, men jag räcker upp handen och kan oxå få ont och bli livrädd av tanken att behöva skita på en offentlig toalett och bara det säger mycket för en person som har husvagn som har camping.

      Marie, läste du överhuvudtaget inlägget som Meekatt skrev? I så fall tycker jag att du missade punkten att hon inte alls vet något om deras situation. Men jag hade reagerat exakt likadant som Meekatt genom att säga till.

      Sen hotar man inte sitt barn som sitter på en toalett och är rädd och säger att hon har ont att vakterna ska ta henne och att hon förstör semestern för alla andra? Jag hade fan hotat pappan med att vakterna kommer ta honom, att han förstör sin dotters semester och troligen gör henne ännu mer rädd att sitta på den där jävla offentliga toaletten.

      Ransaka dig själv kvinna i stället för att försöka få det att framstå att Meekatt lever i en sockersöt värld utan motgångar. Vad vet du egentligen om Meekatts sockersöta värld utan motgångar? Överdriv nu inte och ta hand om dig själv i stället, för min bönslunga hade du fan behövt en omgång med!

      Och ja, jag har inte ens barn , kommer inte skaffa barn men vet betydligt bättre än så här!
      Grymt jobbat Meekatt!

      Radera
    8. Rättelse, Nej äger ingen camping.
      Bönslunga = bögslunga!

      Tack autocorrect för att du försöker välja vad jag ska skriva!.

      Radera
    9. Marie, jag tycker istället att du ska förklara vad som skulle ligga bakom som gör pappans beteende okej? Jag tror att alla föräldrar hotar/mutar ibland men då i helt andra situationer så som trotsutbrott typ. Om ens barn ber om närhet och ät rädd så beter man sig väl inte såhär?! /Malin

      Radera
    10. Marie, om du nu har barn med extrema svårigheter så borde du ha kommit till insikt om att inte utsätta dem för situationer de inte klarar av. Du borde också ha lärt dig var dina egna gränser går och inte heller utsätta dem för din uppenbara brist på självkontroll. Anpassning efter barnets förmåga! /Lotta

      Radera
    11. Har själv varit utsatt för både fysisk och psykisk misshandel - tro mig, den psykiska sätter djupare spår än vad något slag eller spark någonsin gjort. När en förälder eller annan nära vuxen hotar eller kallar en för värdelös, hora eller berättar i detalj varför ingen man någonsin kommer att älska en, det får en att känna sig värdelös resten av livet...

      Jag vet.

      Radera
    12. Marie, du har rätt i en sak: att ibland tar tålamodet slut. Men det rättfärdigar inte att man hotar sitt barn! Och du har tokfel i en sak, du skrev att om alla sköter sitt skulle livet bli enklare. Om alla bara sköter sitt skulle världen vara en skitvärld! Alla behöver hjälpas åt och barn har rättigheter - dessa måste alla vuxna värna om. Om föräldrarna går över gränsen, behöver de få veta det, om inte annat så just i den stunden!

      Radera
  10. Du gjorde rätt! Heja dig!

    Kram

    SvaraRadera
  11. Bra gjort av dig.
    Och som du säger det är jobbigt att säga till en annan människa helst en man inte känner.
    Jag kan säga att förr sa jag inget utan gick därifrån som många gör men sedan några år tillbaka så säger jag till vuxna eller barn spelar ingen roll.
    Ibland undrar man vart världen är på väg. Och klart man är inte mer än människa och kan säga dumma saker och då hoppas jag att någon säger till mig. Ingen är perfekt men alla kan rätta till sina misstag och barn ska känna sig trygga och älskade vart de än är med sina föräldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas ju innerligt att någon står upp för mina barn en dag om de behöver det. Man är inte alltid en bra mamma. Men vi måste försöka göra vårt bästa. Och gör jag fel vill jag att någon säger till mig så att jag tänker till.

      Radera
  12. Christina Frisberg
    Bra rutit katten , jag bara älskar dig för att du är som du är ; precis spm en katt som ingen kan tämja du går din egen väg och använder din själ och ditt sinne för vad som är rätt och vad som är fel, jag hade känt samma sak som du och säkert aggerat ännu tidigare och vrålat till idiotpappan rakt ut inne på toaletten kanske till och med hämtat in en vakt och berättat hur idiotpappan hotat sin dotter, meeen ja det hade ju inte blivit så värst bra det heller, men sån è jag jag har mitt temperament utanpå och kan bara inte hålla käften utan utsätter mig ibland för omedelbar fara, visst har jag lugnat mig lite med åren men när svaga blir utsatta för våld hot mm då jävlars!! Kramar :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man vet ju inte hur man ska reagera. Man VILL ju kasta sig in i det och tro att man kan rädda hela världen. Men det kan man inte. Men vi måste reagera och visa barnen att det inte är okej.

      Stor kram!

      Radera
  13. Tårarna rinner här nu, kanske är även jag väldigt känslig eller så är vi väldigt sunda som reagerar just så. Min son har emellanåt problem med hård mage, inte tusan skulle jag neka honom min hand och närvaro..Helt rätt fort av dig att prata med honom när du samlat dig. Jag önskar att alla var så modiga som du, inklusive mig själv! Hatten av för dig kära katten!

    SvaraRadera
  14. Du är en sån klok mamma. Vet att du har det tufft nu och att känslorna sitter utanpå ibland. Ändå samlar du dig och tar tag i pappan. Jag hade antagligen inte vågat säga ifrån. Eller så hade jag fått tokflipp och skällt ut honom utanför dasset. Och det hade ju inte varit bra heller. Men skönt, hehe.

    Kram Annelie

    SvaraRadera
  15. Jättebra gjort!! Jag har gjort det en gång oxå på en camping där en pappa betedde sig illa och jäklar vilken utskällning jag fick men jag försökte vara lugn och inte skälla tillbaka och efteråt var jag alldeles skakis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra där! Jag skakade i en timme efteråt. Men jag hade aldrig kunnat släppa det om jag inte sagt till.

      Radera
  16. Ge fan i andras uppfostran. Sköt ditt så lever du längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Misstänker att folk gav fan i hur du uppfostrades med tanke på din kommentar.

      Radera
    2. HAHAHA!! Älskar dig Meekatt!!

      Radera
    3. Va det där ett dödshot? Sjukt i så fall! Så lever du längre.... om inte då, om Malin fortsätter göra som hon gjort. Vad ska du göra då?

      Radera
  17. Så bra att du ändå gick o pratade med honom.

    Vi har en tjej här hemma som haft enorma besvär med magen ( förstoppning ) samtidigt som hon troligtvis har någon form av diagnos och klarar av att "stänga av " ont samtidigt som hon har haft skitsvårt med offentliga toaletter. Det var kaos!Vi hade förstört hennes mage med lavemang , hon hade liksom inga tarmrörelser kvar .... Våra liv fungerade inte . Det inkräktade på hela vår vardag . Allt utanför hemmet var HEMSKT!
    Man blir superstressad som mamma o även pappa men man får ju absolut inte skuldbelägga barnen och ge en sån fruktansvärd ångest och rädsla . Barnet kan tillslut knyta sig helt . Att hota , skrämma och stressa så :/ Usch! Klart man kan pusha - du klarar det här , modig du är osv men barnet känner direkt om man är på dåligt humör .
    Är så otroligt glad och tacksam att FitLine nu läkt vår dotters mage och tarm o rörelser har kommit tillbaka . Inga mediciner längre o mer modig :) Idag var vi på en ny lekplats med en ny toalett ( en sån där äcklig torrtoalett ) och det fixade vi lätt! Hoppas denna pappan får möjlighet att lära sig hur man peppar , pushar och med sin egen tankens kraft lär sig .

    Lilla fina Johanna 💖 Modiga kramar till dig 💜 Du är en superhjälte 💚

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad jobbigt! Jag vet själv när jag var liten och hade urinvägsinfektion ALLTID. Mamma och pappa satt där inne på toaletten med mig hur länge som helst och pushade och tröstade. Vattenkranen på...vattenkranen av. Duschen på...duschen av. De läste sagor och baddade pannan. Klart att det var skitjobbigt men man har inget val som förälder och det finns inget jobbigare än när barnen har ont. Man går i bitar! Så härligt att er dotter fått bra hjälp och att ni har en lättare vardag nu! ♥ Kram till er!

      Radera
    2. Klart att man känt både ilska o frustration o hopplöshet men hur känner då barnet ? Avleda , som du säger vattekran på o av . Läsa saga . Ta en paus och in igen .... har tillbringat så många timmar på huk , på en pall , på golvet , i badkaret , alltså det blir inte bättre för någon att bli arg och säga dumma elaka saker .

      Radera
  18. Absolut att man ska reagera, helt rätt gjort, och ändå bra att ta det vid sidan av så att pappan verkligen kan höra dina ord och låta som sjunka in (förhoppningsvis!)
    Jag "räddade" ett gråtande barn som satt fast i en taggbuske och kom inte där ifrån, barnen grät och pappan stod bara och sa att barnet skulle skärpa till sig! Då klampade jag fram, gick in i taggbusken och lyfte upp barnet så högt jag kunde och så tog vi oss ut där ifrån. (Hade kollat på dom ett tag vid sidan av och sett hur pappan skrattat och vägrade hjälpa sitt gråtande barn). Jag bar ut barnet och precis som du så kom tårarna samtidigt som jag skällde ut pappan, pappan som sedan skamset gick därifrån. Jag skiter i om folk tycker man är "pinsam" när man säger vad man tycker! Jag är ingen perfekt förälder heller men om barnen är rädda/har ont eller behöver sin pappa eller mamma, nog FAN ska man finnas där! // Inte perfekt

    SvaraRadera
  19. Malin med töserna28 juli 2016 12:15

    Otroligt modigt och viktigt att du gjorde det du gjorde. Varför skulle det vara fel? För vem fan kan bajsa under tidspress och hot? Det är så många som saknar civilkurage, härligt att du inte gör det!

    Malin

    SvaraRadera
  20. Gråter när jag läser ditt inlägg. TACK för att du stod upp för Johanna - oavsett om hennes arsle till pappa fattar något så vet hon iaf att andra vuxna ser och agerar.
    Du är & förblir bästa katten!!
    /Maria

    SvaraRadera
  21. Håller inte med i hejaropen. Man ska vara försiktig i att lägga sig i andra familjers angelägenheter. Vi runtomkring vet inte hur deras situation ser ut. Ser man våld eller andra allvarliga saker ska man såklart larma. Men vi hotar alla barnen ibland för att få fart på den, inklusive du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar skriva "hot och mutor is da shit" när det kommer till familjelivet. Men med ironi. Och ja, jag hotar och mutar barnen. "Om inte du städar ditt rum så får inte din kompis sova över" osv. Men det har INGENTING att göra med att jag någonsin skulle neka dem min trygghet och närhet när de behöver den. Det är en helt annan sak. Att hota barnen med att någon ska komma och ta dem är helt oacceptabelt - i alla lägen! Hur ska de någonsin kunna känna sig trygga?

      Radera
  22. Skulle en bölande mamma komma fram till mig på det viset skulle jag slänga henne i poolen, hahaha. Lägg dig inte i hur andra uppfostrar sina barn. De kanske hade stått där halva dan - vad vet DU?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det så du blev uppfostrad? Stackars dig. Som Meekatt skriver så hotar man aldrig aldrig någonsin sitt barn med att nån ska ta dom om de inte gör som man säger och man skuldbelägger aldrig någonsin ett barn för en sån skitsak att de förstör semestern för att de inte bajsar! Och vaddå om de stått där halva dan? Då är ju pappan knäpp i huvudet! Nä är det nån som ska slängas i poolen är det du och pappan!

      Radera
    2. Hade någon kommit fram till mig och varit ledsen så hade jag beskrivit bakgrunden och förklarat mitt beteende (om det nu varit rättfärdigat - det vet vi ju inte). Det är inte så svårt. Gör man vad man känner är rätt kan man förklara utan att bli aggresivt defensiv. Eller hur? :)

      Radera
  23. Heja dig! Och tänk att du visade denna lilla tjej att omvärlden ser och att vi finns där när och om hon behöver det! BRA! Jag önskar jag hade samma mod och hoppas jag kommer ha det om det krävs.

    Kram Ulla

    SvaraRadera
  24. Ja ibland kanske man ska vara försiktig att lägga sig i, och nä ingen vet hur deras liv ser ut, och de flesta med barn har säkerligen försökt skynda på söliga barn vid matbordet, påklädning, sovtider. Men jag skulle A L D R I G hota mitt barn att någon kommer att tar hen, tvinga ett barn att bajsa på 3 sekunder, springa ut och stå och gapa, skuldbelägga en liten tjej med att H O N förstör semestern?! Den lilla tjejen ville att pappan skulle stanna, jamen stanna då, hur j-la svårt kan det vara? Det var det enda hon ville, att han skulle vara där hos henne och han hotade med vakter och mer lr mindre sa åt henne att hon förstörde semestern för alla, för vadå? Att hon var rädd? Fy fan!

    SvaraRadera
  25. Jättebra gjort!! Mer sånt behövs. Och de som inte tycker man ska lägga sig i andras uppfostran, ni är ute och cyklar ;) Tycker personen inte den har gjort något fel så vad gör en tillsägelse för skillnad då? Men om personen kanske istället tar till sig av kritiken så blir den till en bättre förälder kanske? Vem vet? Finns inget att förlora på att försöka hjälpa vilsna föräldrar i rätt riktning ;) Eller är dagens föräldrar så lättkränkta måntro?
    Love you Merkatt :)

    SvaraRadera
  26. Bra att du sa till! Nej du vet inte deras situation, men han gick över gränsen för vad som är ok. Jag önskar att alla föräldrar fick höra när de/vi går för långt. Många av oss har en spärr och fattar när vi säger något olämpligt, men alla gör ju inte det...

    SvaraRadera
  27. Ett stort problem idag är att "man vet inte hur de har det, så man ska inte lägga sig i". Vad skadar det pappan att hon sa till att han betedde sig avskyvärt? Knappast mer än hans beteende skadade hans lilla dotter.
    Tänk själv om ni ska åka iväg och du sitter på toa och till exempel har förstoppning och det gör svinont. Och din sambo står utanför och skriker argt åt dig att du för helvete ska skynda dig annars får du stanna hemma. Lägg till då att detta handlar om ett litet barn, ensam på en toalett på ett främmande ställe, det gör ont och hennes pappa hotar att främmande vakter ska komma och ta henne. Jag hade liiite kunnat förstå hans frustration om hon hade varit trotsig och bara inte velat komma it från toan, men så där gör man inte mot ett barn som sitter och gråter för att det gör ont.
    Bra att du sa till honom!
    Erica

    SvaraRadera
  28. Blev så glad när jag läste att du sagt ifrån till pappan. Stackars unge, varför gjorde det ont?, det vet vi inte men hon hade kanske inte skött magen på flera dagar o då gör det jävligt ont. Att då ha en pappa som skriker jag räknar till tre, så fruktansvärt. Bra gjort Meekatt!!

    SvaraRadera
  29. Helt rätt gjort! Jag blir så berörd av det du skriver och hoppas att jag skulle gjort samma som du i en liknande situation!

    SvaraRadera
  30. Verbal kränkning och psykisk misshandel. Hon kommer vara livrädd för att bajsa offentligt igen, vakten kommer och tar henne om hon inte gör det fort nog. Så jo det är psykisk misshandel.

    SvaraRadera
  31. Catarina Ohlin28 juli 2016 15:00

    Först och främst måste jag få ur mig:
    Greeeeeeeeat.😀
    Du är underbar.
    Du gjorde helt rätt.
    Det ska mycket till att våga berätta hur du kände.
    Gud ska veta att det är hur jobbigt som helst att spendera 2-3 timmar om dagen, sittandes inne på toaletten med ett barn som har problem med magen.
    Jag vet! Min stora grabb drabbades av en tarmsjukdom när han var 8 månader.
    I 8-9 år levde han på Laktulos, först utblandat i vällingen och sen i saft.
    Toalettbesöken var frekventa vill jag säga. Ofta fick jag sitta kvar och "peppa" och berömma vid sidan om honom just för att han skulle känna att jag fanns där när det gjorde jätteont.
    Aldrig någonsin skulle jag kunna bli förbannad. Usch och tvi för den pappan säger jag!
    Ibland hade min son så ont att han grät och kallsvettades.
    Han har åkt ambulans ett par gånger under den värsta tiden.
    Med svår förstoppning.
    Tänk om jag skulle hota och bli arg under denna tiden som detta pågick!?
    Hur hade han mått då, och hur hade han mått idag om jag inte hade haft tålamod?
    Du gjorde alldeles rätt Malin.
    Jag hade gjort precis likadant.
    Kramis.






    SvaraRadera
  32. Otroligt bra självkontroll av dig. Själv hade jag nog exploderat där och då. Som många säger så har nog alla föräldrar hotat och mutat nånting. (...inte prettomorsorna i odd molly förstås 😉) Man ska kanske ta och läsa hela inlägget innan man kommenterar att meekatt inte vet nåt om deras situation, är ju just exakt det hon skrev. Men jag känner att hur irriterad man än är så får man bita ihop om ens barn säger att han/hon är rädd har ont och ber en komma.
    Förstår verkligen inte vilken familjesituation som skulle rättfärdiga att man hotar att vakten ska ta ens barn om det inte bajsar NU. Om hon nu har problem med toabesök så späder ju pappan bara på hennes stress med sitt beteende.
    Tycker du gjorde en fantastisk insats. Kanske tänker han till en gång till nästa gång.

    SvaraRadera
  33. BRA! Inte alla som vågar ta upp diskussionen. Jag hade nog mer varit den som typ slet upp toadörren och vrålade, men som du säger. Det hade troligen gjort flickan ännu mer rädd och så hade hon fått ännu mer skäll. Cred till dig som valde att agera så moget och smart.Saknar dina blogginlägg och blir alltid lika glad när du skriver. Låter som att ni har en fin semester trots kaos. Strongt av er båda att ge barnen allt och sätta era egna känslor åt sidan och skapa glada minnen till era fina barn!

    SvaraRadera
  34. Lägg dig inte i andras angelägenheter och absolut inte i deras uppfostran..... när FAN kom man fram till att DET var ett bra sätt att utvecklas som människor? Jag är helt för "sköt dig själv och skit i andra" när det gäller skvaller och sånt trams, men handlar det om barn är det väl för tusans inget man vänder sig bort ifrån?! Hot och mutor är en del av uppfostran många använder sig av - mig inkluderat - och det innefattar (numera): "städar du inte rummet får du inte ta hem kompisar", gör du inte dina sysslor blir det ingen telefon eller data", "följer du med ut på promenad med hundarna stannar vi och köper glass" - sådana saker. Hot om att någon ska komma och ta dem om de inte gör som man säger? Herregud människor, tänk till lite. Om Malin uppfattade rädsla från barnet måste det varit rejäl rädsla för att lysa igenom till någon utomstående.
    Jag föddes med tarmfel och att gå på toaletten är och har alltid varit en smärtfylld sak för mig med sjukhusbesök titt som tätt då jag hellre höll mig än gick på toa. Inte en enda gång - inte EN enda gång - behövde jag vara ensam i de situationerna.
    Det var kanske så att Johanna sagt att hon behövde bajsa 10 ggr den dagen och pappan hade följt med varenda gång - och så blev det inget. Jag förstår frustrationen - jag måste orsakat precis sådan frustration hos mina föräldrar under min uppväxt. Jag förstår också att det kan rinna över - ett av mina barn hade kolik de första 4 månaderna. Jag förstår frustrationen, uppgivenheten, den bakomliggande oron - ja ni förstår vad jag menar. Men hörni - det finns en gräns. Går man över den gränsen bör man bli uppmärksammad på det. Det kanske smyger sig på, man blir mer och mer avig mot sitt barn, tålamodet minskar och minskar.... Har man självinsikt är det ett bra läge att ta en liten paus - om det bara är ett par timmar - så man får distans till situationen. Det kan vara en resa, ett biobesök själv osv - allt hjälper en att få lite perspektiv. Har man inte den insikten eller den möjligheten kanske det lättare "rinner över"? Jag förstår det.
    JAG kan bara applådera Malin och gratulera till återhållsamhet. Så skulle jag också velat reagera - ta det med pappan när han lugnat sig och kanske kan ta till sig lite mer och inse att han gick över gränsen. Jag kan med absolut säkerhet säga att om jag varit i samma situation hade jag stormat ut och säkerligen gjort situationen tusen ggr värre genom att få psykbryt på pappan. Jag har tråkigt nog inte förmågan att hålla käft och när det blir konflikter blir jag björnmamma och ryter satan (och skakar i timmar efteråt).
    Såååå..... tusen tack Malin. Det är sådant som DU gjorde där som vårt samhälle behöver. <3

    SvaraRadera
  35. Superlike på den! Älskar att du sa ifrån!
    Mina äldsta döttrars pappa använde hot hela tiden.... Jag hade behövt massor med styrka från dig just då.. idag har jag den själv. Puss och tack

    SvaraRadera
  36. Mitt värsta minne från förra sommaren var när en av mina döttrar satt på toaletten vid en strand och fick panik för att det gjorde ont. Hon hade låst dörren, så jag stod utanför och kom inte in när hon grät och ropade på mig. Grät nog lika mycket jag och hade verkligen velat vara bredvid och hållit hand när hon behövde mig. Stackars barn! Helt rätt tycker jag att du reagerade på pappans beteende. Även om han inte verkade bry sig då kan man hoppas att det gav honom en tankeställare... Nej, inte ok att stressa och hota så...

    SvaraRadera
  37. "It takes a village to raise a child" är ett gammalt klokt talesätt. Jo vi ska lägga oss i, för det ÄR faktiskt så att vi inte vet bäst, nån av oss, vi har fram till i princip dagens föräldrargeneration inte haft "förmånen" att ha monopol på våra barns uppfostran utan det har varit "bygemenskapens" uppgift. Vi hjälps åt. Därför att fler är bättre än en!

    I situationer som den du hamnade i försöker jag att åtminstone visa barnet att jag ser, hör och förstår, jag vänder mig alltså till barnet och inte föräldern. "Jag ser att du har det jättejobbigt nu" och en klapp på ryggen kan betyda så mycket. Föräldern lär inte ändra sig baserat på vad jag säger så att säga något till denne gör jag i så fall för MIN skull, vilket också händer. Men jag försöker hitta ett sätt att bekräfta barnets känsla på, för till barnet kan jag nå fram!

    Kram Malin, du är grym!

    SvaraRadera
  38. Bra gjort!!!! Klart man ska säga till att man ser och hör! Jag har gjort en liknande grej fast då var det en pappa som slog sitt barn på stan! Många såg men ingen mer än jag agerade! Pappan blev väldigt spak när jag talade om för honom vad jag sett (Japp gjorde en anmälan är socionom) fram med fler vuxna som ser och som agerar för barnen rätt!!!!!

    SvaraRadera
  39. Men Gud. Sitter och gråter irl av att bara läsa ditt inlägg. Det där var så sjukt långt ifrån ett ok agerande av pappan. Det spelar ingen roll vad som hänt tidigare, man beter sig inte så mot sitt barn. Mina föräldrar har alltid haft en tendens att bli väldigt arga på mig när jag varit ledsen (de hade svårt att hantera det, och reagerade med att bli arga när jag inte slutade gråta trots att de först försökt trösta mig). Så jag antar att vi haft några light-versioner av det du bevittnade när jag var liten, något som började med tröst och sen slutade med skrik och hot för att trösten inte fungerat. Nu vet jag givetvis inte om pappan i det här fallet började med att trösta för att sedan tappa tålamodet när dottern inte "svarade" på tröstandet. I vilket fall som helst är det inte okej att bete sig sådär. Jag kan förstå min mammas frustration när jag var rädd eller ledsen och hon inte visste hur hon skulle hantera det, men jag kommer aldrig att tycka att det hon skrek åt mig och hotade mig med var ok. Jag hoppas innerligt att det du såg var en engångsföreteelse, att pappan haft en extremt dålig dag och att allt bara blev fel.

    SvaraRadera
  40. Jag tyckte att du gjorde helt rätt. Man ska inte bara sätta på sig skygglapparna och låta folk bete sig som dom vill "för att man inte vet bakgrunden". Ibland spelar bakgrunden ingen roll.

    SvaraRadera
  41. Mår så illa när jag läser detta. Du gjorde precis som du borde.
    Eventuellt hade jag sagt något inför flickan..jag vet inte om det är rätt gjort men den stackars lilla ungen borde få veta att hennes pappa gör fel och att andra ser det. Det kanske inte är rätt sätt att göra det på heller. Jag vet inte. Men det är min spontana känsla.

    SvaraRadera
  42. Nej fy vad hemskt! Jag hade inte varit lika mogen som du,jag hade nog stegat fram till den där så kallade pappan och skrikit på honom och berättat för flickans mamma, och alla andra som ville lyssna, vad pappan gjorde. Antagligen hade jag hotat med att komma hem till honom och skrika på honom när han ska bajsa haha. Sen hade jag knuffat ner honom i poolen. Så mogen är jag. Det var fint av dig att berätta för honom hur du kände. Jag hoppas verkligen att han skämdes!

    SvaraRadera
  43. Jag tycker du var så himla modig och håller med dig helt och fullt. Oavsett vad som låg bakom nekar man inte ett ledset barn trygghet i ett sånt läge. Det mest skrämmande är dock alla otäcka kommentarer du fått här ovan! Jag kunde inte föreställa mig att det fanns så mycket människor som tycker att det är okej att behandla ett barn så! Fy FAN rent ut sagt!

    SvaraRadera
  44. Så bra av dig att säga till pappan. Man kan ju hoppas att han fick sig en tankeställare! Som han betedde sig mot sin dotter. Det var inte ok!

    SvaraRadera
  45. Att någon visar flickan att man sett och hört och att det är fel! är det viktiga du kan göra och har gjort!

    Många barn plågas svårt av sina föräldrar och det som kan hjälpa ett sådant barn är att någon påtalar att det är fel. "Att bli sedd"är det viktigaste för ett barns själsliga hälsa. Ibland kan det räcka med att någon, någon gång uttalade en frisk syn på saken!

    Bjud alla barn ni ser som far illa behandlade på denna lilla tjänst!

    Är det någon som kan bajsa på befallning??

    Är det någon som vet hur svårt det är att bajsa när bajsandet gör ont?

    Vanligen beror det på förstoppning som gör att bajset blir stort och hårt - och förstoppad blir man när toalettbestyren inte kan skötas i lugn och ro!

    Eller så har denna lilla flicka utsatts för fysisk misshandel (t ex sexuellt övergrepp) som gör att det gör ont. Det låter inte osannolikt med tanke på denna mans omänskliga attityd till en liten flicka!!

    Säg ifrån när ni ser barn som utsätts!

    Konsten är att säga ifrån så att man inte själv dras in i maktsfären runt förövaren!

    Se till att barnet vet att du sett och hört - och att det var fel!!

    Tack för att du delat denna "semesterhälsning"!

    SvaraRadera
  46. Fruktansvärt att det finns människor som tycker att man inte ska lägga sig i när barn känner sig otrygga! Det är ALDRIG barnens fel att semestern blir "förstörd"! För i grund och botten är det du som förälder som uppfostrat ditt barn så. Det ligger alltid i förälderns ansvar! (Bortsett från handikapp).
    Tycker du gjorde helt rätt meekatt och stod upp för den stackars tjejens känslor! Sen spelar det ingen roll hur jobbigt/lång tid det där toa besöket tog! Eller va för situation personen är i. Är aldrig okej att låta sitt barn känna sig otrygg/rädd!
    Att man tappar tålamodet, det gör alla. Men du är förhoppningsvis vuxen som förälder! Så TÄNK innan ni öppnar munnen mot era barn! Prata om det efteråt och be om ursäkt om de nu kommer nån groda ibland!

    SvaraRadera
  47. Bra gjort! De flesta vuxna skärper till sig inför publik. Hur beter sig den pappan när de är hemma innanför sin egen stängda dörr? Vidrigt att bete sig så mot sitt barn, oavsett orsak

    SvaraRadera