torsdag 17 mars 2016

Jag rasade igen...

Det har varit ett par tunga dagar på den här sidan. Verkligheten kommer ifatt mig igen. Jag har en massa jobbiga saker som jag måste ta tag i och även om jag vet att det är bra för mig...och för min familj också i slutändan...så är det pest att ge sig in i processen. 8 år av känslor som ska kräkas upp. 8 år som jag lagt i en låda, limmat och spikat igen med trippla spik. Det håller inte längre inser jag...och med den insikten är jag väl en bit på vägen. Så jag ringde läkaren igår och bad om en remiss till en psykolog. Heja mig. Sist jag pratade med en psykolog var jag 19 år gammal och trodde att jag skulle dö för att jag inte trivdes på jobbet, haha. Nu är jag helt övertygad om att jag ska dö igen...av brustet hjärta. För om man inte säger det högt...så finns det inte. Nu ska allt det där sägas...högt. Och finnas. Fy fan för det.

Så ja, jag rasade igen. Och ni får liksom hänga med mig i alla upp- och nedgångar. Men jag har ju folk omkring mig som håller mig uppe och det är jag oändligt tacksam för. Freddy drar ett monsterlass hemma med barn, mat, tvätt, läxor, städning och allt...och jag sitter i strandhuset och gråter. Totalt handlingsförlamad. Jag är ju den som "alltid är så glad och rolig"...skjut mig. Jag saknar barnen samtidigt som jag inte orkar med dem. Jag saknar energin och går runt som ett vrak. Och jag saknar mamma. Hon skulle ju finnas här nu. Något blev fel. Mamma skulle inte dö. Och nu måste jag säga det högt. Det kommer bli på riktigt och jag kommer gå i en miljon bitar för jag måste berätta för mig själv...att det var på riktigt.

Jag har världens finaste vänner omkring mig. Massor med kärlek ifrån er läsare. Och min familj. Och pappa som stöttar mig... I can do it.

over and out.

//Meekatt...

27 kommentarer :

  1. <3 Ibland måste man rasa ihop. När man varit för stark för länge. Då är det ok att rasa ihop. Då är det de runt om som får ta över och vara starka ett tag.

    SvaraRadera
  2. Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Min mamma dog hastigt när jag bara var 13 år framför mig. Det är 20 år sedan i år och saknaden river sönder mig vissa dagar. För 6 år sedan rasade jag i samband med sonens födsel det blev psykolog osv och undan kan jag erkänna att jag mår bra. Det tog 4,5 år att bearbeta på djupet och många bakslag men det var det värt. Önskar dig all lycka och glädje. Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Vivi Larsson I4U17 mars 2016 19:35

    Det är starkt att tala om att man är svag. Det är modigt att ta tag i det som gör så ont...och ja...du har redan kommit en bit på väg. Du kan, du vill, du agerar ❤ All styrka till dig ❤

    SvaraRadera
  4. Det var sorgen som gjorde mig sjuk också 2002... Den slog mig i ansiktet så hårt att jag däckade i 3 år..
    Utan min fina kurator hade jag aldrig stått upp.. och precis som du skriver så var jag tvungen att säga det.. högt.. om och om igen..
    Sorgen som höll på att färga mitt hela liv svart.. pratade jag ut.. bort.. pratade.. pratade.. grät.. grät.. pratade.. grät.. och så vidare.. Men OJ vad skönt det var!
    Livet ger oss en andra chans!

    Puss och var rädd om dig

    SvaraRadera
  5. ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  6. Det är nu du är redo för att ta tag i sorgearbetet.
    Självklart kommer du att överleva.
    Kram❤

    SvaraRadera
  7. Du har en storasyster också här som vet vad du gick igenom, som älskar dig gränslöst och som du alltid kan få rasa ihop hos. Jag lovar att hålla ihop dig. Kram

    SvaraRadera
  8. Jättebra att du väljer att prata om det, sorgen blir kanske lättare att hantera om man inte går och bär allt på sina axlar själv. Kram!

    SvaraRadera
  9. Massor med styekekramar till dig! ❤ Kram Hanna

    SvaraRadera
  10. Åh Malin. Min mamma gick bort för 3 veckor sedan och jag är livrädd för att jag ska börja bygga låda runt sorgen. Hur sörjer man så att det räcker liksom? Stor kram till dig❤

    SvaraRadera
  11. "Sorgen.... är bara början. Efter en tid övergår den till mågot mindre smärtsamt, men också större.....
    Något vi kallar saknad."

    Sänder en kram med tröst och styrka ♡

    SvaraRadera
  12. Kram finaste, du finns i mina tankar och böner.

    SvaraRadera
  13. All kärlek till dig fina katt! ♡

    SvaraRadera
  14. Sänder styrka och kramar i massor till dig. Lider med dig fina Meekatt. Det är starkt gjort av dig att ringa och be om hjälp, hoppas du får bra hjälp nu. Önskar dig en fin helg med på Ullared.

    SvaraRadera
  15. ❤️❤️❤️Du ger så mycket till oss läsare! Inte så konstigt att du landar på rumpan ibland med det du gått igenom. Din bok ger så mycket! tankar och styrka, efter alla tårar.... . Så bra att du tar hjälp, det är så befriande att inför en utomstående få sätta ord på saknad och reflektioner, och få en annans perspektiv, styrka till dig ❤️❤️❤️Kram Pia

    SvaraRadera
  16. Du är en stark kvinna! Jag har själv för 3 månader sedan slagit ansiktet i den där berömda jävla väggen. Tack och lov har jag kvar min mor. Kan inte ens föreställa mig den sorgen du går igenom. Idag efter 6 ggr på samtalsterapi så bröt jag ihop. Det är ok att trilla hårt för vi vet att vi kommer komma upp igen men ärren efter skrapsåren kommer alltid finnas kvar. Man måste bryta ihop för att kunna bygga upp något som är mycket starkare!
    Älskar att läsa det du skriver oavsett vad du skriver om. Tårar eller gapskratt! Kärlek till dig kära Malin ❤️. Massa kramar Helen

    SvaraRadera
  17. ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  18. Stor KRAM till dig! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  19. Man måste få rasa. Jag vet hur du känner dig. Min mamma dog för snart 7år sedan. Det enda jag fått höra från folk runt omkring är att det är dags att gå vidare. Ingen idé att sörja längre. Det värsta är ju att det är mina egna syskon som säger så. Som tur är har jag min älskade sambo som stöttar mig. Han följer med mig till kyrkogården varje gång och låter mig gråta ut. Det värsta med det hela är väl att vi trodde mamma skulle dö långt innan hon egentligen blev sjuk och dog. Hon fick cancer i hela kroppen. Hon kände inte igen mig när jag var uppe hos henne och hälsade på. Det otäcka är att det gick så himla fort allt. Från det vi fick reda på att hon hade cancer tills hon dog gick på 4 veckor. Visst vi "hann" förbereda oss åratals innan, för hon var sjuklig i annat med. Men även om vi vetat länge så blir man nog aldrig riktigt beredd på att få det samtalet att hon inte finns längre. Jobbigaste var är ju att jag var 185 mil enkel resa ifrån henne. Ingen av mina syskon som fanns närmare hann upp till sjukhuset heller.

    SvaraRadera
  20. Kramar i mängder finaste du ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

    SvaraRadera
  21. Kan bara säga Kram och tänker på dig.
    Vila och ta det lugnt och kom igen när du kan.
    Hälsningar Skåneland.

    SvaraRadera
  22. Så glad att du har tagit tag i det, Malin! Oohh, yes! You can do it!! Så småningom kommer det att kännas lättare, jag lovar!! <3 <3 <3

    Kram
    Maja

    SvaraRadera
  23. Ni möts igen någon gång någonstans och hon är ALLTID en del UTAV DIG!Tror även att hon finns med dig fast du inte ser henne!GRÅT så mycket DU ORKAR det lättar! <3

    SvaraRadera