tisdag 5 maj 2015

Memory, Könsord & Bebisfabrik!

Elton ska snart fylla FYRA år. Vad hände liksom? Det går skitfort men jag är ju ingen sån mamma som är ledsen över det. Jag tycker ju tvärtom att det är jätteskönt att det går fort de första 4 åren. Jag är ingen bebismamma, jag har kasst tålamod, tycker det är aptråkigt att spela memory och hatar allt kladd, kräk och bajs. Alice är däremot (trots att hon är en kaxig liten skit ibland, haha) världens bästa kompis. Älskar tiden nu när man kan göra saker tillsammans utan att hela tiden tjata och muta om idiotgrejor.

Visst har jag njutit massor av bebistiden och de första åren med barnen. Jag har lärt mig meningen med livet. Jag har förstått vad kärlek är. Jag har älskat så starkt att hjärtat nästan exploderat. Jag har skrattat så att tårarna forsat och jag har gråtit och bankat huvudet i väggen av förtvivlan. Jag har också torkat mer snor och bajs än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har använt mer handsprit än vad Hallands Läns Landsting gör slut på under ett helt år, jag har använt fler könsord än vad som sagts under alla roastningar som någonsin skett på TV, min kropp har förvandlats till tigerrandig och trött och brösten har helt tappat sin uppkäftighet. Alla pengar jag haft i plånboken har gått till våtservetter, alvedonsuppar, slitstarka jeans, små söta hårklämmor och Hello Shitty-skit. Mitt förut ganska fina och pyntade hus övergick i ett hem med märken efter Eltons Bobby Car i alla hörn, ritmärken på väggarna och alla mattor åkte ut. Men det blev ett hem...istället för ett hus. Fullt med minnen om än en del mindre vackra. Det var värt det...tio tusen gånger om. Trots att jag ibland hatat det.

Men nu ska Elton fylla 4 år. Han säger själv att han ska fylla 60 och flytta hem till sin älskade Olivia men vi försöker nog hålla honom hemma ett par år till. Han tittar i brevlådan varje dag i väntan på födelsedagspresenter. Det är en månad kvar. Men nu...är han liksom där. Han börjar förstå att det snart....snart är hans tur! Eltons kalas är liksom större än månlandningen just nu. Älskade Elton! ♥

Han önskar sig regnbågar, kärlek, asahäftiga stora bilar och pruttkuddar. På morgonen vill han att vi ska sjunga och på brickan ska det finnas "kakor, saft, röd fanta, bullar, godis, pannkakor, macka utan kanter med tjohej (<--leverpastej) och självklart "tååaaata" som de säger här i Halland. Vi i skåne säger tårta. Han vet vad han vill ha.

Så ja, Elton fyller sextio och Alice är 7 år. Jag fick 2 fantastiska barn. En av varje sort dessutom vilket man absolut inte får va glad för. Men det är jag jätteglad över! För sån é jag! Och den 3 juni går den här livmodern i konkurs. Mammamaffian står upp och applåderar i sina fotriktiga skor! Faran är över - inga fler barn i Meekatt Casa! Bebisfabriken stänger för gott och jag slipper hormoner och skit som jag bara mår dåligt av. Nu jäklar kan det bli åka av, haha. ;)

 
 over and out.

//Meekatt...

7 kommentarer :

  1. Är man glad för en av varje sort alltså? Haha, jag som verkligen vill att det ligger en till flicka i min mage😂

    SvaraRadera
  2. Så fint du beskriver hur det är, och man får visst vara glad för en varje!

    SvaraRadera
  3. Du är bara bäst!! Kram från Anette

    SvaraRadera
  4. Säg aldrig aldrig du, vet åtminstone 1 som blivit gravid trots sterilisering, där äggledaren letat sig tillbaka 😁😜

    SvaraRadera
  5. Jag blir både tagen , rörd och full i skratt av dina kommentarer, Både jag och min 14 åriga dotter tycker att du är helt underbar.

    SvaraRadera
  6. Hej! Steriliserade mig också efter att mina två barn kommit till världen. Världens bästa beslut! Inga konstgjorda saker i kroppen och inget behov av att ens fundera på hur, när och om jag hade mens sist, en sån frihetskänsla! Tack för en jättebra blogg och att du orkar stå på dig mot alla knäppgökar som finns där ute. Kram Sofia

    SvaraRadera