tisdag 10 mars 2015

Superhjältar i fotriktiga skor...

Det finns superhjältar...och så finns det superhjältar i fotriktiga skor. Människor som valt att ägna sitt liv åt att vårda andra människor, som hela tiden sätter någon annans behov före sina egna och som med ett leende gör det där som får hela mitt inre att vrida sig av panik. Alla ni superhjältar inom vården - det här är en hyllning till er.

Jag ägnade sju dagar på Akutvårdsavdelningen i Halmstad med ryggsmärtor. Det fanns inte så mycket att göra mer än att ligga i den där sängen och vänta på att det skulle gå över. Ingen dator, ingen TV att försvinna in i utan bara en massa tid för att fundera på och uppleva er vardag. En vardag där det hela tiden piper, där man är jagad och där man inte går utan springer. Snabba snabba steg mellan rummen. Stress, larm, frågor, tårar...och leenden. Patienter och stressade anhöriga som vill ha svar. Varma kärleksfulla leenden och förklaringar. Snabba snabba steg, ansvar, kroppsvätskor, förvirrade små tunna tanter, akutlarm, fler snabba steg...och leenden. Hur gör ni?

I samma sekund ni landar på jobbet är det igång. Pipet...det där eviga pipandet. Någon har ont och vill ha smärtstillande, någon behöver kissa, någon har redan kissat på sig...eller bajsat på sig, någon vill ha hjälp att komma lite längre upp i sängen, någon mår illa...och någon...vet inte var hon är. Någon vill ha en telefon inkopplad och jag...var kissnödig. Ni ler. Ni hjälper. Ni lyfter, vårdar, renbäddar, tvättar, sliter och stressar. Ni reser er upp mitt i lunchen för att torka någon efter ett toalettbesök. Ni räddar stackars Inez som inte hann upp ur sängen efter att ha fått laxerande medicin, ni tvättar hennes löständer noggrant och ni lägger en varm hand på hennes axel när tårarna och oron över framtiden kommer. Ni svarar på alla frågor, hämtar filtar, kollar blodtryck, tar tempen, delar ut medicin och hämtar rena kläder i skåpen. Ni ger...ger...och ger. Superhjältar...i fotriktiga skor.

Det var fullbelagt på sjukhuset och vi som egentligen skulle placeras ut på avdelningar blev kvar på Akutvårdsavdelningen. På mitt rum låg tre fina små tanter i väntan på Vårdplanering. Det blev också ert jobb. Att bedöma, förklara och ringa familjemedlemmar. Man kan inte skicka hem en tant som inte kan ta sig ur sängen själv...fast hon gråter för att hon bara vill hem. Frågor som "När förlorade jag bestämmanderätten över mitt eget liv?!" får ni besvara. Hur gör man det utan att slita ut hjärtat på personen ifråga...och stampa på det? Frågor som får mitt hjärta att stanna. Känslan av att vilja springa upp, sätta tanten i rullstolen och ta henne hem. Ni svarar...förklarar...och lugnar oroliga hjärtan. För såna é ni. I nästa sekund piper det...och ni stressar vidare. Någon behöver kissa. Igen. Och Andreas som jag innerligt hoppas förstår att han valt helt rätt yrke...han hjälper en tröstlös tant att ringa hem. Han står bredvid henne...med sin hand på hennes axel. Tyst. Beröring. Ödmjukhet. Så ofantligt viktigt! Det piper ifrån ett annat rum. Och jag vill ha smärtstillande...

Jag har en oerhört stor respekt för människor som väljer yrken där man måste ge så mycket av sig själv. Alla de som jobbar i verkligheten. På golvet. Med våra barn och ungdomar, med våra sjuka och med våra gamla. DET är de riktiga hjältarna. De absolut viktigaste yrkena men ändå de mest underskattade...på alla sätt. Ni ger och ger...och ger lite till. Som om ni valts ut och begåvats med ett evighetskonto i godhet och ödmjukhet. Fast ni alltid får uppleva att ni inte räcker till så är det ni gör varje dag hjälteinsatser för någon. Sju dagar med mer kiss och bajs än vad jag upplevt under alla småbarnsåren hemma. Det mest förnedrande man kanske kan vara med om som gammal och orörlig. Larmet tjuter och ni tar glatt på er handskarna och får den mest bisarra situationen att försvinna för någon som själv vill försvinna av skam. Som om det aldrig hänt. Förstår ni hur fantastiska ni är? Jag fick sån panik inom mig av allt som pågick att min kropp stängde ner. Hela jag hade panik inombords och jag ville bara springa därifrån...samtidigt som jag var full av beundran och respekt för er och ert arbete. Superhjältar i fotriktiga skor. Era månadslöner borde tredubblas!

Jag hoppas att ni förstår att det är ni som förändrar, tröstar och läker. Inte läkarna som uppenbarar sig under en blixtsnabb rond. Det är ni...som finns där...en knapptryckning och ett par snabba snabba steg bort. Era leenden, er värme, er ork att lyfta och hjälpa, skynda, stressa och svara på alla frågor - det är ni som är vården. Tack.

over and out.

//Meekatt...

42 kommentarer :

  1. TACK för de orden. Om du visste vad de värmer att någon ser alla små saker vi gör som man tror att inte nån märker. Idag går jag till jobbet med ett leende och det är din förtjänst. <3

    SvaraRadera
  2. KÄRLEK till dig katten!

    Johanna, Undersköterska.

    SvaraRadera
  3. Idag känns det extra bra att jag har valt att lämna arbetet på ett kontor för att läsa till sjuksköterska med dessa värmande ord från dig, Meekatt <3

    SvaraRadera
  4. Det är sådana här fina ord som gör att jag saknar avdelningsarbetet lite. Jag som sagt att jag aldrig mer vill jobba på en "vanlig" vårdavdelning. Tack! / Johanna, sjuksköterska

    SvaraRadera
  5. Stort Tack för de underbara orden!❤ Det är just människor som du, som gör att allt det, är värt det!😊 Tanken är ju alltid att ge just varje individ, individuell hjälp utefter just deras behov💓

    Sandra, undersköterska

    SvaraRadera
  6. Jag håller helt med dig <3 Och ja, lönerna borde tredubblas! Hoppas ändå du slipper hänga nåt mer på sjukhuset... Det önskar jag alla! Kram

    SvaraRadera
  7. Tusen tack för otroligt vackra ord... Ofta får vi höra så mycket hårda ord från både patienter och från anhöriga, ofta ord av frustration över sjukdom, utsatthet och rädsla... Så tack för värmande välmenande ord som lägger sig som bomull runt mitt hjärta :) från sjuksköterska Catti....

    SvaraRadera
  8. Tack katten för den hyllningen! <3

    SvaraRadera
  9. Annette Sandėn......stolt uska10 mars 2015 12:12

    Dessa orden gjorde min lediga dag helt underbar och jag vet att jag gjort rätt val här i livet.Din synvinkel från sängen är ju helt underbar och gjorde mig tårögd.Men mitt i all kaos jan jag bara säga att jag saknar mitt jobb de dagar jag är ledig!Hoppas du snart är på bättringsvägen igen.KRAM

    SvaraRadera
  10. Precis så är det ju! Alla de där fantastiska människorna som hjälper, stöttar och tröstar. Utan dem hade jag aldrig mått så bra som jag gör i dag. Jag har haft oturen att hamna på sjukhus många gånger, men turen att träffa alla dessa underbara kvinnor och män som jobbar så hårt för oss.
    Kan inte formulera mig lika bra som du Katten, men stryker under vartenda ord!
    Kramar ♥

    SvaraRadera
  11. Jag har suttit där som anhörig i livets slutskede. Kan bara hålla med. Ni gör ett fantastiskt jobb!
    /Maria

    SvaraRadera
  12. Bahaha! Ja, de där pipen kan jag fortfarande höra i mina drömmar. Men jag måste bara bräcka lite: När jag låg på brännskadeavdelningen i Linköping blev jag placerad i ett rum med fönster som vette ut mot byggarbetsplatsen där de SPRÄNGDE i marken ( av sten alltså). Från tidig morgon till sen kväll var det stora maskiner som mullrade omkring där ute, följt av en massa jävla varnings alarm inför sprängningen, sen så klart sprängde de så rummet skakade, sen var det 'faran över'- larmet och tillbaka till alla förbaskade maskinerna. Detta höll på hela min vistelse där och jag föll fanimej på att bli knäpp. Tackar gudarna för att jag tillslut fick åka därifrån, men skänkte många tankar till personalen som vick stå ut under hela bygget. My god!!
    Glad att du är okej nu och tillbaka i bloggvärlden. Du var saknad!

    SvaraRadera
  13. ♡ Tack för dina fina beskrivning av vår vardag, från ett patientperspektiv.
    / Veronica Sjuksköterska

    SvaraRadera
  14. Tack för att du uppmärksammar de positiva sidorna av det vi gör! Patienter som du gör mitt jobb värt att gå tillbaka till varje dag! :) /Ssk Ava Halmstad

    SvaraRadera
  15. Jag fick ordentligt med tårar i ögonen när jag läste. Har precis börjat jobba halvtid på ett äldreboende där äldsta dottern jobbat i snart 1 år. Trodde inte alls att det var mitt gebit, men trivs fint. Snart får jag se andra sidan då jag om några veckor ska få en artroskopi i mitt ena knä.

    SvaraRadera
  16. Annika,stolt uska10 mars 2015 19:01

    Tack för att du såg 💖,för att du kände. Fick en ordentlig lipstund men allt det du skrev är exakt varför vi usk/ssk går till jobbet,med ett leende på läpparna.

    SvaraRadera
  17. Fina fina Malin!!!!
    Så ur hjärtat skrivet.
    Vi ska vara tacksamma för allt våra hjältar gör.
    Oavsett om du jobbar i vården,skola eller annat arbete som berör människor.
    Ett utomordentligt, varmt hyllningstal.
    💗💗💗👍

    SvaraRadera
  18. Tack för dina ord! Jag jobbar som barnmorska på förlossningen och vi sliter och springer, tröstar, torkar, brottas, gläds, skrattar, gråter. Men framför allt är vi för få :(
    //Barnmorskan

    SvaraRadera
  19. Åh vilka fina ord! Man blir allt lite stolt!
    Tusen tack!
    Demenssjuksköterska Ulrica

    SvaraRadera
  20. Tack för dessa oerhört fina ord! De värmer i hjärtat hos mig och mina kollegor! Ska tänka på dessa ord nästa gång det känns extra tungt och motigt på jobbet. Tack!! / Sjuksköterska AVA Halmstad

    SvaraRadera
  21. Och jag är biståndshandläggaren som kommer på den där vårdplaneringen och skickar hem både tanten som inget hellre vill med all tänkbar hjälp... OCH farbrorn som gör allt för att få stanna där i tryggheten hos ssk/usk på sjukhuset. Så elak är jag. Men DET är ju mitt jobb. Det svåra är att inge förtroende nog för att de ska gå hem med i alla fall ett litet uns av förtröstan för att upptäcka att det finns fler fantastiska ssk/usk att tillgå i hemmet!

    SvaraRadera
  22. Tack! Dina ord värmer! ❤️

    SvaraRadera
  23. Tack, det här är sådant som vi behöver höra <3

    SvaraRadera
  24. 💕💕 Det var fint skrivet. Det delar jag så alla mina kollegor kan gå till jobbet med ett extra leende idag😉

    SvaraRadera
  25. Underbart inlägg, med patienter som är nöjda, tacksamma för allt som görs. För nog gör vi alltid !!!
    Monika/uska

    SvaraRadera
  26. <3 - och jag håller med om varje stavelse! Tack för att ni finns!!

    SvaraRadera
  27. Tack! Precis så här är det att jobba på en sjukhusavdelning. Det känns alltid fint att få uppskattning. Vi gör så gott vi kan! Tack igen!

    SvaraRadera
  28. Skaunetösen11 mars 2015 09:38

    Tack från en utbränd undersköterska.
    Efter 25 år på Intensiven kände jag bara en dag när jag kom innanför dörrarna : NEEEJ... detta vill jag inte längre.
    Vände och gick ut och gick till doktorn.
    Var sjukskriven i ett år och jobbar nu med nåt helt annat, utan patienter, anhöriga, ringklockor och annat som gjorde en massa ljud.
    Jag har fått livet tillbaka och går med glädje till mitt jobb.
    Hälsningar Skaune

    SvaraRadera
  29. Nät jag läst detta inlägg med tårar i ögonen vet jag att jag valt rätt yrke. Tack för de fina orden! /Milla, undersköterska

    SvaraRadera
  30. Vilken fin hyllning till alla de som jobbar och sliter i det tysta med våra trasiga kroppar. Jag önskar bara att du ryter lite högre så regering och landsting inser att längst ner på skalan är hjältarna och högst upp i administrationstoppen är (hmmm.... Man ska inte säga fula ord)

    SvaraRadera
  31. Tack!!/ distriktssköterska

    SvaraRadera
  32. Väldigt fint skrivet, tack så mycket!!. Hoppas allt är bra! =) Mvh Andreas AVA Halmstad

    SvaraRadera
  33. Detta värmde mitt hjärta.
    Det är exakt så våra dagar ser ut.
    Jag önskar bara att rätt personer kunde se detta.


    Tack

    Katharina,undersköterska.

    SvaraRadera
  34. Så underbart skrivet!
    //Sara, Stolt undersköterska.

    SvaraRadera
  35. Läser ditt inlägg efter ett par tuffa dagar med överbeläggningar......tankar å om jag verkligen orkar ge så mycket av mig själv.....blir alldeles tårögd av de fina orden.....

    SvaraRadera
  36. Vi behövs och det är bara den som upplevt vad du upplevt som kan sätta värde på vad vi verkligen är......superhjältar....tack kära du// kram från en gammal uska

    SvaraRadera
  37. Tack.... tack för att du ser.. tänker... och tänker efter... Harrieth uska inom äldreomsorgen

    SvaraRadera
  38. Du är bredspektra och sann. Ett föredöme!

    SvaraRadera
  39. "Viktiga jobb värda att älska dygnets alla timmar" Kommunals ledord ❤️ Alla människor som arbetar inom välfärdssektorn gör dessa hjälteinsatser trots låg betalning, dåliga scheman och en stressad arbetsmiljö.
    Tack för ditt inlägg ❤️

    SvaraRadera
  40. Tack för ditt inlägg det stärker en som jobbar inom vården.
    Det är skönt att se att man inte gör fel.
    Tack ännu en gång.

    SvaraRadera