måndag 24 november 2014

Kärlek, Social kompetens & Svar!

Debatten är i full gång på Nyheter24 och min artikel är nu även dagens mest lästa på Norska Aftenposten. Det är helt galet vilken spridning det fått! Jag är helt mållös över alla fantastiska mail som trillar in ifrån föräldrar, tonåringar, lärare, poliser, rektorer och chefer runt om i landet. Tack för att ni tar er tid att skriva! Jag skulle kunna tapetsera med era otroligt fina mail och vakna till världens pepp varje dag, haha. Tack. ♥ Men ni tycker antagligen att de där andra mailen är mer intressanta, haha. Och här kommer två av de ca 100 som kommit idag:

"Du är sjuk i huvudet din äckliga fitta. Skulle du skälla på mina barn skulle jag slå ut tänderna på dig!"

Svar: Tack för ditt bidrag i debatten. Verkligen givande. Du verkar vara en fantastisk förebild.

"Hej! Jag vill bara säga några saker. För det första hoppas jag verkligen att din chef skäller på dig och gärna tar ett tag i armen om du inte gör rätt på jobbet. Jag hoppas att om du är hos någon att de skäller på dig om du gör något i deras hem som inte är ok. Jag hoppas att alla människor behandlar dig som en mindervärdig och inte som jämlik. Du ser på barnen att du är större än de, att du vet, att dina känslor är bättre.
 
Jag hoppas att dina barn inte kommer leva med sina barn på samma sätt som du lever med de. Jag ser på en värld där man kommunicerar på samma sätt med barn som med andra vuxna. Säger ett barn jävla fitta. Ta dig tid och prata med barnet varför den säger det. Låt det ta hur många timmar det än tar att prata om det. Men höj aldrig rösten, även om du kanske accepterar att bli behandlad på ett sätt så ger det dig ingen rätt att behandla andra så. BARA FÖR BARNEN KOMMER FRÅN DIG BETYDER INTE ATT DU ÄGER DE OCH DE INTE FÅR BESTÄMMA SJÄLV. Min fråga till dig vill du att någon tröstar dig om du är ledsen? Tänk om du inte kunde tala, hur skulle du då förmedla dina känslor? Tacksam för svar! Mvh"
 
Svar: Hej! Tack för ditt mail i denna viktiga debatt!
 
Först och främst: Jag har ingen chef. Eller ja, jag är ju min egen chef då jag driver eget företag och det passar mig utmärkt då jag har lite svårt att stå ut med alla lättkränkta människor i min omgivning. Jag har varit anställd och haft ett par olika chefer och de har aldrig behövt ta mig i armen - men visst har jag fått en och annan skarp tillsägelse. Hade jag skrikit fitta till dem, hoppat på deras skrivbord eller betett mig illa hade de med all säkerhet gett mig sparken. Nu fick jag lära mig som barn var gränserna går så att jag slipper passera dem som vuxen.
 
Jag hoppas också att folk säger till mig om jag gör saker i deras hem som inte är okej. Nu är det väldigt sällan jag åker hem till folk och hoppar i deras sängar, skriker könsord till värdinnan eller beter mig allmänt illa. Det är lite det som är skillnaden på mig och ett barn. Jag vet hur man ska bete sig för att jag har lärt mig det. Genom att få vara ett barn, prova och testa gränser och bli tillrättavisad när det blir fel. Det betyder inte att de vuxna omkring mig har slagit mig. De har sagt till mig på skarpen då det behövts och förklarat varför det inte varit ok. Det är så jag lärde mig hur det sociala samspelet fungerar. Hur livet fungerar. Tack mamma, pappa, dagmammor, lärare, grannar, kompisars föräldrar och alla andra vuxna i min omgivning för det! ♥
 
Jag behandlar inte mina barn som jämlikar. Jag behandlar mina barn som barn. För det är ju just det som de är. Alice är sex år gammal och Elton är tre år gammal. Det skulle vara oerhört konstigt om jag hade samma förväntningar på dem som jag har på min man och mig själv. Har vi städdag förväntar jag mig att de ska plocka undan på sina rum och rensa vardagsrummet på utdragna leksaker - inte att de ska svabba golv och sortera kablar bakom TV:n. Jag möter dem på deras nivå - för de är barn. Jag berömmer heller inte Freddy för att han dammsugit, tvättat håret eller knutit sina egna skor. För han är vuxen.
 
Jag hoppas att mina barn växer upp med samma värderingar som jag har. Jag hoppas att jag formar dem till kloka människor fullproppade med kärlek, empati och sunt förnuft. Om de väljer att skaffa barn i framtiden så hoppas jag att de också möter barnen på sin nivå och inte förväntar sig att barn föds som fullärda små människor som inte behöver skolas i livet. Vi är vuxna och vi har massor med erfarenhet som vi måste dela med oss av!

Om ett barn säger fitta till mig så har den antagligen redan passerat ett par gränser som inte är okej. Och i ärlighetens namn finns det inte "hur många timmar det än må ta" för att "samtala" om detta ord. Fitta är ett fult ord som betyder snippa. Vi använder inte det ordet här hemma och vi kallar inte varandra det! 10 sekunder. En del saker tycker inte jag att man ska behöva älta och dalta med. Många använder argumentet att man inte kan förvänta sig saker av sitt barn som man inte uppfyller själv. Eeh? JO, det kan man! Barn bajsar i blöjan - det gör inte jag. Jag får ha mobiltelefon - det får inte mina barn. Jag måste betala räkningar - det måste inte de. Vi gör olika saker för att vi är på olika platser i livet. Säger jag eller Freddy till barnen att vi inte använder ett visst ord i vårt hem...så är det ju det som gäller. Vi är vuxna och därför är vi de som bestämmer.

Om jag behöver höja rösten till mina (eller någon annans) barn så gör jag det. Det är enligt mig inte att psykiskt misshandla sitt barn - det är att höja rösten. Och ibland gör man det. Jag tror de flesta ibland tappar tålamodet och pedagogiken. Det är faktiskt jäkligt effektivt att säga till barnen på skarpen ibland. Det betyder inte att man skriker på dem. Barn som VET att man älskar dem tåler det. Är man osäker på sin relation kan jag förstå att det känns riskabelt. I vårt fall kan vi gorma åt varandra klockan 11 och vara bästa vänner klockan 11,15. Såna é vi. Och vi säger förlåt när det behövs.

Mina barn är ju trots allt mina barn och det är jag och Freddy som sätter gränserna och reglerna. Det går ju för fan inte att ha en fungerande familj om barnen ska bestämma?! Och vad uppfostrar man då? Dryga jäkla ungar som är totalt inkompetenta socialt. Barn som inte får gränser och konsekvenser hemma - det är de ungarna som kommer mobba mina barn i skolan. Mina barn får bestämma en del saker. Som vad de ska ha på sig (oftast), hur de vill ha det på sina rum, vad de vill ha till frukost osv. Annat beslutas av oss vuxna.

Om någon tröstar mig när jag är ledsen? Ja, och det är i 99% Alice som kommer och kramar om mig när jag är ledsen. Vi lägger oss i hennes säng tillsammans och pratar om hur mycket vi saknar mormor, vad vi saknar med henne och Alice berättar för mig att mormor väntar på mig på ett moln och att Alice finns här så länge för mig om jag behöver kramas. Världens klokaste, finaste, mest omtänksamma och kärleksfulla tös. Min och Freddys uppfostran och kärlek har gjort henne sån.

Om jag inte kunde tala? Nu är fallet inte så. Jag kan bara prata för mig själv. Men min bror har en liten tjej med olika diagnoser och en ganska svår problematik. Hon pratar inte men vi förstår varann utmärkt. Hon visar vad hon vill med kroppsspråket och hon tar min hand och drar med mig dit hon vill. Hon tar min hand och lägger den på sin mage när hon vill att jag ska kittla henne och hon vänder och går ifrån mig när hon vill göra något annat. Vi har alla olika förutsättningar i livet. Jag lever utefter mina och mina barns förutsättningar.

Hoppas du fick svar på det du ville.

over and out.

//Meekatt...

38 kommentarer :

  1. Hoppas verkligen hon blev nöjd med det svaret, för bättre kunde hon inte få :-)

    SvaraRadera
  2. Det är mycket möjligt att du är världens bästa mamma, och kanske världens klokaste människa, och egentligen borde en kurs hos dig vara en obligatorisk del av föräldrautbildningen, och sedan en återkommande obligatorisk kurs i föräldrajobbet. Om jag hade dig som nära vän skulle jag må mycket bättre i min mammaroll. Du är helt enkelt fantastisk <3

    SvaraRadera
  3. Jag ÄLSKAR hur du bemöter dina läsare! Oavsett hur långt alla sjunker så behåller du ALLTID respekten i det du skriver och sjunker aldrig till samma nivå. JAG hade blivit tokig och börjat skrika fitta tillbaka. DET om något visar att du är en otroligt bra förebild katten! HEJA HEJA DIG!

    Och nej, vi är inga jämlikar! Barn ska få vara barn! Du säger allt jag tänker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahahahah samma här.. hade nog också skrikit "fitta" tillbaka :) Men Malin är bara så B Ä S T!!!
      Det är därför vi älskar henne :D

      Radera
  4. Hahaha, Meekatt for president! Du är min gud.

    SvaraRadera
  5. Du e grym! Love it��

    SvaraRadera
  6. Med stolthet kan jag säga att jag åt lunch med denna fantastiska kvinna för ca 1.5 år sedan på ett hotell vid Avenyn.

    Jag uppfostrar min dotter så som jag blev uppfostrad då jag vet att det är ett bra sätt eftersom att jag blev så fantastisk.
    Här skriks och gapas det titt som tätt för att minuterna efter sitta å kramas, pussas å säga förlåt. Vi pratar igenom vad som blev fel och vet då hur vi ska göra bästa gång... å nästa gång är det samma visa igen haha.

    Hemma hos oss är det först och främst JAG som bestämmer för jag är mamma och jag är vuxen. Jag litar inte på att min 4 åring alltid kan ta rätt beslut så jag bestämmer. Sen tror hon ibland att hon bestämmer men ofta är dt för att jag får henne att tro dt genom att redan ha bestämt å sen får jag henne att tro att hon bestämde dt. Mitt barn vet att man inte får säga fula ord och hon är snabb med att skälls på mig om ngt olämpligt trillar över läpparna.

    Idag förklarade jag att man inte kan få glass varje dag.
    Till slut gick hon med på det men vara om hon fick 3 köttbullar till middag. En bra deal tycker jag.

    Tack för att du skakar liv i denna debatten som alla verkar undvika. Det behövs!

    SvaraRadera
  7. ♡♡♡ till dig. Det är inte klokt vad klok du är!

    SvaraRadera
  8. Malin med töserna24 november 2014 20:03

    Helt spot on!! Så sjukt bra skrivet :-D
    Heja dig!

    Malin

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt skrivet!

    SvaraRadera
  10. Jag följer slaviskt hela denna debatt och alla kommentarer både på Nyheter 24 och på FB och jag är så mäkta imponerad över HUR du för debatten. Inte bara magiska, välskrivna, genomtänkta och lysande inlägg - dessutom genomtänkta, kloka och välskrivna svar på nästan alla som går emot. Alla får säga sitt enligt dig och det är precis så en debatt ska föras. Folk kastar så mycket skit på dig just nu att jag beundrar att du ens står upp. Men du kan klappa dig på axeln för fast jag inte känner dig (även om det känns så) så ä jag STOLT över dig!

    SvaraRadera
  11. Jag blir rädd när jag läser mailen du får. Föräldrar som säger att vi är jämlika och att de aldrig fått en tillsägelse i sitt vuxna liv. Jag skällde ut min kollega förra veckan. Igår drack vi vin ihop! ;D Så är livet!

    Stå på dig du fantastiska Meekatt!

    SvaraRadera
  12. Jag ÄLSKAR dig Malin :) Men det visste du ju redan :)
    Fast jag tror att det tål att upprepas!!!

    Säger som grynet: TA INGEN SKIT!

    Kan bara hålla med föregående kommentatörer, du är grym! Kloka, väl genomtänkta och inspirerande svar. Själv hade jag nog skrikit FITTA så det ekade över Stockholm!!

    PUSS du ljuva kvinna!!

    SvaraRadera
  13. Jag har inte tillräckligt med ord för hur klok och fantastisk jag tycker du är. Vilken lycka för dina barn att få ha dig till mamma och Freddy till pappa, för jag tror att han är lika klok. Kram

    SvaraRadera
  14. Jag tänker inte klappa dig på axeln då de allra flesta gör ett utmärkt jobb med det redan. Jag vill däremot säga ett par ord till personerna som skrivit de mail du svarar på här:

    Ni är ju för bövelen dumma i huvudet. Skäms-kudde alltså.

    SvaraRadera
  15. Du är fantastisk!! Håller helt med dig, även fast jag själv inte har barn än!

    SvaraRadera
  16. Jag är så gammal att barnuppfostran är över för min del.
    Vill ändå säga; BRAVO !!! Mer av dig och dina värderingar, tack !

    SvaraRadera
  17. Jeg er en 40 år gammel norsk mamma til to barn på 13 og 3, og er utdannet lærer. Jeg vil bare si TUSEN TAKK for ditt fantastiske innlegg om barneoppdragelse og at vi voksne må tørre å irettesette og gi barn konsekvenser. Jeg er 100% enig i det du skriver. STÅ PÅ! Det pågår en stor debatt i Norge også om ditt innlegg. Jeg sier ifra både til mine og andres barn og det kommer jeg til å fortsette med! :)

    SvaraRadera
  18. Malin, all kärlek till dig! För det är inte lätt att få den typen av skit du får, och hålla den snygga stil du gör. Har sagt det förut, och kommer helt säkert att säga det igen:
    Jag är sååå imponerad av ditt sätt att hantera saker, du är helt enkelt grym! ♥

    SvaraRadera
  19. Hei og hei igjen til deg.
    har hatt alltid alt det her på hjertet, men turte ikke å snakke om det åpent. jeg trodde jeg var gærn og annerledes. Takk til deg nå puster jeg letter. Hamid

    SvaraRadera
  20. Jippi. Flere mammor som är som jag :-) bra!!

    SvaraRadera
  21. Läste din artikel nu och ditt och mitt "mål" som förälder är detsamma, barnen ska lära sig att respektera andra och sig själv, och hur man beter sig både borta och hemma. Vad man säger och inte säger. jag är också en sån förälder som inte är tyst om andras barn gör något olämpligt och är lika tacksam om andra gör samma sak mot min dotter.
    MEN våra uppfostringsmetoder skiljer oss.
    Att skrika lär inte dina barn att respektera andra, utan du lär dom att skrika när dom inte får som dom vill.
    Finns det något mer enerverande än att ha en diskussion med någon som till slut skriker för att man inte tycker samma som den personen?
    Det är lite samma sak.
    Är ganska så övertygad om att du kommer få smaka på din egen metod då dina barn är tonåringar och det är dags att testas gränser ordentligt

    Vad sägs om att gå fram till barnet, se barnet i ögonen och prata med barnet på ett respektfullt sätt? När det gäller andras barn kanske du inte ens vet varför barnet gjorde som det gjorde? Förklara för barnet istället att det är fel och konsekvenserna av det.
    Minns i skolan, de barn som skrek åt lärarna var inte direkt den gruppen som vuxit upp i ett hem där man talar i normal samtalston..
    Blir riktigt upprörd när jag hör en förälder skrika hysteriskt åt sitt barn och hota med det ena och det andra på stan.
    Offrar min högra arm att det lönar sig att tala till varandra med respekt barn respekt. Det är väl ändå respekt vi vill lära våra barn?
    Barn gör inte som vi säger, dom gör som vi gör, som det så fint heter.

    SvaraRadera
  22. Hej.
    Inlägget om barnuppfostran är ett av det bästa jag läst på länge och det är så fruktansvärt sorgligt att det ens ska behöva skrivas.
    Jag växte upp med föräldrar som klart och tydligt visade var gränserna gick. För mig, mitt syskon och andra barn i som gjorde fel. Det var superpinsamt när man var 12-13 år och jag lovade mig själv att aldrig bli likadan. Nu står jag här själv, med två barn och förstår mina föräldrar precis ;)
    Man gör sina barn en björntjänst om man inte lär dem de social reglerna och visar dem hur man uppför sig. Att ställa lite krav på sina barn är inte fult eller elakt utan snarare precis det dom vill. De vill känna att de kan prestera och göra någonting bra.
    Självklart säger jag till ett barn som gör fel om jag ser det. Tonen i tillsägelsen varierar beroende på ålder på barnet, vad barnet faktiskt gör och min egna dagsform. Självklart ryter jag till när jag ser en unge i 10-års åldern sitta och elda på sätet framför mig i bussen ( Japp, det har hänt). Det är min förbannade skyldighet som vuxen att hjälpa till när jag ser ett barn på väg åt fel håll. Annars sviker man barnen !!

    Genom att reagera på vad barnet gör. Oavsett om det gör något bra eller dåligt så visar du barnet att jag ser dig och det är det många barn som verkligen behöver känna. Barnen behöver inte Iphone 5 eller 6, tonvis med leksaker eller aktiviteter dag som natt. Barn behöver en närvarande vuxen. Någon som SER barnet, pratar med barnet och som också visar barnet att det är inget farligt att bli arg. Det går inte att vara " Pelle Pedagog" i alla lägen. Det viktiga är ju att prata med barnet efteråt. Jag blev arg på dig nyss, förstår du varför? Oftast vet barnet precis varför och då kan man prata lite om det. Eller inte. Beroende på situationen.
    Ett barn som inte får fasta regler utan fria tyglar blir ganska osäkert barn. Hörde Peter Lemarcs sommarprat för några år sedan och han berättade att hans barndom var utan fasta ramar. Ville han leka på bordet när det var dax för mat, fick han det och föräldrarna stod vid bänken och åt. Han beskrev det som att stå vid universums rad. Ohyggligt skrämmande och ingenting att hålla fast i.

    Jag vill att mina barn ska vara välkomna över allt. Jag vill att de ska känna empati, kärlek och respektera andra. Jag vet att mina barn känner att jag älskar dem överallt annat på jorden.

    SvaraRadera
  23. Hej bästa Malin.
    Det verkar som om några tror att ni inte pratar utan alltid skriker. Vad dom inte verkar förstå är att du har pratat och sagt till dem att uppföra sig. Men när orken och tålamodet tar slut, ja då höjs rösten och tonfallet blir skarpt.
    Håller helt med dej om att vi är INTE jämlika med våra barn. Det är just det. Dom är BARN!
    Varje dag lär dom sig något nytt. Som att det lönar sig inte att tjata. Har jag sagt nej så är det banne mej nej. Vi är många som tycker som du. <3 /Kicki

    SvaraRadera
  24. Men jisses vad människor(föräldrar) går igång på detta! Jag gör som du! Jag säger till mina barn om dem säger dumma saker eller gör dumma saker. Lika så om deras kompisar beter sig illa hemma hos oss så säger jag till dem, mitt hus mina regler! Jag hoppas att mina barns kompisars föräldrar säger till mina barn om dem beter sig illa hemma hos dem! Tycker att det är viktigt att man lär sina barn vad som är rätt och fel. Hur ska dem annars lära sig? Det är väl vi föräldrar som bär ansvar för våra barn? Visst har alla olika sätt att uppfostra sina barn men man måste få säga ifrån! Man får inte bete sig hur som helst! Sen behöver man inte höja rösten jämt

    SvaraRadera
  25. Bevisligen behöver fler vuxna en redigt pedagogisk utbildning i eget uppförande, för man skickar inte mail o beter sig så där!
    Du är otroligt bra meekatt, förhoppningsvis vår nästa skolminister!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej precis! Man gör inte så OM man fått en ordentlig uppfostran! Hyfs och sunt förnuft är tydligen inget man kan ta för givet i dagens samhälle och har man inte sunda, tydliga regler i bakhuvudet sedan barnsben då kan det nog resultera i att man skriver sådana otrevliga och mycket pinsamma mail till folk. Det finns personer här som inte håller med Malin (och de flesta av oss andra som läser denna sida regelbundet) och som framför sina åsikter på ett utomordentligt bra sätt. Utan vare sig ordet fitta eller hot om våld.

      Radera
  26. Fantastisk bra - veldig enig i alt du sier. Har selv stått og irrettesatt andres barn og blitt dårlig tatt imot, Men vi kan ikke stoppe å irettesette for det. "Det å sette grenser og kreve noe er å bry seg" var det en gutt med asberger som sa til meg - og han hadde fått sin porsjon med puter under armene helt til en kom å satt grenser og krevde noe av ham. Da for første gang i livet følte han at han begynte å bygge opp en ekte selvtillit. Han kunne for første stole på at det som ble sagt til ham var ekte og riktig og ikke påklisteret skryt.
    Alle barn liker regler, de føler seg trygge innenfor klare rammer. De vil alltid prøve å tøye på dem og det er vel og bra men det betyr ikke at man skal gi etter. Ett barn som opplever at foreldrene ikke har kontrollen vil automatisk prøve å overta lederskapet og det er ikke en rolle de er komfortabel med. De skal få være barn, de må få lære spilleregelene og hvordan man oppfører seg og sakte men sikkert få mer og mer ansvar. Med ansvar kommer medbestemmelse - ikke motsatt.
    Hurra for innlegget dit.
    Birgitta

    SvaraRadera
  27. Hei!

    Leste din artikkel i Aftenposten og har også lest alle komentarer.
    Du har en innsikt og visdom som enda flere burde få del i, både foreldre, lärere, barnevern og ellers alle som jobber med barn. Stå på - jeg heier på deg!

    Irene

    SvaraRadera
  28. Äntligen nån som tycker som mig. Mycket bra skrivet. Mitt o och andras föräldrar ansvar är att se till att barnen blir trygga individer som behandlar sig själv och andra med respekt.

    Att låta en 5-6 åring bestämma hemma ger en individ som inte bryr sig om alla och alltid sätter sig själv i första hand.

    Tack för din blogg, Debatten behövs.


    SvaraRadera
  29. Hurra Malin! Du säger precis det som jag hela tiden tänker. Jag jobbar idag som chef inom sjukvården och vi måste börja tänka om vad gäller introduktion mm för nya sjuksköterskor för vi har märkt att de som kommer direkt från skolan klarar inte av kraven i yrkeslivet och blir långtidssjukskrivna ganska snabbt!!! Inte bra för vår framtid och jag tror det har mycket att göra med den skyddade verkstad som "barnen" har växt upp i idag. Idag är det de som styr skolan t ex. Jag är 2-barnsmamma till två killar 7 och 9 år och a och o i min uppfostran är att man uppför sig och respekterar andra. Man säger tack, man hjälper varandra och man delar med sig.
    Fortsätt skriva!!! Behöver du en axel att gråta ut mot så står jag alltid på din sida :-D

    SvaraRadera
  30. Det er ikke så rart du blir populær i Norge med det innlegget! Tror kanskje en del norske foreldre også er drittlei pøbelunger som gjør hva faen de vil. Du beskriver situasjonen så utrolig godt. Skulle ønske jeg kunne høre flere si det samme som deg!
    Inger

    SvaraRadera
  31. Fantastisk artikel! Kan inte förstå hur man kan tro att man ska vara barnes bästis. Hur ska de då klara sig i livet?? Kämpar vid din sida :-)

    SvaraRadera
  32. Du är så jäkla bra! Sund kvinna med sunt förnuft!

    Love,
    Johanna
    www.rosabubbla.se

    SvaraRadera
  33. U go mom!
    Håller med föregående talare. SUNT FÖRNUFT.
    VAD ÄR DET MED FOLK NUFÖRTIDEN? Vad har hänt med barnuppfostran? Finns den?

    SvaraRadera
  34. Åh vad jag älskar denna debatt. För jag håller helt och hållet med dig. Däremot är jag sådan att jag får dåligt samvete om jag höjt rösten till min son, men jag ser samtidigt att det hjälper. Tufft att vara förälder. Men kanske inte för vissa. ;)

    SvaraRadera
  35. Fantastiskt bra skrivet! Kan inte annat än att instämma - i allt som du skriver. Våga fortsätta denna oerhört viktiga debatt. Stå fast vid det du tror på (och många med dig) och för vidare debatten. Vårt största ansvar, som föräldrar / med-föräldrar / vuxna är att se till att våra barn blir trygga och självständiga individer som behandlar sig själva och andra med respekt. Utan respekt kommer vårt samhälle att rasera. Var stolt över dig själv och dina åsikter och tankar. Ta inte skit, lova mig det! Försök att skita i allt 'näthat' - det är fegt och litet.

    SvaraRadera
  36. Alltså att denna text ens ska behöva skrivas?! Du är en hjälte, som orkar stå upp för dina åsikter och ta kampen med de som är lättkränkta och inte fått en ordentlig uppfostran. Ställer du upp i nästa riksdagsval?

    SvaraRadera