onsdag 12 november 2014

Dagens Meekatt vs Mammamaffian:

- Du är fan helt vidrig. Bestraffning är något man pysslade med på 1800-talet. Vakna upp och inse att man kommer långt med att prata och lyssna. Skam att vem som helst kan skaffa barn idag!! Alla borde få gå igenom psykolgtest innan de blir gravida. Du skriver att du kastat ut din dotter i trädgården när hon varit "olydig"!! Vem gör så? Har ni grannar? Vad tror du att den handlingen säger om dig som mamma?!

- Att jag bara är en människa och att mitt tålamod tar slut ibland. Att känslorna svämmar över efter 40 minuters provocerande. Ibland hänger lusingen jävligt löst kan jag säga. Men jag har den spärren och jag skulle aldrig slå mina barn. Det betyder inte att jag inte behöver misshandla mig själv inombords för att låta bli ibland. Att kasta ut ungen i trädgården är då ett bättre alternativ. Och ja, hon fick komma in igen - vi sa båda förlåt och dagen efter stod Alice färdigklädd och glad i hallen en halvtimme tidigare än vanligt. Inte med darrande underläpp utan stolt! Gällande grannarna så har de också barn och med stor sannolikhet samma konflikter som vi.



Det är klart att det är FEL att bli så arg på barnen. Men vafan. Vi är inga robotar?! Jag blir SKITARG ibland. Jag försöker verkligen att inte sjunka till barnens nivå men ibland går det inte. Jag låser in mig på toaletten och räknar gråa hår och gråter emellanåt. Skäller på mamma för att hon inte finns. Det viktiga är att man kan be om ursäkt och prata om det efteråt. Förklara varför man blir arg.

Fick ett fantastiskt viktigt tips av min fina vän Ingrid som är en erfaren mamma sen många år: "När Alice är arg och smäller igen dörren - gå inte in! Gå inte efter henne! Då provocerar du bara henne att göra och säga saker som hon kommer få ångra och må dåligt över sedan!" Åh! Det är ju exakt så! ♥ Jag tänker på det ofta och jag har slutat följa efter henne när hon är arg. Håller jag bara käften och låter henne lugna ner sig...så kan vi prata om det sen. Följer jag efter henne eskalerar allt...till ingen som helst nytta. Och vi säger båda dumma saker...som vi ångrar.

over and out.

//Meekatt...

21 kommentarer :

  1. Men att folk orkar...blir dom aldrig arga alltså?? Jag har haft jätteduster med mina pojkar, vi har nog mått dåligt efter det både jag och barnen men då har vi pratat och förlåtit varann....
    Jag håller helt med dig Meekatt, vi är inga robotar!!! Kram till dig <3
    // Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir arg men det betyder inte att jag måste skrika på barnen. Man lär sig att hantera ilskan och fundera över varför man blir så arg över skitsaker. Ofta är det struntsaker bara som föräldrar gör en stor grej. Så ja, man blir arg men man hanterar det annorlunda.

      Radera
  2. Idag stod jag stolt och kollade från balkongen när pappa tog två barn till dagis (mini var hemma med mig då han är sjuk) och mitt i allt får då den blivande 6 åringen ett utbrott och börjar springa iväg. Jag såg på pappa att tålamodet var slut efter allt skrik och bråk på morgonen. Jag sprang in och öppnade vardagsrumsfönstret (i röran ramlade hela jävla gardinstången ner) och vrålade över hela gården (bor i hyreshus) att om han inte skötte sig så skulle minsann tomten inte komma med några julklappar.
    Kan upplysa att ungen sen gick med pappa hela vägen till dagis (fast han var sur och grinig).
    Kanske fel att hota med det men det funkade juh.
    Tålamodet sticker oftast iväg åt h*****e när man alltid måste bråka om skitsaker och ibland får man nog.
    Jag känner inte dig personligen (fast det känns så ibland) men attans vilken bra mamma du e...

    SvaraRadera
  3. Jag förstår dig precis! Otaliga var de gånger som jag tvärnitade när jag var ute och krde bil och ungarna kivades där bak. Jag hotade med att slänga av dem om de inte slutade. Inget jag är stolt över men vem ärväl perfekt?

    SvaraRadera
  4. Jag blir också jävligt arg emellanåt! Vi är en damp-familj och sonen med trotssyndrom kan vara jävligt provocerande!! Tack och lov är han snart 11 år och går att diskutera med när han är under medicinering.
    Jag har också slängt ut ungar! Jag har tvärnitat bilen och tvingat ut ungar ur bilen... osv, JUST för att undvika att jag i all ilska verkligen SKA klappa till dem! Jag slår inte mina barn, jag slår ingen! Men ibland är det så hetsigt att jag blir rädd för mig själv, då blir det timeout och barnen avhyses från min närhet, för att skydda dem.

    SvaraRadera
  5. Mamma maffians ungar får ju göra allt precis som de vill så därför har de inget att bli arga på.

    SvaraRadera
  6. Jag kan tala om för mammamaffian att mina föräldrar var obehagligt lugna. Dom skrek aldrig och allt skulle samtalas om. Inte bråka. Inte gå in på rummet.
    Det resulterade i extrem konflikträdsla. Jag blev helt förstörd om någon höjde rösten. Det har tagit mig många år att tuffa till mig och klara konfliktsituationer.

    Barn behöver se att man blir arg ibland. Barn behöver få veta att även mamma och pappa har sin gräns. Det viktiga är att man kan prata om det efteråt och be om ursäkt om man sagt något dumt. Ordet FÖRLÅT är viktigare att lära sig än att aldrig bli arg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag själv har vuxit upp med en krutdurk och en undfallande personlighet vilket resulterade i bufflighet från den ena och lögner och smussel från den andra pga konflikträdsla. Jag vet ju att jag tyckte tystnad och lögner var värre än gormandet men självklart måste man hitta en gyllene medelväg.
      Jag tycker att det är helt rätt att ordet förlåt är mycket viktigare än något annat.

      Radera
  7. Herregud! Klart att man måste få blir arg! De föräldrar som aldrig blir arga är det fel på. Och vad ger de barnen för bild av livet? De barnen lär ju aldrig våga bli arga om de inte ser att det är tillåtet att bli arg.
    Jag har också blivit tokförbannad på mina två söner ett antal gånger och slängt både det ena och andra i golvet. Det värsta är att man får städa upp allt själv....!

    SvaraRadera
  8. Enda gången jag blivit riktigt rädd för mina föräldrar var när de slutade bli arga.

    Fy fan vad läskigt.

    Mina barn drar sig snabbt undan om jag blir tyst och får mitt "psykopatleende".

    Att skälla och höja rösten är väl inget konstigt alls? Att överreagera är mänskligt. Eller kanske vi ska kalla det reagera istället?

    Kärlek har inte samma temperatur hela tiden. Det är befriande när det kokar ibland.

    SvaraRadera
  9. Alltså heregud!!vilka människor..
    Jag känner igen mig i allt du skriver nästan,så jag sitter o flinar när jag läser o brukar ofta läsa upp för min man o han farvar bara..
    Hur romigt som helst o just att man inte är ensam.
    Jag blir mer fundersam på dessa föräldrar som aldrig säger till sina bar o domfår göra precis som dom vill..suck..
    Tack dör bra läsning :-D

    SvaraRadera
  10. På min tid ( ja jag vet, det låter som om jag är född på 60-talet ) men jag är tro det eller ej 28 år och okysst.... fläckvis! Så tog antingen min mor mig i nackehåret och bokstavligt talat bar oss in på våra rum.
    Min pappa hotade att hänga upp oss killar i taket, i en röd tråd i snoppen! <-- Livrädd när dom nämnde den röda tråden.
    Och hade vi varit riktigt jävla olydiga så drog dom ner byxorna på oss, la oss i knät och sen jävlar gick man med en röd hand på gumpen i en vecka.

    Jag kan med handen på hjärtat säga att jag hellre blev utkastad i trädgården! ;)

    Och i dag bör ju egentligen mammamaffians ungar få lägga mammorna över knät och ge dom en röd handflata på ballarna, för det är fan fult att ljuga och säga att livet är så jävla bra, bakas och att deras ungar aldrig gör något och att livet levs på rosaflufffluff.

    SvaraRadera
  11. Klart man får bli skitarg, likaväl som man får bli glad, ledsen, sur, skitaglad osv, ALLA känslor är okej bara man inte går överstyr (eller isåfall säger förlåt efteråt)
    Hur ska barnen lära sig hantera känslor och konflikter om mamma o pappa inte visar känslor? ¨
    Eller ska barnen lära sig att det är okej att bete sig hur som helst för det blir ingen konsekvens?
    Klart som fasen man ska ha bestraffning, om en vuxen begår ett brott får man ett straff, det ska väl vara lika för barnen men såklart åldersanpassat, här kör vi med Time-out, lyssnar man inte får man stå vid ytterdörren och vara tyst i 1 minut per år man är (3 år = 3 minuter) och så ställer vi en äggklocka o går därifrån och sen när klockan ringer så pratar vi om vad som gick snett och kramas och säger förlåt, det fungerar faktiskt väldigt bra (dock är min äldsta snart 4 så vi får väl se när 6-årstrotsen kommer ;))

    SvaraRadera
  12. Jag brukar slänga ut mig själv ibland! Sist var för några veckor sen då jag höll på få psykbryt på mina tjejer ( 9 & 7 ) år. Grannen undrade om jag var utelåst när jag satt och muttrade på bron!! Jag bävar lite inför tonåren och tanken på 2 hormonstinna tjejer och en klimakterie tant. Min man lär flytta ut till lekstugan
    // Annica

    SvaraRadera
  13. Fast jag är väl Mammamaffia då för jag tycker inte att man ska bestraffa sina barn. Det är förnedrande för dem att "åka ut i trädgården" och få skäll offentligt. En del mammor skäller på barnen i affären så och det känns hemskt! Man kan ta sig igenom olikheter utan att skrika på varandra. Jag höjer inte rösten åt mina barn. Kan man inte lösa det i stunden så får man vänta tills alla är lugna och sansade. Barn är inte dumma. De förstår om man förklarar. Man får inte ha så låga tankar om barnen. Tänk om Freddy skulle kasta ut dig när han blev arg på dig? Det är lika illa.

    Tror att det på sikt skadar barnen att bestraffa. Det gör att de tappar tilliten till oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, man blir konflikträdd. Det blev jag. Jag visste inte alls hur man skulle hantera konfliktsituationer.
      Får än idag rysningar när jag tänker på mammas eviga lugn. Den var kuslig. Aldrig någon reaktion. Bara lugnt prat. Fy. DET är obehagligt.

      Radera
    2. Eller så lär sig barnen att även föräldrarna har en gräns och att tjat och tjafs inte leder någonstans?
      Är en av dessa som så hemskt skällt på min son när vi var i en affär, kan tala om att idag (4 år senare) har jag inte behövt upprepa det och han är fortfarande vid liv, glad, intelligent, kärleksfull och fullt fungerande 8-åring.

      Radera
  14. Åh herregud vad mammamaffian skulle tycka att jag och min man är världens hemskaste föräldrar. Vi hotar våra barn och det är inga tomma hot. Är vi borta och vi vet att det serveras mat som de tycker om och sitter och bara petar för att de vet att det blir dessert eller godis efteråt så äter de inte upp så blir det varken dessert eller godis, så enkelt är det.

    Vår äldsta dotter har tillochmed missat ett kalas pga sitt uppförande. Kan man inte lyssna och hjälpa till med det vi ber om för att hon tycker att det är sååååå tråkigt, i detta fall var det att hjälpa till att städa sitt rum. Det var inte ens så att hon skulle få göra det själv utan jag skulle hjälpa henne och hon bara protesterade och totalvägrade.
    Så vi sa helt enkelt till henne att då fick inte hon göra saker som hon tycker är roligt om hon inte kan hjälpa till med saker som hon tycker är tråkigt. Hon trodde nog inte att vi skulle genomföra det, men när väl kalaset kom så förklarade vi bara för henne att nej hon fick inte gå.
    Hon blev jättebesviken men förstod och visst kan det vara gnäll ibland om att hon inte vill göra saker, men hon gör dem och detta var för 3 år sen så hon lärde sig att livet är inte att man bara får göra roliga saker.

    Hårt tycker kanske många men även hennes lillasyster lärde sig att man måste göra tråkiga saker ibland för att få göra roliga. Vi har fått höra att vi har så lättuppfostrade barn, men de är nog inte lättare än andra. Men man kan inte bara hota utan att visa att det blir verklighet av hoten för det lär sig barn väldigt fort.

    Och den föräldern som säger att de aldrig blir arga på sina barn borde nog gå till en psykolog för då måste de hålla väldigt mycket inom sig som en dag bara kommer att explodera i universums psykbryt istället. Jag tror också på att bli arga på varandra ibland, men väldigt viktigt att säga förlåt och att prata om det efteråt.

    Älskar din blogg!!

    Stor kram från Fru K

    SvaraRadera
  15. Det är väl självklart att man får bli arg som förälder! Jag har två vuxna barn och fått två små( 5år och 2 ½ år)på äldre dar. Kan ju säga att jag fortfarande kan få psykbrytet på dom små fast jag borde vara äldre och visare. 5-åringen kan verkligen vara en liten jävel mot hela familjen. Jag skiter i om det är normalt att trotsa. Jag sjunker till deras nivå och trotsar också. Skillnaden är att jag inte slåss som ungarna, Tror det är bra att man visar barn alla känslor. Allt det här om att man ska prata och förklara för sina barn jämnt och ständigt går till överdrift. Ibland måste måste man bara få rasa av sig. De är bättre att explodera i bland än att hålla allt inne. Annars blir barnen hämmade och rädda för sina och andras känslor. Och som vuxen måste man ju själv erkänna när man har fel.Och när det gäller bestraffningar så ska väl man lära sina barn att det blir konsekvenser av sitt handlande. Hur ska dom annars veta vad som är rätt och fel beteende? Det är så skönt att läsa din blogg Malin och känna att man inte är ensam om att familjelivet inte alltid är en dans på rosor. Och även jag tar mig ett glas vin mitt i veckan (usch hemska mig), Ibland är det tamefanemej det bästa som finns när barnen har somnat. Fast jag super mig inte full och springer inte heller ute på krogen och fester var och varannan helg. Ngt som säkert den fina mammamaffian gör för då är det lagligt att dricka vin med väninnorna och förverkliga sig själv. Tack Malin för att du delar med dig av din vardag! Ser framemot nästa blogginlägg/Kramar

    SvaraRadera
  16. Jag slängde ut varenda leksak som vägrades plockas upp efter två dagars tjat. Jag hade varnat; plockar du inte upp åker allt ut i trädgården... åkte också hem från ett kalas när barnet vägrade säga tack..lämnade varuvagn halvfull med barnet under armen illtjutande för hon inte fick godis på en tisdag. Ja listan kan göras lång. Jag älskar mina barn och dom älskar mig och vad dessa besserwisser morsor tycker struntar jag fullkomligt f i. Du är en jättebra mamma och dina barn är super fina! !

    SvaraRadera
  17. haha mammamaffian altså har dom verkligen barn eller?? jag har tre stycken och ständiga konfliker... visst kan man vara osams och som förälder visa känslor både lessna arga glada snälla.... kram meekatt jag håller på dig (jag har oxå" slängt "ut mina barn fast i trapphuset ;-) då slutar dom iaf att skrika....

    SvaraRadera