onsdag 17 september 2014

Vad blir det för jävla mat?!

Får ofta mail om det här inlägget. Så jag gör en favorit i repris (12-07-13):

Jag hamnade i en ganska rolig diskussion gällande middagsrutinerna hos oss småbarnsföräldrar och jag kan ju säga att jag kände mig lite utanför där. Nu är jag ganska övertygad om att alla andra snackar skit (haha) men tydligen är det så att "Riktiga familjer" lagar mat tillsammans med sina barn - alltid. Ekologisk närproducerad varierad mat...och barnen provsmakar och skrattar under tiden matlagningen sker. De lyssnar på mysig musik tillsammans, pratar om dagen som varit och rör i grytorna iklädda sina hemmasydda förkläden och sina blekta Ellos-leenden. Sen äter de tillsammans...och instagrammar sina måltider och får folkets jubel på twitter. Så gör inte vi! "Helvetestimmen" - den där timmen mellan 17,00 och 18,00 är allt annat än mysig här hemma...

1. Mamma dukar. Elton sitter på golvet eller i sin matstol och vrålskriker. Han är nödvändigtvis inte särskilt hungrig...men finns det mat...då JÄVLAR vill han ha den! Han har verkligen världens bästa aptit...vilket resulterar i att han följer sin mammas ständigt uppåtgående viktkurva. Alla skrattar åt hans lår och säger "ÅH! PRECIS så ska de se ut när de är bebisar. Vilka goa tjocka lår!!" Hallå!?! Mina ser EXAKT likadana ut! Skit på er! "Han följer sin egen kurva och han är alldeles perfekt" säger BVC. Jag följer också min egen kurva...ändå måste jag växa en halv meter på längden för att bli "perfekt". Varför säger ingen "PRECIS såna goa tjocka lår ska man ha när man är 32!" ?!



2. Mamma stressar. Jag blir uppstressad av Eltons skrikande och när mina fantastiska dansmoves och Celine Dion-toner inte längre räcker till åker mutorna fram. Först två russin...sen fyra russin...slutligen hela jävla paketet. TYST UNGE! Alltså, det där med att "jag älskar att laga mat" finns väl inte i barnfamiljer!? Åtminstone inte under "dödstimmen"...den där sista timmen innan den andra föräldern kommer hem och man står ensam alldeles intill helvetesgapet med en olagad lasagne och en bajsblöja man helst ignorerar tills pappa kommer innanför dörren. Det där med kärlek till matlagning är en Facebook-myt...och en kontaktannons-myt. HUR mysigt är det att laga mat när man har hungriga skrikande barn omkring sig? Man dricker inte vin för att "det passar så bra till bolognesen och tonerna av Eros Ramazzotti" - man dricker vin för att ÖVERLEVA de sista timmarna med barnen innan man däckar i soffan...full med smaklös köttfärssås på kläderna.

 

3. Mamma svettas. Bordet är dukat, den smaklösa maten puttrar på spisen, Elton skriker i barnstolen och studsar upp och ner så att han nästan trillar ur den. Samtidigt som jag leker "tittut" bakom stekspaden och sjunger "Var é tummen" dansar jag Macarena och skakar på mina osynliga höfter och ler mitt mentalt ostabila leende. Kombinationen funkar...tills Alice skriker "JAG ÄR FÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRDIG MAMMA!!!" Fan! Alice har alltid så bra timing. Hon kan sitta och bajsa hela dagarna men just den sista halvtimmen på kaoset kan hon väl pausa tarmsystemet?! Jag provar mitt "Men torka dig då gumman!" och självklart får jag svaret "Jag har BAJSAT!". Och ja, mitt geni till 4-åring kör fortfarande med "Om-jag-har-bajsat-slipper-jag-torka-mig-själv-och-slipper-därmed-tvätta-händerna"-tricket. Fy fan vad tröttsamt! Hon VET ju att hon måste tvätta händerna i alla fall - ändå försöker hon varje gång! HUR KAN DET VARA SÅ JOBBIGT ATT TVÄTTA HÄNDERNA!? Det tar 5 sekunder!? Jaja, jag torkar henne (Vem behöver Eros Ramazzotti när man kan inspireras av BAJS?) och återgår till Elton som sitter och gallskriker och hoppar i barnstolen och påbörjar salladen. Elton får en bit gurka som han kastar på golvet.

4. Mamma är arg. Klockan är kvart över fem. Det HÄR är kritiska minuter i ett förhållande. Ni som inte har barn kan aldrig förstå...men får man ett sms (för han vågar ju inte ringa) klockan kvart över fem som lyder "Jag blir lite sen..." får man nästan dödslängtan. SEN?! Och det säger du NU?! Nu är det fan för sent att vara för sen! Nu skulle du varit här! Hela min existens står och faller med att du öppnar dörren inom tio sekunder och du sms:ar "Jag blir lite sen..."? Skit på dig! Ibland kommer ett "Ska jag handla något på vägen hem?" och det är fan värre! Handla på vägen hem?! NU?! Hallå!? Jaja, jag får väl ta den där bajsblöjan i alla fall. Fan. Bajs igen...mitt i matlagningen. Vad hungrig jag blir...verkligen. Skjut mig. 

 
5. Pappa kommer! (<--hem alltså.) Precis lagom till bajsblöjan är bytt, maten är klar och Elton börjar tugga på sin egen matstol av hunger uppenbarar sig pappa. "Paaaappaaaaaa!!!! HEEEEEJ pappaaaaa!! Jag har saaaaaknat dig!!" Plötsligt LER alla barnen!? Vafan?! Ja, kaoset och skrikandet förvandlas till dagens största kramkalas och där står man...och hyperventilerar i spritspåsen man hittade i tredje lådan när man letade efter underlägg i hopp om kunna stänga inne alla fula ord man känner. JAG står och svettas i köket och lagar äcklig köttfärssås...samtidigt som jag torkar bajs och dansar latinska danser med min blekfeta kropp...och vad får jag? SKRIK! Pappa öppnar dörren och får en highfive?! Jag blir nästan lite "kniven-mot-strupen-arg" här. SKA DET VERKLIGEN VARA SÅ HÄR?!

6. Pappa pussar. Ja, Freddy kommer hem efter en stressig dag på jobbet och möts av sin läckra fru i raffset. Barnen är hos farmor och på bordet står en Boeuf Bourgignon och två glas rött. Hahahaha, eller hur?! Sanningen: Pappa kommer hem efter en stressig dag på jobbet...och möts av sin trötta, arga och fula fru...iklädd haremsbyxor och ett linne. På bordet står en köttfärssås utan svamp och lök...några IKEA-plastmuggar och en liter mjölk. Jippie. Glamouren flödar i våra liv. Det närmaste Boeuf Bourgignon vi kommer här hemma en vardag är mina sexuella fantasier om Per Morberg...och de måste ju symbolisera en brist...av Boeuf? Freddy kommer in och kramar om de två GLADA barnen och försöker sedan pussa sin fru. Det går sådär. Jag är inte jättemottaglig för kärlek i just det ögonblicket...men jag älskar honom i alla fall. Freddy alltså! ;)

 7. Vi äter. Vi sätter oss ner och börjar ta upp mat. Jag börjar med att ta upp mat till Elton samtidigt som vi tjatar på Alice att hon ska komma och sätta sig. I samma stund som jag delat Eltons mat, satt på honom haklappen och gett honom en sked kommer en tjurig Alice in i köket och säger "Vad blir det för mat?" Hur glad hon än är så MÅSTE hon bli tjurig när det är dags för mat. Sån é hon! För det är ALDRIG det som hon vill ha...inte ens när hon önskat maten själv en halvtimme tidigare. Det är fortfarande fel mat...alltid. Jag berättar vad vi ska äta och i vanlig ordning svarar hon "Jag älskar inte det!" Nej, vem fan älskar det här?! Jag vänder mig om för att hjälpa henne med stolen och i samma sekund kastar naturligtvis Elton sin tallrik på golvet. Fantastiskt. Freddy torkar upp maten ifrån golvet och ger honom en ny tallrik. Denna gången ska det matas. Freddy börjar att mata honom men redan efter tre skedar bestämmer sig Elton för att han vill äta själv. Och har han bestämt sig är det liksom kört. I den här familjen är det en 1-åring som är chef...skjut mig. Så han äter själv...och vi applåderar som om han hade kommit på botemedlet till cancer varje gång han prickar munnen.


Så stolt blir man...för att fem sekunder senare känna hatkänslor i hela kroppen när tallriken återigen åker ner i golvet. I vanlig ordning rör inte Alice sin mat. Men det är okej...för just nu är vi inne i "vi-ignorerar-henne-så-tröttnar-hon-perioden". Nästa vecka är vi tillbaka på mutor...sen är det hot...sen ignorerar vi igen.

8. Vi avslutar. Vi börjar närma oss slutet av måltiden och hela mitt kök ser ut som insidan av en slaskhink. Mat ÖVERALLT! Hela bordet är fullt med utspilld mjölk, mat och hushållspapper i små högar. Det är här som jag och Freddy börjar smygkolla varandra för att se vem som blir klar först. Den som äter upp snabbast måste nämligen ta Elton...och det vill INGEN! Så vi äter i slowmotion...båda två...men ingen säger något. Skulle Alice ropa "Jag är fäääärdig" nu SPRINGER man dit av ren lycka för att man slipper ta Elton. Men ja...till slut ska han ju upp ur stolen och efter tillräckligt mycket gnäll går det inte att dra ut på det längre...

9. Projekt Elton. Man lyfter sakta upp honom och ställer honom i stolen. Man skakar av honom de värsta bitarna för att sedan lyfta honom sakta rakt uppåt. Här gör man en skakning till och det fortsätter trilla av matrester. Elton bara skrattar...samtidigt som han borrar in sina kletiga fingrar i ens armar. Man går sakta mot badrummet med Elton i luften...en halv meter framför sig. Väl inne i badrummet får man ställa honom i duschen, klä av honom naken och duscha av honom. Sen torkar man honom och han skriker som en stucken gris när man försöker tvinga på honom en ny blöja. På med nya kläder och sen en snabb titt i spegeln där man inser att hela jag är full med mat. Jag tvättar av mig, drar loss ett par spagettistrån ifrån håret, byter kläder och slänger igång en maskin tvätt. När jag kommer ut i köket igen sitter Elton under barnstolen...mitt i alla matrester och ler...och den roliga pappan har förvandlats till "Spagettimannen" för att liva upp en sur Alice. Skjut mig...igen. 


10. Sanering. Elton får lite skäll, jag tvättar av honom IGEN, Freddy torkar golvet och rengör matstolen from hell. En halvtimme senare är köket, Freddy och barnen rena. Då är det dags för badrummet...för där ligger det en massa matrester i duschen och det finns en massa kletiga fingeravtryck på vasken och kranen. En snabb städning och sen är äntligen middagen över. Jag sätter mig i soffan med ett glas rött...och tar ett djupt andetag. Då hör jag Alice: "Mamma? Mammaaaa? Jag är hungrig! Vad blir det för mat?" Allvarligt!?

Per Morberg: Om du läser det här...så behöver jag verkligen lite mer "Boeuf" i mitt liv! ;)

over and out.


//Meekatt...

Följ bloggens Facebooksida
HÄR!
 
http://www.yourvismawebsite.com/birgersson-malin/shop/product/det-har-koket?tm=webshop
Tavlan köper du HÄR

7 kommentarer :

  1. Hahahaha..förlåt att jag skrattar men det här gav mig dagens garv, verkligen! Hoppas ni också kan skratta åt "eländet", det är lättare att uthärda då...åren alltså ;-) skämt å sido. Du skriver om verkliga livet och inte det rosaskimrande, kul tycker jag!

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha ha ha!! Alltså, det där tror jag ABSOLUT är den mest snningsenliga beskrivning av en 2 barnsfamiljs middagsrutin jag nånsin läst!!

    kan nämna att jag inte har några barn, och vid såna här tillfällen är sorgen inte så stor. Fniss!

    SvaraRadera
  3. SV: Jaaa .. det gör vi! :D

    SvaraRadera
  4. Jag skrattar så tårarna rinner...igen. Detta är ett av de första inläggen som jag läste. Sen dess har din blogg blivit som en drog för mig. Det är dagens höjdpunkt att läsa. Jag älskar ditt sätt att beskriva vardagen. Mina barn är jämngamla med Alice och Elton så igenkänningsfaktorn är hög. Men det är ju så mycket roligare att läsa om det när det händer någon annan. ;-)
    Kramar till dig.
    Angelica

    SvaraRadera
  5. Nä, vi lagar inte heller mat tillsammans. Jag mutar barnet med att hon får se på bolibompa/se en film eller spela bolibompaspel på datorn. Sen lagar jag mat så snabbt jag kan.
    Lättare nu när hon är större. Förr var jag tvungen att springa och kolla då och då så hon inte somnat i soffan (för då somnade hon ju aldrig i tid sedan).

    SvaraRadera
  6. Det där gjorde min dag:). . Har inte skrattat så på länge. TACK!!

    SvaraRadera
  7. Haha ha :D
    Kram
    Katja Aittaniemi

    SvaraRadera