onsdag 12 mars 2014

Inspiration, Matvägran & Ungjävlar?

När man har "jobbförbud" så hinner man med en massa konstiga saker. Bland annat att grubbla en massa över sånt man inte hinner annars. Därför tycker jag inte om att varva ner...det blir så mycket skumma saker som vill få plats i min lata vardag då. Så idag har jag bokat ett cellprov, ringt veterinären och bokat tid för Agges tänder som ska fixas, städat ur datorväskan som innehöll halva hushållet och pinsamt många chokladpapper samt städat ur skafferiet i hopp om att få lite inspiration. Det fick jag inte. Jag fick dock gamla Ballerinakex till kaffet! ;)

Det är ständigt återkommande det här med maten här hemma och jag behöver INSPIRATION och lite goda råd. Den där jävla tråkiga middagen varje dag som ALLTID slutar likadant. Trots att jag bestämmer mig innan maten för att INTE bli irriterad och trots att jag anstränger mig och dukar fint, lagar olika saker och inte tjatar...så slutar det alltid med ett "Detta tycker inte jag om mamma!" och jag blir sur. Och jag vet att alla superföräldrar runt om i landet säger "Barn i Sverige svälter inte!", "De får i sig vad de behöver!", "Ju mer du tjatar desto mer kommer hon trotsa!" och "Gör ingen grej av det!". Men vet ni vad? SKIT PÅ ER! Hur lätt är det att inte göra en grej av SEX års matvägran? Ni förstår inte hur tråkigt det är! Jag brukade ÄLSKA att laga mat! Nu får jag ångest bara jag ska åka och handla och det är skittråkigt. Jag får VISST göra en grej av det.


Det handlar ju inte bara om Alice attityd utan hela familjen och att alla måltider kretsar kring det här. Elton gör exakt likadant som storasyster. Kommer hon in i köket före honom så sladdar han in efter och säger "Jag tycker inte heller om detta mamma!!!" Utan att ens veta vad det är! Bajskorv. Jag är så less. När vi är bortbjudna och folk frågar mig "Vad gillar Alice?" så har jag aldrig något svar och känner mig som världens sämsta.

Jag ser ju att ungen inte svälter. Och ja, jag vet att hon äter i skolan. Men är det verkligen för mycket begärt att man ska kunna ha en trevlig måltid HEMMA också? Varför får jag skäll varje gång jag säger att jag vill ha det? Det är ju nästan den enda tiden på dygnet som vi faktiskt delar - hela familjen. Måste man alltså acceptera att ungarna styr och fokusera på tacksamheten att vi inte sitter med flugor i näsan i ett fattigt u-land? JAG TYCKER INTE DET! Jag VILL att Alice ska komma ut i köket och säga "Åh, är det köttbullar idag mamma? Vad gott!" Det finns EN maträtt som ger den effekten och det är Tacos...och då äter hon bara brödet...med ketchup i. Och ja, hon är med och väljer, lagar mat och dukar. Det hjälper inte. Hon gillar ingenting. Och hon får inga alternativ utan det som bjuds är det som bjuds.

Så kom igen - snälla överös mig med recept på mat som ungjäveln kan tänkas tycka om! Jag ger mig inte förrän jag får en positiv unge vid bordet. Och jag saknar att laga mat! Och ja, ALLA tips i ämnet mottages tacksamt förutom de där käcka "Gör ingen grej av det-tipset". Jag har tröttnat på att vänta och har redan gjort en grej av det. För sån é jag.

Nu ska jag ta ut Agge en sväng i vårsolen!

over and out.

//Meekatt...

72 kommentarer :

  1. Du kanske ska börja med att inte kalla henne ungjävel, så ska du nog se att hon vill sitta med dig vid matbordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var väl en väldigt onödigt bajsnödig kommentar. Herregud, det spelar väl ingen roll om hon kallar henne för ungjävel eller något annat, detta är Malins blogg och vad jag vet så kallar hon inte Alice ungjävel så att hon hör det.

      Herregud! Ta ur pinnen ur röven och va som folk!

      Radera
    2. Och vart läser du att hon verkligen säger det?

      Radera
    3. Amen skit på dig va!
      Har du inget vettigare att säga så knip igen foderluckan!
      /Jenny www.jennysthl.blogg.se

      Radera
    4. Heja dig Jenny!

      Anonym.. skit på dig.

      Radera
    5. Om mina barn säger ucsh va äckligt innan dom ens smakat får dom gå från bordet. Jag tolererar inte en dålig attityd och det har barnen fått lära sig. Brukar ge dom 2 chanser att uppföra sig sen blir de utan mat.
      Kan tillägga att dom är väldigt kräsna med maten och det är i stort sett aldrig någon som säger åh va gott. Det är väldigt tröttsamt men hoppas att det går över- någon gång....
      kämpa på! Jag tycker du är en jättebra mamma och skriver så ärligt om hur det är att vara mamma.
      / Mikaela

      Radera
    6. Bra svar Jennie! Jäkligt onödig kommentar! Konstigt också att alla som skriver sådana kommentarer för det mesta är anonyma! Självklart kallar hon inte sin dotter för ungjävel, att du ens tror det bevisar ju vad du är för en person!

      Radera
    7. Haha, nu kallar jag ju henne inte ungjävel. Men jag tänker det - OFTA! Sån é jag.
      Tack för konstruktiv kritik "anonym" - den kommer verkligen att hjälpa mig! ;)

      Radera
  2. Hahaha, jag talade om för mina att jag skulle bara ge dem makaroner och köttbullar, sätta dem vid matbordet, sedan skulle jag och deras pappa åka till närmsta restaurang och äta i LUGN OCH RO, för att sedan komma tillbaka och slänga den mat de inte ätit upp under tiden 😉 Tyvärr funkade det inte heller...

    Mina är dessutom periodare, under några veckor fullkomligt älskar de en maträtt för att veckan därpå bara hata den. Det som funkar bäst här är "ren" mat, alltså inget ihopblandat som grytor och sådant med allt utplacerat i små prydliga grupper på tallriken.

    Jag har haft/har fem matvägrare och kan bara trösta dig med att det vänder i tonåren, då äter de allt och hela tiden, bara för att strax därpå länsa skafferiet...

    Kram och lycka till!

    SvaraRadera
  3. Det låter som mina barnbarn...... Vad gör man????? Finns absolut INGET som är gått nog om vi inte åker till Mc Donalds eller pizzerian. Men hallå.... vill ha mysmiddag hemma...... Får du nå bra tips får du gärna dela med dig :)

    SvaraRadera
  4. Herregud, har folk ingen humor??? Nu var det väl inte vad Malin kallar sina barn som var problemet eller....Tror inte hon gör det inför Alice heller faktiskt. Tycker det är urlöjligt med så löjliga kommentarer. Skit att läsa bloggen om den stör dej så. Själv läser jag din blogg Malin och känner igen mej i nästan allt. Du har gett mej många goda skratt. Nåt mattips har jag inte, här har vi det precis likadant!

    SvaraRadera
  5. Hahaha - jag känner igen det! Fast min började med att säga "Och vad blir det för äckligt till middag idag?" För oss fanns det en lösning - han gillade dessert! Och det blev ingen dessert utan att ha ätit en viss mängd av det andra. Och ingen fika. För övrigt tvingades han sitta med vid bordet - trevlig eller otrevlig. Och vi valde inte bara mat utefter vad han gillade. Tror du får hitta din väg. Good luck :D /s

    SvaraRadera
  6. Haha undrar hur många kommentarer som kommer att trilla in ang ungjävel, hihi! :)

    Pannkakor??? Varje dag! Funkar det tro? ;)

    Jag vet hur dte är, hur det känns och vet du vad, min nittonåring är fortfarande likadan!!! Gaaah! Gissa om jag längtar tills han flyttar hemifrån!? Haha :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åå om pannkakor varje dag hade funkat så hade ja vart glad. Min dotter äter inte ens pannkakor.....jag trodde alla barn gjorde de.

      Radera
  7. Jag skulle bara duka för 2 eller 3st (Till dig, Frede och kanske Elton) och se vad Alice säger då. Det är inte roligt att stå utan för när alla andra sitter tillsammans

    Min son åt ingenting, när han var lite. Inte ens pannkakor. Jag hade jätte problem.
    Som tur var så åt han hos din underbara dagmamma. Men även om jag lagade maten precis som hon, så åt han fasiken inte.
    Men då fick han vara utan, någon kvälls smörgås fick dom alltid innan sängdax.
    Mellan varven kunde jag laga 3 olika maträtter till middag, bara för att alla skulle vara nöjda. Men ibland så funkade inte det heller. För det var ju inte dagmammans mat.. :)

    Slutligen, jag gjorde inga stora grejor av det, utan den som ville äta fick äta, den som inte vill, fick helt enkelt ge fan i de..Idag äter dom som vilken som helst..

    Lycka till nu med middagarna..

    SvaraRadera
  8. Om du gör något roligt av maten kanske? Eller blir det värre då? Haha!

    Jag kokade makaroner i blå karamellfärg och gjorde blommig falukorv med hjälp av en pepparkaksform för ett tag sen.. det kanske kan vara något? Eller "spindelkorv", då man skivar hotdogs och sticker igenom en massa okokt spagetti (svårt ned kokt, haha) och sedan kokar det så att det ser ut som att korvbitarna har långa armar och ben?

    Nu var det här kanske inga kulinariska tips.. men hoppas jäntan börjar äta som folk snart! :)

    SvaraRadera
  9. Här hemma lever sonen (7år) på ungspannkaka just nu. Även han ratar allt just nu och jag förstår dig, Gud så jag känner igen mig i frustrationen! Testa pannkaka, med sylt (är ju bär å de är ju nyttigt ;)) och grädde (för mjölk och fett som kroppen behöver) om hon accepterar så är bacon bra protein ;) lycka till och kom ihåg att du är inte ensam!

    SvaraRadera
  10. TACK för detta inlägget. Jag har det exakt likadant hemma och skäms så fort vi ska åka bort. Nästan så jag börjat tacka nej till folk för att jag skäms över att mitt barn ska få värdinnan att känna sig dum trots att hon ansträngt sig. VAD GÖR MAN?? Jag har också provat att ignorera, tjata, inte bry mig, skälla, laga all sorts mat, inmkludera henne i köket och vid handling. Men det hjälper inte. Jag tycker som du att man har rätt att kräva en mysig middagstid hemma utan att folk ska tycka man är dum!

    SvaraRadera
  11. Jag tror på att man ska låta tiden gå an. Så småningom kommer Alice att känna att det är tråkigt att inte vara med i gemenskapen. Lägg ingen energi på det. barn är barn.

    SvaraRadera
  12. Alltså... Vi har matvägran i omgångar och känt lite små ångest för matlagning.
    Men, nu lagar vi mat som jag och min man tycker om (bortsett från att vi kryddar snällare) Ibland äter de, bland gör de det inte, men vi slipper korv/ köttbullar/ blodpudding/ pannkakor varje dag- som ändå inte är 100% säker mat...

    Och 6åringen älskar att göra såser, han blir bättre och bättre- sin egna hemmagjorda så äter han alltid upp :D

    SvaraRadera
  13. Jag brukar köpa såna där pizza kit och göra mini pizzor av de. Mina barnen tycker de är roliga och goda då dom får välja själva vad som ska vara på pizzorna. Förstår dina känslor katten. Min son var likadan ett tag men det gick över till slut

    SvaraRadera
  14. Sorry, inga tips här inte. Tror det var Louise Hallin som sa att vi inte ska bråka om maten, vill ungen alltid ha spagetti o köttfärssås så ge den det. Tyvärr funkar INTE det hos oss eftersom vår Belsebubb inte vet från dag till dag vad hon tycker om o skulle vi lyckas pricka rätt så hittar hon något annat att skrika om, typ "din mat luktar äckligt mamna jag kan inte sitta bredvid dig...buhu, skrik o gnäll". Hon har bara bestämt sig för att vara skrikarg.

    Snälla Louise Hallin det är ju inte jag som bråkar. Berätta för mitt barn att hon gärna får sluta bråka för vi ska ju inte bråka om mat....

    SvaraRadera
  15. marie jensen12 mars 2014 11:58

    Min bonuspojk var väldigt pyttig med maten när han var liten men ändå väldigt nyfiken på att prova nya grejer (hur det nu går ihop) så en gång i veckan fick han välja en sak i affären som han skulle smaka, enda villkoret var att han aldrig ätit det förr och att det inte fick vara godis... på så vis hittade vi några saker han gillade :-) om dom har provsmakning på mat i affären, smakar hon då? Där har vi oxå hittat en del saker som funkat...

    SvaraRadera
  16. En tips som funkat hemma hos oss är att stoppa maten i pitabröd som vi värmt i brödrosten. Ibland petar vi i fiskpinnar och gurka eller vad man nu kan tänkas gilla och lite sås till det. Minstingen väljer oftast att bara äta brödet och såsen medan storasyster ibland väljer att äta allt och ibland pilla ur det som är gott just den dagen. Håller tummarna att de börjar äta med hjälp av nåt utav alla de tips du fått för det är oändligt trist med barn som inte vill äta och/eller gnäller när man gjort sig omaket att laga mat som ska passa alla.

    SvaraRadera
  17. Makaronilåda med skinka/kassler/bacon och massor av riven ost.
    Korvgryta med vita bönor och paprika.
    Köttfärsbiffar med rivet äpple i och lingon till.
    Hemmafixade hamburgare med massor av tillbehör, kan ju kanske ge henne valmöjlighet mellan hamburgare eller fiskburgare?
    Chicken Nuggets med flera olika såser att välja på?
    Pastasallad där hon får välja själv vad som ska vara i just hennes portion?
    Äsch jag vet inte, bara rapar ur mig det som har funkat här ;-)
    Lycka till!

    SvaraRadera
  18. Min dotter som var nästan likadan älskade ett hopkok jag brukade göra. Köttbitar (oftast rester) som jag värmde i en sås av vitlöksost och halva lökringar. Ibland hade jag i paprika också. Till det serverades makaroner.
    Favoritmat under många år.
    När tjejerna började bli lite äldre - ca 8-10 år fick de en matlagningsdag var i veckan. Då skulle de planera vad de ville laga, vara med och handla för att se vad det kostade, sen laga maten och ibland diska. Lilltjejen som påstår sig inte tycka om att laga mat gjorde 9 ggr av 10 trerätters middag. Ofta lite svårlagat som tog tid att göra. Och det blev nästan alltid gott.
    Tyvärr fick man ju själv äta sånt man inte är så förtjust i....

    SvaraRadera
  19. Pastagratäng! Makaroner, vit sås, skinka (pålägg i småbitar funkar fint), champinjoner om man gillar det, strö ost över o in i ugnen tills osten smält. Vet inte nån som skulle kunna motstå det :)

    SvaraRadera
  20. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  21. Pastagratäng! Makaroner, vit sås, skinka (pålägg i småbitar funkar fint), champinjoner om man gillar det, strö ost över och så in i ugnen tills osten smält. Vet inte nån som kan motstå det :)

    SvaraRadera
  22. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  23. Här är det matfobi i kombination med diabetes. Ledde till 2 orosanmälningar till som. De lades ner eftersom han får äta dom få saker han gillar, är på läkarkontroll var tredje månad, växer som han ska och ligger bra i sina värden. Men folk kan ändå inte låta bli att lägga sig i. Patetiskt.

    SvaraRadera
  24. Jag undrar vad hon skulle göra om du varje dag serverade henne tacoskal med ketchup i medan ni andra åt av den övriga middagen som du lagat? (vill Elton också ha tacoskal med ketchup så kan du ju ge honom också men lägg även upp av den övriga maten till honom, han är så liten så jag tror ändå han inte fattar vinken/poängen). Jag funderar om hon själv skulle tröttna och bli sugen på det ni äter? Jag tror definitivt inte hennes dissande beror på din kokkonst. Jag tror faktiskt din mat duger precis som den är och jag tror också att din variation är tillräcklig. När min egen sexåring gnäller över maten brukar jag tala om för honom att jag blir både ledsen och arg och att om han inte har nåt bra att säga så kan han vara tyst istället, och fortsätter han gnälla så nonchalerar jag honom totalt (jo, jag kan också bete mig som en sexåring, hahaha) Jag är helt övertygad om att du gjort fullt tillräckligt för att få din dotter att äta/tycka om mat, det kanske är så att du ska testa att göra minimalt istället (hehe, kan det bli mer minimalt med tacoskal och ketchup?). OM jag nu skulle ge nåt tips i matväg så skulle det vara att sätta saker och ting på spett. Korvspett, köttbullespett, grönsaksspett mm. Brukar funka på mina barn. Lycka till. //Jennie

    SvaraRadera
  25. Äter hon i skolan (eller åtminstone någonstans regelbundet) så får du nog bara ställa in dej på att försöka ignorera det hela. Det bara ÄR så här i perioder (å dom kan vara lååånga tyvärr). Vår son var hopplös mellan 2-10 år, och sedan vände det.
    Och jag märkte inte ens när det vände, för då hade jag för länge sedan gett upp! Helt plötsligt insåg jag att det var tomt på hans tallrik istället för att jag fick slänga nästan hela portionen.
    När han var 11 började han träna innebandy, och sedan dess har kylskåp o skafferi varit soprent på mat konstant.

    Min brorsdotter åt bara var 3:e dag när hon var mellan 3-8 år, och då bara spagetti med ketchup om hon fick stå på stolen och dra upp spagettisarna ur tallriken och köra Lady o Lufsen slurpet. Hon är nu 24 år och sjuksköterska, så det finns hopp!
    O gissa om jag tänker tracka henne när hon får barn o dom blir matvägrare... efter att ha kämpat med hennes mat under alla barnpass jag gjorde hos brorsan ;-)
    Hang in there! Det finns ett liv längre fram.

    SvaraRadera
  26. Förstår din frustration, har flera barn hemma och det har varit likadant i perioder. Några tips:

    - Leta reda på sagoboken om tant Mittiprick. Hon har diverse lustiga sätt att kurera barn som tex inte städar, inte äter, inte vill duscha. Mina barn har skrattat åt sagorna och vi har kunnat prata om hur det ser ut i vår familj, vad de inte tycker om och hur man kan göra.

    - Servera grönsaker innan maten, tex gurkstavar, morotsbitar, småtomater, paprikaringar, stora vitkålsblad. Lämna in det till barnen i det rum där de leker, gå därifrån utan att säga något. Kanske de smakar eller till och med äter upp när det inte är någon som står och väntar på reaktionen?

    - Låt henne ansvara för maten en dag i veckan. Välja maträtt, välja grönsaker, duka, hjälpa till att laga, säga varsågod under högtidliga former. Det kanske blir samma maträtt tio gånger i rad - men så småningom testar hon nog något annat.

    - Vi har inte heller tolererat att man sagt att något är äckligt. Det har resulterat i att våra barn ofta säger "Åh, vad god spagettin var." diplomatiskt, och säger inget alls om det andra. Och det är helt ok.

    Stort lycka till, och som du säger - de svälter inte ihjälp, men tråkigt är det. Och försök hitta tillbaka till din matlagningspassion, laga era gamla favoriter då och då och låt barnen se hur ni njuter av maten.

    /Malin.

    SvaraRadera
  27. Nu är ju mina barn av den äldre varianten men här gäller att den som inte är med och planerar, handlar och lagar maten har heller inte rätt att klaga. Det är sura miner ibland men då kommer; "DU fixar maten imorgon" som ett ovälkommet brev på posten. När de däremot lagar maten får de ordentligt med beröm även om det ibland smakar lite märkligt :p

    SvaraRadera
  28. Jag har inga egna barn men hörde av en mamma att hennes barn inte gillade falukorv..förrän hon skar ut den med pepparkaksformar till olika figurer och det fungerade för hennes barn . Vet inte hur det går för dem att äta falukorv tex i skola och på dagis då den är vanligt rund men hemma åt de iallfall..

    SvaraRadera
  29. Jag har inget svar. Vet att du gör vad du kan och ska redan, så jag gissar på tålamod. Det går ju säkert över, eftersom Alice är som dom flesta. Men jag förstår att det är jobbigt! Vi har haft jättestora matbekymmer, och helt unika lösningar, eftersom vår tjej har autism. Ett tag åt hon på golvet, framför spegeln i sitt rum. Tur att inte supermorsorna såg det... Men hon fick iaf i sig nåt. På henne stämmer inte dom där råden ett dugg, att "Barn i Sverige inte svälter" och att "Svensk mat är näringsriktig" Vad spelar det för roll hur mycket näring det var i maten hon inte åt, liksom?! Men det gick över.

    Styrkekram!
    Nina

    SvaraRadera
  30. Det är SKITJOBBIGT med matvägran! Man tycker att man anstränger sig å står i köket som en slav och fixar å sen slutar det att alla säger bläh (ibland tom gubbjäveln;) då orkar man inte. Stora tösen 8,5år vägrar smaka nya saker. Hon har 4-5rätter som går hem å sen tar det slut. Ulkar när det hamnar en majs på tungan. Lillen 3år vägrar kött - fine han får wienerkorv VARJE dag å det går bra. Vi har City gross matkasse var andra vecka så det som är där gilla eller hata -skiter jag i, det är den mat vi äter. Punkt slut. Gillar inte -gå från bordet. Kanske ngt att testa??
    Av det som äts utan tjafs är potatismos m köttbullar å sås; lax ugnstekt med mos; pasta å köttfärssås; lasagne; potatisgratäng; korv; hamburgare; ris med currykykling.
    Lycka till //Olga

    SvaraRadera
  31. Provat att låta henne planera matsedeln för veckan? Då har hon ju bara sigsjälv att skylla så att säga ;)
    Själv har jag redan krig med 1,5 åringen varje
    dag. Undra hur det ska sluta.... Han kan ju inte ens säga att han inte tycker om maten än. Han slänger den på golvet helt enkelt.

    SvaraRadera
  32. Heja Anonyma Jennie!!!!! BRA svar!!!!!

    SvaraRadera
  33. Men... skulle inte du vila, ligga i soffan och titta på TV?

    SvaraRadera
  34. Jag har oxå haft barn som klagat och gnällt på maten vid VARJE måltid. Ingenting var gott oavsett vad jag än ställde fram på bordet. Supermorsa som jag är *host, harkel* så slutade jag att duka till den lilla matvägraren. När han sen stod där och såg ut som en fågelholk i ansiktet av förvåning och frågade varför inte just han fick någon tallrik, så förklarade jag att jag inte tyckte att det var någon mening att duka fram eftersom han ändå inte tänkte äta. Dagen till ära skulle det dessutom serveras efterrätt. Men eftersom sonen nu var så kräsen så antog jag att han inte gillade efterrätt heller. Vi han inte speciellt långt in i måltiden innan han plötsligt var väldigt hungrig och tyckte att maten såg JÄTTE god ut. Och den åts utan minsta lilla klagomål.
    Efteråt satte jag mig ner och pratade med honom och förklarade hur det kändes när han ALLTID sa att min mat inte var god, utan att ens ha smakat. Jag frågade hur han skulle känna om jag sa att täckningar och div. konstverk (???) som han kom med var fula innan jag ens sett dom. Det var precis som om han innan dess inte förstått att maten ju faktiskt var något som jag lagt ner mycket tid och energi i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj wow! Hur gammal var matvägraren? Höll det i sig eller fick ni göra om det? Nästan så man vill väcka barnen för att prova på en gång ju! :-)

      Radera
    2. Ska absolut provas!! ♥

      Radera
    3. Han var väl ca 3-4 år just då. Nu är han 8 och äter vad som serveras. Ibland talar han om att han inte tycker att det är JÄTTE gott men äter duktigt iallafall. Och jag kräver ju absolut inte att han ska gilla ALLT, vem gör det. Saker kan vara mer eller mindre gott men sällan helt oätligt.

      Radera
  35. Här är det fryst mat som gäller, helst glass.. Ärtor, köttbullar o smoothies .. Gränsen gick vid frysta fiskpinnar! Varma sådana äter en av mina tvillingar o den andra äter sina köttbullar med avacado o couscous ( för syns skull)
    Någon gång kan broccoli o blomkål slinka ned o potatis - några råa o några kokta. Tack o lov äter de på dagis o fortfarande välling ( fast de är 4..) . Går ingenstans utan riskex då ena tjejen blir outhärdlig om blodsockret blir lågt :-( Tack o lov äter de när de är birtbjudna eller säger tyst till mig att de inte vill ha o tackar för maten o ber snällt att få gå från bordet.

    SvaraRadera
  36. Du hr fått många fina svar och tyvärr har jag inget att tillägga. Här är de som de är ;)
    Hoppas du kommer känna dig tillfreds snart. Kram kram

    SvaraRadera
  37. Jag letade länge efter maträtter som alla "gillar" tills jag förstod att båda barnen är supersmakare. Efter att ha läst på om supersmakare inser jag att jag inte kommer att nå dit att alla gillar all mat som serveras. Och nej, det går inte att lära sig äta all mat.

    SvaraRadera
  38. Alltså, detta kommer att låta som väääärldens tråkigaste svar (och förmodligen har du redan försökt detta...) men min son var (är) precis likadan. Han frågade "vad ska vi äta till middag?" Och jag svarade "Jag vet inte, mat förmodligen.". "Blääää, jag gillar inte mat". Och så var det. Allt ratades, t om köttbullar. Det enda som slank ner var pannkakor och det var liksom inte möjligt att laga det till frukost, lunch och middag.

    Så i all välmening gav vi honom glass, fika och kakor mellan målen. Han hade svårt att gå upp i vikt och vi petade liksom i honom det som han åt. Men efter nyår fick jag nog. Jag rensade ut allt onyttigt ur skafferiet och gick efter mat- och sovklocka med sekundprecision och döm om min förvåning. Han började äta! Han äter inte allt med lika god aptit men nu äter han i alla fall.

    Så ett skittråkigt svar och så jävla pretto. Men det funkade för oss.

    Dessutom sket vi i att laga mat som han gillade - han skulle ju inte äta i alla fall - utan vi lagade mat som vi tyckte var gott. (Och döm om vår förvåning när han någongång ibland fick någon ny smakupplevelse och gillade det!)

    SvaraRadera
  39. Många fina tips här!
    Men Malin, du får inte ta åt dig, bli inte ledsen!
    Jag vet hur jobbigt det är. Min ena skitunge åt först bara Findus barnmatsburkar med Spaghetti köttfärssås, eller kolja i Dillsås. I över ett år! När vi var i Ungern när hon var dryga året lastades bilen full med barnmatsburkar och välling.. Sedan var det mannagrynsgröt, pannkakor och fiskpinnar.. Och sedan vägrade hon helt. Men det vände, u är hon snart och älskar både att laga mat och äta den. :D
    Men man kände sig verkligen som en dålig morsa! Speciellt när en del i omgivningen gärna påpekade vilket besvärligt, jobbigt och bortskämt barn hon var. Men ge inte upp, testa det där som Anonyma supermorsan ;) skriver, det lät vettigt. Går det så går det.. Och när det gäller Elton så har jag en yngre pojk också, och han åt alltid trots sin systers krångel. Knepet är nog att inte göra en stor affär av det. Om det går..
    Stor kram iaf, det ÄR skitjobbigt..! ♥

    SvaraRadera
  40. Ge henne 2 alternativ, tex idag ska vi göra ngt på köttfärs. Vill du ha köttbullar eller köttfärslimpa? På så vis är ju valet hennes, smart va? Funkar INTE varje gång men ibland kan ju räcka 😉

    SvaraRadera
  41. Låt henne lägga upp på tallriken själv. Det hon tar till sig får hon äta upp. Tar hon inget, så blir hon utan, tar hon nått så måste hon äta :)

    SvaraRadera
  42. Haha, vi har kommit så långt att tioåringen säger " det här var inte det godaste jag ätit" när han tycker det är superäckligt! Femåringen vägrar om det ser fel ut, dvs om hon ser en böna eller grönsaker i maten... Råa morötter i stavar och inget ihopblandat (så man ser vad det är och inte råkar bli ilurad något man antagligen inte gillar) är hennes melodi...pust.../Susanne

    SvaraRadera
  43. Mattips - ja, man är väl ingen gourmet kock precis, men vår son gillade allt som det var kokosmjölk i och gärna lite röd currypaste också, sedan favoriten..skäms nästan att skriva det men, men... 1 pkt grillkorv som du skär så det blir "slantar", finhackad gul lök( ta bort om du tror det bli hallå..), sedan börjar du med att värma på lite tomatpure ( 1 msk ? ) i lite smör, i stekpannan, en minut eller så, i med löken 1 minuter ca, sedan i med korven - låt den steka till den fått lite färg, sedan häller du över 5 dl matlagningsgrädde och låter det puttra ihop sig. Kanske du kan behöva lite majzena mjöl för att tjocka till den i konsistens? Serveras med stor frånvaro av grönsaker men med spaghetti.... Usch, sitter och rodnar just nu - men, som sagt storfavoriten hos alla barn som kommer hem till oss.../ Viola

    SvaraRadera
  44. De regler vi har hemma kring maten är. inget "Bläää" Eller "Äckligt" Vill man inte äta behöver man inte och då har man två val. Antingen sitter man med vid bordet och är trevlig eller så går man och leker på sitt rum. Man springer inte runt nere runt middagsbordet. Alla fyra barnen har provat leka på sitt rum och ingen tycker det är så roligt i längden så vi brukar nästan alltid vara alla runt bordet.

    Äter man inte får man vänta till nästa måltid.

    Och serverar jag sånt jag inte tror att barnen äter alls. T ex fisksoppa som de aldrig provat och där allt är i samma rätt ser jag till att antingen ha rätt matiga grönsaker (typ morötter som alla mina äter) eller servera smörgås till maten. De behöver inte vara hungriga för att de faktiskt inte får i sig maten. Men alla äter om de bara vill pasta, potatis och ris och så länge det finns att tillgå så kan de äta sig mätta på det och grönsaker om de inte gillar resten.

    Och sen har jag också begränsning på mängden kvällsmat. Man kan inte vägra äta mat för att sen äta 4-5 mackor på kvällen. Man får max två och är de fortfarande hungriga erbjuder jag mig att värma på riktig mat men se det brukar aldrig behövas. Jag tror lite på det som någon skrev att få in en mat och sovklocka i barnen. Vänjer man dem vid att de får äta hur mycket de vill till mellis (svår att styra över de äter ju ofta på dagis/fritids) och kvällsmat blir middagen överflödig.

    Jag försöker också att sprida ut mat jag vet de ogillar lite över veckan. Ska jag laga mat som alla fyra äter har jag två val. Ugnspannka och lax. Det är allt. Annars är det minst en som inte är så förtjust. Så har jag lagat något jag vet att kinkiga 3an inte äter på måndag kanske jag väljer en maträtt han äter men inte 1an är så himla glad åt på tisdag.

    SvaraRadera
  45. Så jag känner igen detta med matvägrande barn som bara vill ha en rätt, min son åt väldigt lite hos dagmamman och bara favoriträtten hemma och var alltid sur och grinig vid matbordet. Efter att ha testat massor av tips från vänner utan framgång så pratade jag med vår BVC-sköterska som då rekommenderade oss att prova att låta honom äta sin favoriträtt varje middag och att vi övriga åt annat, vi skulle liksom inte göra någon grej av det utan mera se till att ha en trevlig matstund oavsett om han satt och surade och att vi då åt annan mat än vad han gjorde och tro't eller ej men efter kanske 2,5 - 3 månader så ville han börja smaka på vår mat och det gick sakta och det tog tid men till slut efter många månader så åt vi samma mat hela familjen. Han är 19 år idag och då han var kanske 15-16 så kom han in i en sån period igen då han var väldigt kräsen och hoppade gärna över måltider då han inte fick favoriträtterna så fick han börja laga mat till hela familjen en - två ggr i veckan och den perioden gick över snabbt.

    SvaraRadera
  46. Mina grabbar på 5 å 3,5 är heller inga matälskare när vi kommer hem från förskolan. Jag har frågat vad dom vill ha, å mackor med yoghurt/flingor eller gröt är önskemålet varje dag = glad mamma som inte behöver stressa ihop tråkmat (<-- pga. nämnda dåliga inspiration), pojkar som äter (ytterligare en faktor som gör mamma glad) samt mer tid att mysa/leka innan läggdax. Ibland kör vi varma mackor, ibland skorpor eller riskakor eller knäcke. Ibland går vi förbi å köper med goa frallor - men allt som oftast är det "vanlig limpmacka".
    Det funkar hemma hos oss :)

    SvaraRadera
  47. Ge henne en macka, erbjud alternativ (nåt gillar hon väl) eller ge henne tacos med ketchup varje dag. Tjat har väl aldrig funkat för någon - lägg ner. Det går över. Jag såg att du tyckte att man inte skulle skriva typ såhär men gjorde det ändå. Ge henne inte något annat än taco/macka tills hon frågar efter det. Prova! har det inte hänt något efter en månad så kan du ju fortsätta tjata, det blir troligen inte sämre i alla fall. Så kan ni åtminstone ha trevligt. Just do it. Du som brukar vara så cool med allt. /Maria

    SvaraRadera
  48. Det är tufft när barn inte äter. Även om man vet att dom inte svälter ihjäl så blir det lätt en "grej".
    Mina fyra barn har haft det i lite perioder, några mer och några mindre.
    Minstingen nu tycker att det mest är äckligt om det inte är pannkakor. Eller hamburgare.
    Jag brukar köra med "nej du får inte äta!" Redan när jag ser att hon är på väg att rynka på näsan, berättar jag att vi andra äter men idag får du inte!
    Sitt gärna här, men inte äta!
    Det resulterat alltid i att hon blir skitförbaskad och "visst tänker äta" och äter i ren protest! :-D
    Det funkar för övrigt på det mesta.
    "Du får inte ta stövlar idag, du får inte gå ut, du får inte gå på dagis, du får absolut INTE ha tjock jacka idag"....
    *hehe*
    Jag är lite förvånad över att hon fortfarande snart 6 år gammal går på den lätta! ;-)
    Sen är jag en sån där "Bra" mamma, som låter barnen titta på tv när dom äter. OM dom äter.
    Minsta motståndets lag.
    Sitta fint och konverserar gör vi också, ibland. Men vardagsmaten, som jag tar ifrån City gross, för att jag inte orkar tänka, får bli lite som det blir.
    Och som många säger, när dom kommer upp i tonåren, står man och förvånat tittar in i kylen och ryter "VAR är limpan? och smöret? Och osten? VEM har dragit i sig 4liter mjölk??"
    :-D
    Inte för att det är någon tröst nu...// Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, skrattade högt! :) Smart att göra tvärtomgrejen!

      Radera
  49. Jag började med Citygross matkasse. Barnen åt inte mer för det, men jag kunde skylla på ”matkassen” om det inte var mat dom gillade. Kändes riktigt skönt : ) Har alltid vägrat att laga mat enbart för barnens skull. Dom får äta det som serveras, eller låta bli. Men dom ska alltid smaka lite på det som bjuds. Nu är mina snart åtta och tolv år, och storebror har kommit över den där jobbiga perioden och äter allt vare sej han gillar det eller inte och utan gnäll. Och hos lillasyster tycker jag mej märka att det blir liiiite bättre för varje år som går. Så ge inte upp! Det finns hopp!

    SvaraRadera
  50. Men du. Gör ingen grej av det! Även om du vill. Och det är tråkigt att det man ställer fram alltid ratas. (Jag har en likadan.) Tyvärr är det nog så att börjar man göra "en grej" av det så blir det kravfyllt att äta och tja, då låser det sig. Kräv att man inte kallar mat "äcklig" eller "bajs" och att alla ska sitta med under må¨ltiden. Lägg upp lite olika grejer på tallriken och skit i vad som händer sen. Ibland släpper det om min får plocka lite för sig själv och ibland äter han inte. Ibland lite pasta med ketchup, ibland tre portioner fisk eller en hel ryggbiff.
    Saken är bara den att så fort jag börjar förvänta mig, eller kräva, att han ska äta, så går det bara inte. Men han får inte säga att det är äckligt och han får inte bete sig illa vid matbordet. Och när han matvägrar blir jag ju arg för att det triggar nåt i MIG.
    ledsen att jag gav det enda råd du inte ville ha, men jag tror ärligt att ju mer man krånglar till det med mat, speciallagar och trycker korvar i pepparkaksformar, ju mer förmedlar man att "det här du, det är ett problemområde och jag gör fan VAD SOM HELST bara du äter". = Barnet fattar att de kan maktkampa om maten. Och de kommer att göra det.

    Hälsningar Anna och Loke

    SvaraRadera
  51. Har också haft en sådan period med min 6-åring. Lekte lite med maten och trädde spaghetti genom korvslantar och kokade spaghettin och dylikt. Får absolut inte röra ihop maten utan allt ska ligga separat för sig.... Spaghetti/korv tricktet funkade ett par gånger, men sedan var det att prata om djur som gjorde att det släppte. Han började äta och låtsades vara ett köttätande djur, björn, varg t o m dinosaurie. "What rocks your boat" liksom.... man tar till alla knep man kommer på.

    SvaraRadera
  52. Dubbla marie-kex med smör emellan? I perioder det enda som gått ner här. Har också lyckats få den lille att äta när jag utan kommentar ställt in gurk-och morotsstavar eller fruktsalkad som han fått äta med majskolvshållare... lyckades sen med konsten att övertyga honom om att fruktbägare (för barn från 6mån....) var en lyxig delikatess när han var fyra... annars fungerar det ibland bra med spett med vad som helst på, hemmagjord pizza ibland och saker som stoppas ner i bröd (pita, tacos osv). Hade han själv fått välja hade dieten nog bestått främst av torra bullar och en minitomat lite då och då. Här får man gärna gå ifrån om man inte tänker äta men när jag äter är jag inte tillgänglig utan vill ha lugn och ro. Serverar ingen annan mat i direkt anslutning till middagen men brukar ge honom något en timme senare eftersom han behöver äta upp sig. Peppar peppar så har han ätit som en häst senaste veckorna sen han bytte förskola-hoppas verkligen det håller i sig . Håll ut och försök äta gott själv! (Lättare sagt än gjort-tror inte jag lagat något för att jag vill ha det på fem år....)

    SvaraRadera
  53. Hej! Nu har jag inte läst alla (lååånga) inlägg här,så kanske har detta sagts förr. Men i min familj har vi skippat all ångestladdad matlagning på kvällarna och kör på yoghurt, flingor och mackor. Får hon önska kvällsmat så vill hon ha just yoghurt och mackor. Hon äter bra, lägger sig mätt och alla är glada!

    Hälsningar Hanna

    SvaraRadera
  54. Vår Alice (3år) älskar spenatsoppa med kokta ägg!

    SvaraRadera
  55. Min dotter var ungefär likadan som Alice men sedan hon började förskoleklass har det börjat bli lite bättre.

    Jag har fått höra att barns smaklökar skiljer sig från vuxna och att de (smaklökarna) utvecklas ända upp i sena tonåren, därför är det inte konstigt om barn inte gillar sånt som "alla andra" anser vara gott.
    Barn behöver bara kolhydrater i samma storleksmängd som deras egen knutna hand, det har jag förklarat för min dotter och sagt att bara du äter så mycket/litet så är det ok. Jag har också pratat med henne om hur tråkigt det är att laga mat när man bara får höra att det inte är gott. Vi har regeln att man aldrig säger att något är äckligt, det gör den som lagat maten ledsen och förstör stämningen. Det är helt ok att säga att man inte tyckte om men aldrig ordet äckligt. Fredag och lördag måste man äta ordentligt med mat annars blir det inget fredagsmys/lördagsgodis. Funkar bra även om vi fått hålla vad vi hotat med ett par gånger...
    Varannan dag försöker vi ha sånt som är ok för dottern och varannan dag kan det bli annat, hon får äta så mycket hon vill och när hon säger att hon är mätt så gör vi en bedömning av hur mycket hon fått i sig. Är det för lite så får hon skrapa ihop en "äta-hög" på tallriken. När den är uppäten så är vi nöjda. Det är tydligen roligare att prova ny mat om den är ny för hela familjen, då kan vi föräldrar inte envisas med att det är gott förrän vi testat själva. Jag köpte en barnvänlig kokbok som hon fått välja rätter ur. Funkar ibland.
    En grej som jag fått tips om är att ha stor tallrik till matvägrare, då ser portionen mindre ut och det går lättare att äta.. Lägg upp pyttelite (en köttbulle, fyra makaroner och en droppe ketchup) och när det är uppätet kanske det är lättare att äta en lika liten portion till.
    Och jo, vi gjorde "en grej" av hennes matkrångel. Vi har pratat och funderat med henne över hur vi ska göra. Vändningen tror jag kom förra året då jag var gravid med lillebror. Lite roligt att kunna äta mer än mamma (Illamåendefasen...) och senare var det jobbigt när mamma blev så ledsen av att höra att maten inte var god att tårarna sprutade (iaf någon nytta med att vara extremt hormonell och grina för allt..).

    SvaraRadera
  56. Ska väl vara glad att mina ungar äter det mesta! MEN finns rätter de inte gillar ofc, dock tillåts inte att de säger det är äckligt innan ens smakat - att de sen ratar det är OK, då får de väl äta tillbehören & vill de inte det - varsågod att lämna bordet!

    SvaraRadera
  57. Jag lagar mat som JAG vill äta för huliganernas preferenser verkar skifta fortare än jag tänker. Ok, när det serveras råbiff får de köttbullar istället, men annars är det vuxenmat som gäller.
    5-åringen måste smaka innan han ratar maten annars försvinner nåt kul typ tv. Det är inte ok att säga att det är äckligt, då får han lämna köket. Det serveras inte annan mat om man inte ätit middag.
    Mina 3 tips som funkar bäst hos oss är:
    -Låt middagarna ta tid. Sitt länge. Lillskrutten börjar sällan äta förrän det gått en halvtimme och sen går det i snigelfart. Varning för panik hos mamman :-)
    - Servera mat innan blodsockret är i botten. Gäller såväl vuxna som barn. För mig funkar det att laga mat/förbereda dagen innan - farligt präktigt men jag skriker mindre på barnen...
    - Delaktighet, eller inte. Ibland vill de hjälpa till och all mat verkar gå att provsmaka så länge den inte ligger på en tallrik. Det spelar ingen roll om de blir mätta bara de testar. Andra dagar, oftast för tillfället, är tv:n perfekt nedvarvning och jag får ro att fixa. What ever works!

    Så laga nåt gott och strunta i ungarna. Det är lättare när man inte ens försöker göra dem nöjda. När de sköter sig kan de få bestämma mat.

    Kram

    SvaraRadera
  58. Mina barn äter allt som deras pappa lagar men inget som jag lagar just nu. Inte ens när jag gör köttfärssåsen exakt som han gör den. Så hos oss är det mig de dissar! Eller ja, när jag gör carbonara äter de men det är typ det enda. Jag vägrar laga specialrätter så vill de bara äta spagetti, ja men så gör det då! Fast jag brukar försöka säga att lite av alla rätter ska finnas på tallriken även om de inte äter, oftast äter de av allt av bara farten då ;)

    SvaraRadera
  59. Haha, vilket skönt inlägg man hittar när man googlar på "att inte göra nån grej av det". Har tyvärr inga bra tips, men ett av mina barn beter sig på samma sätt. Jag vill visst göra en grej av det då övriga barn inspireras av den äldstes trixande, och dessutom är matlagning en stor grej hemma hos oss, vi lagar, vi smakar, vi experimenterar och så är det en som "sabbar allt". Ungjävlar .-)

    SvaraRadera