söndag 30 mars 2014

För sån é hon! ♥

Idag fyller min farmor 90 år. Nittio år. Och hon är pigg, frisk och glad. Tack för det. Tack för att jag får ha min farmor i livet och för att hon har fått vara och är en stor förebild för mig i livet. Livet har inte varit så enkelt för min farmor. Jag ser henne som en stark, rolig och arbetsam kvinna med en lång och tuff historia. Älskad. Uppskattad. GRYM på att baka pepparkakor och "julagubbar" och en sån där kvinna som kan gapskratta. Det är det minsann inte alla som kan eller vågar. Hon kan det. Jätteliten till växten men STOR i sin personlighet. Hon brukar skoja och säga att jag borde bli präst. Jag skulle bli en jävligt bra präst. Förutom det där med alla svordomar...och den där detaljen att jag inte tror på Gud. Men annars!

Livet. Som mamma till två små pojkar blev hon ensam. Hennes man (min farfar Birger) dog under en operation. Farmor blev ensam. Utan pengar. Allmosor ifrån byns invånare blev räddningen och än idag återgäldar hon det genom sin godhet och sitt härliga leende. Jag minns att jag som liten åkte med henne runt i bilen när hon var "hemsamarit" och åkte hem och hjälpte gamla människor med olika saker. Hon hade hårda karameller i en plåtask i handskfacket och nådde knappt över ratten. Arbetet i kyrkan. Konfirmationsläger, barntimmar, tusentals utdelade psalmböcker och de vackraste tårtorna på alla barnbarnens kalas. Arbete och kämpande. Inte de där varma kramarna kanske...men så mycket klokhet och glädje. På julafton kunde hon aldrig komma till oss när vi var små. Hon skulle nämligen vara Tomte hemma i lilla Äsperöd och hade ett par familjer som hon alltid gick till. Löjligt kunde jag tänka när jag var liten. Men sen faller bitarna på plats. Farmor är en sån som ger när hon kan...för att hon fick...när hon behövde. Hon arbetade tills hon var en bra bit över 80 och skrattar gott åt att hon gick i pension ungefär samtidigt som sin son.

En gång för några år sedan när hon hade trillat och ambulansen hämtade henne bad hon dem köra försiktigt på parkeringen så att de inte skulle köra på hennes bil. Lite smått chockade frågade de "Kör du bil?" och farmor svarade "Ja, men bara till jobbet!" Det är min farmor det. Hon kan själv. Stark och envis. Livets hårda skola har gjort henne sån. Men den har också gett henne 9 barnbarn och en massa barnbarnsbarn som har fått och får ta del av den glädje hon sprider. Aldrig bitter. Aldrig gnällig. Tårtor med mandariner, perfekt spritsad grädde och romerska bågar som dekoration. Alla födelsedagar. Alla foton. Fina vita tårtlådor med gula snören som transporterats långt i bilen och som stolt packats upp och bjudits på. Tack för alla goda tårtor.

När farmor var 73 år gammal åkte hon till USA och var med när min kusin tog examen i Florida. Första utlandsresan (förutom ett par Danmarksturer). I resväskan hade hon mandariner, romerska bågar, marsipan och ingredienser till tårtbottnar.

Tack för att min farmor får fylla 90 år! I nästa vecka ska jag åka ner med en god middag och ett par flaskor vin med skruvkork. Hon är tröttare nu. Jag vet det. 90 år. Wow! Vi kommer sitta vid hennes lilla köksbord och skratta gott, hon kommer plocka fram jättegamla leksaker till barnen och visa Alice alla fina saker hon har i bokhyllan i finrummet. De där fjärilarna i glasramar som jag tittat imponerat på i över 30 år. Sen kommer hon vinka glatt när vi åker och ta sig ett glas rött på kvällen. För sån é hon! ♥


over and out.

//Meekatt...

11 kommentarer :

  1. Åh vilken härlig beskrivning!
    Jag har en dam på jobb (arbetar inom äldrevården), hon är precis så som jag ska bli om jag blir gammal. Hon började röka när hon vad 89, hennes kyl är fylld med gott (ostar, kex, oliver, chips... you name it) och hon vill ha nån bit av det varje kväll och hon sköljer ner sina sömntabletter med rödvin. Haha! Världens härligaste tant!

    Mormor är fräck hon med. Visserligen är hon "bara" född -35 men hon svär, hon är bättre i tv-spel än vad jag är, skickar mms med sina senaste pysselalster och hon är sur över att hennes msn bråkar med henne. När hon fyllde 75 drog hon med hela släkten till Kina för en veckas upplevelser.... Wow!

    SvaraRadera
  2. Jag är en sån feg människa som inte brukar kommentera andras bloggar. Men nu kan jag inte låta bli. Vad fint skrivet, sån kärlek och vilken krutgumma :-) . Och när jag ändå håller på så får jag verkligen berömma dig för bloggen. Är in varje dag och kikar om att det kommit in ngt nytt att skratta åt och som förgyller min dag. Men måste få fråga... såg på tv nyheterna en dag ett reportage från Mellbystrand. Äter ni verkligen våfflor med korv, sylt o potatismos. Kan det gå ihop, säkert en smaksensation. Haha..... Ha det bra och tack för att jag får följa dig i dina med och motgångar. Hälsningar Helen i Norrland :-)

    SvaraRadera
  3. Vilken fantastisk kvinna det verkar vara :) Bara hoppas att man själv kan få komma upp i den åldern med samma livsglädje och ork.
    Tyvärr har jag varken far eller morföräldrar kvar i livet så njut av tiden du får med din härliga farmor :)

    SvaraRadera
  4. Gud vad härligt skrivet. Se till att hon får läst det!

    SvaraRadera
  5. Underbar text och känsla som vanligt Malin!

    SvaraRadera
  6. Våfflor med korv,sylt och potatismos var väl i Mellerud?? Det ligger i Dalsland ganska långt ifrån södra Halland....

    SvaraRadera
  7. Det är precis en sån racertant man hoppas få bli när man blir gammal!

    SvaraRadera
  8. Låter som en sån gumma jag vill bli när jag blir gammal! Härligt och vilken kärlek i texten

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig kärleksförklaring!
    Du är är en going, Malin!
    Kram

    SvaraRadera
  10. åh vad fint skrivet. Och vilken härlig liten tant.

    SvaraRadera