lördag 11 januari 2014

Hej kroppen - Fy fan vad BRA du är!

Januari 2014. Instagram fylls av bilder på vältränade kroppar, dåligt samvete och hashtaggar som ger oss om möjligt ännu sämre självbild än vad vi redan har. Smala kroppar. Vältränade kroppar. Magrutor. Biceps. Närbilder av displayen på löpbandet. Nyårslöften och inlägg om "kolla så FUL och TJOCK jag var för 6 månader sedan!" Hm. Jag är kanske dum - men jag älskar min kropp! Det är ju inte kroppens fel att den är tjock. Tänk så jävla BRA den är!? Jag är så stolt och imponerad över allt som kvinnokroppen faktiskt kan. Det får vi inte glömma bort i all vikt- och träningshets. ♥

Ställer mig framför spegeln nästan naken och synar mig själv ifrån topp till tå. Jag har ju lärt mig att det är bättre att göra sånt hemma än i en hiss på ett hotell på Kanarieöarna som senare visar sig vara kameraövervakad. Vi är så snabba på att döma oss själva. Anmärka på allt som är fel och glömma bort allt det där som är fantastiskt. För ja, visst fan är jag tjock, brösten är "långa" som Alice säger och bristningarna på magen är inte direkt diskreta. Men hallå! Det här är ju JAG! Min kropp...min historia...och mitt skal. Sån här é jag!

Jag börjar uppifrån och synar. Håret. Ja, det var ju kanske inte så jävla snyggt idag. Utväxten behöver fixas och frisyren är lite halvtråkig och behöver klippas. Men yeyh för att jag har hår, för att det växer snabbt och för att det är ganska tjockt. Ett knullrufs skulle pigga upp mitt annars raka och tråkiga hår men jag lärde mig inse värdet i att faktiskt ha hår när mamma var sjuk och tappade sitt. Tårar...och tappade strån. Värdighet...och stolthet som krossades och ett utseende som skrek "JAG ÄR SJUK!! KOLLA!!". Så ja, fett hår, slitet hår, tråkig färg. Skit samma. Sån här é jag.

Ansiktet. Nya rynkor har kommit. Jag minns när jag var liten och smög in i badrumsskåpet och "lånade" av mammas "anti-skrynk-kräm" och tänkte att om jag tar lite redan när jag är sex år så blir jag aldrig skrynklig. Det hjälpte fan inte. Men de där nya rynkorna precis under ögonen. Jag vet varför de har kommit. De har kommit som ett bevis på sömnlösa nätter som istället spenderats med en liten Elton. Kramar, kli på ryggen, sagor om läskiga tigrar och lejon som äter spagetti och om bajskorvar som kan prata. Mycket roligare och mysigare än sömn och fast jag ibland svurit och skällt över sömnbrist så är de där rynkorna ett tecken på vår kärlek till varandra.

Kinderna. Ja, de är ju inte direkt några kindben som stör dynamiken i det här ansiktet, haha. God mat. Njutning. Choklad. Kladdkakor bakade med en 5-åring som stolt knäckt äggen själv utan att tappa skal i smeten. Gottegrisen i mig syns tydligt. Sån här é jag. Men när jag skrattar ler hela ansiktet. Alice säger att "kinderna skrattar så att det blir hål i dem". Tack kroppen för att jag kan skratta. Och för att det syns att jag är glad. Fan vad bra du är.

Dubbelhaka. Ja, den kom ju inte som ett tecken på mitt slit på gymmet direkt. Men den är där. Om jag vill kan jag jobba bort den. Det är okej. När mamma var sjuk och började tappa aptiten sa hon "Om man inte ens kan njuta av god mat längre är det inte kul att leva!" Sondmatning. Hunger. Illamående. Tårar. Min kropp fungerar fenomenalt bra! Den blir tjock när jag äter för mycket och den blir mindre tjock när jag äter mindre. Heja kroppen. Jag ska bli mer rädd om dig.

Axlarna. De ömmar ibland. Jag sitter fel med datorn - oftast i soffan med laptopen i knät. Idiotiskt. Jag måste sluta med det och istället träna upp musklerna lite så att jag kan bära Elton på axlarna lite längre stunder. Ifrån mina axlar ser han världen. Jag ska även lära honom att inte hålla för mina ögon när han sitter där. Jag har vänner som har ständig värk i kroppen. Jag har inte det. Tack kroppen. Fan vad bra du är!

Brösten. Här skrattar jag lite. Alice är alltid snabb på att skratta åt mina "långa bröst". Hon var inte mer än två-tre år när hon upptäckte fenomenet "Mamma har jättelånga bröst!". Och ja, bröstvårtorna har visserligen sjunkit ett par (<--10!?) cm sen gymnasiet. Men vafan! Med en bra bh kan jag nästan få upp dem i originalläge igen! Och ja, det är lite bristningar där med. Tyngdlagen ni vet. Men HALLÅ!? De har ju hängt med mig i jättemånga år! Jag föddes för fan med c-kupa och det är inte logiskt att de är TV-snygga hela livet. Däremot är de förbannat BRA! De har hängt med mig på fest, snusk, viktuppgångar, viktnedgångar, graviditeter, amningar och månader av misshandel med bröstpump. De har hoppat runt i sportbehåar, suttit fastgjutna i obekväma "snygg-behåar", hängt och slängt i sin frihet och delats upp i fyra delar i riktigt kassa behåar. Och de hänger kvar fortfarande! Heja brösten. En fröken på Eltons förskola har bröstcancer. Rädsla. Panik. Livet. Kärlek. Kamp. Mina bröst må vara långa men fy fan vad bra de är! Tack kroppen.

Armarna. Ja, det må vara lite tantvarning på mina sladdriga överarmar och lite väl många fula ärr efter diverse konstigheter som coola brännmärken med cigaretter i tonåren, uttag av P-stavar, skärskador och annat. Men JÄVLAR vad bra de fungerar. Jag kan lyfta båda barnen samtidigt! Så stark är jag. Jag kan bära en ledsen tös hela vägen hem och jag kan samtidigt bära två fulla kassar med mat ifrån Ica Maxi. Jag kan lyfta upp en 2-åring i luften och leka flygplan och jag kan snurra honom runt runt tills han tjuter av lycka. Tack kroppen. Jag ska bli snällare mot dig och träna armarna så att de kan snurra runt Freddy när han blivit en hopkrymt liten 99-åring! Wiiiih!

Händerna. Vigselringen har jag inte använt på flera år och naglarna är allt annat än snygga efter misshandel med akrylnaglar och annat trams. Lite grabbhänder. Men vafan! TACK kroppen för mina händer som möjliggör för mig att leva min dröm. Att få skriva. Timme efter timme - dag efter dag - år efter år. När jag inte skrivit på några timmar får jag nästan kli i fingrarna. Händerna skriver av sig själv ibland och när jag läser igenom texterna tänker jag "var fan kom det ifrån?!". Känslan. Känslan av att få stryka Alice hår när hon somnat. Eller att få hålla om Eltons kalla fot när han kryper ner i mitten av dubbelsängen. Glädjen i att få kittla barnen tills de tjuter och att få ta på dem jag älskar mest. Att få borra ner handen i Agges varma mjuka päls. Att få forma en snöboll och kasta den på Freddy. Att få skicka ett sms till någon jag saknar och att få klappa händerna när Alice stolt uppträder i fula kläder till kass musik. Tack kroppen för mina händer. Jag ska bli snällare mot dig.

Magen. Tigermagen. Grrrr? Viktuppgång. Viktnedgång. Graviditeter. Förlossningar. En jävla massa Geisha och Semlor. Små perioder av träning och bra kost. Längre perioder av sämre kost. Heja kroppen. Jag ska bli mer rädd om dig. Ränderna som var min stora skräck när jag var 15 är finns nu som en påminnelse. Livet. Barnen. Kärlek så stor att hjärtat slår trippla slag. Två små människor...de bästa i livet. De skapades, levde och utvecklades i min kropp. HEJA KROPPEN! Fy FAN vad du är bra! Att just jag föddes med gåvan och förmågan att få bära livet inom mig. Overkligt. Obeskrivbart. Fantastiskt. Jag ska tacka dig genom att bli mer rädd om dig. Ränderna ler jag åt. Som en tigerhona skyddar jag mina barn och en tigerhona möter jag stolt i spegeln varje dag. Livet! Tack!

Trosorna. HÄR behöver jag fan skärpa mig. Vad hände? När gick jag ifrån obekväma string till trosor fulare än mormor Biggans köksgardiner? Kroppsdelen innanför de fula trosorna har jag dock mycket att tacka för. Kalla den vad ni vill men JÄVLAR vad bra den är! Underliv, fitta, mus, tjolahoppsan, framstjärt (<--haha), slida, gump, snäcka? Livet. Njutning. Sex. Förlossningar. Två barn har passerat och massakerat - men trots det fungerar du alldeles fantastiskt bra...så när som på en viss olycksrisk vid akuta och hysteriska nysningar där jag glömmer att korsa benen. Men vafan. Heja kroppen. Jag ska köpa snyggare trosor.

Benen. Ja, de må vara lite gropiga och låren kanske är lite väl nära vänner men fy fan vad bra ni är! Det är ni som tar mig fram när barnen springer iväg ut på gatan och det är ni som bär upp resten av den här kroppen. Vadmusklerna beror kanske mer på min något överdrivna kroppstyngd än på träning men hey - de finns där. När mamma var sjuk bar inte benen henne till slut. Jag ska bli mer rädd om er och även om låren kommer att sakna varandra efter ett par månaders träning så tror jag att benen kommer tacka mig. Heja kroppen. Fy FAN vad bra du är!

Fötterna. Att Kalle Anka är min riktiga pappa vet alla som sett mig prova skor. Det går inte. Det finns inte skor till mina breda fötter och jag var antagligen ämnad att leva i ett barfotaland. Men vafan! Vem behöver finskor och stövlar när det finns Converse och tåringar? Fötterna tar mig ifrån plats till plats och trots oräkneliga skoskav och nypåfunna könsord är jag tacksam att ni finns. Tack kroppen. Fy fan vad bra du är!

over and out.

//Meekatt...

108 kommentarer :

  1. Jag brukar säga. Är där inte ett leende på läpparna är där skrattgropar i röven. Skämt och sidor. Jag började faktiskt min lilla viktresa i somras. Hiten tills har jag gått ner 17 kg. Jag kommer aldrig bli pinnasmal för det passar inte mig. Jag blir nöjd när jag kommer i en storlek 42/44. Jag kommer alltid vara rud och go.
    Skit hur andra ser en älska dig själv :-)

    SvaraRadera
  2. haha, fantastiskt inlägg :) Ska tänka mer som dig när jag betraktar min kropp. Visserligen kan jag inte ger den cred för att burit barn, eftersom jag inte har några, men tänk så mycket chips den kan innehålla ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt - tänk på expansionsmöjligheterna, haha! <3

      Radera
  3. Vad vore livet utan dina inlägg?! Man gråter ju och skrattar samtidigt! Fy fan vad du är bra!

    SvaraRadera
  4. Namnen i söder :)11 januari 2014 17:08

    Vet du vad.. du fick mig just att känna mig sååå mycket bättre.... Nu blir det lite lördagsgodis till jobbet framför datorn....

    Kramis från namnen i söder <3

    SvaraRadera
  5. Jag trivs inte i min kropp. Jag trivs inte med att få skavsår på insidan av låren, med att få ångest när jag ser mig i spegeln mm. Därför tränar jag och äter nyttigare. För att jag mår så dåligt att jag gråter när jag ser mig i spegeln...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ♥ Man ska såklart se till att må bra! Hoppas du hittar dit snart fina du!

      Radera
  6. Du är bara bäst!!! Vi ska vara så tacksamma över att vi är friska...min syster gick bort i cancer för nästan 2 år sen....efter det har jag verkligen tänkt om med all mathysteri och kroppsfixering som finns överallt. Vi har en kropp och ett liv att leva....lev här och nu!! ♥ Anette

    SvaraRadera
  7. Fy fan vad bra DU är Malin!

    SvaraRadera
  8. Du er bare helt hærlig og en av de svært få som klarer å få frem tårer gjennom tekst...mine tårer også ;-) fortsett og gi oss ditt ærlige innblikk i hverdagen, skrevet rett fra hjertet :-D kjenner meg svært godt igjen i det du forteller ;-) go klem fra Senja (Nord-Norge) :-D

    SvaraRadera
  9. Tack för ett fantastiskt blogginlägg. Jag tränade precis och blev lite deppig när jag såg mig i spegeln med en mage som var större än jag mindes (eller ville inse). Tack för att du fick mig inse att det finns annat av värde än en platt mage.
    Kram /Viktoria

    SvaraRadera
  10. Så klockrent..blir så glad av att läsa om någon som skriver så brutalt ärligt.. tack för att du ger en lite käftsmällar då& då när man behöver dom..av din blogg kan man tanka mkt energi..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för de orden. Käftsmällar kan va bra ibland. ;)

      Radera
  11. Så ja. Detta avgjorde ALLTING. Dina ord omsvepte mig som en varm kram efter flera år av hat och avsky mot min kropp. Nu ser jag det. Nu ser jag samma sak som du i spegeln. TACK MALIN. Om du bara kunde förstå vad dina ord berör och betyder. Mammakroppen, tigerränder, armar som lyfter, fingrar som kittlar och kinder som ler. DU är fantastisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh ♥ Se det i spegeln VARJE dag!

      Radera
  12. Heja du. Inlägget gjorde mig glad. Ikväll ska jag göra yoga, också för att det gör mig glad. Inte för att jag ska passa in på instagram. Heja oss! Mvh Kajsa

    SvaraRadera
  13. JAAAA!!! Fantastiska ord!! Du är grym katten!! MER AV DIG ÅT FOLKET!! Var är ditt radioprogram? We need your klokheter!!

    /En annan tigerhona

    SvaraRadera
  14. Malin med töserna11 januari 2014 18:06

    Härligt och tänkvärt inlägg! Detta fick mig att må toppen!

    Malin

    SvaraRadera
  15. Min man säger inte att jag har schyssta lökar längre, nu är det purjolökar istället:) Men jag älskar honom ändå♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är kärlek det! Att älska varandras grönsaker i alla skepnader, hahaha.

      Radera
  16. Fantastiskt härligt uppriktigt skrivet. ♥

    SvaraRadera
  17. åh Meekatt vad glad man blir när man läser dina fantastiska inlägg. Detta är ju så klockrent att man sitter med ett leende på läpparna. Ok jag kan inte skylla på barn med magen, men tusan vad god choklad det finns ;)
    Fast nu har jag börjat på itrim, ska ta hand om mina värkande axlar och rygg... kanske kan tappa lite vikt också. Men gör jag inte det är det inte hela världen. Jag har en som älskar mig precis som jag är, det är nog ändå bland det viktigaste. Menar har sett ut så i alla dryga 16 åren tillsammans, ok lite mindre när vi träffades men han är kvar. Säger som min mamma alltid sa... Det är ju så mycket mer att älska...

    SvaraRadera
  18. Du är så himla härlig. Ja tänk om alla kunde se världen som du! Blev riktigt stolt över min kropp som burit 4 barn. Kram

    SvaraRadera
  19. Tre år av ätstörningar. Galenskap. Självhat.

    Dina ord sparkade mig i hjärtat. Tack. Kroppen kan så mycket! Ett skal bara. JAG är ju därinuti.

    Klokare mamma än dej finns inte.

    SvaraRadera
  20. FANTASTISKT bra inlägg!!!
    Heja oss som vågar inte bry oss så mycket ;)
    /Jenny
    www.jennysthl.blogg.se

    SvaraRadera
  21. Ja insjuknade i cancer för exakt 3 år sedan!! Efter 2 års behandling blev jag frisk och ah fått varit det sen dess, men har jag varit nöjd och rädd om mej, NÄDÅ, bara straffat och gjort fel val!!
    Ditt inlägg fick mej att hicka till och börja fundera på vad som är viktigt!!

    Att få vara med mina barn min familj och alla som håller mej kär är mööö viktigare än den ytliga hetsen!!!

    Tack malin, och många kramar till dej!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är möööö viktigare! Det är LIVET! ♥

      Många kramar! Och FUCK cancer!

      Radera
  22. Du är fan bäst, jag vill vara som du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej...det vill du inte. ♥

      Radera
  23. Du skriver så bra och klokt. Ser fram emot att få följa din blogg i många år framöver!
    Har i många år haft lite taskig syn på min kropp men tänk vad den KAN!
    Har nu börjat träna för att den ska kunna ännu mer. Kunna bära mina barn fast de egentligen är för stora för det, cykla så fort att det killar i magen länge, länge. Jaga mina älskade ungar så länge som de vill och inte behöva sluta för att jag är andfådd.
    Underbara saker som bara kommer bli ännu bättre med en starkare kropp.
    Önskar dig allt väl, du inspirerar många.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden! ♥
      och ja, tänk vad kroppen KAN! Heja kroppen!

      Radera
  24. Ja, jag har kommit fram till att jag INTE skall träna. Det tar för mycket energi att tänka på det. Jag har varit ätstörd hela mitt liv mer eller mindre (bara i tanken sista tio åren) och jag är så djävla trött på hysterin och jag är inte ens överviktig. Det är ett sjukt samhälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är sjukt med all hets. Vi måste bestämma oss för att inte låta oss hetsas och göra det som är bra för just oss.

      Radera
  25. Bästa Meekatten satte alla mina tankar om mig själv i text! Underbara du! / Piafia

    SvaraRadera
  26. Det bor en smal och sund människa i mig också, jag åt upp henne.

    SvaraRadera
  27. Malin, du vet att vi älskar dig va?
    Tack för att du har förmågan att sätta orden på pränt, de som gör att så många skrattar (med benen i kors) så tårarna sprutar men samtidigt med stor igenkännlighet (eeh, heter det så?) och tacksamhet!
    Du är helt fantastisk och jag hoppas att du verkligen, genuint känner hur bra du är!
    Kramar i kvadrat

    SvaraRadera
    Svar
    1. I feel the love! ♥

      Tack gulliga du!

      Radera
  28. Man kan bara Älska dina inlägg. Så precis du sätter fingret i centrum på det som verkligen betyder något. DU är fenomenal!!!
    Kram från ännu en rigerrandig "tant". ♥

    SvaraRadera
  29. Vilket underbart inlägg!
    Jag gillar faktiskt min kropp för det mesta. Med övervikt, dallerarmar, hängtuttar, bristning på många fler ställen än magen... Men omgivningen har svårt för min kropp. Jag förväntas träna, banta, gå på diet, motionera och gå ner i vikt. Men ska jag göra det för min skull eller alla andras?

    Tack för att du ger mig energi att fortsätta trivas i min kropp med all vikthets runt omkring!

    SvaraRadera
  30. Fan va bra DU är. Så sant så sant. Du har rätt. Mer kred till kroppen och som du skriver. Det är ju inte min kropps fel att den behöver gå runt med för många kilon. Bra skrivet - som vanligt!

    SvaraRadera
  31. Mitt nyårslöfte var att sluta dricka cola. I tisdags hoppade jag över den, men alla dagar förutom det har jag läskat på precis som vanligt. Vad kan jag säga, min kropp behöver det! Mina tänder håller nog inte med dock. Men vad jag menar är att nyårslöften gällande kroppen är sådär viktiga... vad man borde fokusera på är saker som gör en glad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag har också slutat....100 gånger.

      Men ja, klart vi ska vara rädda om kroppen men det får liksom inte ta över. Fokus ska ligga på att må bra - då faller det andra på plats.

      Radera
  32. Tårarna rinner samtidigt som jag skrattar hysteriskt, ärliga härliga du! Så bra på att uttrycka dig och få mig på helt andra tankar när det gäller min egen kropp, som precis som du haft gåvan att ha låtit två liv växa och födas. Förlorat ett liv men oxå där ett hejjarop till kroppen som förmodligen stötte bort det som var "fel"...kramar till dig!

    SvaraRadera
  33. Underbara Malin....jag skrattat och bara älskar ditt sätt att skriva <3 Jag har efter många år av psykisk misshandel (fr mitt ex) lärt mig att älskar min kropp precis som den är och jag har inte övervikt utan jag har underlängd <3
    kramkram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har PRECIS samma problem! Jag väntar på att skjuta iväg på höjden bara... Plötsligt händer det!? Väl..?

      Kram! ♥

      Radera
  34. Tack för dina tankar. Tänk om jag o alla andra kan tänka så om min säl liknande kropp 😉😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi behöver alla lära oss att tänka annorlunda!

      Radera
  35. Underbart inlägg!

    Jag tränar och äter sunt för att jag och min kropp ska fortsätta må bra. Men visst njuter jag av livets goda också!

    Kram på dig, du bästa bloggerska <3

    SvaraRadera
  36. Amazing! <3 Gråter av ditt inlägg..Fråga mig inte varför.Så sant så uppriktigt. Så RÄTT in i hjärtat! Tack! Behövde jag idag <3 Njut av dig och dagen underbara Du. Ska själv försöka göra detsamma! Kram Mamma K

    SvaraRadera
  37. Fy fan vad du är bra! :) Vilket otroligt härligt inlägg om kroppen som du vars kroppsdel har satt så fina meningar på!
    Jag bloggade också om kroppen igår, själv är jag trött på att vara otränad, det känns i hela kroppen att jag är det och därför tar jag tag i det.

    Tack!

    SvaraRadera
  38. Kunde varit exakt mina egna ord! Tack för detta :)

    SvaraRadera
  39. Jag har alltid haft ångest pga min kropp och hur jag ser ut. Jag minns inte ens när det började utan det har alltid funnits där. Helt plötsligt så blev jag tvåbarnsmamma och passerade 30, och så gick det över! Jag fattar ingenting. Jag tycker plötsligt att jag är skitsnygg och är hur nöjd som helst trots slapp hud, bristningar och långa bröst! Visst har jag dåliga dagar, men överlag så älskar jag min kropp numera. Det är som en helt ny värld och jag kan bli lite ledsen när jag tänker tillbaka på hur mycket jag hängt upp mig på mitt utseende genom livet...så mycket onödig energi och ångest jag lagt på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det tragiskt...att vi lägger så mycket tid med fokus på fel saker. Men så härligt att du trivs med dig själv idag! ♥

      Radera
  40. Hej Malin. Fy fan vad bra DU är!

    SvaraRadera
  41. Helt underbart! Du skriver sååå bra! Många skratt blir det här hemma!
    Tack!

    SvaraRadera
  42. Du måste var Sveriges, om inte världens, klokaste människa <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tveksamt! Skönt att det glimmar till i misären emellanåt, haha.

      Radera
  43. Det är inte bara din kropp som är bra... - DU är bra du också, som skriver det här! :)
    Det är så många som behöver läsa, och påminnas om såna här saker.
    Ett riktigt "må bra inlägg"! Faan, vad bra!

    SvaraRadera
  44. Tack för ett helt fantastiskt inlägg! :) Så jäkla klockrent! Tänk vilka fantastiska kroppar vi har! ? Otroligt ju! ♡

    SvaraRadera
  45. har ska mammamaffian fa en svarsugen karamell! jag ar en mama med narkotikaproblem! min kropp och dess vakra rander , paminner mej varje dag om lyckan att fa va mamma ! for ett ar sen , sa va min storsta sorg , arren pa mina hander och den fula gropen i mitt armveck.trubbiga grova nalar har trasat sonder mina armar , mina hander ar arrade och avslojjar mitt liv. mitt liv va hart som det va , sen kom CANCER . jag AR lycklig ...jag lever . jag ar formodligen en riktigt dalig mamma ....for knarket valde Mej ! innan jag hann tanka ...sa valdtog cancer mej samtidigt som mina nyktra tankar dromde om knarkets befrielse! jag AR formodligen , samsta tankbara mamman...enligt boken...da jag i livet och ruset valde bort ett barn. INGEN vet hur det ar ! MEN till skillnad ifan allmanhetens uppfattning ...SAAA ar jag mina barns allra basta mamma ! jag ar mina barns enda mamma ..vara kroppar eller vara formagor for stunden ....AR lik for bannat det basta som finns ! mammor AR fantastiska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är fantastisk vännen! ♥ Med brister och bristningar! ;) ♥

      Radera
  46. Du är så fantastisk!

    SvaraRadera
  47. UNDERBAR LÄSNING!! Du är fantastisk, ååå vilken lycka du sprider, känner att leendet övergår till ett fnittrande skratt... Nu blir det roligare att tentaplugga!!! Och hädanefter titulerar jag mig som tigerhona :-) :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tigerhona it is! Yoy go girl! ♥

      Radera
  48. Jisses, ser du min kropp eller? Exakt beskrivning rakt av, bästa var nog Kalle Anka fötterna - fötterna "sväller" liksom charmigt över i öppna skor på sommaren.....okej, kanske inte "charmigt" men som du säger "såna e vi! " och jisses så glad jag är för det! Nu ska jag hem och pussa på familjen, bara för att jag kan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja de där jäkla kalle anka-fötterna! Såna é vi!

      Radera
  49. Underbart inlägg! :)Susanne

    SvaraRadera