söndag 8 september 2013

Mammamaffian, Viktproblem & Folie?

Hej Mammamaffian!

Tack för ert fantastiska engagemang och all den tid ni lägger på mig och mina barn. Det är en ära att få vara en del av era perfekta liv. När jag blir stor önskar jag att jag blir exakt som ni! I mitt nästa liv ska jag födas som en rosa fluffig boll och hoppa runt på era perfekt klippta gräsmattor. Boiiiing boiiing - här kommer Meekatten studsande - wiiiih! 

"Malin du kallar dig för mamma men du kan inte ens komma ihåg hur gamla barn du har. Du låter din dotter sitta och skämmas i en grupp med mycket mindre barn och sen gör du dig löjlig över det. Du är fan patetisk! Du bloggar om alla fel du gör och alla andra patetiska mammor hejar på som om du vore en madonna. Vad handlar det om? Sämst mamma vinner tävlingen? Hurra för dig, du vinner. Skriv om saker som är positiva och utnyttja din oförklarligt stora läsarskara till att sprida något som vi mår bra av!..."

Tack för ditt mail. Jag vet knappt hur gammal jag själv är. En jäkla tur för mig att jag är född på ett "jämnt" år (1980) så att jag snabbt kan räkna när någon frågar, haha. Jag glömmer ganska ofta vad barnen heter med. Jag kallar Alice för Elton, Elton för Agge och ganska ofta blir det "Alton" när jag ropar. Praktiskt eftersom att båda svarar. Och en är ju rätt så yeyh! En gång fick jag köra hem ifrån Apoteket utan medicin då jag inte kunde komma på Eltons personnummer. Nu har jag lagt in barnens personnummer i mobilen. Sist Elton var hos läkaren frågade han hur mycket Elton vägde. Jag svarade "Det vettefan. Vad väger en 2-åring ungefär?" Han vägde 12 kilo. Nu vet jag det, haha. Någon frågade mig för ett tag sedan om Alice längd. Shit?! Ska man gå runt och veta det? De växer ju hela tiden?! 

Det jag däremot vet är att när vi kramas når Alice huvud nästan upp till mitt hjärta. Och jag vet att jag orkar gå med Elton i famnen en hel natt när han har öroninflammation och hög feber. Jag vet också att Elton bara tycker om skalade päron om de legat i kylen. Är päronen rumstempererade ska skalet vara kvar. Alice tycker det är skönare när jag masserar hennes vänstra axel än den högra och hennes bästa godis är de där sura melonbitarna ifrån Karamellkungen. När Elton somnar rycker han till tre gånger. När Alice somnar fiser hon oftast, haha. På morgonen vill Alice ha "kall vit gröt med lite kanel och lite sylt" och Eltons favoritsaga är "Mamma Mu får ett sår". Vissa kvällar kan jag ägna en timme åt att leta efter Alice "Åsnis" (<--hennes fula urtvättade Åsna) och varje kväll när vi byter kvällsblöja på Elton får han ett nytt plåster på benet. Han har inget sår men han älskar plåster och säger till alla att han har sparkcyklat och ramlat. 

Alice är nervös varje morgon som hon går på skolbussen. Det vet jag fast hon ler. Elton är avundsjuk på Agge. Han är jättesnäll mot Agge och ger honom godis och klappar honom hela tiden - men egentligen hatar han att Agge kommit och stulit en bit av mitt hjärta. Det vet jag. Elton ska sitta i mammas knä, ingen annan. Alice kan läsa (eller känner igen) orden "Mamma", "Elton", "Apa", "Ko" och "Fin". Elton hatar blomkål. Om man låtsas att man är en riktig frisör och bryter på en annan dialekt är inte Alice lika håröm och om man säger till Elton att han absolut inte får lov att tvätta händerna så springer han in i badrummet och tvättar sig. Alice favoritpersoner är Farmor, Ingis & Jotte, Tom & Sara och kusinerna i Gävle. Eltons favoriter är Jimmie & Mikaela, Jim & Muzna, Olivia hemma på gatan och Majken...hans söta lilla nästkusin som han är kär i. "Det är MIN Majken!". På torsdag när jag kommer hem ska jag krama dem båda så att det nästan gör ont. 

När Elton vill upp säger han ner. Alice gillar stark senap. Till jul ska vi vara på Kanarieöarna och barnen kommer att få sin bästa julafton någonsin. När Alice blir stor vill hon bli frisör...eller bloggare...eller sälja ventiler som pappa. Elton kommer bli chef. En ganska arg chef, haha. Under anteckningar i min mobil står det "Köp folie!". Alice har nämligen bytt ut sitt tejpmissbruk till missbruk av aluminiumfolie. Det kan man tydligen ha till ALLT! Kläder till Barbie, presentpapper, göra små bollar av, gömma kulor i och sprida ut som strössel i hela huset. Det måste alltid finnas hemma. Elton älskar grönt och gult. Sån é han.

Det bästa spelet på iPaden är det där spelet där man får göra sina egna cupcakes. Elton vill lyssna på godnattsagan med alla djuren. "Godnatt kossan". Är vi utomhus vill Alice alltid leka restaurang och bjuda mig på mat. Elton plockar helst sten och slänger i gräset. Alice kan inte ha mönstrade strumpbyxor för de kliar. När Elton vaknar på natten måste han hitta vällingflaskan och hålla i den för att somna om. Om jag skulle beskriva kärlek med två ord skulle det vara Alice...och Elton. 

Men ja, jag har fortfarande jävligt dålig koll på det där med vikten, längden och det faktum att fast Alice är fem år HELA året men ändå faktiskt fyller sex år under årets sista ynka timmar. Men det skiter jag i - jag kommer ihåg att det är vänster axel jag ska massera. För sån é jag.

over and out.

Nu ska jag sova...och sakna mina barn. SNART är det fredag! Mammahjärtat - håll ut! 

//Meekatt... 

Med rabattkod "Mammamaffian" får ni 100 kronors rabatt på mina 50*70-tavlor. Klicka HÄR för att beställa.

50 kommentarer :

  1. Och - touché!!! All kärlek till dig Malin. Som alltid! <3

    SvaraRadera
  2. Malin, vilken råsop! Älskar, avundas, beundrar och njuter av dina ord. Med svordomar, välformulerade uppercuttar, välplacerade högrar och träffande vänstrar.
    Mammamaffian, ta räkning och inse att ni är knockade i första, andra och sista ronden!

    Kram på dig! ♥

    SvaraRadera
  3. Haha, jag håller med dig, när någon frågade mig hur gammal min dotter var så svarade jag: eh, vänta januari... och så började jag räkna på fingrarna (20 mån..oj,blev hon för tre dagar sen ser jag nu. missat!)

    vad hon väger har jag bara sånär koll på, och hennes längd vet jag inget om.

    Men jag kan allt annat som rör henne, allt sånt där som känns i hjärtat o sägs utan ord. och allt annat som ryms i ens vardag. allt det viktiga!

    och tänk vad mycket kul Alice kommer ha att skriva om sin barndom i sin blogg sen när hon är stor :-)

    SvaraRadera
  4. Inte bara det att du är sjukt vettig, du skriver tamejtisan superbra också.
    Rakt in.

    Kram på dig, och god natt! <3

    SvaraRadera
  5. Jag önskar att alla barn hade en mamma som du!!

    SvaraRadera
  6. Du är ju bara bäst alltså!!

    SvaraRadera
  7. Jaha, så gråter man igen... Du skriver ju sååå fint! O du är den bästa mamman dina barn nånsin kunnat få. O en underbar bloggare! Tack för att du delar med dig av ditt liv!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag blir lite förundrad över hur några (eller om det är samma anonyma rent av?) letar fel hos en helt vanlig familj där enda skillnaden är att du tar med livet som det är och inte fluffar till. Din ärlighet, humor och kärlek till barnen svämmar ju nästan över, och folk letar fel?? När det finns barn som faktiskt far illa i världen, och som har mycket större problem än om nån minns deras födelsedag öht, och som aldrig får kärlek eller blir masserade på axeln! Är den där anonyma en eller fler och på riktigt så blir jag förbannad, lägg er energi på att hjälpa dom barnen som inte har det bra istället!

    Håller med Lotta, även om jag tror att dom allra flesta barnen har en mamma som du, fast inte alla är lika ärliga.

    Kram Nina!

    SvaraRadera
  9. Hej.
    Vilket underbart inlägg. Man känner din kärlek till dina barn ända in i hjärtat! ! Kram

    SvaraRadera
  10. Du är fantastisk på att sätta ord på allt! Heja dig!

    SvaraRadera
  11. Du är världens bästa mamma till Alice och Elton vännen! Skit i mammamaffian! PUSS

    SvaraRadera
  12. Och min omedelbara fråga till den som skrev till dig är: Varför är det så viktigt att du skriver något som VI (alltså hon) blir glada av?
    DEN frågan, ska personen som mailade dig tänka över, ett par vändor.
    Vad väcker dina texter hos henne?

    SvaraRadera
  13. Har en som fyller två på fredag å fick frågan nu i helgen hur lång hon är??? Ingen aning men köper oftast 98 i kläder.....skulle köpa blöjor i ett nytt märke förra veckan å funderade på hur mycket hon väger....varken jag eller mannen vet det så vi kollade vårt vanliga märke å tog blöjor i samma kilointervall....har en bvc tid den 19:e eller den 20:de (minns inte det heller) för vår 5-månaders å ska försöka komma ihåg att kolla 2-åringens siffror samtidigt. I helgen döpte mannen om barnen till 1:an å 2:an .....vi blandar åxå ihop namnen....sen är vi väldigt lösaktiga som har barn från tidigare relationer som vi inte heller har koll på....

    Kram från Anna Ryham

    SvaraRadera
  14. Vilka ord!! Du är verkligen supermamman!
    Vem kommer ihåg allt med vikt och nummer och siffror.
    Inte det man älskar och det man värdesätter högst!

    Du är en UNDERBAR mamma!
    Du skriver fantastiskt, må du aldrig sluta skriva och älska!
    DU är bara bäst!

    SvaraRadera
  15. Kärleken till dina barn riktigt lyser genom texten. Du kommer ihåg det viktigaste, det som gör dina barn glada.

    Sedan är jag trött på alla som skriver om sina "perfekta liv". Det kan vara asjobbigt att vara förälder men inte slutar man älska sina barn för det.

    SvaraRadera
  16. Å det där med åldern är väl inte så konstigt.....bland annat så måste man ha fyllt 18 för att koma in på krogen...räcker inte med att säga att jag fyller senare i år....å miljoner andra saker.

    Anna Ryham igen......

    SvaraRadera
  17. Har aldrig en enda gång funderat över om du är en dålig mamma! Älskar att läsa din blogg om dig och din familj. Som förälder gör man misstag varenda dag och tack gode gud för detta! Stackars barn som har perfekta föräldrar! Tänk vilken prestationsångest dessa barn måste få när dom gör fel.Jag beundrar dig Malin för att du låter oss ta del av ditt liv både i sorg och glädje! Läser dina inlägg på både facen och bloggen i princip varje dag. Du ger mig självförtroende när man tycker att man misslyckats som mamma! Känns skönt att veta att man inte är ensam om att göra tokigheter som förälder. Nä mammamaffian kan ta sin energi och satsa den på att hjälpa utsatta barn istället. Så kan vi andra normala föräldrar få fortsätta njuta av din blogg i stället! På tal om personnr när min 18mån son blev sjuk för ett tag sedan ringde jag 1177. När dom frågade efter personnr blev jag helt ställd (det enda som kom upp i huvudet var registreringsnr på våran bil). Min man kunde det inte heller så det slutade med att hon på 1177 fick köra uteslutningsmetoden i datan meddans jag sprang som en tok i huset och letade efter sonens BVC-bok. När jag väl hittade den hade jag inte ens fyllt i hans personnr där. Men det löste sig ändå och hon på 1177 fick sig ett gott skratt. Usch hemsk mamma jag är, kanske borde bli fråntagen vårdnaden om mina barn. Drack vin förra veckan också, två glas blev det på en tisdag!!!

    Kramar

    SvaraRadera
  18. Ännu en gång lyckas du att nå mitt hjärta så djup att tårarna kommer. Du styrker mig i min mamma roll och får mig att känna att fastän man missar vikt och personnummer (min Jenna är fyra och jag har precis lärt mig det- är alltid lika osäker dock) så är det ju kärleken som är det viktigaste, så länge den finns så har man lyckats. Underbar blogg och du verkar vara en helt underbar människa :-D

    SvaraRadera
  19. Det där med personnummer är ju inte lätt. Jag har gjort exakt samma sak när jag skulle hämta ut Theodors medicin på Apoteket. Jag kunde inte hans fyra sista siffror och fick åka hem och kolla pappret från Skatteverket, sedan tillbaka till Apoteket!
    Dessutom skulle jag gärna ha dig som mamma, dock är jag bara tre år yngre så det kanske skulle bli lite konstigt ;)
    Kram

    SvaraRadera
  20. Detta är kärlek ❤❤❤

    KRAM

    SvaraRadera
  21. Tycker du verkar vara en fantastisk mamma på alla sätt! En sån mamma som jag gärna gått barnvagnspromenader med:-)
    Allt är inte rosaskimrande och fluffigt, och det är så skönt att se att andra vågar sätta ord på det man själv upplever. Gjorde alldeles nyss personnummermiss på apoteket, bebisens månad blev rätt iallafall och mitt eget personnummer blev slående likt min mans mobilnummer. Inte går jag runt och skäms för det, jag skrattar gott åt mig själv och myser lite av att läsa om att den mest fantastiska mamman gör precis lika.

    Ett tips till mammamaffian är: sluta läs om det blir för jobbigt. För vad är anledningen att ta sig tid och surfa in på bloggen om man bara stör sig. Man ska göra sånt man trivs med, och blir glad av. Och det är samma anledning att Jag väljer att dagligen surfa in hos meekatt. Jag trivs och blir glad!

    Och Meekatt, jag avgudar ditt sätt att vända negativa kommentarer till det allra finaste av kärleksinlägg! <3

    //hanna

    SvaraRadera
  22. Varför skulle Alice skämmas för att hon sitter i fel grupp? Maffiamammor som lär sina barn skämmas av konstiga anledningar borde få sig en uppläxning tycker jag. Det bästa man kan lära barnen är väl att sånt händer och då fixar vi till det. Inte mer med det. Jag tycker att du är värsta toppenmamman! //Maria

    SvaraRadera
  23. Du skriver så fint om kärleken till dina barn att mina tårar strömmar. Okej, jag är gravid och kanske lite extra känslig men ändå, det går rakt in i hjärtat! Jag förstår inte hur någon ens skulle kunna ha minsta tvivel om att du är en fantastisk mamma!

    Förstår inte behovet vissa mammor har att racka ner på andra mammor men det måste vara sjukt tråkigt att vara en sådan bitter människa att man måste leta efter minsta fel och brist att klanka på.
    INGEN är perfekt! Skillnaden är att vissa vågar släppa lite på den superduperperfekta fasaden och visa sig mänsklig och vissa gör det inte.

    Och som sagt, vad spelar det för roll om man glömmer en siffra eller tänker fel när det gäller ålder. Det har ingen betydelse alls. Men vissa verkar inte förstå vad det egentligen är som är viktigt i livet. Trist.

    SvaraRadera
  24. När jag blir stor Malin, vill jag bli som dig! <3
    Det ger en styrka att härda ut det tuffa livet som småbarnsförälder när man får ägna några minuter att läsa din blogg!

    SvaraRadera
  25. Ramlade in på din blogg via DN om barnuppfostran och blev så otroligt glad över det du skriver och delar med oss andra mammor. Är själv ensamförälder till två tonårsdöttrar 18/20 år och de kan idag skratta åt mig och mina tokigheter som jag lyckats göra under årens lopp...de älskar mig ändå. Vi alla behöver människor som dig som visar att det är ok att inte vara perfekt....man gör på sitt sätt bara man åtminstone försöker...och är nöjd med det utan att jämföra sig med andra. Jag önskar all lycka till de kvinnor/mammor som faktiskt lägger ner tid på att läsa din blogg och ondgör sig över dig...de kanske har fattat grejen med att läsa det du skriver om...förhoppningsvis kommer de också att förstå vad du menar en dag..... Jag gillar skarpt det du skriver och fortsätter vara inspirerad av dina ord... Kram Pia :-)

    SvaraRadera
  26. Men så patetiskt, skulle man vara dålig mamma för att man inte minns åldrar, längd och vikt... och namn... Då hade min mamma vart sämst...
    Vi hette Camikaela, Mikamilla, Viktoskar och Oskviktor under hela vår uppväxt!

    SvaraRadera
  27. Vi älskar dig Malin!!!!

    SvaraRadera
  28. Och där fick dom svar på tal! Underbart fint inlägg. Kram

    SvaraRadera
  29. Du är bäst! Dom som klagar kanske behöver ett lavemang?? Verkar lite skitnödiga och förstoppade på samma gång ;)

    SvaraRadera
  30. Herrejisses! Hur orkar hon? Keep going!

    SvaraRadera
  31. Love you! Du är den bästa mamman Alice och Elton kan ha. Tänk att ha sån koll på sina barn, det avundas jag dig! Stackars mammamaffioser som kan svara att deras son minsann är 97 cm lång men inte har en aning om vad hans favoritpålägg på mackan är.

    SvaraRadera
  32. Du är fasen bäst i världen. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag läste svaret du gav för det är sånt man ska veta och vikt och längd är väl inte viktigt om man inte behöver köpa nya kläder. Fast då kan man ju kolla vad de hade och sen köpa en storlek större :) har trott att min tjej va större än hon va men det va mest för att hon har så lång överkropp att hon behöver större tröjor :) fast du skriver saker som kanske inte stämmer hos oss (fast det är ganska få saker) så är det på sättet du skriver det som gör att man läser. Jag vågar inte skriva om allt på min blogg fast det inte skulle va nått fel med det men då är det skönt att läsa det hos dig. :) du är bäst. Kanske skrev det men ;)

    SvaraRadera
  33. Kära nån!! Jag är snart 38 men min pappa måste alltid fråga hur gammal jag är och jag kan inte minnas en enda gång han faktiskt prickat rätt på 1 ålder 2 min adress 3 vart jag jobbar eller ens vad min bästa vän heter... Det har blivit en lycklig människa av mig trots allt och jag vet att han är stolt över mig och det är det enda som räknas. Dessutom kan jag alltid retas med honom för det och det är ännu roligare. De där hysteriska mödrarna behöver ett liv!Fy fan va trist de måste ha och hur mycket energi det måste krävas för att hålla reda på allt det där...

    SvaraRadera
  34. Du är fantastisk! Här med adopterade du just 2 vuxna bögar, japp jag tar sambon med på köpet och även 2 galna chihuahuas .. ;)

    SvaraRadera
  35. Du är ju helt otrolig! Antingen skrattar man så man tjuter eller så blir man så rörd så man tjuter när man läser din blogg. Jag förstår inte hur du lyckas! Helt underbart att läsa din blogg.
    Tur att mammamaffian inte var med förra året när jag var gravid och min mamma fick ringa in till förlossningen åt mig. Då uppgav hon min lillebrors personnummer (han var inte gravid ;) ) Det blev lite tokigt...
    Tack för att du delar med dig av ditt liv med oss!

    SvaraRadera
  36. Jag har sagt det förr och jag säger det nu! DU är underbar <3
    Kram Anette

    SvaraRadera
  37. Malin med tjejerna9 september 2013 20:37

    Underbar läsning Malin! Du fick mig att börja tänka på allt jag vet om mina egna små töser och allt jag inte vet. Är glad att det jag inte vet har med oviktiga saker som längd och vikt att göra. Jag har sedan ett år tillbaka bådas personnummer i mobilen :-)

    Malin

    SvaraRadera
  38. Jag har inte koll på hur gammal jag är utan vet året då jag är född. Kan inte svara på hur gamla mina föräldrar är men vet när dom är födda. Tappar ofta bort hur gamla barnen är - men vet att jag älskar dom över allt annat! Jag känner igen mig själv i dig, alla tossiga saker man gör med barnen och åt barnen. Alla gånger man säger fel namn eller gör en namnkombination, glömmer bort hur långa dom är eller vad dom väger - är sånt verkligen viktigt i vardagslivet? Jag lär mina barn om hur livet är och ser ut med dess glädje och sorg. Jag skrattar med och åt dem - allt med kärlek! Precis som du gör!!!

    SvaraRadera
  39. Älskade Malin, Freddie, Alice och Elton...
    Hur kan man tycka att Du inte är den bästa mamman i världen för Dina barn. Känner sorg i hjärtat när jag läser de anklagelser som skickas till Dig. Om man inte förstår och tar del
    i allt härligt Du och familjen gör - vet jag inte vad det kan vara för symtom... Kanske
    tristess, pedanteri till gränsen på omänskligt tror jag.
    Nej, fortsätt som innan och ge barnen (och Freddie) all den kärlek som Du någonsin kan
    frambringa. Men glöm inte bort Dig själv bara!
    Massor av kramar från en mormor/Ingrid W

    SvaraRadera
  40. Men för HELVETE mammamaffian!
    Försvinn! Gå väck! Bort, bort. BOOOOORT!!!!
    Ni är ta mig fan inte riktigt riktiga i huvudet!
    STACKARS, stackars er!

    kram till dej Malin!

    Louise

    SvaraRadera
  41. Jag kan mitt äldsta barns personnummer hon kunde sitt personnummer när hon var 6 år eftersom hon bröt lårbenshalsen. De andra har varit till doktorn kanske en gång var (de är 8 och 14) och har aldrig ätit mediciner. Om man behöver personnummer en gång vart tredje år eller så då lär man sig inte.

    SvaraRadera
  42. Alltså. Helt ärligt. Mammamaffian. Har de ens barn? Jag hade också massa åsikter förut. Men det var innan jag fick barn. Nu vet jag. Barn är så fantastiskt underbara, men trots det kan det vara helt sjukt jobbigt att vara mamma ibland. Go Malin!

    SvaraRadera
  43. Åh gud Malin, jag grinar när jag läser det här! Tur att du kommer ihåg det som är viktigt! <3

    SvaraRadera
  44. Jag kan tala om att jag har oändlig utbildning som pedagog, jag har fått bekräftat av en mycket framstående psykolog och författare att jag är näst intill perfekt som pedagog, Jag tror fortfarande att min barn och 6 och 7 år jag skriker min sons namn åt hunden, och glömmer ofta både gympa kläder och läxor.

    Fattar inte hur man har mage att gå in och skriva sådana saker till en annan människa, jag saknar ord...

    SvaraRadera