fredag 30 augusti 2013

Ledsen tös, Snurrig värld & Kräftskiva!

Det här med Fritids är inte riktigt Alice grej tror jag. Hon är ledsen på kvällarna och hon frågar varje kväll om jag kan vara med henne på fritids nästa dag. Igår sa hon "Alla andra leker med någon men jag går bara runt!". Pang. Mammahjärtat brister. Jag VET ju att hon har kompisar där och jag ser henne leka med andra när jag kommer...men det är ju så hon känner. Fan. Det är inte samma sak. Förut var hon på trygga Junibacken med sina egna kompisar och fröknar. Nu ska hon plötsligt vara stor...åka buss på morgonen...vara i Veinge bland en massa barn hon inte riktigt känner ännu. Och stora barn! Det är ju lite skrämmande när man är liten. Jag minns hur vi i lågstadiet fick promenera till högstadieskolan för att äta lunch varje dag. Man var ju livrädd för de "stora barnen"! Alice är bara fem år...




Efter skolan åker hon buss till Fritids här i Mellbystrand. Idioti. Inte ens vuxna orkar med sånt flängande. Men vad gör man? Ska jag hämta henne direkt efter skolan och ha henne med mig på jobbet? Första dagen blir jätterolig. Andra dagen kommer hon säga "Jag har inget att göra! Jag har ingen att leka med!" Det håller ju inte.

Vi får ge det lite tid såklart. Men jag HATAR att lämna henne ledsen. Det skulle ju vara kul med skolan!? Hon känns för liten i den här snurriga världen. När man är fem ska det bara vara roligt...

Nu kom världens bästa Moster Anna och överraskade så vi hämtade hem en glad Alice tidigt! Det pysslas i köket, Agge sover gott och jag ska ta tag i mina mail. Ikväll blir det kräftskiva hos svärmor - whoop whoop!

over and out.

//Meekatt...


8 kommentarer :

  1. Stackars Alice:(
    Jag vet precis hur du känner. När min S började i förskoleklassen hade vi ett rent jävla helvete med fritids.
    Ungen vart helt förtvivlad över att behöva gå på fritids. Hon fick till och med mig att gråta när jag gick därifrån. Mitt hjärta brast totalt :(
    Efter några veckor kom det en tjej som skulle göra sin praktik i klassen & på fritids & det blev vändningen för S del. Hon stod där med öppna armar varenda dag när vi kom.

    Men fy vilka veckor vi hade. Hoppas att det vänder för Alice snart.

    Många kramar

    SvaraRadera
  2. Vet hur det känns. Min Melissa är nästan på dagen lika gammal som Alice. Melissa svarade nästan exakt samma när jag frågade "vad gör du på fritids då" "jag går mest runt om jag inte får vara med och leka" Jag VET också att Melissa har många kompisar. Men hon är inte den som själv går fram. På dagis var vuxna runt och såg till så alla lekte nu på skola/fritids måste hon klara sig själv. Jag har gråtit VARJE kväll dom här två första veckorna. Tycker det är för stort steg mellan dagis och skola liksom. DESSUTOM är hon skit besviken på skoldelen åxå. Hon hade målat upp värsta bilden om att gå i skolan (typ som på högstadiet. Haha) och hon tycker bara det är lek. Hon kom hem och grät när hon fick första läxan för den var för lätt. Man blir ledsen som mamma för hon är så besviken efter att ha längtat hela sommaren! Och jag är INTE den blödiga typen. Haha! Som du skriver så får vi nog ge det lite tid. Det blir nog bra, intalar jag mig iallafall!!

    SvaraRadera
  3. Åh, vad jobbigt :( Jag minns när Sandra började i skolan. Fy så hemskt det var. Dom är inte stora och det är fasen inte lätt att lämna när man vill vara tryggheten ett tag till. Nu kan jag inte jämföra eftersom Sandra gick i särskola, men jag förstår känslan.

    Skönt ändå att Alice leker på dagarna, så vi hoppas att det går över när hon känner sig lite van och trygg. Det är ju så nytt allt. För er båda..

    Kramar om!
    Nina

    SvaraRadera
  4. Min "lilla" tös, de är ju inte så små längre... Hon har också precis börjat skolan och fritids. På hennes skola har de ett faddersystem så hon har en fadder från ettan och en från femman. Idag när jag lämnade henne så ville hon inte lämna min sida, tungt att lämna då, ända tills hon fick syn på sin fadder från femman då sprang hon fram till henne och fick världens goaste kram och största leende. Sen hade hon glömt bort mig och jag gick med lätta steg från den lämningen. Faddersystemet har fungerat jättebra för min tjej.

    Ps Jag har beställde hårdropparna som du skrev om i ett tidigare inlägg nu hoppas jag på att de är magiska, för det är ett krig att kamma hennes lockiga hår... =0)

    Kram
    Jenny

    SvaraRadera
  5. Hoppas det känns bättre för henne snart!

    SvaraRadera
  6. Min son är 13 nu och det var först på högstadiet som han hittade "sin" plats.... Han kände sig aldrig riktigt hemma på mellanstadiet/fritids och slutade fritids efter 3:an. Många gånger som det har gjort ont i hjärtat på oss föräldrar.Han har inte varit mobbad men inte passat in- lite känslig och lugn i sättet :) Skolan har faktiskt varit fantastiska och tagit oss på allvar,då har det känts lite bättre, Hoppas hon finner sin plats! Kram.

    SvaraRadera
  7. Fina Meekatt.....prata med personalen om hur Alice känner det. Det är deras ansvar att se till så att alla barnen blir sedda och att alla barnen mår bra. Du lämnar faktiskt det mest värdefullaste du har till skolans/fritids-värld och som mamma vill man att ens barn ska ha det bra.
    Vill du ha tips och hjälp kan du be min fina änglasyster förmedla kontakten mellan dig och mig.....blir så mycket om jag ska skriva det här....ha ha ha

    Jag är en sådan där jobbig mamma.....jobbar själv som fritidspedagog på en skola/fritids (i en annan kommun) och har min son på en skola/fritids i vår hemkommun. Frågar du personalen på min sons fritids...så har de säkert suckat en och annan gång när jag kommmit och ifrågasatt saker och ting......ha ha ha....men det får de ta (har även gett beröm när jag tycker att de gör ngt bra).

    kramkram

    SvaraRadera
  8. Ja det gör jätteont i mammahjärtat när barnen inte trivs och inte mår som de borde. Tråkigt att de inte har fritids på skolan, fast det kanske är praktiska saker som avgör det. På min dotters skola är det fritids i samma koridor som klassrummen, om de int eär samma, har inet riktig koll och det gör ju barnen tryggare. Hoppas dte löser sig, jag tycker du ska prata med fritids om det, de brukar vara lyhörda och vill ju att barnen ska trivas hos dem :)
    Kram <3

    SvaraRadera