torsdag 15 augusti 2013

Åsikter om barnuppfostran?

Ni läser väl DN idag? ;)

(Klicka HÄR för att komma direkt till artikeln)

Är det okej att säga till andras barn när det är bråkiga? Var går gränsen? Hur säger man till? Väldigt känsligt det här har jag förstått...

Jag undrar mer "Är det okej att INTE säga till andras barn när de beter sig illa?" Har vi kompisar här hemma som beter sig illa säger jag ifrån. "Så gör vi inte här hemma!" Hur ska mina barn annars veta vad som är rätt och fel? Det är fel mot mina barn att låta bli att säga till andras...tycker jag.

Barnen har haft kompisar som har sagt att maten är äcklig (<---hahaha! Jag VET. Men det är fan inte mitt fel att Mamma Scan misslyckas ibland!?) Alice reagerar direkt med att säga "Man säger inte att maten är äcklig!" Bra regel. Man tycker inte om allting men man behöver ju inte vara otrevlig för det. Kan inte föräldrar själv säga åt sina barn (av lathet/slapp uppfostran/skam?) så gör jag det. Hemma hos oss är det våra regler. Vi har ett ansvar som föräldrar att föregå med gott exempel och lära våra barn vad som är rätt och fel. Det gör vi inte om vi låter andras barn husera fritt med svordomar och slagsmål hemma hos oss...eller? Dessutom är jag själv tacksam för all hjälp jag kan få med barnen. Ibland kan en tillsägelse ifrån någon annan vuxen bespara mig 2 timmars tjafsande med Alice. Praktiskt. ;)

Hur gör ni? Har ni åsikter på andras uppfostran? Och inte bara negativa sådana såklart. Det finns en JÄVLA massa duktiga kämpande föräldrar därute som skulle behöva en klapp på axeln ibland och ett "Fasen vad duktig du är!". Vissa dagar går det smärtfritt - andra dagar handlar om att överleva!

over and out.

//Meekatt...


73 kommentarer :

  1. Hej Malin.
    Jag håller med dig om allt. Jag växte själv upp med att bli tillsagd vad man får och inte får göra och säga. De e ju det uppfostran är :-) och jag är utbildad barnskötare och även där så lär man ju barnen hur man beter sig. Att man är snäll och trevlig och att man inte slåss.
    Tycker att de som inte tycker att man ska hjälpa sina barn att lära sig dessa regler är väldigt ute och cyklar och jag tror de kommer att ha ett helsike med sina barn senare i livet. Ha en bra fortsatt dag mvh Isabell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror också att det är viktigt att man sätter gränser och är tydlig - och att man gör detta ifrån början. Hur ska man annars ha en chans att hjälpa dem genom tonåren?

      Ha det gott!

      Radera
  2. Jag säger åt andra barn när de gör fel. Jag håller med dig, man behöver inte säga att maten är äcklig men man kan ju alltid säga att man inte tycker om just det på ett FINT sätt.
    Barn som bråkar ute och förstör osv säger jag åt utan att ens tänka efter. Har till och med jagat yngre tonåringar här i kvarteret då de höll på och smällde en massa jävla smällare bara för att det var kul. Tack o lov så är varken min hund eller mina barn skotträdda men det finns ju andra som e det. Många många gånger har jag undrat var dessa barns så kallade föräldrar är. Hemma framför facebook skrytandes om hur duktiga just deras barn är?
    Titta ut genom fönstret så får de kanske se hur just deras lilla gullunge håller på o slår på ett mindre barn.
    Många gånger har jag fått hem min äldsta son gråtandes för att han blivit slagen, retad och bestulen. Han är inte guds bästa barn men han vet var gränsen går (har skällt ut honom oxå)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hemma framför facebook skrytandes om hur duktiga just deras barn är?" - inta alls omöjligt! ;)

      Radera
  3. Håller absolut med dig , era regler gäller alla hemma hos er
    Försökte också säga att så säger / gör inte vi i detta hus

    Men är väl medveten om att mina INTE är änglar eller var innan heller

    Trevlig torsdag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det är ju otroligt viktigt att man inte glömmer bort! Barn är barn, ingen är perfekt men vi måste uppmuntra dem att sköta sig bra. :)

      Radera
  4. Jag säger alltid åt andra barn vad som är rätt och fel men det tror jag kommer ifrån att jag jobbat mycket i skola samt pluggat pedagogik. Jag VET därmed att barn mår bättre med regler och struktur i vissa fall och ser det som en av mina uppgifter som vuxen att lära alla barn vad som gäller i samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk om man inte fick säga till andras barn - hur skulle skolorna se ut?

      Radera
  5. Vilken bra artikel! Jag håller absolut med dig! Sådär tycker jag med. Men det där att tillrättavisa är inte alltid så enkelt..

    Vi som har barn med npf får väldigt ofta höra att våra barn är ouppfostrade, att vi är bekväma och lata föräldrar som inte orkar/vågar sätta gränser. Då är det inte så självklart med den där kritiken, eftersom det sällan syns utifrån om ett barn har npf (typ autism och adhd) och att orsaken till att man inte säger till (eller att man sätter gränser på ett annat sätt som kanske inte syns utåt) oftast är att det skulle bli katastrof annars.

    Man har kanske ett barn som gör sitt bästa, men inte förstår, och inte kan förstå, så man måste tillrättavisa på rätt sätt för att inte kränka istället.

    Men känner man barnet man tillrättavisar, så vet man ju vilka gränser och förmågor just det barnet har :)

    Härligt foto på hela familjen i tidningen!
    Kram Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. fantastiskt bra skrivet...att ett barn är som den är beror inte alltid på "dålig" och "slapp" uppfostran...som förälder så får man välja sina strider...framförallt om man kanske har barn med npf...

      Radera
  6. Håller med dig fullt ut. I mitt hem gäller mina regler, inget konstigt med det. Men att säga till andras barn utanför sitt eget hem kan vara lurigt har jag märkt (när deras föräldrar är i närheten). T ex vid ett tillfälle ett barn på dagis kastade en hård boll på ett annat barn och av ren reflex sa jag till att så får man inte göra det kan göra ont. Då kom minsann pappan till försvar, -att det förstår jag väl att det inte var på meningen (ja det gjorde jag, men skall inte barnet får reda på att det inte är O.K ?) Så detta är en knepig situation. Jag uppskattar också att andra kan säga ifrån 1000 ggr mer effektivt än när jag gnatar :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men!? Jag är alltid tacksam om någon (på ett bra sätt!) tillrättavisar mina barn. Man är inte alltid uppmärksam själv och det har bättre effekt om det kommer ifrån någon annan. Om det nu inte var meningen i detta fallet måste någon säga det!

      Radera
  7. Oftast tar det ju lite mer om någon annan säger till. Jag säger gärna till andras barn om de gör saker som inte är ok likväl som jag hoppas att andra säger till mina barn om jag inte finns nära.

    SvaraRadera
  8. You go girl! Skönt att äntligen läsa om en mamma med vettig inställning. Den här bloggen ska jag följa! När jag blev tvåbarnsmamma höll jag på att gå under. Fattade ingenting, alla andra verkade ju ha det så bra? Och det var just det som knäckte mig. Att ingen verkade uppleva det som jag. Jag började tom skriva en bok i ämnet (Don't get bitter - get fitter) bytte från jursit till PT och idag jobbar jag med att hjälpa småbarnsföräldrar att hantera de jobbiga småbarnsåren med hjälp av en hälsosammare livsstil (träning, meditation, kost). I mitt yrke får jag höra sanningen av många kunder. Det där med fasaden alltså... det stämmer. #fitnessbycissan #dontgetbittergetfitter

    SvaraRadera
  9. You go girl! Skönt att äntligen läsa om en mamma med vettig inställning. Den här bloggen ska jag följa! När jag blev tvåbarnsmamma höll jag på att gå under. Fattade ingenting, alla andra verkade ju ha det så bra? Och det var just det som knäckte mig. Att ingen verkade uppleva det som jag. Jag började tom skriva en bok i ämnet (Don't get bitter - get fitter) bytte från jursit till PT och idag jobbar jag med att hjälpa småbarnsföräldrar att hantera de jobbiga småbarnsåren med hjälp av en hälsosammare livsstil (träning, meditation, kost). I mitt yrke får jag höra sanningen av många kunder. Det där med fasaden alltså... det stämmer. #fitnessbycissan #dontgetbittergetfitter

    SvaraRadera
  10. Håller med helt och fullt, varför ska man inte kunna säga till och definitivt hemma hos er. Trycker på stooooor gilla-knapp mentalt här :-D

    SvaraRadera
  11. Jag säger till. Oftast. I alla fall om jag finner det värt det, ibland ser man på föräldrarna att det liksom inte är någon ide.
    Att säga till. Då håller jag käften, för annars får jag på käften. Det orkar jag inte.

    Och exakt så då som du säger "vi gör inte så". Ofta till kompisarna till våra barn, på den tiden det begav sig...nu är de över 20 år...så...men...faktiskt. Ibland säger jag faktiskt också nu till om det finns en gräns jag anser vara överskriden på hur man ska vara som vuxen.

    SvaraRadera
  12. Du är fantastisk! Stå på dig! Vi är alla olika men vi vill det bästa för våra barn, KRAM

    SvaraRadera
  13. Gillar att umgås med vänner där jag vet att det är ok att vi säger till varandras barn. Det underlättar! Och jag hoppas verkligen att andra säger åt mina barn om de gör något som är fel. Man behöver ju inte vara otrevlig bara för att man säger ifrån.
    Nu ska jag läsa artikeln :-)
    Kram

    SvaraRadera
  14. Nån mer jävel som skriver "You go girl" och jag spränger hela världen.

    SvaraRadera
  15. Klart jag säger till andras ungar! Och jag blir tacksam om andra säger till mina när jag inte är i närheten. Vanlig common sense som tydligen inte många har.
    När mina barn har sina kompisar på besök är det ofta det händer.

    SvaraRadera
  16. Värdefull intervju och bra tema i DN idag. Jag gick direkt in på din blogg och skrattade länge och gott åt fredagsmys, dina bilder på dig och annat. Skönt med en ärlig, realistisk och rolig mamma som inte putsar frenetiskt på familjefasaden. Tack!
    Själv har jag fem vuxna barn och ett gäng barnbarn och så mycket tillrättalagt "bluff" som jag hört från föräldrar under åren får inte plats i mitt svar. Dessutom tycker jag att det är ett större problem i samhället med vuxna som inte säger till egna och andras barn och ungdomar än med de vuxna som gör det. Lika bra att tidigt lära sig att det finns förhållningssätt och beteenden som underlättar umgänget med andra människor. Vid ett tillfälle frågade jag en mamma, som jag flera gånger hade sett ha stora problem med att sätta gränser för sin 5-åring, hur hon skulle kunna säga till honom när han var 15 och ett huvud längre än henne, om hon inte försökte börja med det nu. Grabben hade djävlats länge med andra ungar och bankat på dem medan hon lamt vädjade till honom att sluta. Yisses vilket liv det blev på morsan
    Jag kommer fortsätta att läsa dig!!
    Bästa hälsningar Eva Molin

    SvaraRadera
  17. Grattis till en jättebra artikel!

    SvaraRadera
  18. Jag har absolut inga problem att säga till barn ... oavsett ålder, både positiv och med arg ton. Ibland funderar jag faktiskt på om vissa föräldrar är helt förslappade gällande uppfostran!

    Jag har själv inga barn ( förutom våra chihuahuas - mina barn ) men jag fick på huvudet av allt och alla kring mig när jag använde svordomar och kom hem, farsan hotade att hänga upp oss killar i snoppen i en röd tråd i taket och morsan körde nacklugg - för sån var dom!

    SvaraRadera
  19. Klart vi ska säga till våra OCH andras barn! Vi ska väl hjälpas åt. Ibland är jag trött och då uppskattar jag att någon annan orkar ryta till.

    Du är klok katten, som alltid.

    SvaraRadera
  20. Vi var på kalas. 25 vuxna och 11 barn. Hur fan skulle detta gå undrade vi. Ungar i åldrarna 1-11 år. Det gick fantastiskt bra. Alla sa till allas barn, även de som inte var föräldrar sa ifrån om de va nåt. Alla hjälptes åt och det blev en helt fantastiskt rolig kväll. Hur hade d funkat om man INTE hade fått säga till de andras ungar? Tacka vet ja de tillfällen föräldrar hjälps åt och ställer upp för varandra!

    SvaraRadera
  21. Jag är helt på din sida. På som en hök även med andra barn. Inte bara hemma heller, ser hellre att vi alla håller ihop och jag är tacksam om nån annan säger till mina barn så de vet att mina regler inte gäller överallt utan det gäller för barnen att känna av vad som är okej eller inte beroende på var man är.

    SvaraRadera
  22. Var och en sköter sina barn! Ge fan i att skälla på mina barn! Du vet väl inte det bakomliggande? Ska någon säga till mina barn får det åtmionstonde va en vettig morsa och inte en vindrickande bloggerska utan koll!

    Sköt ditt så sköter vi vårt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, skål på dig! ;)

      Radera
    2. ja o då blir ungen en sån ouffostrad typ som på busfabriken..skål

      Radera
  23. Tycker generellt att det är bra att vi hjälps åt att säga till, dock kan det bli känsligt om man har olika idéer om uppfostran. Ett bra tips som jag läste i "ditt kompetenta barn" av Jesper Juul (dansk barnpsykolog) var att säga typ 'jag vill inte att du puttas' i stället för 'så får man inte göra' tex i lekparken där man kanske har svårare att hävda uppfostringsrätt än hemma hos sig själv. Försöker generellt säga så till egna och andras barn, funkar för mig. Har följt din blogg länge, kul att ditt budskap (typ att vi duger och sannolikt gör vårt bästa även när vi är lite trötta) sprids:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Juul!

      Några av kommentarer här har kommit från utbildade barnskötare och någon som studerat pedagogik, jag tycker att de borde läsa lite Jesper Juul och nyansera sin syn på barn!

      Radera
  24. Hehe, du Aonym 18.59 - du behöver INTE bekymra dig. Vi ovettiga morsor, som saknar koll och som någon gång då och då tar ett glas vin, kommer förhoppningsvis aldrig nära er oskällande, obloggande (men tydligen bloggläsande), supervettiga, icke vindrickande morsor med fullständig koll på allt och alla.... Näää, vi håller oss till vår egen usla sort :D
    Tack meekatt - även om vi har olika åsikter om en hel del saker, är du underbar att läsa. Du räddar min dag ibland. Kram på dig / s

    SvaraRadera
  25. Håller med dig!!

    /Annika

    SvaraRadera
  26. Hahaha... "vindrickande bloggerska utan koll"...!! Undrar vem egentligen som inte har koll, du anonyma dåre...

    SvaraRadera
  27. Visst kan man även säga till andras barn...men tycker det är viktigt att tänka på hur man säger det. Huvudansvaret på föräldrar...men ibland kan man säga till :)

    SvaraRadera
  28. det finns risk att mitt barn som får uppfostra och gränser riskerar att bli en mobboffer och är ni lika duktiga på att se tidiga täcken på själsligt mord dvs. mobbning - uppmanar er gör det!

    SvaraRadera
  29. Bra artikel, bra sagt m.m m.m

    Här hemma gäller våra regler och som att hoppa i soffan är inte okej hos oss!! Sa till ett barn en gång som sprang omkring i vår soffa att gör du sådär hemma? Ja, sa han....hahahaha Jag fann mig snabbt och svarade okej, men HÄR gör vi inte så!! :-))))

    Klart vi måste hjälpas åt med ALLAS våra barn, i hemmet, på skolan, på rasten, på fritis, i samhället.....Jag vill att andra säger till min dotter om hon gör fel, för att hjälpa henne göra rätt!!

    YO GO GIRL!!! ;-) Å skål du fullkomligt härliga mamma <3

    SvaraRadera
  30. Hörru vinhaggan, du säger inte ett skvatt till mina barn inte. Hahahaha, det är så otroligt roligt här inne hos dig :)

    Självklart måste man kunna säga till andras barn, hemma som borta. Hur skulle det annars gå?
    Och uppfostra våra barn till att vara trevliga ska vi också göra. Även om det är en utmaning ibland ;)
    Det är lite charmen med barn, utmaningen.

    Fortsätt för alltid med det du gör, du gör det fantastiskt!

    SvaraRadera
  31. Tja, uppenbara saker har jag inga problem med men annars kan jag nog försöka känna av vad som känns rätt för varje given situation.
    I mitt jobb (butiksbiträde) brukar jag ibland uppfostra föräldrar som inte håller koll på sina barn genom att vänligt säga till barnen så föräldrarna hör det (får väl påpeka att det är en liten butik och jag skämmer inte ut barnen). Föräldrarna brukar få eld i baken. ;-)

    SvaraRadera
  32. Klart man måste säga till andra barn om de gör något som är fel, särskilt hemma hos oss eller på allmän plats, typ lekplatsen. Men jag tycker själv att det kan vara svårt att göra det. Jag vill inte att mina barns kompisar skall tycka att jag är dum/jobbig så att det går ut över mina barn.
    Samtidigt hoppas jag att andra säger till mina barn om de gör något som inte är okej när jag inte finns i närheten.

    SvaraRadera
  33. var på busfabriken i halmstad förra veckan.I matkön plumsa det in en kille i 12 årsåldern rätt in mellan mej o min dotter o börja gasta till henne i kassan.Hon bad honom ställa sej i kön för vi var före.Han gav sej inte utan skulle växla pengar...så jag sa till sist låt han gå före..sedan hände det igen..denna ggr när min dotter på 8 år skulle ta dricka..där var han igen..in mellan oss med sitt gapande ..o då reagera jag o sa till honom att han var den mest ouppfostrade unge jag NÅGONSIN mött,hade inte han föräldrar som lärde han vett o etikett o STÄLL DEJ I KÖ!!!HAN GLODDE PÅ MEJ helt KNÄPPTYST!Jag antar ingen nånsin sagt åt honom .Bara synd ungens päron inte dök upp...man jag antar deras kulturella syn på uppfostran inte överenstämde med min svenska.

    SvaraRadera
  34. Jag instämmer i allt i artikeln i DN. Världen skulle behöva många fler som du.

    SvaraRadera
  35. Vi har fem barn som nu är vuxna. Deras kompisar har fått vänja sig vid att hemma hos oss är det självklart våra regler som gäller. Har faktiskt aldrig hört några protester mot det varken från barn eller föräldrar.
    /Ibe

    SvaraRadera
  36. Jättebra artikel! Jag förstår inte att folk missar humorn och ironin i vissa inlägg, som att byta bort sin tvååring mot en bag in box. Hur kan man vara så humorbefriad att man tar det på allvar och inte bara skrattar lite med den trötta mamman?

    Jag säger absolut till andras barn utan att ens tveka! Och nej, jag funderar inte en sekund över om de har någon diagnos för det struntar jag i - det är fortfarande inte tillåtet att uppföra sig hur som helst hemma hos oss. Hemma hos sig själva får de bete sig som de vill men här gäller mina regler.

    Vi bor dessutom i radhus och ungarna leker här på gården utanför. Jag säger till om det blir för våldsamt, för farligt, om de skriker högljutt, om någon inte får vara med, om småttingarna dras med i för vilda lekar, om de förstör något...listan fortsätter.

    Min dotter är för liten för att leka hemma hos någon annan men jag hoppas att när den dagen kommer ska det vara helt naturligt för andra föräldrar att säga till henne "du, såhär gör vi hemma hos oss". Barn mår bra av att vuxna ser dem och inte bara ignorerar dåligt beteende med tanken att det är någon annans problem.

    SvaraRadera
  37. Skulle kunna skriva en hel bok här om detta ämne som är så känsligt.
    För mig är det självklart att man säger till när man ser någon som gör något som inte är okej.
    Jag undrar om de föräldrar som inte vill att deras barn blir tillsagda skulle tycka att det var lika okej att inte säga till om något annat barn puttar deras barn, tar saker ur händerna på deras barn, säger något dumt till deras barn, eller tar deras barns cykel osv.
    Gissar att de är de föräldrarna som skriker högst då, att dom där stod bara å tittade på och inte gjorde någonting när deras barn blivit utsatt för något dumt.

    Och ja, det är jag som förälder som bär ansvaret att uppfostra mitt barn. Men det är en plikt som medborgare att ingripa när vi ser/hör saker. Lika viktigt som att ringa 112 om vi ser någon olycka eller brott.

    Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
  38. Håller med, säger oxå till andras barn hemma hos mig, men inte hos någon annan (om det nu inte är något direkt taskigt eller farligt). Mitt hus, mina regler. Barnens kompisar reagerade nog de första gångerna, men nu är de trygga med att de vet vad som gäller hemma hos oss, de oxå.

    SvaraRadera
  39. Hela den här diskussionen är ett klassiskt sätt att dela upp oss i barn och vuxna, vi är ju alla människor. Frågan är väl om det är rätt att påpeka när någon annan människa gör något icke önskvärt? Att uppfostra barn/andras barn känns väldigt gammaldags. Läs lite Jesper Juul, som för övrigt benämner det "fostran" och talar om den demokratiska familjen - inte en diktatur där vuxna ska regera. Givetvis ska barnen lotsas på vägen, men välj hur.

    SvaraRadera
  40. Självklart ska man kunna säga till andras barn (det gör jag också om det behövs) men kanske tänka lite på hur man gör det. Min dotter har varit väldigt hårdhänt på andra barn när hon var yngre och då har deras föräldrar sagt till att man inte får göra så om jag inte varit närheten, helt rätt! Däremot hade jag önskat att de föräldrarna någon ynka liten gång kunnat tala om för henne när hon gör nåt bra också. Det är det som har lärt henne att göra på rätt sätt, att jag berömt de bra sakerna och inte bara fokuserat på det dåliga hela tiden. Blir så himla negativ klang då.
    Mvh Therese

    SvaraRadera
  41. Jag kan tycka att det är rätt enkelt när det är i ens eget hem. Där gäller ju mina regler, men i lekparken på offentlig plats kan jag bli lite nervös och osäker på hur mycket jag får lägga mig i. Man har ju olika syn på vad som är okej. Tycker du gör rätt som är tydlig.

    Sen är det ju viktigt, precis som Therese i kommentaren ovan skrev, att man även uppmuntrar det som är bra. Viktig poäng!

    SvaraRadera
  42. Jag har svårt att säga till andras barn. Dels är jag allmänt konflikträdd ha ha, dels känner jag att det inte är min sak på nåt sätt. Däremot tycker jag det är väldigt bra när någon säger till mitt barn. Nu behövs inte det ;) He he! Skämt o sido. Det har hänt nån enstaka gång att någon annan vuxen sagt till mitt barn och jag har bara blivit glad. Inga konstigheter. Jag har tackat för hjälpen. Man ska väl bli glad om folk vill hjälpa till? Jag förstår inte problemet. Så länge det är sakligt och bra och vettigt. Däremot, som sagt, klarar jag inte riktigt av att säga till andras barn. /Matilda

    SvaraRadera
  43. Hej! Vill bara säga att jag läste den här artikeln i DN idag och vill tacka dig, du har en helt fantastisk inställning till föräldraskap och jag hoppas du kan sprida den till fler! Vi behöver alla påminnelser om att livet inte är eller kan vara perfekt, på flera plan. Har inga barn själv och har faktiskt varit osäker på om jag ska skaffa pga att det verkar så jävla strikt och hårt när man hör om det från andra föräldrar. Men om jag kan få barn så vill jag väldigt gärna ha det någon gång, och artikeln idag i DN påminde mig om att det finns flera sätt att leva sitt liv. Tack!

    SvaraRadera
  44. Hejsan! Ramlade in på din sida via artikeln i DN och tycker det verka intressant läsning du bjuder på :) Föräldraskapet är en helig gral lika full med åsikter som barr i en granskog och ämnet kan diskuteras i all oändlighet. Jag läste en artikel skriven av en barnläkare från Lycksele och han säger "alla barn är allas barn" och med det menar han att a l l a vuxna är förebilder för varenda unge i sin omgivning. Och jag håller med. Om jag inte säger ifrån, hur ska dom då lära sig? Sen kan man ju göra det mer eller mindre smidigt men det intressanta är att jag inte EN ENDA GÅNG har fått negativ respons från föräldrarna! Så jag tycker definitivt att man ska säga till andras barn, både hemma och utanför hemmet. Däremot är det alldeles för lite klappar på axlar till alla kämpar därute. Mer beröm åt föräldrarna, det kan verkligen behövas!

    SvaraRadera
  45. malin birgerson gillar inte warm sperma ciao bye bye baby säger folk i nykvarn...

    SvaraRadera
  46. Hej!
    Jag är så glad att jag läste artikeln i DN idag, då hittade jag din blogg, och det är lite som att läsa mina egna tankar! Själv har jag stark tendens till att gå mot strömmen men vill lära mina barn att de kan tänka själv, ha sina åsikter gilla sina saker utan att göra som alla andra.. inte kritisera, men sätta gränser, inte säga gör si och så men vara med, observera, visa förbilden och älska de så mycket jag bara kan... eller en mamma kan:)Och prata mycket om allt möjligt, vara tillsammans istället för att BARA sita framför tv...

    Det var för en vecka sen jag var på apoteket en tisdag eftermiddag, och efter en låååång T-bana resa var mina små barn gnälliga och då satte de till slut i sin duo vagn med var sin godis påse... I kassan frågade en "Supersnäll" person min 2,5 åriga dotter ifall det var lördag idag... Och vet NI vad hon har svarat??? " Det är bara på lördagar som vi inte äter godis Tanten... "
    Det har hon säkert hört någon gång förut när jag har skojat men ändå... Tanten blev tyst. Jag blev stolt. Ska jag skicka adressen så att sociallen kan knacka på min dörr också?;) Varma Hälsningar och hoppas att vi hörs!:)

    SvaraRadera
  47. Jag jobbar i en butik där vi säljer barnskor. Således kommer jag i kontakt med många helt okända barn varje dag. De bråkar med varandra, sliter mig i håret, river ner saker och slåss ibland. Självklart är jag vuxen nog att säga till dem - om inte föräldrarna gör det.
    Idag sa jag tex till ett av barnen att man "inte får slå lillebror, det gör ont", konstigt vore det väl annars? Skulle jag ha hållit tyst och därmed tyckt att det var okej att slåss? Nej vet ni vad...

    SvaraRadera
  48. Vad duktiga alla är. Själv tycker jag det är svinsvårt att säga till andras barn - är för mesig helt enkelt. Och ofta (på stan och så) har ju ungen som gör något dumt en förälder precis i närheten som bevisligen tycker beteendet är helt okej, och då känns det verkligen jättejobbigt att vara den förnumstiga tanten som kommer fram och hutar åt främmande barn. Kompisar hemma säger jag ju till, men känns som man ofta får en ganska mopsig attityd tillbaka och ofta struntar barnet mer eller mindre i vad man säger.
    Själv blir jag självklart glad om andra människor säger åt mina barn om de gör dumma/farliga saker. Men många vuxna (ofta äldre) som känner sig manade att huta åt barn gör det på ett väldigt otrevligt sätt och för de mest harmlösa saker (yngsta sonen blev tex uppläxad häromdagen av en äldre man för att han gick på trottoaren och visslade).

    SvaraRadera
  49. Jag sa till två pojkar på ca 8 år att de inte fick hoppa ner från ett högt tak. Då bad de mig hålla käften och de behövde fan inte lyssna på mig, vi bryr oss inte vad du säger så du kan hålla käften. Då blev jag så arg så jag bad dem hoppa. Snälla gör det, är du feg. Hoppa då, hoppas du bryter fötterna. Hahaha så mogen är jag. När de klättrade ner kallade jag dem för fegisar. Respektlösa barn, jag ville bara vara snäll. Det var över tre meter högt. Det gör mig fortfarande arg. HAhahaa

    Är jag på plats så är det mitt jobb att säga till mitt barn. Vilket jag gör. Men ibland så hinner någon före. Då måste jag erkänna att jag blir irriterad. Jag är fullt kapabel att göra det själv. Är jag inte där så är det så klart nästa vuxen som har ansvaret.

    Eller när barnen bråkar om en leksak. Då försöker jag avvakta och se om de löser det själv innan jag ingriper. Det kan ha varit så att mitt barn har en leksak som den andra försöker ta. Kommer någon då och säger åt mitt barn att man inte får bråka, ge nu leksaken. Då hade jag också blivit irriterad. Då säger jag nog. Nä han hade den först men ni kan faktiskt leka med den tillsammans.

    SvaraRadera
  50. Jag har svårt att säga åt andras barn på allmän plats (lekplats, affär, marknad, tivoli...)när de gör (i mina ögon) fel eller dumt. MEN jag brukar kommentera högt så föräldrarna hör (och kanske tar åt sig) t.ex. när föräldrar ser till att deras barn tränger sig före säger jag åt min son : "vad bra att du inte tränger dig före dem som väntat längre än dig" och så ger jag föräldern en blick (som förmodligen säger mer än 1000 ord) eller när barn kastar sand omkring sig på lekplatsen säger jag : "för det där var ju smart...skitkul med sand i håret...ELLER INTE" (och så blicken då...) eller barn som springer gatrace i affären med lilla vagnen och krockar med allt och alla... då säger jag "hoppas inte jag är i närheten när rödbetsburkarna far i golvet...stackars den som får städa...(och så blicken då...)då säger föräldern lamt.."-spring inte akta så du inte krockar med nån" (har ungen inte redan krockat med alla???)

    SvaraRadera
  51. Hittade din blogg via artikeln i DN och har de senaste dagarna ägnat mycket av min lediga tid åt att läsa igenom din blogg. Just nu läser jag vad som hände i februari 2013 och är glad för att jag har en massa inlägg kvar att läsa. Har själv funderingar på att skaffa barn med min sambo och tycker att det är löjligt befriande med en blogg så ärlig och härlig som din. Alla VET att det inte alltid är fantastiskt att ha barn, men ändå ska det vara ett sånt himla hyschande kring det. Så tack för den här bloggen! Hit kommer jag tillbaka flera gånger! :D

    SvaraRadera
  52. Tack och skål på dig Malin för en underbar blogg!!!
    Klart som fan att ungar mår bra av att andra säger åt dom när det blir dumt! Jag uppskattar att andra säger till mina ungar när jag inte är i närheten el ser vad dom håller på med. Jag säger åt andras ungar också t ex när vi är på lekplatser mm.
    Min 4-åring skulle direkt ifrågasätta varför får dom göra så men inte jag?
    Var på en lekplats härom dagen med min små (4 år och 18 mån). Det kom ett gäng med killar i 6-7-års ålder och började härja runt. Jag sa bara åt dom i en vänlig ton att försöka tänka på dom mindre barnen att dom blir rädda när ni håller på så. Det slutade med att killarna kom och lekte i sandlådan med oss. Ungar är ungar och dör inte av att lära sig hur man beter sig. Men tyvärr finns det allt för många "perfekta" föräldrar som har "perfekta" barn som aldrig gör ngt tokigt! Fan synd om såna!

    SvaraRadera
  53. Tack DN för att de skrev om din blogg! Nu är den inlagd på favoriter!!!
    En grupp som ofta råkar ut för tillsägelser är vi adoptivföräldrar! När vi fick vårt underbara barn var det en hel del människor i omgivningen, på våra jobb, vissa släktingar, s.k. vänner och bekanta som tydligt gav uttryck för att vi inte var "riktiga föräldrar". Framför allt var jag inte en "riktig" mamma eftersom jag inte varit gravid och fött – det gör bara RIKTIGA mammor. Och det fanns män som tyckte så också. Uteslutning ur föräldragemenskaper, småbarnsnack på jobbet som snabbt tystnade när jag kom. Och så alla dessa mästrande kommentarer om hur man hanterar barn; "du vet väl hur man håller en bebis?", tillsägelser och oönskade råd om uppfostran, mat, sömn, kläder, ja allt mellan himmel och jord. Jag har hört andra adoptivföräldrar ha samma erfarenheter. Jävla fascistiska kränkande FÖRÄLDRAmaffia.
    Vårt barn är en del av oss. Vi älskar X, och vi har tack och lov också fått så många peppande och stödjande kommentarer, från dagmammor, från skolan och från sjukvården. Framför allt vet vi att vi vet bäst vad som är bra för vårt barn. Och kärleken till varandra känner vi varje dag!
    Sen är vi ju faktiskt väldigt glada om någon skulle säga till vårt barn om X gör något dumt, farligt eller olagligt. Och gärna berätta för oss också. Där tycker jag att vi alla har ett kollektivt ansvar. Som goda förebilder och att inte vara rädda för att ingripa om vi t ex ser barn som mobbar någon.
    Tack för ordet!
    Rymdmamman

    SvaraRadera
  54. Och jadå, jag säger till andra barn. Hemma gäller våra regler, och grannarnas barn får höra att de inte ska cykla bakom bilen när jag backar (ibland gör de det ändå för att busa och då tutar jag frenetiskt så föräldrarna kommer och plockar undan sina småttingar...). Med mera.
    Rymdmamman

    SvaraRadera
  55. Hittade dej nyss i DN och har inte hunnit läsa din blogg mer än det sista inlägget och jag måste bara få säga att vi absolut ska säga till ALLA barn när de går över gränsen, det ska vi även göra när ungar (utan föräldrar) beter sej illa på stan, förstör, är elaka mot varandra etc. Det ingår i mitt ansvar som samhällsmedborgare anser jag. Just fler vuxna som ser, agerar och BRYR SEJ har ju även polisen uttryckt önskan om. För det är så jag ser det, jag bryr mej om framtiden och blundar inte.

    Ser fram emot att gå igenom din blogg!

    SvaraRadera
  56. Jag är lite hjärntvättad eftersom jag jobbar med barn så ibland råkar jag säga till någons barn typ i affären om den gör något dumt eller farlig utan att tänka mig för. Pinsamt ibland :)

    SvaraRadera
  57. Heldigvis har jeg altid været omgivet af folk, hvor det for dem, som for mig, har været normalt og tilladt at irettesætte hinandens børn. Det er sjældent jeg blandet mig i fremmede menneskers børn, men da vi var i Knuthenborg Safaripark, var der en unge som blev ved og ved med at jagte gederne - indtil jeg fik nok af at se dette dyrplageri. Jeg råbte STOP, højrød i hovedet af vrede, hvilket fik hele familien til at gå væk fra mig. Der skal meget til, men ind imellem får man bare nok!!!!

    SvaraRadera
  58. Hej! Svår fråga. Självklart har vi delat ansvar för att säga till om något farligt är på väg att hända men jag kan också reta mig på tex den äldre man som hyssjade min liten 14 mån som gav luft för sin glädje med små skrik. Även okända typer som kommenterar när man gör sitt bästa för att trösta hungrigt eller trött barn. Gärna i form av säkert välmenade men ack så otajmade råd...

    SvaraRadera
  59. Hej!
    Jag har inget googlekonto (vad jag vet, är fruktansvärt oteknisk haha), men jag är My Marie Johansson från fb. När vi har kompisar hemma säger jag självklart till om de gör något fel, svär etc. Men jag skulle inte säga till ett barn som inte sköter sig i t.ex affären. Varför? Jo för jag har själv 3 barn med diagnos och om någon OKÄND skäller på dom skulle deras värld rasa samman... Detta har hänt. På ICA Maxi för måååånga år sen. Mina barn skulle välja varsitt äpple och tog upp ett och la tillbaka det. En gubbe reagerade och började skrika på barnen som de hade pesten. Nej, man gör inte så, men man känner ju inte barnen, vet inte vad som ligger bakom. Hela ICA Maxi tystnade och alla blickar riktades mot oss... Pinsamt. ;-) Jag stack till gubben ett informationskort om autism och Selektiv Mutism (extrem svår social fobi) och han skämdes som en hund. Man ser inte på alla barn om de är annorlunda.

    Annars håller jag med dig fullt ut.
    YOU GO GIRL! Haha, kunde inte låta bli. ;-)
    /My

    SvaraRadera
  60. För några år sen, en kall slaksig vinterdag såg jag några grannpojkar i 5 årsåldern plocka fimpar från marken. Dom stoppade fimparna i munnen och låtsades röka. Givetvis sa jag till dom 'att sluta för det va faktiskt äckligt'. Dom tittade surt på mig och sa 'Håll käften kärring.Du är inte vår mamma'. Nej,det va ju sant! Men eftersom deras egna mammor lyste med sin frånvaro så tyckte jag det va okej att säja till dom. Inte tog jag åt mig av de små busarna ord för jag har fortsatt säja till andras barn och andra vuxna har sagt till mina barn. Ibland är det nödvändigt. Jennie.

    SvaraRadera
  61. Är maten äcklig, så är den! Det är ett jävla trams att man måste smaka på allt och att all mat per definition är god, fastän det finns äcklig mat. Många vuxna som jag känner är superkinkiga med maten, de äter typ bara felix sockerfria ketchup men slänger på 2 kg superäcklig ugnspannkaka på min tallrik och förväntar sig ett : Tack för maten!

    SvaraRadera