torsdag 11 juli 2013

Mamma, jag klarar det!

Du sa ju det mamma. "Vi klarar detta gumman!". Du ljög. Vi klarade inte alls det. Vi dog ju. Vi klarade inte det. Men jag...jag klarar det. 

I min säng ligger en trött 5-åring och sover. Hon är så fin att hjärtat nästan står still när jag tittar på henne. Hon är omtänksam och glad. Hon är rädd om sina kompisar och hon älskar och skyddar sin lillebror. Idag spenderade vi 4 timmar vid en sjö och letade krabbor ifrån bryggan, solade och badade och byggde sandslott. Alice var besviken på att det inte fanns en enda krabba men jag lyckades hitta en enorm mussla i vassen som vi kunde lägga i den blå hinken. Jag lyckades även få henne att övervinna sin rädsla och hoppa i sjön ifrån bryggan - rakt ner i min famn. Fast jag får panik i hela kroppen av att stå på botten i sjön så gjorde jag det i flera minuter med ett leende och lyckades få henne att hoppa. Stolt tös ikväll. Jag har fortfarande lite äckelkänslor och tror att jag stod på kroppsdelar och äckliga köttätande fiskar. Men jag klarade det. För att Alice är viktigast!

I Alice säng ligger en trött 2-åring. En skitjobbig 2-åring! Han fick det namnet som du hela tiden visste att "krabaten" skulle få. Nu kom ju krabaten ut utan snopp så namnet fick vänta. Idag har Elton "fikkat pikken" och vrålat "Inte röa pikken mamma!!" (<--inte röra FISKEN(!!) mamma!) över hela Sjöalt. Man blir stolt. Verkligen. Trots att han är världens jobbigaste just nu så är han världens finaste. Han älskar sin storasyster och härmar allt hon gör. Han säger tack och förlåt och han älskar att sitta i mitt knä och spela ipad. Han älskar sina kossor mer än sina nappar. Trots att jag ibland blir så trött på hans gnäll och skrik att jag vill sälja honom på Blocket så älskar jag honom mer än semlor. Imorgon ska vi till Wapnö och titta på kossorna i mjölkkarusellen...igen. För att Elton är viktigast! 

Du hade älskat att vara med idag. Du hade hjälpt Elton hitta "pikkar" och du hade hejat på Alice när hon hoppade i sjön. Du hade varit stolt om du hade sett mina tomatplantor. Jag köpte två. Mina första. Du sa alltid att "Tomater är så lätt att till och med du klarar det Malin" och det gör jag! Jag klarar det. Jag vattnar dem varje dag och de har blivit jättestora och fulla med blommor!  Krusbären är snart mogna och ditt recept på Krusbärspaj hänger på kylen. För att minnen är viktigast!

Jag stressar upp mig ibland i onödan, slarvar med saker och glömmer bort födelsedagar. Jag bakar inga kanelbullar och jag spelar inte på de där Kenoraderna. Men jag överlever. Utan dig. Jag klarar det! Vissa dagar är skit och jag får ingen luft. När jag saknar dig gör det ont att andas...som om livet vill stanna. När jag saknar dig...är jag inte hel. Det gör ont...att sakna dig. Men det är så många bra dagar. Glada dagar. Dagar då barnen skrattar och luften känns lätt som bomull. Dagar då din korg står på vår strandfilt fullpackad med godsaker. Du finns med i allt vi gör...men ibland bara i form av en fikakorg. Och det är okej.
 

För att livet är viktigast!

over and out.

//Meekatt...

22 kommentarer :

  1. underbara fina Malin så vackert det du skriver! snart måste vi ses! kram och puss

    SvaraRadera
  2. Du skriver så fint om viktiga saker, om det som räknas. Och du skriver så fint om det som gör gräsligt ont..

    SvaraRadera
  3. Så rörd, du är underbar!
    Så vackert du skriver!!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Malin - för att du delar! (för det är det som räknas)
    Tack för att vi får dela både det som är fint och sorgligt.
    Du är fin!
    kram

    SvaraRadera
  5. Så vackert så jag vill gråta

    SvaraRadera
  6. Så fint, så sant, nu kom tårarna......

    SvaraRadera
  7. Så fint skrivet, mina tårar rinner här! Vi firade min sons tvåårsdag igår och det var en sådan fantastiskt rolig dag men ändå så sorglig därför att min älskade mamma inte fick vara med och fira sitt barnbarn. Hon dog i cancer för 10 år sedan och det gör fortfarande ont. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket! Livet blir aldrig riktigt lika bra som det hade kunnat vara om hon hade varit här. Det är alltid en pusselbit som saknas.

    SvaraRadera
  8. Ännu en gång skriver du så att det känns mitt i hjärtat! Som bara du kan <3
    Tack finaste katten!

    SvaraRadera
  9. Lipjenny är i farten. Shit Malin.. Ja livet är viktihast ochvjag kan inte ens tänka tanken att sakna nån så utan att böla. Massa kramar till Dig!

    SvaraRadera
  10. Ååå så rörande vackert...

    camilla

    SvaraRadera
  11. Underbart ❤❤

    SvaraRadera
  12. Så väldigt fint du skriver, går inte att läsa utan att bli alldeles tårögd. <3<3

    SvaraRadera
  13. Så härligt och äkta du skriver! Starka härliga du💪💕

    SvaraRadera
  14. Kramar om.
    Sååå sant, man älskar dom så mkt fast man vissa gånger vill sälja dom billigt....

    SvaraRadera
  15. Tack för att du delar med dig Malin & tack för att jag sitter och gråter ;)
    Kram & skön sommar
    / Theres

    SvaraRadera
  16. Läser din blogg sedan ett tag efter rekommendation från god vän. Njuter, skrattar, fnissar och blir lagom ledsen i ögat av allt fint du skriver!

    SvaraRadera
  17. Sitter och fulgråter rakt ner i godisskålen. Du träffar som vanligt mitt i hjärtat <3 Fick även upp mungipan när jag insåg att min fobi för sjöbottnar delas av världens finaste Malin. Ingen i min familj fattar varför jag står och trampar vatten där jag bottnar, ingen tror att det ligger likdelar i botten på vår lilla sjö, men jag är övertygad om det MEN även jag har stått och tagit emot mina barn som hoppat från bryggor. Och du har rätt, det är viktigast.... klarar barnen av att övervinna rädslan av att hoppa så klarar jag av äckliga kroppsdelar i sjöbotten. Kram

    SvaraRadera
  18. Fina Malin! Din mamma är stolt över dig och ler åt dig och din familj, det är jag övertygad om :-)

    SvaraRadera
  19. Så fint skrivit och så sant....
    Tårarna är inte långt borta inte. Du skriver så vackert, fint och framförallt sant!

    SvaraRadera
  20. Namnen i söder :)15 juli 2013 20:17

    Behövs inga ord..... bara ett <3

    SvaraRadera