måndag 10 juni 2013

Överlevnad, Kärlek & Heja kroppen!

"Har bara läst din blogg i några månader men jag älskar den redan! Just nu är dina ord det som får mig att må lite bättre. Är mamma till 3 underbara barn varav den yngsta e 4 månader. Älskar dom till döds men mår så jävla dåligt! Känner att inget jag gör är bra nog. Äter alldeles för mycket onyttigt och borde träna och gå ner alla kilon jag gick upp under graviditeten men finner inte orken. Vill egentligen inte heller. Vill älska mig som jag är, men just nu avskyr jag mig själv. Har du några tips på hur man får bättre självkänsla och hur man lär sig stänga av alla måsten och hur omvärlden vill att man ska vara. Jag vill bara vara nöjd! Har en underbar man,  fina barn, bra utbildning och bra jobb. Men ändå är det inte nog! Går snart under!!"

Tack för ditt mail! Vad härligt att du kan hitta lite kämparlust inne hos mig! <3

Att ha familj är fantastiskt. Man har människor omkring sig som man älskar och man blir älskad tillbaka även under dåliga dagar. Men det är inte alltid så härligt. Man får lov att känna så. Det är inte som på film...eller på Facebook. Verkligheten är inte alltid så fantastisk och mysig som man önskar att den var. Man är inte alltid den föräldern eller frun som man önskar att man var. Man är inte alltid på topp och man önskar ibland att man kunde mer - orkade mer.

Det är klart att vi älskar våra barn! Man älskar dem mer än man någonsin kunnat drömma om. Först när man får barn inser man vad den kärleken egentligen är för något. Den där starka instinkten och känslan av att det finns någon man vill och måste skydda med sitt liv och att man skulle göra allt i sin makt för att skydda dem ifrån tråkigheter. Man älskar dem så mycket så att man vill gråta när man tittar på dem när de sover...fast man fem minuter tidigare skällt på dem för att de inte somnar, haha. Man älskar dem innerligt och det finns inget sätt att beskriva den känslan. Men det här med att vara mamma - DET älskar man fan inte alltid! Jag älskar alltid mina barn - ibland hatar jag att vara mamma. Sån é jag!

Det är hela tiden så mycket vi borde göra. Vi borde träna mer, städa mer, umgås mer med vänner, åka på mer utflykter, baka mer, läsa fler sagor, lägga ifrån oss mobilen mer (!), leka mer med barnen, vara lite snyggare, läsa fler böcker, jobba mer, tjäna mer pengar och samtidigt vara mer ledig. Läser man inne på Familjeliv ska man både vara hemma på heltid och umgås med sina barn OCH arbeta heltid och tjäna bra med pengar. Man ska "ta tillvara på all tid med barnen för den kommer aldrig tillbaka" och "göra karriär och inte fastna i kvinnofällan!" - SAMTIDIGT! Dessutom ska man vara smal och snygg. Hur gör ni supermorsor? Är ni klonade?!

Vi måste sänka kraven och den press vi sätter på oss själva. Många föräldrar skriver till mig och berättar att de känner en jättepress över att vara perfekta. Men vem är perfekt? Folk känner sig stressade och pressade och vill leva upp till en massa krav som vi sätter på varandra genom att skylta med hur duktiga vi är. Men vad är det som säger att perfekta cupcakes bakas av en perfekt mamma? 

De största kraven ställer inte grannar, föräldrar, svärföräldrar, förskolepersonal eller våra "perfekta" vänner på Facebook. De ställer vi själv. Vi har en bild i huvudet av hur vi önskar att det var. Men vem har präntat in den bilden? Vi VET ju inte vad som döljer sig i de välstädade hemmet i huset bredvid? Där kanske man också gråter sig till sömns av utmattning ibland..? Dessutom har de kanske "hemlig städhjälp" två gånger i månaden. HUR svårt är det då att ha ordning?! ;)

Jag må ha en del dåliga sidor men jag har en MASSA bra sidor också och det måste vi fokusera på! Vi måste peppa varandra och vi måste framför allt peppa oss själva! Tänk på allt BRA vi gör! Ingen sa att livet skulle förändras så mycket. Ingen sa att man skulle känna så annorlunda. Ingen sa att kroppen skulle behöva flera år (eller en livstid, haha) på sig för att återfå önskad form och ingen sa att man ibland är så trött och sliten att överlevnad är det enda målet för dagen. Men vi fixar det - en dag i taget. Vissa dagar är SKITBRA och det känns underbart! Andra dagar...överlever vi. 

Vi måste bli bättre på att fokusera på det som faktiskt är BRA! För det finns ju fler bra saker än dåliga - oftast. De dåliga får dock lätt överhanden och därför måste vi påminna oss själva om det som vi mår bra utav! Ja, min kropp ser ju helt galen ut efter graviditeter, Semleätande och amningar - men HALLÅ!? Fatta så BRA min kropp är! Fatta att den klarat av att bära två små liv. Alice och Elton har växt och utvecklats där inne och de kom ut som två perfekta barn. Min kropp gjorde det där! Hallefuckiglujah!? Vad gör det om jag har tigerränder på hela magen och brösten så länge jag tycker om den? Alice tycker jag ser cool ut och Freddy älskar mig precis som jag är. Varför ska vi gå och skämmas över våra kroppar? INGEN är nöjd om man börjar fråga. Någon är för tjock, någon är för smal, någon har för långa ben, för små eller för stora bröst, sneda ögon, små läppar, stora läppar, breda höfter, smala höfter...alla hittar vi fel om vi letar. Så varför leta? Se till att kroppen mår bra. Det ska vi eftersträva och det är det som emellanåt motiverar mig att ta tag i träningen. Att kroppen ska må bra. Precis som själen. Med eller utan tigerränder...

För sån é jag!

Vi måste skriva listor! Vad är just jag bra på som mamma?! Vad gör mig till en bra människa? Vilka är mina starka sidor? Vad uppskattar barnen hos mig? Vad uppskattar jag mest med min kropp? Jag älskar listor och jag tror på att skriva ner positiva saker på lappar. När man skrivit ner det så finns det på riktigt!

Here we go - vad är just jag bra på som mamma?

1. Jag sjunger jättefalskt MEN jag kan en väldig massa bra låtar! Jag är snabb med att greppa en mikrofon (fjärrkontroll/hårborste/toarulle) när Alice vill showa tillsammans och jag har skitcoola moves!

2. Jag kan berätta jätteläskiga historier och PRECIS när Alice börjar känna att det är lite för läskigt bryter jag med ett bajsskämt och Alice viker sig av skratt. 

3. Jag är GRYM på att hitta snurrsnäckor på stranden och har alltid en plastpåse i handväskan för eventuella fynd. Min morfar samlade på allt möjligt som kan vara "bra att ha", mamma var likadan och Alice har samma förmåga att hitta skruvar och konstiga saker som kan komma till användning. Jag hatar det - men jag ler och hjälper henne samla på skiten. 

4. Jag är bra på att berätta för mina barn att jag älskar dem och jag är bra på att visa det. Jag vet att mina barn känner det i hjärtat även när jag skäller på dem. Jag är också "asabra" på att rita saker på ryggen, massera små axlar, göra inbakade flätor, måla tånaglar och sminka med osynligt smink. 

5. Jag är duktig på att lyssna och förstår hur Alice tänker även när hon själv inte kan uttrycka det. Jag känner när hon behöver en kram och jag vet när hon vill slippa en. Jag ser på henne när hon är trött, hungrig, ledsen eller blyg och jag vet hur jag ska få henne att må bättre. 

6. Jag älskar att bada och spenderar mer än gärna tre timmar i poolen med barnen utan att frysa. Att det beror på mitt generösa lager av "vaddering" på kroppen skiter jag i - vi har jätteroligt! Jag är dessutom bäst på att räkna hur många sekunder Alice kan vara under vattnet.

Jag slutar på sex. Sex är bra...om jag inte minns helt fel..? Även sexlivet går under lite de här åren. Men plötsligt händer det...

Kämpa på föräldrar! Vi är skitduktiga väldigt ofta, eller hur? Imorgon ska Alice på sin första utflykt och jag har gräddat pannkakor. Heja mig! Ikväll ska jag skriva en "heja-kroppen-lista" och hänga upp i badrummet!

over and out.

//Meekatt...

18 kommentarer :

  1. Du är bäst Malin!

    SvaraRadera
  2. Så sant, så bra uttryckt. Hej dig och heja alla oss som tror att vi inte duger som vi är. Det gör vi!

    SvaraRadera
  3. Ja Herre Guuuud ;)
    Ingen berättade att det skulle bli så här jobbigt.
    Att ha barn är jobbigt.

    Men kanske att den JOBBIGASTE biten var den som kom inne i huvet på mig. Att det skulle bli så jobbigt inne i huvudet. Så ledsamt så ofta, så förnedrande (av mig själv), att jag skulle känna mig så dålig, att jag hela tiden skulle sträva efter att bli bättre inte vara nöjd med det jag verkligen gör, att tiden skulle gå så fort, att man skulle vara stressad och arg hela tiden, att känna att man inte hinner, att hela tiden vilja göra mer, bättre, oftare...osv.

    För DET är ju inte barnen som fixat det.
    Det har jag gjort helt åt mig själv.

    DET var det ingen som sa.
    För sånt talar man inte om....

    Hälsningar
    Yohanna, som försöker att sänka ribban för sig själv.

    SvaraRadera
  4. Tack Malin för att du finns! Tack för att du sätter ord på precis det man tänker fast ibland har svårt att uttrycka det... Och precis som tjejen som skev mejlet till dig.... Så känner jag mig oxå ibland (hon är verkligen inte ensam om att känna så)

    Tigerränderna sitter där de ska på magen, underbart bra å kunna räkna ränderna 18 st, samma antal som mina barn har varit där.

    SvaraRadera
  5. Fy fan Katten! Sitter här en en lista framför mig med 13 bra saker med min kropp. Jag hade ingen aning om att jag hade bra saker med den men när jag börjar fundera så! Ögonen är fina, mina ben är snygga när jag har klack, jag har skrattrynkor som jag tycker om att se på bild och så fortsätter det.

    DET HÄR BEHÖVDE JAG! Tack!

    SvaraRadera
  6. Kära vän, det är 4 månader sen du födde barn, låt kroppen vila och återhämta sig. Ät godis och må gott, för det är du värd. Sen är livet inte rosenrött och barnen sockersöta jämt, har själv tre barn och några gånger varje dag funderar jag på att sätta en bortskänkes annons på blocket ;) ha det gott och skit i alla måsten. Kram

    SvaraRadera
  7. Haft tigerränder sen jag var 18 pga P-piller med medföljande viktuppgång.
    Funderade ett tag på att tatuera en tigertass m utfällda klor i kanten ...
    Just nu funderar jag mest på om bilringen ska vara vikt över byxkanten el tryckas ner innanför.... :-)

    SvaraRadera
  8. Hej! Jag har läst din blogg ett tag, är en sån där "smygfluktis" som aldrig lämnar kommentarer eftersom jag på något vis skäms lite när jag läser andras bloggar... det känns som att klampa in i någons privatliv på något vis... knäppt - javisst!! ;-) Men idag kände jag att jag bara måste kommentera!! Så himla fint skrivet! Så otroligt mycket klokskap du bär på och förmår att förmedla. Jag har pluggat beteendevetenskap i 4 år och har jobbat många år varje dag med att ingjuta lite hopp och förtröstan i vilsna själar och kunde absolut inte ha sagt det bättre själv!! Fortsätt göra det du gör! Du gör skillnad!! Kram!

    SvaraRadera
  9. Jag tror att du (som skickade in det desperata mailet) själv touchade spiken. Jag tror du är trött för att du: 1. Födde barn för 4 månader sedan. 2. Har 3st barn. 3. Äter onyttigt. 4. Rör dig för lite.
    Så mitt råd är: Tanka upp en del ord och energi på nätet men tanka upp ännu mer genom att vara ute, rör dig och börja käka mycket och bra mat! Ge det två veckor, är du inte piggare och mår bättre då så är det något annat som är fel. Kom igen!

    SvaraRadera
  10. Hatten av för katten - igen! Du är fenomenal med orden som jag brukar skriva! TACK för dina ord och för att du fortsätter att få mig må bra och orka kämpa på i vardagen! <3

    Utan dig hade jag inte orkat mig igenom min förlossningsdep. och jag kommer att vara dig evigt tacksam på avstånd.

    Kram och tack!

    SvaraRadera
  11. Malin med tjejerna10 juni 2013 20:36

    Älskar dig Malin! Du gör mig så glad :-) Har haft en sån där blä-kväll när jag typ avskyr mig och min efter-barnen-kropp. Så kikade jag i vanlig ordning in hos dig och mår nu bra igen! Jag löptränar faktiskt OCH gjorde rabarberpaj idag, det får räcka! Nån gång får man fan ge sig och inse att man duger :-D Kramar till dig och massor med hejjarop!!!

    Malin

    SvaraRadera
  12. Klockrent som vanligt!! Länkade till detta inlägget i min blogg, hoppas det var ok??
    Kram Katta

    SvaraRadera
  13. Och framförallt är du absolut bäst på att vara mamma till just dina barn! Där är det ingen i hela världen som kan tävla med dig!

    SvaraRadera
  14. Så är det! Ska baske mig göra en lista i min blogg med! Uppmana till att alla ska gilla sig själva lite mer!

    Kram!

    SvaraRadera
  15. Monkan Wåhlin15 juni 2013 11:52

    Ja PRECIS så är det !!!!!
    Att även vara mamma i det lilla ....Vem har inte letat efter fyrklöver med 5 barn ???
    Vilka har inte varit i skogen och plockat blåbär med egna 5 och andras 15. Hem och gjort sylt och gräddat pannkakor till alla .....
    Bakat bullar som vi ätit alla gårdens barn tillsammans ute...........
    Haft 14 barn inne som röjt, hoppat från sänger, byggt kojor under sängarna.....Dammet blev (0)farliga havsdjur...........
    Vi ÄR alla bra mammor åt våra barn bara vi orkar, vågar och kan sänka kraven. Så är det.

    SvaraRadera