fredag 12 april 2013

För SÅN é jag!

"Du drömmer mardrömmar om att du tvingas umgås med dina barn, du längtar till du slipper ha dem hemma och du svär när ni sorterar pärlor? Supermorsa? Inte i min bok. Sämre morsa får man nog leta efter. Var finns kärleken? Finns den inte??"

Hej "Anonym".

Tack för din kommentar. Tack för att du lägger din dyrbara tid på att läsa min blogg och dessutom tar dig ytterligare tid med att kommentera. Tack för att du lägger energi på att värdera och döma mig och min familj. Din åsikt är av stor vikt för mig. Verkligen. 

Jag misstänker att du är ganska ny här inne och att du dessutom har en del problem med att förstå ironi. Dessutom misstänker jag att du själv inte har små barn. Jag tror heller inte att du har ägnat tre dagar med att sortera rörpärlor på ett tag? Det har jag. JAG HATAR DET! Men jag gör det i alla fall. För sån é jag. 

Jag älskar (nästan) alltid mina barn. Ibland hatar jag att vara mamma. När jag sitter i soffan med min 5-åriga tös och håller kräkskålen som hon spyr i - samtidigt som min 1,5-åring står och drar mig i benet och vrålar för att jag inte följer med honom - DÅ är det fan ganska tråkigt. Eller när man under 4 veckor har spenderat tre utav dem med sjuka barn hemma. DÅ är det inte heller så jävla roligt. Barnen är det största och det viktigaste i mitt liv - men de är inte ALLT. Det finns mer som får plats. Jag måste tjäna pengar, jag måste handla, jag måste fixa mat, diska, städa, umgås med vänner, duscha och gå på toaletten - om än med öppen dörr. 

Jag behöver vara ifrån barnen ibland. De behöver vara ifrån mig. Om det gör mig till en usel morsa så kan jag leva med att folk tycker det. För tiden vi spenderar isär är viktig för vår relation. Efter fem år hemma med barnen är det skönt att få göra något annat. Andas. Prata med vuxna människor. Släppa en fis. Äta en macka utan att en snorig unge biter i den och lämnar halva näsans innehåll på ostskivan. Lyx. Jag mår bra av att få sakna dem ibland. Att få längta och känna hur dum jag faktiskt var som skällde på barnen när de tappade ut alla pärlorna. Och av att få reflektera över hur kul det var att jag en timme senare spillde ut ett helt paket idealmakaroner i köket och vi skrattade ihop åt det. Saknad. Längtan. Reflektion. 

Barnen ÄLSKAR dagis. Och JAG älskar dagis. Det gör mig alldeles varm i mammahjärtat att veta att jag fyra dagar i veckan har förmånen att få lämna mina barn i ett hus FULLT av människor som tycker om dem. Här är de inte bara mina barn. Här är de Alice och Elton. Individerna. Med egna kompisar, egna sätt att vara, äta, klä på sig, sova, lära, utvecklas, samverka och egna sätt att ligga på skötbordet när det ska bytas blöja. Inte alls som hemma. Och återigen - hatten av för den fantastiska personal på vårt dagis som jag faktiskt känner genuint tycker om mina barn och som med glädje spenderar värdefull tid med dem när jag måste göra annat.

Alla har vi olika förutsättningar i vardagen. Livet har gett mig och Freddy ett par rejäla käftsmällar. Vi förlorade min mamma en vecka innan Alice föddes och Freddys pappa innan hon fyllde ett år. Människor som skulle älska våra barn. Att ge våra barn andra vuxna människor som bryr sig om dem känns oerhört viktigt. Vänner, fina grannar...engagerad och kärleksfull personal på dagis. Kärlek. 

Det är fantastiskt att vara mamma. Det går inte riktigt att beskriva den där känslan av kärlek och närhet. Inget är större. Inget. Inget är heller mer kämpigt och om man inte har barn själv kan man inte föreställa sig att man en dag får dåligt samvete...för att man låst dörren om sig när man ska bajsa. Dåligt samvete. Alltid. Jämte navelsträngen sitter en osynlig sträng som heter "DÅLIGT SAMVETE". Den klipper de fan inte av. Den finns där...alltid. Och den gör sig påmind ofta. Varför skällde jag så? Varför blev jag arg? Varför åkte vi inte till kossorna? Varför bråkade jag om vantarna? Varför...låste jag dörren till toaletthelvetet? När man inte själv brottar ner sig mentalt över alla fel man gör så påminner andra en. För det är ju precis det vi föräldrar behöver. MER dåligt samvete. 

Gällande mitt svärande, haha...igen: Bloggen är min plats att ventilera. Här skriver jag ner mina tankar, funderingar och här beskriver jag min vardag...precis så oglamorös och tråkig som den kan vara. På mitt sätt. Så som jag är. I bloggen möter man mig - ocensurerad och ärlig. Det skulle ta en jävla massa onödig tid om jag skulle överväga alla ord för att "passa in" i "mammabloggarens mall". Så jag svär och skriver att jag ibland vill byta mina barn mot en bag-in-box. För sån é jag. (Jag hade saknat dem efter en stund och bytt tillbaka!) 

Bloggen är ingen kärleksförklaring till mina barn. Sorterandet av de förbannade pärlorna - DET är en kärleksförklaring till mina barn...i min bok.

Nej...Helosansalva på händerna. Idomin på läpparna. Håret i en fläta. Freddy: Se upp - nu kommer Fäbojäntan som luktar farfar igen. 

over and out.

//Meekatt...

72 kommentarer :

  1. Så jävla skönt att du är så pass tuff och självständig att du ens vill och säga emot människor som inte förstår din blogg. Eller ironi för del delen, snälla kom igen folket, läs med glimten i ögat ! Jag tycker att din blogg fantastiskt, du är grym och du har grymt söta och härliga barn. Var får Alice allt tokigt ifrån ^^? Jag har själv inga och det är många år kvar innan jag vill och är redo för det, trots det känns det som om jag förstår din vardag som mamma mer än vissa av läsarna här. Klart som fan att man det krävs små pauser ifrån sina barn, man är trots allt bara människa. Meekaatt är inte mindre bra mamma för det. För er som inte förstår varför hon släpper av sina barn på dagis/förskola; det är enormt viktigt för barn att komma till ett ställe med andra barn i deras ålder. Där dem kan leka och och utveckla sin sociala förmåga. Där finns det utbildade människor hjälper dem på traven att utvecklas som människor och individer. Barn behöver det här och klart att lilla Alice saknar dagis så hon kan busa med andra där. Var inte för tuffa mot Meekatt, hon uppfostrar dem på sitt sätt som är fylld med kärlek. Fortsätt att stå på dig!

    SvaraRadera
  2. Åh Malin denna människa måste missat rätt mycket i din blogg... Sorgligt måste jag säga.
    Nej jag gillar inte allt du skriver men det mesta älskar jag och så ska det vara tycker jag. Så tråkigt och trist om allt och alla vore perfekta.
    Man kan ju undra varför människan inte lade ner mer tid på att läsa än att reta sig på bloggen och sedan lägga energi på att skriva...
    Jaja så'n e hon och det är ingen person som jag lägger mer energi på...
    Jag väntar hellre på ett nytt skrattframkallande blogginlägg än ödslar mer tid på att försvara dig det klarar du då bra själv. Kram Tina

    SvaraRadera
  3. Hej Malin. Jag har inge egna barn men jag tycker att de e bra att du är ärligt mot dig själv och det är bra att skälla på sina barn för det är då de lär sig vad som är rätt och fel, vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Och de är som du säger barn behöver gå på dagis. De är där de växer som individer. Där de lär sig att samverka och vara med andra barn. Barn behöver detta. Älskar din blogg. Din blogg är den enda jag läser och följer. :-)
    Kram Issa

    SvaraRadera
  4. Mitt i prick, Malin!

    SvaraRadera
  5. Huvudet på spiken som vanligt när du skriver!!!

    SvaraRadera
  6. Oj Malin, denna människa har inte läst mer än rad verkar det som.
    Jag tycker din ironi genomsyrar kärleken till barnen. ünderbaaart!
    Fick barn för 16 år sen, och kände PRECIS som du men det var stort Tabu, man skulle älska att vara med sina barn 24/7 och jag bara lääängtade till att få bajsa ifred, klämma en finne eller plocka ögonbrynen. När jag började läsa bloggen för ett halvår sen fick jag en sån jäkla aha-kick, man FÅR känna såhär och det är ju roligt när det kommer i skrift.
    Sa precis till min man: - Tror att jag skulle älska Malin irl :-)

    Puss

    SvaraRadera
  7. Åh - suck!
    Tänk om folk läste lite längre än näsan räcker.. Det vore fint!
    Och ptja, sån é du .. och vi älskar dig för det! ;)
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  8. Tänk om folk kunde läsa lite längre än vad näsan räcker! :)
    Och ptja, sån é du - och det är ju därför vi gillar dig!
    (och vem fasen vill inte byta bort ungarna ibland?? :o)

    Ha en riktigt fin helg nu!

    SvaraRadera
  9. Dina ord, mina tankar och känaslor :-). Precis sådär är det. / Nettan

    SvaraRadera
  10. Heja Malin!
    Jag är grymt avundsjuk på din förmåga att uttrycka dig!
    Mina barn är i ung samma ålder som dina (5 o 2,5) och jag känner igen mig SÅ ofta i det du skriver!! Man älskar sina barn över allt annat, men när 5-åringen ignorerar exakt vartenda ord man säger samtidigt som 2,5-åringen skapar kamper om exakt allting - ja, då längtar man bort! Men när man väl kommer bort så saknar man dem 5 min senare... Och samvetet ska vi bara inte prata om!! Men det är så är, varför hymla om det?
    Nä, stå på dig!!!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  11. Du är bara helt underbar Maliin, och det är så skönt att se att andra har samma tankar som en annan. Ibland blir det för mycket och man vill byta bort dom. Men fasiken vad man längrar efter dom när dom varit borta några timmar.
    Själv är jag helt beroende av dig blogg, så många skratt du gett mig.
    Kör på. / Susanne

    SvaraRadera
  12. Den som säger att man aldrig svär som förälder, att man inte ibland bara längtar bort (för att sakna dom 5 minuter efter att man skiljts ifrån dom), att man inte ibland är bortom all trötthet eller kämpar med det ständiga dåliga samvetet - den har nog aldrig varit förälder. Jag älskar mina barn djupt men är glad för att dom nu är minst 14 år och självgående... Malin - du är underbar!

    SvaraRadera
  13. Den som säger att man aldrig svär som förälder, att man inte ibland bara längtar bort (för att sakna dom 5 minuter efter att man skiljts ifrån dom), att man inte ibland är bortom all trötthet eller kämpar med det ständiga dåliga samvetet - den har nog aldrig varit förälder. Jag älskar mina barn djupt men är glad för att dom nu är minst 14 år och självgående... Malin - du är underbar!

    SvaraRadera
  14. Du är bäst! Inget snack om att personen ifråga saknar all sorts försåelse för ironi, kärlek, omtanke och värme som du ger. I pity the fool!

    SvaraRadera
  15. Fina du, du är grym på många olika sätt. Klart man älskar sina barn oavsett och det är många gånger tufft, men vem vet hur du är med dina barn egentligen, som du skriver, bloggen är din ventil och allt som händer i ditt liv finns väl inte i bloggen. Jag gillar dig skarpt!
    Pok

    SvaraRadera
  16. Jamen precis! Helt enkelt.
    Hur kan man missa kärleken som bara lyser mellan raderna i din blogg t.o.m. när du är trött på sjuka gnälliga och fantastiska ungar? Du är toppen!
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  17. Morgonbestyren såg ut som vanligt här hemma. 3-åring kissar medan jag bytar på ett-åringen och känner hur kissenödig jag själv är. Ettåringen är terrorist för tillfället och det är säkrast att hon är kvar på toaletten medan jag kissar. Känner att nr 2 också behövs avverkas så medan jag sitter där o klämmer hindrar jag ettåring från att försöka ge sig på schampoflaskor och hjälper 3-åringen klä på sig sin vrängda tröja. Till slut är ALLA klara och vi går in o sätter oss i soffan för lite morgontv och jag får kika av "mina" bloggar. Tittar in på din och får läsa det här!!! Va fan??!! Med mitt simultanbajsande färskt i minnet kan jag bara säga att människan har ingen aning om av hon snackar om! Älskar din blogg Malin, den beskriver EXAKT hur det är att vara småbarnsförälder. Och du? Jag hade ALDRIG sorterat pärlor i tre dar!

    SvaraRadera
  18. Tygbiten/Tina har en poäng här ovan. Dina läsare behöver inte försvara dig, det gör du så bra själv! Ändå kastar sig alla som hajar över negativa kommentarer här inne. Ta det som en komplimang! Ibland är de negativa kommentarerna så fullkomligt idiotiska att jag inte fattar hur någon på allvar kan resonera så (det verkar som att det är synd om en hel del barn som måste växa upp med pretto mammor som aldrig kan göra fel, får barnen då göra det?) Men jag argumenterar inte emot sådana. Jag kan inte fatta att det du skriver kan uppfattas som kontroversiellt! Det är ju bara sant. Jag är mamma till en sjumånaders och har läst din blogg större delen av hennes liv. Det hjälper ibland när man bara vill sätta sig i bilen och åka härifrån, eller när man känner sig som världens sämsta mamma. Fast också när man känner sig som en toppenmamma och kan skratta åt allt jobbigt och man bara vill känna att det också är okej. Keep up the good work!

    SvaraRadera
  19. Skriver aldrig kommentarer, läser egentligen sällan bloggar. Men din läser jag då och då. Spelar ingen roll vilket inlägg jag dyker på så får jag alltid garva. Tack för det! Du uttrycker dig på ett helt underbart sätt. Känslomässigt och roligt på en och samma gång. /Sara

    SvaraRadera
  20. Kanske tur att det inte fanns dator och blogg när mina barn var små för då kan jag bara gissa vad där hade stått i den bloggen. Mina barn som aldrig ville äta och aldrig sova. Jag var hemma i flera år och passade några extra barn, de flesta under 4 år. Gick vi ut så hade jag en tvillingvagn med tre barn i och en pinnakärra med resten av barnen i. Fattar inte att jag orkade. Hade det funnits blogg då så kan jag bara tänka mig hur många svärord det skulle kunna vara i den bloggen hahahaha. Som jag alltid säger om både facebook och bloggar, har man inget bra att säga så skit i att skriva. Gå och gör något annat istället, onödigt att skriva dumma kommentarer och annat negativt. Har man inget positivt att skriva, skit i att skriva då överhuvudtaget. Så tycker jag.

    SvaraRadera
  21. Du är ju helt underbar. Helt jävla fantastisk!

    Kram /iris

    SvaraRadera
  22. Superbra och viktigt inlägg i en debatt som bara förs av de "perfekta" mammorna. Heja dig! Kram

    SvaraRadera
  23. Fan, du får mig nästan att börja böla människa! Har själv två barn på 1,5 och 3,5 och känner igen mig i ALLT du skriver! Och det är så underbart att få höra att det finns andra som tänker likadant. Sluta aldrig med din ärliga och fantastiska blogg, vi mammor BEHÖVER den!

    SvaraRadera
  24. Jag har hamnat här tack vare min svägerska och är där med ny!
    Kan inte fatta att man kan få en sån kommentar, jag har själv en dotter dock är hon bara 3 månader men jag jobbar med barn på förskola och jag har en 3-årig systerdotter som har upptagit massor av min tid, jag förstår verkligen din blogg, vem fasen vill läsa om allt gulligul och duttidutt. Det var så man trodde livet skulle vara innan man fick barn, ATT HA BARN är en annan verklighet!
    Det är så uppfriskande att läsa en ärlig och härlig blogg som inte "hittar på" och förskönar verkligheten med att ha barn... jag vill själv vara brutalt ärlig i min blogg, men skriver långt ifrån lika bra som dig! Tack för en underbar blogg!

    SvaraRadera
  25. Älskade Malin... som vanligt plockar Du ner den som inte har Din och alla vår andras erfarenhet av föräldraskapets olika faser. Bra jobbat! All heder och beröm till Dig.
    Och som Du ser av alla kommentarer, så är Din blogg oerhört viktig och älskad av 99%,
    den som inte förstår humorn, värmen och kärleken - kan dra dit pep....
    Massor av kramar från Din vän
    :-)ngrid W

    SvaraRadera
  26. Här samlas de värdelösa morsorna och hejar på varandra? Ni tjatar om egentid men det väljer man bort när man väljer att skaffa barn! Prioriteringarna förändras och du skriver att det sitter en extra navelsträng med DÅLIGT SAMVETE? Det ska vara KÄRLEK. Det andra får man om man förtjänar det, eller? Nej, allt detta klagande och gnällande gör mig spyfärdig. Det finns många runt om i världen som skulle offra allt för att få just era liv och era barn. Meekatt sprider en känsla av att det är normalt att inte älska sina barn och alla hejar på? Skamligt och pinsamt. För mig är du inget annat än en idiot med ett tangentbord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu får du nog läsa en gång till... INGENSTANS skriver varken Meekat eller någon av oss andra att vi inte älskar våra barn!! Tvärtom påpekar alla att SJÄLVKLART älskar vi barnen!!! (JA, jag blev arg nu!!!)
      Men att kalla någon annan för idiot!? DET är skamligt och pinsamt!

      Radera
    2. Tycker det är skamligt och pinsamt att kritisera någon anonymt!

      Radera
    3. Haha, gud vilket uppenbart FL-troll. Du sitter nog där om kvällarna och myser när du får ett svar på din "Min man är galen han onanerar/tittar på porr/glömmer torka upp efter sig/andas med båda näsborrarna"-tråd så att du kan fortsätta existera ett litet tag till.

      Du har inga barn men låtsas om det för att kunna ha en diskussion på nätet eller om du har barn, så vet du exakt vad föräldradåligt samvete är men vill ändå trolla lite. Sigh. Oh you.

      Radera
    4. Till Anonym 12 april 2013 10:8
      Du är en trist avundsjuk människa som inte har ett fantastiskt liv med allt vad det innebär. Snälla Du - läs någon annanstans om det ljuva livet som Du tydligen har. Antagligen "asa-trist" utan buller och bång. Livet består av många olika faser, allt kan inte vara rosenrött. Tycker också att Du läser väldigt dåligt... Meekatts blogg strålar av humor och kärlek.
      För att använda ett alldeles utmärkt uttryck - looser - är Du! Och feg som inte vågar skriva Ditt namn.
      Arg Ingrid W

      Radera
    5. Nej, jag är inget FL-troll utan en helt vanlig mamma som älskar mina barn. Jag ser inte syftet med att sprida en massa negativ energi och på så sätt sparka på dem som enligt Meekatten redan ligger ner. Är det så jobbigt för en del så var POSITIV istället och lyft fram det som är bra. Det inspirerar väl alla att bli bättre mammor och det borde vara allas mål.

      Och den där dyrbara egentiden som ni efterfrågar. Har ni inte haft den innan ni fick barn? Ni tog ett beslut att inte längre vara egoistiska när ni valde att sätta barn till världen. Eller det var oplanerade barn och därmed satte kaos i tillvaron?

      Radera
    6. Till er anonyma patetiska miffon bakom era skärmar. Lätt att vräka ur sig hat när man kan vara anonym. Stå upp för helvete!!
      Till Alla anonyma!
      Skulle ni vilja att era barn fick uppleva detta näthat som ni ger?? Whats comes around goes around.

      Radera
    7. Men vet du "anonym", om du nu tycker katten är så hemsk - låt bli att läsa! Smart va´? Vi som däremot älskar katten (OCH våra barn fast vi är trötta på dem & hela familjeköret ibland) hänger kvar, läser & garvar! Ha en bra helg iaf, men snälla - häng på dina rosa gullegull bloggar så slipper vi reta oss på varandra. DEAL??

      //Maria (som inte bara är mamma utan människa, kvinna, fru, dotter, sjuksköterska, kompis, gudmor, kund, granne, bekant etc etc)

      Radera
  27. Jag önskar jag hade din förmåga att uttrycka mig.
    Att man inte tänker och fungerar på samma sätt är ju självklart, rätten att uttrycka den också. Att kommentera det är ju inga problem, så länge man gör det på rätt sätt.
    Jag blir helförbannad på de små, fega människorna som slänger ur sig elakheter anonymt. Antar att de mår dåligt själva. Men det ger dem ingen rätt att bära sig illa åt.
    Hursomhelst, du plockar ner dem varje gång med stil, fortsätt med det :D

    Känslan att vilja ta den ena ungen och bonka den andre med, så är det något som kommer och går - även nu när de som mina snart är 23 och 21.. ;) Men jag älskar dem högt och rent även då. Förstås.

    Att ha barn kan ju vara gullepluttigt och underbart. Men det är ju också skitjobbigt, tröttsamt, ledsamt, panikslaget och förbaskat oroligt också. Skönt när man läser att andra har det så också!
    Hoppas att du inte tar åt dig av sådana korkade kommentarer!
    KRam

    SvaraRadera
  28. Till Anonym här ovanför. Om det gör dig så jävla spyfärdig att läsa, varför i helvete läser du då? Och dessutom kommenterar?? Har du ens barn? Är du på riktigt?
    Man väljer väl inte bort egentid för att man skaffar barn? Man kan faktiskt ha det bästa av två världar. Orkar inte ens gå in på detta alltså. Återvänd till de andra helt intelligensbefriade morsorna på familjeliv eller nåt. Blir inte bara spyfärdig på såna som dig, KASKADKRÄKS!

    SvaraRadera
  29. Din blogg är den grymmaste & man får sig alltid ett gott skratt, du är cool & min idol!!!!

    SvaraRadera
  30. Jag har jobbat från och till som nanny (efter att ha börjat som au pair) sedan 2009. När jag 2010 tog hand om en djävulsk unge och bloggade någon gång om det så fick jag genast ett påhopp av något som tyckte att jag skulle minsann inte ha hand om barn, och jag fick "man up" och skaffa mig ett annat jobb. Denna unge var endast 4 år, och så sinnessjukt uträknad. Han försökte misshandla mig, både fysiskt och psykist. Och när jag ventilerade mig på bloggen (som vid den tiden var en av de största utlandsbloggarna) så fick jag bara skit. Jag älskar barn, och har sedan dess, och innan dess inte jobbat med ett enda barn som har behandlat mig illa, eller inte älskat mig tillbaka.

    Jag tror att vissa människor bara ser vad de vill se, alla mina fina ögonblick, och det väljer ett som är mindre fint. I samband med det slutade jag blogga då jag fick ett annat jobb och bestämde mig för att det inte platsade i bloggen. Jag kommer nog aldrig ta upp bloggandet igen, men skriver, det gör jag fortfarande.

    SvaraRadera
  31. Tack för ditt fina inlägg, det behövde jag. Till dem som inte förstår: om man tar sömnbristen som är vanlig i småbarnsåren eller när barnen är sjuka eller den permanenta höga ljudnivån när två barn bråkar så används både det ena och det andra som TORTYRMETODER faktiskt. Låter det absurt att folk ändå får barn? Det finns forskning som säger att föräldrar kollektivt har låtit sig luras. Att det är så sanslöst jobbigt med barn att det inte lönar sig ur lyckoperspektiv.
    Nä, nu ska jag gå och pussa på min underbara bebis. Men låt oss för faen i alla fall ha nöjet att ventilera.

    SvaraRadera
  32. Jag har läst din blogg ett bra tag men aldrig kommenterat. Nu känner jag dock att jag vill ta bladet från munnen. När jag läser din blogg ser jag en mamma som kämpar som bara den för att uppfylla sina barns önskningar. Någon som knåpar ihop jättefina Barbie-hus, lägger kreativa pärlplattor, ordnar fina barnkalas, tar sin dotter på tjejkvällar och vakar vid sin sons sjukhussäng. Du åker och kollar på kossor fler gånger i veckan fast du kanske inte är så intresserad av kor egentligen och du kämpar dig fram med cykelkärran, för det har du lovat. Mer kärleksfullt än så kan det väl knappast bli? Mammor är som människor är mest, och finns det något inslag i föräldraskap som skrämmer mig så är det martyrskapet. Dem som säger att de gett upp allt eget liv när de blir föräldrar. Vad gör de då när ungarna fyller 18 och drar till Amerika?

    En barndom förstörs och traumatiseras av krig, svält, övergrepp och missbruk, inte av Findus fiskpinnar, McDonalds-mat och en svordom då och då. Lite perspektiv måste man ha. Du och jag uppfostrar inte våra barn alls på samma sätt, men det gör inget, för det finns inte bara ett rätt sätt. Det finns flera. Jag är helt säker på att dina barn kommer att växa upp till fina empatiska individer, precis som mina. Och tills dess, tack för underhållningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Malin med tjejerna12 april 2013 20:50

      Håller helt med! <3

      Radera
  33. Hej Malin.
    hamnade här av en slump och jag skrattar underbart åt dina berättelser om livet. Jag har inga egna barn men jobbar på förskola med 24 barn i blandade åldrar så nog vet jag hur jobbigt det kan vara med barn. Men de har ju ljusa stunder med och det gör ju att ens jobb känns underbart för det mesta. fattar inte varför en del bryr sig om att läsa här om de retar sig på det du skriver. Jag tycker du är toppen och beskriver allt så bra att man ser det framför sig så bara fortsätt förgylla dagarna för oss som avgudar dig och ditt tangentbord. Kram

    SvaraRadera
  34. ha ha
    Ja denna personen är nog ny här
    Hade inte kunnat förklara det bättre än vad du gjorde här , iofs är mina barn större ,men alla har väl genomgått dessa situationer
    trevlig helg på dig

    SvaraRadera
  35. BRUKAR aldrig läsa längre texter, för i mitt tycke, brukar de NÄSTAN alltid vara BORING, MEN läste liiite längre på ditt inlägg. Och det där med att sortera pärlor känner man ju inte alltid för. MEN jag fortsatte att läsa å upptäckte att, Gud va jag känner igen mig i det du skriver. Har tänkt tanken att nu kanske de jag känner inte tror att jag älskar mina barn, för att jag inte vill göra det DOM vill göra. MEN har börjat att göra det mer än innan

    SvaraRadera
  36. Underbart skrivet!
    Där kan man snacka om svar på tal! Verkligen!

    Strunta i negativa kommentarer, orka hålla på så där...de är bara avundsjuka :)

    SvaraRadera
  37. Åh, du skriver så bra! Sitter här och får tårar i ögonen när du beskriver livet och kärleken till dina barn. Precis så är det ju! Man älskar dem över allt annat men i bland måste man få ventilera och ibland måste man få lite andrum och bara tänka på sig själv.
    Tack!!!!

    SvaraRadera
  38. Hurra för dig och din ocensurerade sanning! För det är precis såhär det är att vara förälder. Jag älskade inlägget! Varför ska man in i en mall och vara som alla andra när man kan vara sitt eget underbara jag? O dem som inte tycker om det, fine! Då passar dom inte och då betyder deras åsikter inget heller. Det finns alltid en anledningen till att man är som man är och om man är intresserad om varför så tar man reda på det :O)

    Stor kram från en mamma (token som drack ur skålen på Kiviks bloggträff :O) )

    SvaraRadera
  39. Hahha
    Varför skjuter hon inte bara dig...
    Vilken ära att hon tog sig tiden att skriva i din blogg..

    SvaraRadera
  40. Bra bra bra bra!! PRECIS så där är det ju! Den som beskriver föräldravardagen som en enda härlig dans på rosa rosor ljuger, för inte fasen är det lätt. Och vem tackar en för att man bara biter ihop heeela dagarna och låtsas som att allt är toppen? Givetvis ska man inte gräva ner sig fullständigt och klaga, särskilt inte om man har fått (sånär som på kräksjukor och förkylning) friska ungar som kan stå, gå, prata osv. Det är en lyx som heter duga. Men denna lyx innebär även en jäkla massa jobb. Så är det. Tack för läsningen :-)

    SvaraRadera
  41. PUSS!!!!!!!!!!!!!

    Rebecca (utan lilla J)

    SvaraRadera
  42. I love u på riktigt!!! /3barnsmorsan

    SvaraRadera
  43. Verklighetens pedagogik. Som det ska vara! Lyckliga barn som lär sig skillnad på rätt och fel, på olika känslor och olika sätt att uttrycka dem. Om Malin skulle curla sina barn (som alltför många gör numera) hade hon verkligen inte varit en supermorsa - som det är nu ÄR hon det. Fast.........LITE väl mycket pyssel a la mammamaffian på sistone ;) Skämt åsido - Malin är superduktig - visa inte din bristande förmåga genom att kommentera här Anynom. Tack. :)

    SvaraRadera
  44. Ironiskt egentligen.. Läser denna blog (älskar den <3) just därför att slippa dessa pretto 'jag-vet-minsan-bäst'. Denna anonym verkar ha väldigt mkt energi och ork. Spendera gärna den på något vettigt istället, som dina nära o kära tex. Alla behöver vi andrum i livet. Inget fel i det, bara mänskligt.

    Tack Meekat för att du ger mig o dina läsare ett andrum - fyllt med ironi,kärlek och skratt.

    SvaraRadera
  45. Men herre gud, du skriver precis som jag och många andra känner.
    Jag är mamma till fem barn och tre av dom har adhd och har därför lite extra hett temperament. Finns inte en dag som jag inte suckar och undrar vad jag gör här, så i nästa sekund kommer en ångerfull liten tös på nio som dock tror att hon är fjorton och ber om ursäkt och ger mig en kram å då är det som "det ska vara" igen och livet med barnen är det bästa som finns.
    Fan alla har upp å ner gångar och med barn blir dom fler men det betyder inte att vi helt plötsligt inte älskar, bryr oss och tar hand om våra barn.
    För fan va livet skulle vara tråkigt utan barnen och allt runt omkring.

    Att man måste vara ifrån varandra är ganska förståeligt enligt mig. Jag skulle ha ihjäl min karl tex om vi aldrig va ifrån varandra nångång å likaså äre väl med barnen (oftast)
    Mina två äldsta barns pappa gick bort för fem år sedan och efter ett år blev jag tillfrågad om vi ville ha en stödfamilj till dom för att få lite avlastning. Tackade bestämt nej då min mamma anser att "har man skaffat barn får man ta hand om dom oxå"
    Nu för snart två år sedan blev jag utbränd som de så fint heter pga stress och alla dessa bråk med barnen. Var sjukskriven ett halvår.
    När det där halvåret gått insåg jag att jag gör fan alla inblandade om jag skaffar en stödis till dom. Nu har dom åkt till en underbar familj i ett hälv år och alla trivs med det. Dom leker med deras barn, hittar på saker som vi inte kan göra med fem barn osv själv får jag vila, vara och umgås med dom barnen som är hemma och samtidigt faktiskt få tid till min man.
    Mamma har fått acceptera mitt val och är idag ganska neutral till detta.

    Oj gled in på annat men det jag ville komma till är att du gör helt jävla rätt och ni som tycker annat, grattis till lyckliga familjen och lycka till!

    SvaraRadera
  46. Ännu en gång orkar du ge en liten människa, ett fantastiskt svar. Du är så härlig och det är tragiskt att inte "folk" ser hur du egentligen är. Jag kan väl erkänna att jag då och då inte helt håller med i det du skriver men hur konstigt vore det å andra sidan! Du är ju du och jag är jag! Men kärleken till dina barn eller till Freddy eller din underbara bil....haha, den lyser så starkt igenom det du faktiskt skriver.
    Kan bara sitta här och förundras över att "folk" har så mycket tid över att hoppa på och döma dig och sen faktiskt skriver ner sitt hat.......På dom bara. Hoppas att den vegetariska middagen smakade bra. Kram

    SvaraRadera
  47. Oj oj ... Och här sitter jag med egentid?? Fast jag har 3 barn. Jättekonstigt faktiskt. Nej, jag har inte blivit inspirerad av Joseph Fritzl och låst in dom i källaren. En sover över hos en kompis, de andra två är hos mormor och morfar. För att de vill det. Och för att mormor och morfar tycker det är roligast i världen när barnbarnen kommer och sover över. Det betyder att ikväll har jag och min sambo egentid. Det betyder att vi ska äta middag, och det blir inte tacos. Det betyder att vi kan gå och lägga oss när vi vill, för att sedan sova så länge vi vill imorgon bitti. Det betyder att vi får vuxenkramas utan att någon vaknar och ropar på mamma eller pappa. Jag och min sambo uppskattar egentid, för att vi älskar varandra. Men vi älskar även våra barn. Jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag uppskattar dessa stunder. För att jag uppskattar såklart barnen mer. Men man är väl bara människa för fasiken! Förresten så tog vi oss egentid på
    Bröllopsnatten också, usch tokka endra hemska päron vi är!! Haha:) hälsningar Sarah

    SvaraRadera
  48. Vad ska man säga? Klockrent skrivet!

    SvaraRadera
  49. Wow.. att folk orkar?! Jag tycker att du är bäst, ingen protest! :)

    SvaraRadera
  50. Vad folk än säger, sluta aldrig ventilera! ;)

    SvaraRadera
  51. Det sista man vill hora ar asikter fran folk som inte har barn. Man ska vara si och sa. Och man far inte saga att nagot ar trakig och jobbigt nar det kommer till barn. Svara for att man ar irriterad pa sina barn etc. Dra at helvete ni folk som inte har barn. Kom garna tillbaka nar ni skaffat egna ungar. Klockren text. Och alskar folk som ar lite sylvassa :) Precis som du. Tack for det! :) Precis borjat lasa din blog och tycker den ar underbar. Inte rosa, fluffig, mala naglarna och ata dyr choklad lyx trams. Utan underbar for det ar arlig, rattfram och vass :)

    SvaraRadera
  52. Vill du bli min mamma?! Du är bara för bra!!

    SvaraRadera
  53. Du vet att du har rätt, jag vet att du har rätt! Tacka gudarna? för dagis/fritids? Jag behöver vara EMMA oxå. Inte bara mamma som tjatar och tvingar till läxor och överdragsbyxor och helst inte vill brottas.

    SvaraRadera
  54. Din kärlek till era barn lyser väldigt stark igenom svordommar, vin, kossor och pärlplattor :)

    <3

    SvaraRadera
  55. Underbart skrivet! Och herregud vad jag känner igen mig.. Stor kram från en ny följare!

    SvaraRadera
  56. Jag älskar bloggen och varje inlägg. Har aldrig kommenterat men idag har jag en tuff dag som mamma och jag vill att Du ska veta att din blogg och dina fantastiskt ärliga och härliga och kärleksfulla inlägg får mig att må bra, skratta, gråta, känna igen mig. Så sluta aldrig skriva snälla, hur ska jag klara mig då :) kram Linda

    SvaraRadera
  57. Mitt i prick!
    Det är väl bättre att erkänna att man faktiskt kan behöva vara ifrån sina barn i bland för att få andrum och inse att man faktiskt saknar dom och få komma hem glad och utvilad än att gå och bita ihop och bli sur och grinig. För det är j*vligt jobbigt att vara förälder i bland, hur mycket man än älskar sina barn!
    Jag ska ha semester från min familj nästa helg. Bo på hotell i stan och bara göra som jag vill! Ska bli helt underbart! :-)

    SvaraRadera
  58. Fan jag längtar varje minut efter att få ha EGENTID!!!
    Och bara för att man gör det så betyder det inte att man inte älskar sina barn...suck!!

    Mer egentid åt mammorna!!!! NU!!

    Puss

    SvaraRadera
  59. Tycker din blogg är helt underbar. Dom som inte ser ironin i den får skylla sig själva och ingen är ju tvingad att läsa den.
    Skriv på bara :)

    SvaraRadera
  60. Vilket bra inlägg, du skriver precis som jag tänker och känner. Det är så skönt att veta att man inte är ensam.

    SvaraRadera
  61. Inte för att du behöver mitt inlägg heller men väldigt BRA SVARAT! Du briljerar - inom så många områden! Älskar din blogg! Heja dig!!

    SvaraRadera