tisdag 19 mars 2013

Lek, Mys & "Skjut mig-känslan"?

Idag har Elton varit hemma ifrån dagis och det är ju jättemysigt att få lite egentid med bara honom. Verkligen. Vi gjorde allt det där som det står i böckerna att man ska göra med en 1,5-åring. Vi "lekte på hans nivå" (<-- sanerade golv efter hans jävla måltider), hade "mys på skötbordet" (<-- sanerade hans kropp och mina kläder ifrån stinkande bajs som nådde ända upp i nacken), "byggde och plockade med saker" (<-- plockade upp mitt trasiga smink ifrån badrumsgolvet efter att han tappat det i klinkergolvet) och "sjöng visor med rörelser" (<-- slogs lite om brödkniven). Dessutom vägrade han sova middag idag, målade med bläckpenna i hela soffan och hällde nyponsoppa i mina stövlar. Tack som fan. Imorgon ska vi baka.



Alltså...alla säger "Åh, det är en UNDERBAR ålder! 1,5-åringar är SÅ mysiga!" Allvarligt!? Ni som säger så till mig hela tiden - MINNS ni hur det var?! Visst att de lär sig en massa nya ord, pratar, gör sig förstådda, är kelna och roliga och allt det där...men DET ANDRA?! Har ni glömt det? Att man ALDRIG kan gå ifrån dem, att man aldrig får vara på toaletten ifred och att man inte kan duscha utan att någon leker tittut-med duschdraperiet...för att till slut HALKA i duschhelvetet så att man får springa ut naken och trösta? Eller att man inte kan stoppa något i munnen utan att de försöker bända upp den, att de blir hysteriskt ledsna om man inte vill "maka" (smaka) deras snoriga äckliga kakrester eller att man inte kan sätta ner dem på golvet utan att de skriker "NER NER!!" (vilket i Eltons förvirrade fall betyder "UPP UPP!!!" Jag...blir matt.

Ska jag plocka fram mat så står han och drar i mina byxor tills de sitter runt fötterna - och det är ingen vacker syn. Sätter jag min ner ska han ALLTID sitta i mitt knä, äter han ska han ALLTID bjuda (örk) och bajsar han får man inte byta blöjan utan strid. Om man kommer på den geniala idén att försöka ta en mysig fika någonstans slutar det alltid med kaos. Man spenderar halva fikastunden på golvet med att sanera så att man inte blir utkastad. Under tiden man ligger där trycker ungen ut Päron-Mer i håret på en och innan man hunnit börja på sin bulle får man halsa hett kaffe och lämna "brottsplatsen". En jättemysig ålder? Skjut mig.

Men ja, jag ska inte vara negativ. Det finns ju de som har det svårt...på riktigt:


over and out.

//Meekatt...

16 kommentarer :

  1. Hahaha!! Jag är i samma situation och det är EXAKT så att ha 1,5- åring!! Haha- kommer att fnissa mig till sömns!

    SvaraRadera
  2. Håller med! Barn under 2 år..näe, under 4år är pest! :-)
    Man gör inget annat än jagar runt dom, plockar, sanerar, plockar och torkar.
    Visst, dom är söta och goa - när dom sover!:-)

    SvaraRadera
  3. Hahaha...känner igen. Min 1,5 åring förgyllde vår mysiga lunch ute med massa ketchup idag....överallt! :-O

    SvaraRadera
  4. Hahahaha... Klockrent! Jag har en 1åring, 2åring, 4åring (en 8åring o 16åring oxå) och jag gör inget annat än plockar ner dem från bord, hyllor o andra livsfarliga ställen. Gör alltid mina behov med öppen dörr, gärnamed 1åringen i famnen samtidigt.. Duscha får jag göra när sambon är hemma, de river huset annars.

    Funderar på att skaffa hund som kan äta upp maten de dräller men den stackars hunden skulle väl dö av fetma..

    Suck...

    Nu är de väldans söta! Jajamensan, de sover! ;-)

    SvaraRadera
  5. Åh.... som jag sagt 100 gånger förut.

    Du är VÄRLDENS BÄSTA preventivmedel!!!

    Tack för att du räddar mig från att hamna där igen. Been there, done that liksom....

    Kram darling
    /Bondmoran
    www.bondmoran.nu

    SvaraRadera
  6. Haha så är det verkligen här hemma håller på och bli galen, det ända man gör är sanera kök och sitter i soffan med ungar som skriker( eller jagar dom i hela huset när de fått tag på nått farligt) och tänk dig Elton * 2.. Tvillingar som samarbetar mot sin stackars mamma;-)

    SvaraRadera
  7. Vet du, jag tycker de är hemska mest hela tiden ;)
    När de är nyfödda så tycker man att NU är det hemsk.
    Så går det över och så blir de 1,5 och DÅ är de verkligen hemska och man tror man har nått botten.
    Vid tre, där vi är nu, är man redo för att skjuta sig. Jag menar, kan det BLI värre.
    Och vi har inte kommit till tonåren än.
    Hur ska detta gå?

    Och det sorgliga med allt detta, har jag fått berättat för mig annars så skulle jag inte tro på det, är att när väl allt detta är över och de är stora och utflugna. DÅ kommer vi att sakna detta.
    KAN det vara sant????

    Hälsningar
    Yohanna
    som skickar med en länk om nån skulle få lust att hänga på:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2013/march/real-life-badrumsskapet.html

    SvaraRadera
  8. Hihi... jodå jag minns min son jag... idag är det SÅÅÅÅ skönt att han är 17 år, fast jag saknar kramarna och myset. Det kan man ju se sig om i himlen efter. Stinkande strumpor, svettdoftande varmt rum, obäddad säng, gapande och skrikandes könsord mm när han sitter med sina kompisar och spelar över nätet. Ja, vart tog min söta lilla 1,5 åring vägen?? Eller hur var det nu?!

    SvaraRadera
  9. Jag har en 1,5-åring och en 3-åring (+ 7 och 8 åringar) --- gissa vem som är "värst"???
    TREÅRINGEN!!!!!! Sen kommer sjuan, sen åttan och snällast / lättast är 1,5-åringen. Kräver kanske mest hjälp men NERVERNA med dom andra -- puuuh!

    Så lycka till! ;-)

    Inte lätt att vara mamma!

    /Mamma till fyra pojkar

    SvaraRadera
  10. Tack tack tack för att du skriver det man ibland bara vågar tänka, det ska ju va så gulligt med allt, men det är det ju inte! Tror jag kommer förvandlas till en apa snart och det skulle ju kanske vara praktiskt man går ju dubbelvikt hela tiden ändå med händerna vid golvet och plockar och torkar och plockar och torkar! Och jag menar det finns väl inget "mysigare" än bajs under naglarna kl 6 å morgonen ;)

    SvaraRadera
  11. Minns att jag använde kirurghandskar både när barnen badades och byttes på. Bajs under naglarna var inte min grej, liksom, inte heller nariga händer efter all sanering som ständigt pågick. När mina söner nu kommer hem till mor sin uppträder dom som småbarn igen. River efter godsaker i kylen och frysen. Öppnar paket som inte försluts ordentligt och så stinker allt av vitlökskorv i kylen, står och urinerar på toan och så är man där igen i golvläge med handskarna på och sanerar. Slänger våta handdukar över mahognystolar, bäddar knappt sängen osv. Det tar bara aldrig slut. Undrar hur deras fruar har det, egentligen?

    SvaraRadera
  12. Du är min idol, helt klar bäst!!!

    SvaraRadera
  13. Det är tur att du finns, katten, så att du kan spä på min beslutsamhet att jag aldrig ska skaffa barn (jo, självklart kommer jag skaffa barn, men inte än på läääänge) och att du faktiskt säger som det är. Mina två äldre syskon har båda två barn var men min bror hade ändå mage att säga: "Men ååh, ska ni verkligen binda upp er?" när vi berättade att vi skulle skaffa hund. Huh, och han ska säga något med en tvååring som skriker som en stucken gris så fort någon av hans föräldrar lämnar rummet. Nä du tack, jag håller mig till lilla Metallica i sisådär tio år framöver. Sen kan jag börja fundera på att skaffa en liten terrorist... Eh, barn menade jag, såklart ;)

    SvaraRadera
  14. Åh, jag skrattar så jag gråter varje gång jag läser din blogg! Allt stämmer verkligen så väl och jag önskar att jag kunde vara lika ärlig som dig i min blogg.
    Du är underbar! Ändra ingenting med ditt skrivande! DU gör varje dag lite lättare att genomlida då man vet att man inte är ensam!

    TACK!

    Kram från en mamma till en 1,5 år gammal Wilde ;)

    SvaraRadera
  15. Min förra 1,5-åring VAR verkligen jättegullig! Han lyssnade när jag sa ifrån på skarpen. Han var aldrig våghalsig och gjorde inget utanför sin kapacitet. Han kunde lätt vara med mormor eller morfar så att jag fick egentid. Han var jätteduktig på att äta ordentligt och spillde knappt. Det var tider det!

    Min kommande 1,5-åring är inte alls sån!!! De är som natt och dag. Lillebror lyssnar ALDRIG när jag säger till på skarpen. Han gör ALLT utanför sin kapacitet. Han kan visserligen vara med andra utan problem men är man själv med honom hemma MÅSTE man låsa in sig med honom på toa så att han inte drar ut allt som finns i kökslådorna och välter tv medan man kissar. Han kladdar med maten HELA TIDEN. Han äter jätteduktigt tills han inte vill ha mer och då trycker han ut all mat han precis fått i munnen med tungan så att kläderna blir härligt matfärgade.

    Jag ser INTE fram emot den 1,5-åringen...

    SvaraRadera
  16. Hahaha jag skrattar så jag gråter, snacka om mitt i prick.
    Satu rekommenderade din blogg och jag kommer vara henne och dig evigt tacksamma.
    Tack för en sjuhelvetes ärlig blogg. . . .äntligen.
    Själv har jag fem barn och en man (= sex barn och ensamstående. Men men tur han har barnasinnet kvar iaf)
    Kommer garanterat fortsätta läsa din blogg.

    Annso

    SvaraRadera