måndag 18 februari 2013

Du fattas mig.

Det har varit en sån där dag idag. En sån där dag när andetagen känns extra jobbiga att ta och luften känns som superlim. Saknad. Otrolig saknad. En sån där stark saknad som gör ont i lungorna...och i skinnet. Jag kan känna känslan när jag blundar...av din hand mot min arm...och jag kan höra dina ord. "Allt blir bra Malin. Vi fixar det här." Vad fixade vi? Vi överlevde ju inte. Vi dog ju. Vårt "vi"...dog.

Idag letade jag efter en sak i byrån i sovrummet och ut ur en bok trillade ett gammalt julkort. Ett fult "10-st-för-10-kronor-på-Ullared-julkort" med ett förtryckt "God Jul & Gott Nytt År!". Under det stod "Kram Mamma". Hjärtat stannade lite. Mamma... Något blev fel. Du skulle ju inte dö. Jag fortsätter upprepa de meningarna och tänker att någon ska inse sitt misstag och göra om - och göra rätt. För du skulle inte dö. Du skulle varit här ikväll...och tittat på Ullared med oss. Vi skulle ätit äcklig Ambrosiakaka med alldeles för stark glasyr som du envisades med att baka och vi skulle skratta åt Morgan och Ola-Conny tillsammans. Du skulle ha nattat barnen när jag duschade och du skulle älskat dem mer än någon annan människa på jorden ens kan föreställa sig. För sån var ju du. Du fattas oss. Vår familj är inte hel utan dig mamma. JAG är inte hel utan dig.

Vissa dagar känns det inte alls. Vardag. Livet. Allt går vidare utan dig och när jag kommer på mig själv med att känna just det...vrider sig hjärtat och nästan slits itu. För du fattas ju mig lika mycket idag...som du gjorde för fem år sedan. Det gör precis lika ont att sakna dig idag som då. Men det är mer sällan. Och det är skönt. För livet...och vardagen måste fortsätta utan dig. Även om det är fel. Jag behöver dig mer och mer. För varje framsteg barnen gör och för varje misstag som jag gör - så behöver jag dig mer. Dina ord...dina kramar...din tid...din hand på min axel och ditt "Allt blir bra Malin. Vi fixar det här." Jag BEHÖVER det. 

Jag tittade på det där jävla julkortet i en evighet. Din handstil...dina bokstäver...skrivna utav dig. Bokstäverna kändes heliga. Som en bit utav dig. Ett meningslöst jävla julkort. Sen rev jag sönder det. En stund senare kom Alice in i sovrummet och frågade vad jag gjorde och jag svarade "städar lite bara". Hon tog det sönderrivna kortet ur min hand och sa "Jag lägger detta i mitt skrin mamma så kan vi laga det en annan dag!". Hur kan hon?! Hur kan hon alltid träffa så rätt? Hur kan Alice alltid veta...när jag saknar dig? Du hade älskat henne. Och hon dig. Och jag hade retat mig på hur ni gaddade ihop er mot mig och på hur du alltid hade försvarat Alice. Jag vet exakt vad vi går miste om...och det gör ont. Ändå vet jag innerst inne...att ni inte kan vara här samtidigt. För du...är hon. Och hon...är du.

Jag startar upp ett eget företag och idag köpte jag min första sak. En häftapparat. Det måste man ju ha om man ska ha ett eget företag, haha. Du hade varit den som var stolt över mig...fast jag inte åstadkommit någonting...än. Du hade hejat på mig som om jag sprang ett Maraton och du hade köpt champagne för att fira att min F-skattsedel kommit. Du hade kommit på förslag till företagsnamn, köpt blomma till mitt fönster på kontoret och du hade varit den första som hade fått se min fula lilla häftapparat. För sån var ju du. Alltid intresserad...av allt jag hade att säga. Alltid den som sa "Bra Malin! Du är duktig!" Varje gång jag får en bra känsla i magen tar jag tag i min telefon. Sen lägger jag ner den igen. VARJE gång...fortfarande efter fem år tänker jag "Jag måste ringa mamma!" när det händer något. Du måste få veta först! Alltid. Och varje gång kommer verkligheten som en käftsmäll. Vardag. Livet...

Du fattas mig. 

Min häftapparat är blå mamma. Och kostade 20 kronor på Ica Maxi. Min första sak.

over and out. 

//Meekatt...

54 kommentarer :

  1. Vet du - jag tror hon är hos Alice. Sådär i bakgrunden.

    SvaraRadera
  2. Sitter här och gråter...du skriver så himla fint! Nu har jag inte förlorat min mamma, men jag växte upp med min mormor och morfar och dom dog för 8 och 5år sen och jag känner precis som dig...jag kan bli så arg och ledsen när jag tänker på att dom aldrig fick träffa mina barn...som dom skulle älskat dom!! Massa kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  3. Malin. Du är fantastisk och alldeles unik. Se till att få ut den där boken. Världen behöver den - och dig!

    Kram fina talangfulla otroliga du! Och en lyckospark till dig i ditt nya företag! <3

    SvaraRadera
  4. Så himla fint skrivet!!
    Svårt att inte bli berörd och få en liten tår i ögat.
    Lycka till med företaget!

    /En som trillade in :-)

    SvaraRadera
  5. Låååååångt djupt andetag.
    In och uuuuuut.
    Inte gråta nu Yohanna, detta är inte rätt tillfälle.
    Du ska gå och sova och sova gott. Inte ligga i sängen och vrida dig i ångest över vad som KAN hända och OM det skulle hända. Vad skulle hända då?

    För sånt händer.
    Det vet vi ju.
    Och LIVET blir aldrig sig likt därefter.
    Tiden går, det kommer mer sällan men NÄR det kommer så slår det till med samma krfat som då när det hände.

    En massa kramar till dig Malin och jag får ryspipplor på armarna när du berättar om Alice. Tänk om.....

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
  6. Så otroligt fint du skriver. Sitter och gråter av det du skriver och av min egen moderssaknad....

    SvaraRadera
  7. Usch, jag gråter varje gång du skriver om saknaden till din mamma.
    Jag kan inte relatera till det, min mamma lever i allra högsta grad, likaså min mormor.
    Jag gråter för att om någon av dom skulle gå bort, så har jag inga sånna fina minnen att tänka på. Jag skulle aldrig i vardagen kunna stanna upp och tänka det skulle mamma ha gillat. Och det gör mig otroligt ledsen, men vi är inte så nära varandra även om jag skulle önska det. Det betyder att mina barn går miste om sin mormor också. Det gör också ont.
    Mormor (barnens mormosmor) bor så långt bort även om jag gärna skulle vara där mycket mer än vi är framförallt nu när jag bara är hemma med barnen också.
    Men dagarna går så fort, och helt plötsligt är det helg och barnens pappa kommer hem och då vill man ju inte åka bort.

    Tack för en helt fantastisk blogg, för att du kan skriva att det är okej att tycka mamma livet suger och är svårt, att man får längta bort. Jag älskar ALLTID mina barn, men fan va skönt det är när storebror är på dagis, eller när man får åka och träna i lugn och ro!
    Du är fantastisk och om man fick vara hälften så bra mamma som du skulle det räcka!

    SvaraRadera
  8. Stor kram och stort lycka till i allt det nya!
    Så länge du minns så finns hon.....

    SvaraRadera
  9. Massa kramar till dig, du starka fantastiska människa! ♡

    SvaraRadera
  10. Fina Malin.. <3 Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  11. Kram! ♥ Jag sitter själv och fruktar den 2 Juli. I år är det 25 år sedan min mor lämnade mig. Jag fick tio år, en månad och 2 dagar med henne. Jag förstår din saknad. Jag förstår din sorg. När sorgen är som störst, tänk på de goda stunderna. Riv inte sönder fler kort eller minnen från henne. Jag har en hel hög brev och kort från min mamma som jag läser ca en gång om året och hon kommer nära mig.

    SvaraRadera

  12. Har min mamma kvar, men känner ibland en sådan rädsla för den dagen hon inte finns längre. För hon är som din mamma, världens bästa.
    Att jag är över 50 spelar ingen roll, hon är fortfarande den jag förlitar mig på när jag behöver råd.
    Och tanken på din mamma och Alice, den förstår jag och det kanske är så..
    En sak är säker, hon är väldigt stolt över dig.
    Stora kramar

    SvaraRadera
  13. Malin, du berör.

    SvaraRadera
  14. Stor kram! Jag förstår och känner igen vartenda ord, så jag sitter här med tårar i ögonen... Saknaden efter pappa, som gick bort alldeles för tidigt, är enorm och det skär i mig att vår lilla Aston aldrig får träffa sin morfar. Han var övertygad om att mitt första barn skulle bli en pojke (annars skulle jag få 10.000 kr, sa han) och han hade rätt. Såklart.

    SvaraRadera
  15. <3 <3 <3 Den relation du och din mor har är unik. Jag skriver har för den finns alltid kvar. I allt du gör, i den person du är och i din relation till dina fina barn.
    Jag har aldrig haft den relationen till min mor. Och jag är avundsjuk och känner saknad till den. Däremot ser jag till att jag bygger upp den bästa för mig tänkvärda relationen till mina barn och vårdar den ömt. Vet att du också gör det för jag läser om det varje dag här i bloggen. Keep going! Malin, du är bra, din mamma finns med dig. <3 <3 <3

    SvaraRadera
  16. Åh Malin det är livsfarligt att gå in här när man nyss lagt påmascara, anting sprutar tårarna av hysteriskt skratt eller som nu av känslosvall för du skriver så gripande. Kram på dig! *in och förbättra sminket*

    SvaraRadera
  17. Så himla väl skrivet. Och jag gråter, för min egen saknad över en mamma som aldrig var närvarande när jag var liten. Och nu behöver mig mer än jag behöver henne. Säger som någon annan, riv inte sönder något mer nu. Sorg känns och måste få kännas.

    SvaraRadera
  18. Då fick man gråtit en skvätt innan dagislämning. Inte illa på en tisdag. Jag höll mig till " jag lägger det i mitt skrin så kan vi laga det en annan dag" där var det kört.

    SvaraRadera
  19. Här sitter jag mitt i vardagen, med en tekopp i handen, och gråter hejdlöst. Sonen sover i vagnen och det snörper åt om hjärtat när jag tänker på hur det skulle vara utan min mamma, hans mormor. Du skriver så fantastiskt fint och jag blir alldeles varm och kall, samtidigt. Tack fina du för att du delar med dig. Kram!

    SvaraRadera
  20. Fortfarande, efter 15 år, sträcker jag ut min hand för att ringa min mamma. För hon skulle också vara först att få veta, när jag behövde prata. Varje år till hennes födelsedag och jul kollar jag på presenter till henne, tills jag kommer på - det var 15 år sen ...

    SvaraRadera
  21. Åh hjärtat! Jag är övertygad om att din mamma sitter där uppe i himlen och ser allt ni gör hela tiden Malin! Förstår att saknaden är enorm! Grattis till F-skattsedeln! Vad spännande! Vad är det du ska göra? Många varma kramar!

    SvaraRadera
  22. Din mamma finns hos Alice, ingen tvekan om saken. Dom är en och samma. Hon är ju så klok, din fina dotter...

    Jag tar inspiration från dig, dagar då allt bara blir fel och man bara vill bryta ihop. Då tycker jag att det är såå skönt att veta att jag inte är ensam om att faktiskt inte alltid tycka om att vara mamma, att bara vilja komma ifrån och vara utan allt. Mina barn kommer jag Alltid att älska, men ibland så vill man vara själv...

    Tänk på att, det finns alltid någon som har dig i tanken. Oberoende om denne någon är din mor i himmlen eller bara en anonym främling i Norrland.

    Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  23. Förstå dig precis, har förlorat båda mina föräldrar redan och jag är bara 23 år :(
    från www.ankpung 23 år mamma till en liten son, skyddad identitet, förlorat mina föräldrar

    SvaraRadera
  24. Underbara fina Malin, skickar världens största kram!

    SvaraRadera
  25. Även fast vi inte känner varandra vill jag skicka styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera
  26. Du skriver så fint! Jag har aldrig trott på sånt där trams med andar och bortgångna släktingar som finns kvar hos oss. Tills för ett antal år sedan. För lång historia att berätta här.
    Men jag tror att din mamma är närvarande i allra högsta grad. Och jag tror att Alice känner det och är helt tillfreds med det.
    Min bror gick bort -02 och min mamma i september förra året. Jag saknar båda så fruktansvärt mycket men är helt övertygad om att de finns kvar här runt vår familj. Allt känns så mycket lättare när man accepterat att det förmodligen är så.
    Kram

    SvaraRadera
  27. Gripande.

    Men du.., det låter niiiiice med en blå häftapparat. Nästa steg bör bli en hålslag, eller?
    Grattis till F-skattesedeln.

    Vad klok din lilla dotter är. Jag gillar henne! :)

    Rebecca (utan lilla J)

    SvaraRadera
  28. så fint skrivet gumman!! blir helt tårögd och hoppas din mamma ser och hör allt du gör... :)

    massa kramar!! <3

    SvaraRadera
  29. Min mamma dog för 9 år sedan i februari. I år på alla hjärtans dag skulle hon fyllt pensionär. Det gör ont att hon inte fått uppleva allt som hänt de senaste åren och att hon inte får njuta av sin stundande pension. Men mest gör det ont för att hon fattas mig så oerhört!!

    SvaraRadera
  30. Det är så fint när du skriver om din mamma. Och jag känner igen det där med att sträcka ut handen för att ringa, jag har inte ens tagit bort hennes nummer från telefonen än. För några dagar sedan tänkte jag ringa och fråga när jag lärde mej en sak när jag var liten för jag ville jämföra med min son. Det är snart fyra månader sen min mamma dog nu men det känns som igår samtidigt som det känns som det alltid har varit såhär. Men det var ju inte heller såhär det skulle bli, hon var ju bara 46 och jag har både min mormor och min gammelmormor kvar, men inte mamma. Det är fel!

    Och Alice, vad underbar hon är!

    SvaraRadera
  31. Jag har en sådan dag idag, då jag också saknar en. Visst jag har min mamma kvar i livet. Men jag hade en annan som jag saknar varje dag, sen den dagen hon lämnade mig för ett liv på andra sidan regnbågen. Idag har jag en sådan dag då jag vill lyfta luren och berätta vad jag gjort och höra henne skratta och svara på det jag gjort. Min Barntant, hon som satt barnvakt åt mig när jag var liten. Men jag har tagit fram mitt brevhäfte, och skriver ett brev till henne. Så hon en dag kan läsa det, Adressen är alltid den samma..
    Älskade Margit, Kärleksvägen 6 xox ox Himlen.

    SvaraRadera
  32. Underbara du! Jag står fast vid texten jag skickade på vykortet till dig, att det behövs fler som du. Med både fantastisk humor och djup! Kram Jennie, Sundsvall

    SvaraRadera
  33. Din flicka är fantastiskt klok. Blå häftaparater rockar fett!

    SvaraRadera
  34. Åh! Så vackert skrivet! Jag känner med dig!
    Styrka till dig att ha till hands när det är som jobbigast!

    SvaraRadera
  35. Så vackert och gripande. Tiden läker ju inte alla sår men med tiden lär man dig hantera sin sorg! Var stolt över dug själv och din familj för det hade din mamma varit. Kram ❤

    SvaraRadera
  36. Toklipar för det här är så hemskt sorgligt! Kan inte ens föreställa mig känslan.. Kan inte säga att jag förstår dig, för det vore inte klokt att säga. MEN jag tänker på dig och jag lider med dig i denna gripande känsla! Fina Malin<3 Din mamma finns genom Alice på något sätt! Va rädd om dig du underbara kvinna och va stolt över vad du gör! Till och med en ny häftapparat:-) Jag är stolt över dig vännen! Stor styrkekram. En sån där så du känner dig lite söndermosad så den sitter i länge <3

    SvaraRadera
  37. Malin... så oerhört gripande... jag saknar ord, men skickar en varm kram till dig!

    Gunilla.

    SvaraRadera
  38. Malin...jag känner dig inte, men har med glädje och en del tårar börjat läsa din blogg. Oerhört stark känslor du beskriver som berör alla på något sätt.

    SvaraRadera
  39. Allt du skriver berör på nåt sätt. Och när du skriver om din mamma så sprutar tårarna... jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur vedervärdigt det är att sakna sin mamma så. Stor KRAM till dig!

    SvaraRadera
  40. Jag tror att din mammas själ gled över i Alice kropp & att hon lever vidare i den nu.. Så hon är hos dig Malin, hela tiden.. Glädjs, gråter, bråkar & är fullkomligt lycklig med dig varje dag, det är därför hon förstår så bra din lilla Alice, så tror jag <3

    SvaraRadera
  41. Ett otroligt fint och gripande inlägg! Kram till dej

    SvaraRadera
  42. Jag finner inga ord. Så otroligt vackert och gripande! Jag önskar så innerligt att jag skulle kunna skriva så vackert som du och få ord på alla känslor och tankar såsom du kan. Jag vet hur det är att förlora en förälder, och allt du skriver är exakta ord på vissa saker som jag känner. Sluta aldrig någonsin att skriva! Kramar

    SvaraRadera
  43. Lilla Alice är fortfarande öppen och ser och hör saker som de flesta vuxna inte ser eller hör. Du kanske inte tror på det andliga men jag tror att Alice ser och hör din mamma ibland. De gångerna hon e så mogen och förstående då tror jag hon har "kontakt" med sin mormor^^ Jag tror att de e så för de hände mig ett par gånger när jag var liten, min farfar gick bort när jag var 2 år men märkte av honom när jag var mindre och han stoppade även om mig :)

    Så jag är säker på att din mamma är med er och att hon pratar med Alice och Elton :)

    Ljus och kärlek till dig Malin <3

    SvaraRadera
  44. Finns fler

    http://www.youtube.com/watch?v=jFQwIkbyBIM

    SvaraRadera
  45. Åhh tårarna sprutar som alltid när du har en "sån där" dag... Fantastiskt skrivet!

    SvaraRadera
  46. gråter alltid när du skriver till din mamma. jag älskar min mamma så mycket. förstår inte hur jag skulle kunna klara det om hon försvann. tack för ett fantastiskt bra inlägg och en ljuvlig blogg.

    SvaraRadera
  47. Fy fan vad du är bra Malin! Jag kan inte skriva det på ett annat sätt!
    Jag hade gärna velat ge dig en riktig kram nu. Men det får bli en sån här - KRAM!

    SvaraRadera