torsdag 13 december 2012

Tomtar, Extra Starka halstabletter och Nedräkning...

Öppnar lådan med mammas julsaker och tar fram en Tomte. Tittar på den en stund och tänker "Fan vad ful, den kan jag ju inte ha framme!" Så jag lägger ner den igen och stänger lådan. Jag tycker inte om de där gammaldags Tomtarna med massor av färg. De är fula - det har jag alltid tyckt! Två minuter senare öppnar jag igen. Mammas Tomtar...klart att de måste upp! Hon älskade ju sina Tomtar! Julen var hennes högtid...hon älskade sitt pynt och sina handmålade figurer och det är ju självklart att grejorna ska fram! Jag får svårt att andas. Krubban...var är den? Förra året spenderade vi halva julen med att hålla reda på Jesusbarnet som envist byttes ut mot Hello Kitty-figurer och annat konstigt. Var ställde jag den? Den måste ju fram! Mamma älskade ju den... Allting måste fram. Mamma hade velat det! Hon älskade julen. Julen...var mammas högtid.

Jag kan fortfarande känna dofterna. Nybakade Lussekatter och knäck. Och mammas andedräkt av Extra Starka halstabletter. Jag köpte såna tabletter igår. Mamma åt alltid dem...alltid. Jag behövde känna doften och känna känslan. Jag lägger ner sakerna igen och stänger lådan. I år får mammas saker ligga där. Förlåt mamma, men den här julen firar vi utan dina fula Tomtar. Varenda sak i den där lådan får mig att glömma att andas. Hjärtat står still...och jag vill egentligen ta hela jävla lådan och kasta ut den genom fönstret. Helvetes jävla Tomtejävlar!

Ett par dagar innan julafton 2007 skrevs mamma ut ifrån Lund. Man kunde inte längre göra något för henne. Behandlingen hade brutit ner mammas ömtåliga kropp och cancern hade spridit sig...överallt. Mamma skulle få komma hem. Jag orkade inte åka ner till Lund den kvällen. Hela jag var slut. Jag skulle föda vilken dag som helst, kroppen var så svullen att jag knappt kunde gå...och jag var så trött...på allt. Mamma ringde och sa "Jag får komma hem imorgon gumman..." Vi visste båda vad det betydde. Mamma skulle få komma hem...och dö. Men vi fokuserade på att det var skönt för henne att få komma hem. Jag hade ägnat nästan sex timmar i telefon den dagen...med att övertala den läkaren jag ville ha som ansvarig för mammas vård hemma...att ta på sig det. Det gick! Tack!

När mamma och jag la på luren kastade jag mig ut i bilen. Klockan var nästan halv nio på kvällen och nästa morgon skulle mamma komma hem! Jag körde till Maxi och fyllde kundvagnen med julmat, julblommor, gröt och godis. Mamma åt bara risgrynsgröt den sista tiden...inget annat gick ner. Så jag tog 5 rullar. Det borde räcka..? Freddy följde med mig till mammas hus och vi fyllde kylen med julmat. Vi slet ner alla gardiner och städade alla fönsterkarmar. Mamma var pedant. Inga spindelväv i blommorna och inget damm på krukorna. Samtidigt var hon världens sämsta diskare. Vi smög alltid in kaffekopparna under kranen för en snabbdisk innan kaffet, haha. Vi gick ut i förrådet och letade fram lådorna med julsakerna. Allt måste fram! Mamma älskar julen!! Allt måste fram..precis som det alltid varit. Mamma kommer snart hem...och allt måste vara klart. Mina fötter var så svullna att det pulserade och värkte i dem och jag ville bara sätta mig ner och skrika. Men det fanns bara en sak till jag kunde göra för mamma...och det var det här. Så allt måste fram!

Klockan ett på natten stod jag och strök mammas julgardiner. Jag hittade inte omtagen...men löste det med ett rött Luciaband. Krubban på brudkistan i sovrummet, magneterna på kylen, röda julstjärnor i de nydiskade blomkrukorna och tavlan för "julpost" upphängd i hallen...full med julkort som hade kommit. Och snusktomten i badrummet...som alltid. Ljusslingan till granen fungerade inte och jag började gråta hysteriskt när jag inte hittade påsen med extralampor. Freddy körde hem och hämtade våra. Tack. Allt måste bli klart...tills mamma kommer hem. Vi ska fira jul tillsammans och hon ska inte behöva göra något alls. 

Mammas taxi stannade utanför grinden. Jag stod och väntade på henne där. Mammas fantastiska grannar hade tänt marschaller på uppfarten och samtidigt som det var jättefint var det fruktansvärt. Som en upplyst väg...mot vadå? Jag minns att jag mådde illa när vi gick in och jag minns att mamma tyckte att allt var jättefint. "HUR har du hunnit detta lilla vän?!" Äh...det var inget. Det fixade vi igår. Allt var framme. Vi fixade det. Jul...i mammas hus med tända ljus och Ulf Lundell i högtalarna.

Dagen före julafton dog mamma...sent på kvällen. Den julen inledde jag julafton med att ringa jouren på Begravningsbyrån i Laholm...och fråga om de ville komma och hämta mamma. God Jul. Mamma ligger död i sängen och vi sitter utanför i soffan och vill inte gå in. Jag låg hos henne en stund på natten men ville inte gå in igen. Mamma var inte där i alla fall. Hon lämnade huset när vi satt och drack kaffe på natten efter att läkaren varit där och bekräftat att det var över. Lampan tändes i carporten utan att någon var där. Min brors hund ryckte till. Mamma gick då... Hon tog sin brassestol och gick Kaninvägen ner till stranden och satte sig i solen. Det var över. Tack. Gode. Gud. Det var över.

När jag tittar på de här jävla Tomtarna kommer allt tillbaka. Pyntandet...paniken av att inte hinna få allt klart...paniken över att förlossningen skulle starta...samtidigt som jag bara ville att den skulle starta. Allt måste fram. Gardinerna måste strykas. Mamma måste få komma hem och känna att allt är klart. Det måste bli bra. Mamma älskade julen...det var hennes högtid. Men hon dog...på julen. Hur ska man någonsin kunna tycka att knäck är gott igen...när det är fel jävla recept? 

Alice...min älskade tös. För dig är julen bara lycka. Om du visste hur hårt jag kämpar för att det ska förbli så...i all evighet. Bara lycka. Din lilla julgran lyser och är full med lila glittriga kulor. På väggen hänger din kalender och tavlan där vi sätter ett kryss varje dag. Nedräkning. Snart är vi där. Årets lyckligaste dag för en liten tös. Årets absolut svåraste för en stor tös. Men vi räknar ner...och kryssar...och kramas. "Hur många dagar är det kvar mamma?! Hur många?!" Det är elva dagar kvar hjärtat...elva.


over and out.

//Meekatt...


99 kommentarer :

  1. Åhhh Malin!!!!!!!! Kärlek. Till dig. Och till en annan Malin och Anna jag känner. Vars far dog i förrgår. På samma sätt. Samma tid. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärlek till dig! Och massor av varma tankar till Malin och Anna! ♥

      Radera
  2. Känner paniken att få allt klart genom dina ord. :(
    Så skönt att få göra något sådant för sin mammas sista stund!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu i efterhand är det skönt att jag gjorde det...

      Radera
  3. Åh! Gråter hejdlöst och gräver ner huvudet i kudden för att inte väcka barnen!
    Du är magisk med orden!
    Tack.

    SvaraRadera
  4. ohh..sorgen som aldrig försvinner.Min syster dog på Lunds sjukhus med cancer överallt.Hon dog med min hand i sin efter jag sagt åt henne det var OK att gå.Ett snabbt leende och sen var hon borta.Utanför fönstret satt en duva väntades..första snön började falla med stora stilla flingor medan en annan duva kom och satte sej.Tillsammans flög de bort.Min syster gick då.Jag vet i hjärtat hur du mår/känner och och hur saker och dofter får igång minnena.Trots det är 12 år sen,är hon med mej i tankarna varenda dag.MIN älskade syster...kram A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skön känsla det där tycker jag...att man sa att det var OK att lämna. Jag sa det till mamma med och då somnade hon. Tycker det känns bra...att det var det sista hon hörde...att det var okej och att jag älskade henne.

      Så fint med duvorna! ♥

      Kram!

      Radera
  5. Vilket uppvaknande! Det är inte var dag man gråter innan sju på morgonen!

    SvaraRadera
  6. Så vackert du beskriver något så sorgligt!

    SvaraRadera
  7. Det var fint men så sorgligt. Tack.

    SvaraRadera
  8. Vilken otrolig kärlek du förmedlar Malin! Tänk vad fint du gjorde för henne. Och vad lycklig hon måste ha varit som har någon som älskar henne så högt. Att få ett så fint och kärleksfullt avslut är få förunnat.

    SvaraRadera
  9. Lucia sjunger vackert på tv och jag läser ditt vackra innerliga starka känslofyllda och tunga inlägg. jag känner genom orden.
    Jag gråter och det känns i hela bröstet, så många känslor rädslor frågor oro, och kärlek, glädje och tacksamhet.
    Vackra du Malin. Starka Modiga Härliga du Malin!

    Så generöst du delar mdd dig, så otroligt fint av dig att ge och dela allt detta. Du är inte bara en fantastisk mamma som ger så mycket till dina fina barn. Du ger också till oss alla som läser, både styrka, igenkännande och förståelse till dem som känner sig ensamma och fruatrerade. Det är inte alltid så lätt, men dina ord så fyllda av värme, skratt och så mycket annat, gör det både roligare och lättare.

    Stort tack och en varm kram
    jag hoppas du genom och tillsammans med dina barn och andra finner glädje värme och kärlek denna tid, att du återfår luften och att det snart känns något lättare. Att du kan koppla samman denna tid med minnen fyllda av annat som är lättare att bära.

    Men det finns egentligen inga ord att yttra när något så fruktansvärt fel orättvist och ofattbart händer!

    SvaraRadera
  10. Lika lätt som det det är att bryta ihop och skratta ihjäl sig åt dina inlägg, lika lätt är det att bryta ihop och gråta när du skriver något sådant här. Jätte fint skrivet vännen. jag är övertygad om att din mamma är ed dig i varje steg du tar. <3

    SvaraRadera
  11. Ooh vännen....all min kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  12. Jennie i Sundsvall13 december 2012 09:25

    UNDERBART inlägg!

    SvaraRadera
  13. Malin, du har ett så varmt hjärta!
    Hoppas att de personer som vill "rätta dig" i ditt sätt att leva läser detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, de finns alltid personer som vill förändra andra. En dag inser de att det inte går...och då har de slösat en jäkla massa energi på skit. ;)

      Radera
  14. *kram* sitter och bölar som ofta förr när Du förmedlar sorgligt men värdigt om hur din sista tid med din mamma var. Dottern min kommer fram och kramar mig och frågar "hur ÄR det mamma varför gråter du?" Älskade unge !!!! OM dom visste hur mkt jag älskar dom trots att jag skriker och gormar på dom.
    Igår trodde jag hon satt i halsen, men det var bara snuva tack och lov. Hjärtat hoppa upp i halsgropen vi har gått igenom den pärsen 1 gång det räcker...

    Tänker på Dig och hoppas att Du får en lugn Jul :-D
    kramar i massor !!!

    SvaraRadera
  15. Underbart inlägg åter igen. Har också förlorat min Mor, för 3 år sedan. Fort gick det. Känner med dig, speciellt nu när denna j-la (<---- sorry) tomtehögtid närmar sig. Man tänker lite extra då. Love to you <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, denna årstiden är värst. Det är ju man saknar mest...

      Radera
  16. Katten: Du är fenomenal med orden. <3

    Tack.

    SvaraRadera
  17. Gud vad jag bölar! Fantastiska du!

    SvaraRadera
  18. Här sitter jag och fulgråter, tur att barnen sover middag... Min pappa är på cellgiftsbehandling 9 av 12, en och en halv månad kvar innan nästa skräckpärs... Cancern ska vara borta, men vem vet? Jävla sjukdom. Jävla helvetes skitsjukdom.

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jävla helvetes skitsjukdom! Hoppas innerligt att din pappa blir frisk och att ni får en mysig jul tillsammans! <3

      Stor kram och en massa muskelkraft till dig!

      Radera
  19. Åh hemskt ! kan inte tänka mig själv att mista sin mamma sin älskade mamma! tårarana rinner och väcker minnen från svärfars sjukdoms tid. när inget gick att göra utan det va bara frågan om tid. att han inte fick träffa alla sina barnbarn som han hade älskat och att synen försvann och han inte kunde se att vi va där. jävla skit cancer!!!
    Men du är star som fixar få en fin jul för din barn!
    God jul på er!
    Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jävla skitcancer...

      God Jul på dig!

      Kram!

      Radera
  20. Finns inte så mycket att säga efter att ha läst detta, mer än att ögonen är tårade...
    <3<3<3

    SvaraRadera
  21. Ok..erkänner jag haft/har svårt att förstå det roliga i dina inlägg och många gånger blivit ilsken eller provocerad.

    Men...detta inlägg går rakt in i mitt hjärta,tårarna rinner, så fint skrivet, så fint gjort, så ärligt, så värdigt, sorgligt men fint <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jag har olika sidor även jag.

      Tack.

      Radera
  22. Å här sitter jag på jobbet och gråter.

    SvaraRadera
  23. Åh Jesus jävlar vad du berör! God jul och ta väl hand om varandra.

    SvaraRadera
  24. Oj. Så fint skrivet. Och vilka julminnen...

    SvaraRadera
  25. Sitter med tårade ögon och nåt tjockt i halsen :-(

    kram/annamaria

    SvaraRadera
  26. Tårarna rinner av ditt underbara sätt att beskriva och skriva...
    Malin hoppas kärleken och tankarna på din mor gör dig stark inför barnen, all kärlek till er!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Och ja, inför barnen är jag oftast stark... När jag inte är det förstår Alice. Hon är klok som en bok. ♥

      Radera
  27. Hoppas ni får en fin jul, trots att det är en jobbig högtid. Du är fantastisk mamma som gör julen så fin till dina barn trots att det gör så ont.
    Din mamma fick den finaste sista jul hon kunde få. Hemma, med er, i sitt pyntade hus. Tack vare dig <3
    Kram

    SvaraRadera
  28. Man vet aldrig om man ska skratta så tårarna rinner eller gråta när man börjar läsa dina blogginlägg... Idag blev det förstås det sistnämnda... Du är en gudabenådad skribent, man grips så av dina ord! Och du är en underbar mamma som gör sååå mycket för dina underbara barn. Kram och tack!

    SvaraRadera
  29. Tårar trillar på min kind... Det gör så ont i mig. Jag vet hur du känner. Jag förlorade min mamma för en månad sedan i cancer. Hur går man vidare? Hur orkar man?

    Tack för att du delar med dig! Du ger mig både glädjestunder o tröst mitt i min sorg..

    Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, ja...hur går man vidare? Jag har försökt svara på det här: http://www.meekatt.com/2012/10/hur-overlever-man.html

      Stor styrkekram till dig! ♥ Man går vidare...för att man har inget val. Men det är en jävla resa...som man inte vill vara med om.

      Radera
  30. Fan. Jag ville ju inte gråta idag, men här sitter jag och storbölar. Över dina rader och över att komma till ett helt vanligt lussefirande på dagis på morgonen och möta en mamma som plötsligt går med en sjal knuten om håret...eller ja...huvudet. Håret fanns ju inte kvar. Och hennes son var den som stod i mitten idag och höll igång bäst av alla söta tomtar och pepparkaksgubbar och jag bara ber att få ha sin mamma kvar nästa jul. Och nästa. Och nästa.

    Kramar till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är orättvist... Man påminns om det alldeles för ofta. ♥

      Kram!

      Radera
  31. Malin, så fint skrivet <3! Så skönt att du trots allt har lite grejer som din mamma lämnat efter sig. Du kommer säkert känna att hon är lite mera med er när du plockar fram hennes jultomtar och pynt:-)! De egna traditionerna man har kopplat till minnen och personer är de bästa tycker jag. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nästa jul kanske de åker fram. Den här julen får sakerna ligga i lådan.

      Stor kram!

      Radera
  32. Åh Malin...
    Fuck Cancer!
    Denna jäkla högtid som är så dubbelbottnad. Helt underbar och absolut fruktansvärt ångestfylld och jag har inte en jäkla aning om HUR man ska göra för att det INTE ska vara så.
    Ibland är det väl bara att acceptera att det kommer att vara så och finns ingenting att göra åt det. Bara att åka med i karrusellen och försöka att hitta nån form av "njutning".

    Jag VET, jag är SKITdålig på detta, sorgestöd. Men jag är verkligen ledsen för din skull <3.

    Hälsningar
    Yohanna

    PS Vad ska jag förbereda mig på inför i morgon? DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fuck cancer!

      Du är inte alls dålig på sorgestöd! Du är min mest tappra läsare, haha. DET värmer! ♥

      Kram!

      Radera
  33. Åh, du kan verkligen skriva så det går rakt in i hjärtat. Jag är hemskt ledsen att du och ni tvingats gå igenom detta.

    SvaraRadera
  34. Och detta försökte jag läsa på jobbet, kom bara några stycken.. Oerhört fint skrivet, det jag hann läsa. Resten får bli ikväll, i ensamhet. Det där är min största rädsla.
    Kramar till dig.

    SvaraRadera
  35. Så fint skrivet Malin. Tårarna forsar längs kinderna. Stor kram till dig och din familj.

    SvaraRadera
  36. Har läst denna berättelse många gånger nu...USCH så ONT det gör. Så bra skrivet, och kommer att läsa den igen och snyfta lite till.

    SvaraRadera
  37. Jag har ganska nyligen hittat till din blogg via bloggkommentatorerna. Skrattat åt mycket du skrivit, men också fått svårt att andas när du skriver om din mamma. Min mamma dog också i cancer. I oktober för många år sedan nu. Det är alltid extra svårt vid högtider, då saknar man extra mycket. Och för dig när hon dessutom dog på jul. Jag förstår att det måste vara svårt, otroligt svårt. Skickar en styrkande kram från en främling som åtminstone på några sätt förstår precis hur du känner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du hittat in hit - välkommen!

      Ja, det är extra tufft vid högtider... Man vill ju att de ska vara med - alltid.

      Styrkekram tillbaks!

      Radera
  38. Du skriver rakt in i hjärtat...pang! Tårarna rinner här <3 Stor varm kram från mig till dig!

    SvaraRadera
  39. Önskar dig och din familj all lycka och kärlek! <3 kramar!

    SvaraRadera
  40. känner precis vad du skriver... faan vad jävla sorgligt. Min mamma dog oxå i cancer, på våren, hennes favoritårstid, det var på våren hon trivdes som bäst, o den våren dog hon precis när det var som vackrast...
    så starkt av dig att fixa så fin jul för dina barn trots allt!

    SvaraRadera
  41. Du får gåshuden att resa sig över hela min kropp. Du skriver på ett sätt så att man känner hela hjärtat värka. Det pulserar av smärta över vad du varit med om. Men samtidigt så fylls man av värme. För du skriver så vackert, vackert om dina barn. Och jag vågar knappt skriva detta, men om du varit min mamma. Så hade jag varit lyckligare som barn. Detta inlägg skriver jag ingen avsändare. Säger bara Yiihaa.

    SvaraRadera