måndag 24 december 2012

Saknad, Hårfint & Alfons pappa!

Fem år. Det känns som igår. Ändå känns det som en evighet sedan jag hörde din röst. Jag saknar den. Jag saknar att lyfta luren och höra "Hej, det är mamma". DET saknar jag. Och känslan av att "Vad vill du NU? Vi pratade ju för en timme sedan!" Jag saknar känslan av att reta mig på dig. Jag saknar de dåliga stunderna. De där stunderna då jag kände att jag inte orkade med ditt tjat. Jag saknar...att vara trött på dig. För nu hade det varit en lycka...att få vara trött på dig.

Fem år. Det är lång tid. Det är hela Alice liv. Du har missat allt. Allt det som är viktigast för mig. Första leendet, första tanden, första stegen, första dagen på dagis, första födelsedagen...första allt. Varje andetag...har du missat. Och det gör obeskrivligt ont. De viktigaste i mitt liv missade varandra...vi snubblade alla på mållinjen. 

I morse bröt jag ihop vid frukosten för att jag inte hittade en tändare. Jag skulle tända det fjärde ljuset...och i mitt huvud var det att tända ett ljus för mamma. Jag ville inte göra en grej av det - jag skulle bara tända det fjärde ljuset så att barnen såg alla ljusen brinna fint. De skulle få känna att "nu är det äntligen jul!" Jag skulle tända ett ljus för mamma...för när jag vaknade kändes det som att mitt hjärta var utslitet och kastat i en gränd. Det fanns ingen tändare. Jag letade överallt! Jag hittade en som inte funkade och efter nästan 30 försök att få igång den bröt jag ihop och kastade den i väggen. Gud Jul barnen. Fan. Jag gör mitt bästa. Ibland...behöver jag bara få vara ledsen. 

Vi skulle åkt ner till havet idag. Men jag har varit sjuk och trött och jag orkade inte. Jag hörde Alice leka med kompisen Mira inne på rummet ikväll. Alice sa glatt "Min mormor är död men man ser henne i stjärnan. Titta vad fin hon är i håret!" Sedan lekte de vidare. Och jag vill nästan springa in dit och titta i stjärnan. Tänk om!? Men nej...såklart. Hon gör ofta så...involverar mamma i leken och det är ett mysigt sätt att behålla henne och ha henne i våra liv. Ibland förstår jag det inte. Hon har ju inga minnen av mamma...hon vet ju inget. Ändå säger hon alltid rätt saker. Att vara fin i håret var nästan det viktigaste för mamma. Till och med när hon låg som sjukast i Helsingborg efter sina dagar på intensiven. Då fick jag tvätta håret på henne i vasken varje morgon och föna det och göra henne fin. Sån var hon. Alltid snygg i håret.

Igår kom Alice med en bild på en skallig kvinna och sa "Titta mamma. Hon är lik mormor!" och jag blev ledsen inombords. Mormor såg inte ut så. Den jävla sjukdomen såg ut så. Inte mamma. Mamma var snygg....och fönade sitt hår. Jag ville nästan ta mamma i försvar och "rätta" Alice men svarade "Ja, det var lite likt." Samtidigt ville jag säga förlåt. För det är ju inte det vi ska minnas. Mamma hatade alla bilder på sig själv utan hår. Hon HATADE dem. Jag minns hur hon rev sönder bilder som framkallades efter vårt bröllop. Även om mamma egentligen var skitsnygg utan håret...så var det ju en markering. "Hej, här kommer cancer". Med hår såg hon frisk ut. Då kunde hon lura världen. I samma sekund som jag rakade av hennes hår...på en stol ute trädgården kom sanningen som en käftsmäll. Mamma skulle dö. Det fanns aldrig något hopp även om vi alla sa det. Jag visste hela tiden. Med en stor klump i halsen sa jag "Fan vad snygg du blev mamma!" när vi var klara. Mamma satt med paketet i handen hela tiden. Jag åkte till mamma den dagen och knackade på. När mamma öppnade sa jag "Hej mamma! Nu ska du öppna detta paketet och sen ska jag raka av ditt hår. Och du kommer bli skitsnygg!" Jag och Freddy hade varit inne i stan och köpt tre fina sjalar och en massa halsband och örhängen. Hon valde det gröna halsbandet och matchande örhängen. När vi åkte hem log hon i dörren. Sen grät vi...på vars ett håll.

Jag åkte till läkaren i förmiddags och på vägen hem handlade jag det sista inför imorgon. Sen fick jag tänt de där ljusen. Julen är här. Nedräkningen är över. Den viktigaste dagen på året för en liten tös är här. Imorgon kryssar vi det sista krysset på tavlan. 

I julstrumporna ligger tre små paket. Ett till Elton, ett till Alice och ett till kompisen Mira som somnade efter tre timmars fnitter inne på Alice rum. Lycka. Lycka att få vara fyra år och fnittra sig till söms. Tänk om man kunde skydda sina barn ifrån all verklighet och låta dem somna fnittrandes varje kväll i resten utav sina liv. Att sorg bara får vara ett ord...utan känslor. Att cancer bara är en sjukdom...som man dör av. Punkt. Inget mer. Det önskar jag mig i julklapp. Att det bara får vara ord för mina barn...länge...länge. 

Tomten kommer med 100 ögonskuggor till Alice och jag misstänker att jag kommer se ut som en prostituerad clown imorgon kväll. Alice har hängt fram sin nya svarta klänning och håret ska våfflas på två små töser innan frukost. Freddy ska få en fluga och Alice kommer vara världens stoltaste när hennes pappa är "lika fin som Alfons pappa" hela dagen. Elton...kommer i vanlig ordning vara skitjobbig och skrika hysteriskt över att han inte får äta tandkräm. Det är tydligen hans "Geisha". Bättre för tänderna - sämre för magen.

Önskar er alla en riktigt God Jul! Det ska vi ha...bara jag hittat tändarhelvetet. 

over and out.

//Meekatt...

47 kommentarer :

  1. Åhh Fint skriver som vanligt.
    Jag är så glad över att du har en blogg. Du är som en kompis som alltid ger en ett leende. Varje dag. Och eftertänksamhet. Och tacksamhet.
    God Jul Malin och till hela din fina familj.

    SvaraRadera
  2. Namnen i söder24 december 2012 04:30

    <3

    Kram....

    SvaraRadera
  3. God jul, jag förstår att du saknar din mamma något enormt menn hon finns ju i ditt hjärta och i Alice hjärta. Det är så fint.
    Jag förstår din frustration när du inte hittade tändaren, det är det där lilla som får droppen att rinna över.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland räcker det med en skitsak...så bubblar det över.

      Kram!

      Radera
  4. God Jul! Bölar som allra värst när du skriver om hur mycket du saknar mamma nu i jul. Själv är jag just nu livrädd! Första julen utan pappa som dog för knappt en månad sen. Skit oxå, men det är bara att bita ihop för hur mycket jag än vill stanna tiden så blir det julafton iaf. Hoppas er dag blir fin iaf :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir ju julafton i alla fall och man tar sig igenom det. Första julen är tuffast... ♥

      Radera
  5. Så fint skrivet... Saknaden efter någon man älskat tar aldrig slut. Man lär sig leva med den men den tar aldrig slut. Det är för alltid någon som fattas. På samma sätt som du förlorade din mamma så förlorade jag min lillasyster för 16 år sedan. Hon var 18, jag var 21...Hon skulle också ha funnits här med mina barn. Jag är helt säker på att de skulle älskat varandra innerligt. Julen är mysig, härlig, ljuv men också tung av saknad...

    Hoppas du får en fin jul.

    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mycket känslor i kroppen i juletid. Alla som borde varit här fattas oss något oerhört just de här dagarna. Hoppas du hade en fin jul i alla fall. ♥

      Radera
  6. God Jul & julen är tiden då man minns det som varit och värnar om det som finns.
    Så ta vara på dig och din familj och jag önskar en lugn dag..julklappsöppnade brukar bli tredje världskriget=)
    Må gott..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det blev lite världskrig över det hela, haha.

      Radera
  7. Kram! och God Jul..Det ska jag ha när jag varit ute med hundhelvetet (kaninsize) i snöstormen.

    SvaraRadera
  8. God Jul till dig och de dina från Jag och de mina♥

    SvaraRadera
  9. Åh Malin! <3
    Julkramar i massor till dig och de dina, fina Malin

    SvaraRadera
  10. God Jul hjärtat, jag vet precis hur du känner det.
    Saknar min mamma sedan 13 år, julen är nog värst.
    Fina du tänk på att hon finns med dig i ditt hjärta vart du än är!
    God Jul till dig och de dina ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maya! ♥ Och detsamma till dig!

      Radera
  11. Varje gång du skriver om din saknad och tomheten efter din mamma så börjar jag gråta. Du träffar så mitt i prick så att det känns som om jag saknar din mamma lika mycket som du. Fast jag kände ju aldrig henne. Jag vet ju inte ens vem du är. Men Jag förlorade min pappa i cancer för snart fem år sedan och jag vet precis vilket helvete det är.
    Tack för att du så frikostigt delar med dig av stort och smått, glädje och sorg, fult och vackert. Din blogg är en av de varmaste och mest mänskliga jag följer.
    En riktigt God Jul önskar jag dig och dina nära och kära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för de orden! ♥

      Radera
  12. Åh! Fantastiska du! Du är underbar! Älskar varje ord av det du skriver!

    SvaraRadera
  13. Vilken otroligt vacker kärleksförklaring. Både till din mamma och din familj.

    Ja, TÄNK om man kunde skydda sina barn från allt det onda... Att kunna få göra det hade varit den bästa julklappen av dom alla. Jag önskar att jag hade kunnat skydda Giovanni från den insikten om att han är dödlig som han satte ord på för bara några veckor sedan när han vaknade från sin första operation.

    Nästa gång han kom med samma påstående om att han inte skulle dö (ett "statement" som för honom är en fråga han vill få bekräftad) var i samband med narkosen på den andra operationen och det var för jävligt att behöva se honom somna in med den tanken i huvudet och känna maktlösheten över att det enda jag kunde göra var att försäkra honom om att döden inte var ett alternativ.

    Stor varm kram och en riktigt GOD JUL på er allihopa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk om man kunde...

      Man vill ju alltid finnas där...för dem. Och skydda dem ifrån allt det där jobbiga. Så länge man kan skydda dem ifrån verkligheten...som kallas livet är det bra.

      Kram!!

      Radera
  14. En riktigt God Jul på er åsså... Ser mysigt ut, o de va länge sen jag åt mandelmusslor.. Känns som jag blivit halv-hallänning me grönkål o allt! =/ Ha de gott...
    Kramen.. Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mandelmusslor är ett måste! ;)

      Radera
  15. Styrkekramar till dig och hoppas ni haft en bra julafton. :) Kram Linnea

    SvaraRadera
  16. Du berör mig så mycket när du skriver om den nakna och ändlösa saknaden av din mamma. Min älskade mamma gick härifrån oss för bara några timmar sedan och jag vågar inte ens tänka tanken om hur det kommer att bli den dagen hon inte gör det längre.......

    Underbart att du orkar och vill dela med dig av dina innersta tankar. Du skriver så varmt och kärleksfullt om din familj och ditt liv och mammamaffian kan skita på sig om dom inte kan se vilken underbar person du är. Hoppas att julafton blev bra och att du piggade på dig.

    God fortsättning
    Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Och ja, det är ganska skönt att ha en "kanal" utåt för jobbiga tankar och funderingar. Är egentligen van vid att inte släppa ut dem.

      God Fortsättning!

      Radera
  17. Malin!!!
    Fan va jobbigt det blir mitt i allt det härliga roliga som julen är... Sånt é livet. Fan va klyschigt det lät.. så jäkla Pretto... Livet är för jävligt helt enkelt.. Ut o skrik vid havet i skogen... var tusan som helst.. ge utlopp för din ilska över det som tog din älskade mamma ifrån dig... Alltid de bästa som går först, tyvärr...

    Men jag tror att lilla mamma finns med Alice hela tiden... hon finns som en vakande ängel för det lilla liv som kom när hennes tog slut.. Därför känner Alice sån tillhörighet med henne... Det kommer mer sånt ska du se...

    Sköt om dig... många kramar från mig.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är säkert så...att hon finns där hos Alice... Bara jag som inte ser det. Alice är en klok tös så hon vet nog. ♥

      Radera
  18. Du är fan unik i ditt sätt att skriva...på ett bra sätt alltså. Anna

    SvaraRadera
  19. Oooh jag måste torka tårarna igen så jag ser vad jag skriver för DU skriver så fint! Vilken sorg<3 Stor kram

    SvaraRadera
  20. Åh...du skriver så tårarna rinner här med...för din mamma, för min pappa som vi fick begrava tre dagar före jul för 12 år sen. Jag är helt säker på att din mamma är med er, o ser. Det är bara synd att det är så svårt att se dom tillbaks! Ja man får tro vad man vill, eller inte tro alls. Jag tror o mitt i sorgen o saknaden så känns det lite lite bättre, för en liten stund. Vilken stark o kärleksfull, go, o härlig mamma du är! Och en underbar författare, skriv en bok, tillägna den din mamma, jag kommer köpa flera ex o ge till alla jag känner - du är fantastisk på att skriva rakt in i själen på oss! Kram på dig! Och god jul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden! ♥ Har funderat lite på det där, men är nog inte redo att skriva om det mer ingående än jag gjort...än.

      Kram!!

      Radera
  21. Åhhh.. Malin <3 När du skriver om din mamma så får du mig att gråta... gråta för att jag vet att jag själv en dag kommer att få vara där du är nu... Tanken på att mina föräldrar en dag kommer att försvinna så får min mage att knyta sig.. även om det är på grund av andra omständigheter än den du fick vara med om..
    Men är det inte som i Ronja Rövardotter när Mattis säger: Han fattas mig......
    En förälder ska inte försvinna och du skriver rakt in i mitt hjärta och min själ..
    Kärlek till dig och din fantastiska familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är ju så. Hon fattas mig. Hon fattas oss.

      Kärlek!

      Radera
  22. Svvårt se tangenterna genom tårarna....
    Säker på att Din mamma är "med" på ett bra o fint sätt. Lite som"Ängeln i rummet" viskar till Alice vad hon vill få fram till Dig.....
    Varma kramar till Er alla

    SvaraRadera
  23. Grät när jag läste. Kram

    SvaraRadera