torsdag 6 december 2012

Genus, Mäktig kärlek & Sexuell läggning!

Jag får en massa massa mail ifrån er läsare och det är jättekul! Tack alla ni som hör av er med tips, frågor och funderingar. På sistone har det varit mycket fokus på genusfrågor i de inkommande mailen. Många undrar hur jag tänker i genusfrågor och på "vilket sätt jag tar mitt ansvar i debatten". En del reagerar på hur jag klär mina barn och på hur jag tänker när jag köper barnens kläder. Så ja, som svar på era funderingar: 

Att bli mamma är det största som har hänt mig. Hela livet och hela mitt "jag" förändrades på några sekunder och livet blir aldrig det samma igen. Och det vill jag ju inte heller. Även om jag ibland (ganska ofta, haha) tycker att det är SKITJOBBIGT att vara mamma...så skulle jag inte byta mitt liv mot något i världen. När man är förälder får man uppleva två saker som man ALDRIG kan förstå utan att uppleva det. 

1. Det dåliga samvetet. Innan man har barn har man inte upplevt dåligt samvete på riktigt. Det kommer med förlossningen och varar antagligen livet ut. Massor av mammor mailar till mig och berättar om sitt dåliga samvete och frågar hur man ska hantera det. Jag har inget bra svar. Jag tror inte att det finns något. Man vill vara en bra förälder. En sån som lyssnar, leker, myser, lagar god mat, bakar och gör roliga saker med barnen. Man har en bild av hur det ska vara...eller av hur man trodde det skulle vara...men det blir inte alltid så. Vissa dagar blir jättebra och man somnar gott i egen säng. Andra dagar är skit och man skäller på barnen under nattningen för att sedan somna söndergråten i en 90-säng med en 4-åring på armen. Jag kan längta i flera veckor efter ett tillfälle då jag vet att vi ska få egentid. Det kan va en bio eller en kväll hemma när barnen ska sova hos farmor. Man planerar, köper hem en massa gott, packar barnens saker och lämnar dem. Redan på hemvägen får man lite ångest... På kvällen när man sitter där och äter ostbricka tänker man "Detta hade Alice gillat!". Nu har vi ju väldigt sällan barnvakt men jag VET att barnen mår bra utav att få "slippa" mamma och pappa ibland. Det är spännande att sova borta och nyttigt för dem. Hade min mamma levt hade jag fått ringa och be om att få träffa mina barn, haha. Nu blev det inte så.

Man har dåligt samvete över nattningar som slutat med skäll och bråk, över hårtvättar som ballat ur till rena cirkusen, saker man sagt nej till och saker man borde lagt mer tid på. Ibland kan Alice säga "Mamma, du glömde telefonen i köket!!" och då får jag ont i magen. Jag sitter alltså med min jävla telefon så mycket...att när jag lägger den ifrån mig så blir Alice orolig. Skämmes ta mig fan! Det där måste jag sluta med.

2. Den villkorslösa och mäktiga kärleken. Inget liknar den kärleken man känner till sina barn. Man kan heller inte med ord beskriva känslan av den kärleken man får i retur av sina barn. Det är nästintill magiskt. I samma sekund som man blir mamma förvandlas hjärtat till ett "mammahjärta". Innan jag själv fick barn skrattade jag åt det ordet. Nu förstår jag. Det är där man har ont när barnen är sjuka, det är där det svider när barnen blir besvikna och det är där det brinner när man får hem skitfula egentillverkade saker ifrån dagis. När man lämnar en ledsen liten kille på dagis gör det fysiskt ont i mammahjärtat. Det känns som att någon sticker hål i det. I samma sekund som man hämtar samma lilla kille och får en hård kram lagas mammahjärtat och det börjar slå normala slag igen. Alice kröp upp till mig ikväll när hon skulle gå och lägga sig och sa "Mamma, jag älskar dig mer än min nya läskiga barbie!" och jag svarade "Alice, jag älskar dig mer än choklad!" 

Dagarna upptas av allt ifrån morgonbestyr med frukostgnäll, blöjbyten, tandborstning under tvång, påklädning och lämning på dagis till eftermiddagar med mellanmålsfix, lek, promenader och besök hos kossorna, konflikter barnen emellan, tjafs om vad man ska göra eller inte göra - till kvällar med dusch och bad, barnprogramstittande, mys och nattningar. Utöver detta ska man städa, laga mat, plocka in och ut ur diskmaskinen, tvätta, hänga upp och vika tvätt, städa undan leksaker, mata katten och kaninhelvetet, betala räkningar, vattna blommor, köpa julklappar, handla mat, sortera ut för små kläder ur barens garderober, hålla kontakt med släkt och vänner, raka benen och fila fötterna. Det är för få timmar på dygnet numera. Dåligt samvete...över allt man "borde göra" och dåligt samvete över saker man inte hinner med...hör till vardagen.

Jag kommer att få en MASSA "du-är-en-idiot-mail" (haha) men helt ärligt: Jag har ingen energi över att lägga på genusdebatten. Jag är medveten om att det är viktigt...precis som mycket annat här i världen. Svält, barn som far illa, orättvisor i samhället, rasism, miljöfrågor, kärnkraft, mobbning...osv. Det finns MASSOR med frågor som man borde engagera sig i - men det finns också en vardag som jag befinner mig i. Och den fylls av så mycket annat som engagerar mig. 

Jag känner inte att jag behöver ta ställning i precis alla frågor bara för att jag bloggar och har en ganska stor "publik". Jag måste inte tycka om allt. Jag skriver om det jag brinner för och ofta är ett nytt Marabou på Ica Maxi mer upphetsande i min lilla värld än uppdelningen av kläderna på H&M. En del människor förfarar sig över att det står "Flickor 122/128" på en skylt. Jag blir skitglad och skyndar mig dit. Sån é jag. Jag fick en MASSA reaktioner på mitt inlägg om hen-debatten (<--länk). Jag beundrar alla er som har en massa energi och tid att lägga på att debattera i ämnet. Jag har inte det...och heller inte intresset.

Jag har en flicka och en pojke. Alice älskar kjolar, strumpbyxor, Hello Kitty-grejor och barbies. Jag köper en massa snygga jeans och tröjor men väljer Alice så blir det alltid kjol eller klänning. Hon känner sig fin in det. Hon älskar allt som är "flickigt" och samtidigt som jag vet att många tappar andan när jag skriver "flickigt" så skiter jag fullständigt i det. Sen NÄR blev det fult att vara en flicka? Varför skulle jag vilja dämpa hennes personlighet och göra det hon älskar till något fult? Jag får kommentarer som "Du krossar Alice chanser att utvecklas till en stark individ när du formar henne i en speciell form". Allvarligt? Alice ÄR en stark individ! Hon är en stark liten tjej med skinn på näsan, som vet vad som är rätt eller fel och som både visar och ger en massa kärlek. Jag är så stolt över henne och över vad vi har åstadkommit som föräldrar. 

Elton har en jäkla massa vilja men än så länge är det vi som väljer kläder på honom. Ja, jag klär honom "grabbigt" och jag tycker att han är skitsöt i sin mohawk och sina hängslen. Att våra val av kläder och leksaker skulle forma honom till en förvirrad och nedtryckt tonåring betvivlar jag starkt - likaså att Mc Donaldsmat formar små Breiviks. Jag väljer att fokusera all min överblivna energi på att lära mina barn vad kärlek är. Samhället kommer göra sitt och försöka påverka och förändra dem - JAG kan ge dem en trygghet i att de är perfekta precis som de är, lära dem att tycka om sig själva och andra och lära dem vad som är viktigt i vardagen. Alice är en flicka. Elton är en pojke. Vi behandlar dem precis likadant. Det är samma regler, samma förmåner, samma straff och samma mängd med kärlek. Till Alice köper vi klänningar och kjolar...för att hon älskar det och för att hon vägrar att klä sig i annat. Så för oss är det ganska enkelt. Vardagen ska flyta på - alla ska vara nöjda...och påklädda. Oftast.


"Hur ser du på ditt sätt att uppfostra Alice utan genustänk? Känner du att du ger henne alla möjligheter i livet och kärlekslivet?" Som svar på det sistnämnda...eftersom att jag förväntas ha svar på allt, haha: Jag hoppas att jag lär mina barn att de kan göra allt de vill här i livet! Att "endast fantasin sätter gränser" och att jag med mitt "jag ska bli stadsminister när jag blir stor" visar dem att världen är STOR och att det finns oändligt med möjligheter i livet. Gällande kärlekslivet: Jag hoppas innerligt att båda mina barn får uppleva äkta, stark och långvarig kärlek. Jag vet att deras små hjärtan kommer bli krossade ett par gånger på vägen och jag hoppas att jag får finnas där för dem då och påminna dem om att de är värda all kärlek i världen. Jag hoppas innerligt att personerna de förälskar sig i behandlar dem väl och att de älskar dem så som de förtjänar. Gällande sexuell läggning säger jag som min kloka vän Magda: "Äh, bara de äter kött, det blir så jävla krångligt annars!" 

over and out.
//Meekatt...med halv-tre-på-natten-svammel, haha. Förlåt för ett långt inlägg!

130 kommentarer :

  1. Ännu ett undrbart inlägg! Jag älskar din blogg!!!
    Jag håller med dig i hela den här frågan, sen undrar jag hur fasen man har tid över när man har småbarn, så man kan sitta och spekulera och störa sig på hur andra klär sina barn? Hela det här genus-tänket... Det ska vara klänning på pojkar och rosa är i stort sett bannlyst. Jag förstår inte varför. Kan det inte få vara som det är??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela debatten blir så ilsken. Det handlar om så mycket mer än klädval. Trots detta fokuseras mycket kritik kring just detta och debatten spårar ur i idioti.
      Jag har ingen tid över till sånt och min vardag fungerar alldeles utmärkt ändå.

      Radera
  2. Som alltid helt fantastiskt skrivet och mitt i prick! Du sätter verkligen orden på mammalivet och jag håller med till fullo. Mina pojkar ska också bli statsministrar och om det är i kjol eller inte skiter jag i för jag älskar dom som de är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att de ska bli det! "Alla kan allt" säger Alice alltid. :) Och det är ju nästan sant, haha.

      Radera
  3. Du är alltid så klok. Jag önskar många gånger att jag kunde vrida tillbaka tiden till när barnen var små o göra om o göra rätt. Det är väl det där ständiga dåliga samvetet som gör att man tänker att man kunde gjort lite mer för dem. Var jag verkligen en bra mamma? E jag en bra mamma? Det jag är mest nöjd med är att jag stannade hemma med dem i så många år och att jag sen jobbade deltid till de nästan blev vuxna även om jag nu nästan gråter när det orange kuvertet kommer.

    Du är bäst för dina barn för du är deras mamma!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där dåliga samvetet...som hela tiden gör oss påminda om att vi kunde gjort "lite bättre"...suck. Men vi gör alla det vi tror och känner är bäst och så länge vi gör det - kan ingen begära mer!

      Kram!

      Radera
  4. Du är bara sååå bäst!!! :)

    SvaraRadera
  5. jag personligen tycker genus är viktigt MEN att tvinga ngn att ha samma syn... det fungerar inte så! Alla har olika syn på saker o man får helt enkelt bara acceptera det hela!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har alla olika prioriteringar och intresse och det är ju bra! Ingen kan engagera sig i allt - men många kan engagera sig i mycket!

      Radera
  6. Åh finaste Malin! Du är så BRA! Du skriver precis så som jag tänker. Dina ord om hur mycket man älskar sina barn och hur dåligt samvete man alltid har, de träffar mig direkt. Jag känner precis likadant. Angående genusdebatten så har ju jag en pojke och en flicka som är lika gamla och jag skrattade lite när jag såg bidlen på dina fina barn i overaller. Precis så har det sett ut hos oss också ROSA till henne och BLÅTT till honom. För det tycker jag är snyggt och barnen också! Men Elliot har ngn gång velat ha ett par shorts med Hello Kitty på och då fick han det. Jag orkar inte heller bry mig! KRAM finaste, du är BÄST!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Och ja, Elton springer mest i prinsessklänning här hemma eftersom att syrran är chef här, haha. Och han är jättefin! <3

      Radera
  7. Mia&amp;Jolene6 december 2012 08:13

    Ett långt inlägg, ja... Men ett väldigt bra sådant!!! Det där med genus och hen och allt vad det är skiter jag blanka fan i faktiskt. Min dotter får leka med det hon tycker är roligt, och jag tar på henne det jag tycker är fint... Thats it :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, svårare än så behöver det inte vara. :)

      Radera
  8. Som sagt vem orkar bry sig o genustänk, jäkla krångel, jag är jag och du är du, räcker inte det, hur jag kissar stående eller sittande, vem bryr sig???
    Annamaria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så kan man också formulera det!

      Radera
  9. Jeg har skrevet nogle indlæg om mine tanker omkring genus og har også fået slag over næsen, men uanset hvad man gør med hensyn til påklædning og hvordan man gør og siger i hverdagen, så er vores børn født med spirende personligheder, og meget snart finder de selv ud af, hvad de synes om og ikke synes om. Min Mille er også "prinsesse" til fingerspidserne, vælger kjole og strømpebukser fremfor bukser/jeans. Hvorfor skulle man tage det fra hende, bare fordi andre synes det er genus-forkert?! Som du skriver er der så rigeligt man kan gå og få dårlig samvittighed over midt i alt man skal nå i dagligdagen. Ikke på vilkår om jeg vil lave om på ungerne; de er ganske harmoniske små mennesker, og skal nok springe ud som hele og fornuftige voksne, som vælger den vej DE synes. Med eller uden genus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så Ann och Bästa Meekatt! Jag var/är en dotter, man kan säga född i blåställ, älskade spik och hammare från 2 års ålder, avskydde dockvagnar och gullegull. Mamma och mormor ojjade sig och tyckte att jag var en pojkflicka. Tur som var fanns där min far som lärde mig att snickra, visa hur man lagar gräsklippare, och hugga ved. Jag närmar mig de femtio nu, och vet fortfarande hur man fixar saker och ting. Förlovad med en ytterst händig man, så våra tjafs om snickarfix och sånt kan vara rätt givande för en oinvigd: Hylsnyckelstorlek, grovlek på skruv utan att träet spricker...! Och jag älskar att låta lösnagla mig och måla ögonen a`la midnattspanter...och jag vet att min krets gillar mig.

      Radera
    2. Ja, jag tror ju att jag uppfostrar barnen till starka individer som kan välja sin egen väg. Att man visar dem möjligheterna i livet och ger dem självförtroende och styrka att ta bra beslut. Det hoppas jag...

      Radera
  10. Äntligen ett bra inlägg i hendebatten!

    SvaraRadera
  11. Genus handlar om så mycket mer än bara kläder. För mig handlar det mest om att man behandlar barnen lika oavsett kön och att man uppmuntrar samma sorts beteenden och egenskaper. Ens kön ska inte sätta stopp i livet (sen finns det sånt som biologiskt inte går att ändra på men det är en annan sak). Jag tycker att man ska uppmuntra sin dotter att ta lika mycket plats som killar och jag tycker att man ska uppmuntra sin son att göra saker som anses "tjejigt" (och där med oftast mindre viktigt/värt).

    Än idag så är det så i skolan (iaf i dotterns) att tjejer placeras emellan bråkiga killar i klassrummen för att "lugna ner läget", varför ska min dotter bara för att hon är tjej och då automatiskt anses vara lugn agera bromskloss och få sin studitetid störd för att hon ska hjälpa läraren hålla ordning i klassen...nej, det anser ja är helt fel! Och det är bara ett exempel på hur man behandlar olika.

    Under dotterns första år (nu är hon så gammal, 9 år så hon vet själv vad hon vill ha på sig eller inte) så köpte jag mycket typiskt tjejiga kläder och prinsessgrejer och det var för att JAG tyckte det va gulligt och att jag ville Ayy hon skulle ha det. självklart tog hon intryck av det och av omgivningen och ville sen själv ha det.....
    Med min son nu tänker jag lite mer, köper en hel del kläder som är klassiskt tjejiga till färg och ibland även form. Men sen tror jag att jag främst gör det för att jag personligen tycker att många killkläder är så förbaskat fula med dova färger och fula biltryck.

    Men jag tänker så här. Jag är själv ett barn av 80 talet som uppfostrades ganska typiskt tjejigt men jag växte ju iaf upp och blev en hyfsad vettig och normal vuxen kvinna som vågar stå för vad jag tycker och vågar ta plats.
    Nånstans måste man ju lita på att barnen själva en dag kommer använda hjärnan och själv samla intryck och erfarenheter och själv bilda en uppfattning av världen.
    Om man för övrigt ger sitt/sina barn en trygg uppväxt så tror jag att det löser sig om man bara ger lite uppmuntran och vägledning.

    Genus handlar inte
    Om förbud, det handlar om att lägga till / Lisa

    SvaraRadera
  12. Mitt problem är när du säger ''när blev det fult att vara flicka?'' som om det bara fanns ett sätt att vara flicka på. Hur är man en flicka?

    Och det är där debatten tar sin början: vad är en flicka? Vad är en pojke? Vad innebär det? Vad innebär epitet som ''flickigt''? Är man ''pojkig'' eller ''oflickig'' om man inte passar in i den traditionella mallen och hur påverkar det isåfall barnen i den här delen av världen där kön hela tiden präntas in som något viktigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pojke:Snopp Flicka:Snippa. Om du inte visste...
      Tiden kommer nog att ge dig riktiga problem att grunna på.

      Radera
    2. Och den kommentaren säger allt om varför genusdebatten behövs...

      Radera
    3. Jag bjuder så gärna på det, Emelie. Ni som vill och har tid får gärna debattera bäst ni vill. Saker som inte ser lika ut, heter olika helt enkelt. Kastrull har handtag, gryta har öron. Det säger inget om innehållet. Det fyller vi efter önskemål, vett och förnuft. Att göra bekymmer av allt får höra till er som inte verkliga problem.

      Radera
    4. En del utav den kritiken jag får handlar om att jag borde förändra Alice sätt att klä sig, hur hon leker och vad vi köper för saker till henne. Som om Alice inte är bra som hon är. Jag får ofta kommentaren just "flickig" och med det menar med all säkerhet de som kommenterar det rosa, det prinsessiga och kläderna. Hur hon är som person vet inte mina läsare något om, mer än den lilla delen jag väljer att skriva om.

      Radera
    5. Att ens föreslå att du borde förändra är fräckt och oförskämt. Du verkar vara en stabil, självständig, engagerad mamma med ljuvligt härliga ungar. Det är en fröjd att läsa och även om du självklart väljer noga vad du skriver, lättar du upp mångas vardag. Själv har jag i bekantskapen en liten tjej som i supersöta klänningar leker med sina dockor och sitt dockskåp. Hon älskar att laga mat och baka vid sin lilla spis och gillar städning. Detta trots att hemmet väller av syskonenes bilar, svärd, spindelmannengrejer m m. Hon har haft tillgång till allt och gjort sitt val. Att ens tänka tanken att tvinga henne till förändring vore förnedrande. Livet bjuder, och med vettiga föräldrar som ser möjligheter istället för att göra allt till problem och diskusioner, så lär hon sig att ta och ge det hon behöver. Kram på dig, Meekatt och tack för att du bjuder oss in i din underbara, kaotiska värld <3

      Radera
  13. Du är bäst! Skriver precis det man tänker!

    SvaraRadera
  14. Åh jag tänkte skriva ett långt inlägg, men vem fan har tid och ork till något så löjligt egentligen. För det enda världen behöver är sunt förnuft och empati!
    Och förstår inte riktigt varför folk som ställer dessa frågor till dig tror att du har alla svaren. Du gör ju som du vill, och känner vad som är bäst för er. Opps nu ble vdet ju lite långt iaf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, med sunt förnuft och empati kommer man långt. Jag vet inte heller riktigt varför jag förväntas ha alla svar...

      Radera
  15. Underbara fantatiska mamma. Fanken så trevligt det vore att få träffa dig över en semla eller två!! Mathilda "tvåbarnspojkmorochförslöförattblogga"

    SvaraRadera
  16. Du skriver så bra. Och andra har väl ingenting med hur du eller jag uppfostrar våra barn?
    Bara barnen vet att dom duger, precis som dom är, och att mamma och pappa kommer att älska dom vad dom än hittar på - vad betyder väl allt det andra då?
    Intressen och stilar är väl deras egen sak att upptäcka. Vi kan inte tvinga oss på dom och bestämma att "nej, fast du tycker om din kjol måste du ha klänning. annars blir du alldeles för flickig"... Löjligt.

    Givetvis ska alla behandlas lika, samma lön för samma arbete, lika mycket respekt och gehör vare sig man har klänning eller smickarbyxor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, alla gör vi det som vi känner är bäst för oss och för våra barn. Sunt förnuft och kärlek! Alice är en väldigt bestämd dag - jag har inte en chans i kläddebatterna hemma.;)

      Radera
  17. Håller absolut med dig, det finns så mycket man kan engagera sig i men pm det ska bli bra då kan msn inte engagera sig i allt! Fokusera först på sig själv för att sedan kunna fokusera / hjälpa andra. Man ska ha tid och ork till det med. Jag har en dotter (2år) och självklart köper jag tjej kläder till henne (tills hon säger annat) och toffsar, hon älskar att vara fin i håret.. Men väljer kläder själv ibland. Vill hon inte ha en tröja går de inte att få på henne den.

    Tack för en kanon blogg!
    Kram Hannaa cramer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är ju så. De har en egen vilja och den kommer tidigt. Jag skulle kunna fylla Alice garderob med alla världens färger och hon skulle leta sig trött efter sina rosa favoriter.

      Tack själv för att du kikar in!

      Radera
  18. Så. Jäkla. Bäst <3

    SvaraRadera
  19. DU ÄR SÅ HÄRLIG OCH KLOK SÅ JAG NÄSTAN GRINAR!!!!!!!!!
    Kan inte du flytta hit till Norbotten så jag får träffa dig ???? ;)

    Ha det så gott nu och njut utan dåligt samvete!
    /Mamma till fyra pojkar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, Norrbotten!? Det är ju asalångt! ;)
      Jag får göra ett studiebesök helt enkelt, haha.

      Kram på dig!

      Radera
  20. Håller med dig!
    Kram Nina

    SvaraRadera
  21. Genusdebatten är skitviktig av den anledningen att oavsett hur man själv väljer att uppfostra sina barn så kommer de aldrig undgå att påverkas av samhället i övrigt. Det är inget påhitt att barn fortfarande behandlas olika utifrån vilket kön de tillhör. Varför är det så? Jo troligen för att "man inte orkar bry sig" eller för att "det har ju alltid varit så". Just därför är det jätteviktigt att vi som föräldrar visar att vi inte accepterar tex att våra flickor inte tillåts vara högljudda och ta plats medan pojkarna förväntas göra just detta. Vilka kläder vi väljer att sätta på våra barn är kanske bara en liten liten del i det hela men jag är helt övertygad om att det faktiskt spelar roll eftersom det är alla våra olika val som tillsammans bygger vårt samhälle.

    Däremot är det inte ditt ansvar gentemot dina läsare att tycka och tänka en massa kring detta i din blogg, det är ju liksom inte det den går ut på. Jag älskar din blogg och tar det här tillfället i akt att tacka för alla dina inlägg som kan få mig att skratta högt vilken pissig dag som helst. Alla inlägg som, just när jag känner mig som världens sämsta förälder, påminner mig om att det faktiskt är ok att känna så. Din blogg behövs, med eller utan genustänk, så tack! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de allra flesta bryr sig om att uppfostra sina barn till starka och trygga individer. Att inte orka "ta debatten" som ofta förs på en så låg nivå (ifrån båda håll) är fullt förståeligt.

      TACK för de orden! Det värmer!

      Radera
  22. Du är BÄST! :) Punkt

    SvaraRadera
  23. Ännu ett fantastiskt inlägg och inte alls för långt. Tror ibland att du ser in i mina tankar och sedan skriver ner dom för att inte jag kan formulera mig som du. Jag önskar att vår värld såg helt annorlunda ut och att människor med dina/mina åsikter och värderingar fick större plats istället för alla med IQ badboll som sprider sin snedvridna och småaktiga smörja över nätet och i TV. Och jag hoppas verkligen att du blir stadsminister när du blir stor......får jag bli din utbildningsminister så kanske vi kan få vårt land på fötter igen istället för som det är nu där resurser tas från skolan där dom så väl behövs. Hoppas allt går bra med ditt jobbsökande och ändra aldrig ditt sätt att vara - Skit på er alla som anser att du ska ha en åsikt om a l l t - ja så vida du inte är GUD.....HAHA Håller helt med dig att det inte går att engagera sig i allt, då går man ju sönder och när skulle du då ha tid för dina barn.....!!!!! Det har kanske dessa människor inte tänkt på. Älskar din blogg och du har blivit lite av MIN husgud ivarjefall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, deal! Jag ringer Riksdagen idag och styr upp det!

      Är inte jag gud?! Vafan...jag har missuppfattat allt, haha.

      Tack!

      Radera
  24. "Varför skulle jag vilja dämpa hennes personlighet och göra det hon älskar till något fult?" TACK för att du formulerade det jag har i mitt huvud hela tiden. Har en dotter på 4 ½ år och hon avgudar rosa. Glitter går också bra, det är också klänningar som gäller om hon helst får välja- ju längre desto bättre, helst snubbelvarning. Riktigt prisessaktig och detta trots att vi inte har en enda film av de "klassiska" prinsessfilmerna...

    Har vänner som är så himla "genus" som förfasar sig över hennes kläder, men börjar humma okej när jag förklara att hon har ocg gör egna val : Vi kan hålla upp kläder ex vinteroverallerna som fanns i svart, blå, röd och... rosa... Och vad valde hon?

    Så sent som igår så råkade hennes far välja kläder, annars gör hon det själv. En mörklila tröja med silver hello kitty tryck, gråa leggings och svarta strumpor. Efter att han åkt till jobbet och vi skulle vandra till dagis så skulle hon promt byta kläder "JAG tänker INTE vara en SVARTIIIIIS!" tjöt hon. Dock fick hon inte som hon ville och fick klä på sig ytterkläderna. Väl framme på dagis börjades det gnällas på färgen igen. När jag kom för att hämta 5 timmar senare hade hon bytt kläder, ljuslila byxor och en rosa tröja - det som fanns i extrakläderna. Hon var mycket nöjd med sig själv. Detta är alltså det som hon trivs bäst i... Ska man då puscha henne på att klä sig i annat? Vi har massor av urval av andra färger, massor av jeans som hon vägrat ha på sig... Färg är färg säger jag bara.

    Har en mindre son, och klär honom visserligen i "pojkfärger" men det är dels för att jag är så trött på allt rosa, men också så är många plagg från det Lillan hade som baby. Det finns massor av problem att fokusera på än att börja hoppa på någon för en färg på kläderna. Man försöker verkligen som förälder med ALLT: äta bra mat, inte titta på tv för länge, ha hela leksaker, läsa godnatt saga och helt enkelt få dem att känna att de helt enkelt duger och är älskade oavsett. Och då i mitt fall varit personer Utan barn som mestadels påpekat om färger, så har det mer känts som de letat fel och ha något att klaga på. Ska jag i princip kasta bort pengar på kläder som hon ändå inte rör liksom? Jag är mest glad att hon älskar färg, då en annan är feg och har en garerob med 98 % svart så jag hoppas inerligt att det håller i sig....

    Älskar din blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är ju så. Jag har lagt tusentals kronor på kläder som aldrig kommit ur garderoben ens. Alice är en stark tjej med egen vilja och mycket utav hennes tycke är utformat efter vad hon faktiskt tycker är fint. Det är jag säker på.

      Radera
  25. Underbart inlägg, som vanligt. Gillar speciellt den sista raden i inlägget. ;-) Ha det gott !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, men det är ju så! ;)

      Ha det gott!

      Radera
  26. Heja Malin!! En föreläsning med dig om småbarnslivet hade inte vart fel :-)

    Love ya! <3

    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA TACK!!! Den vill jag gå på!

      Radera
    2. Haha, hjälp! Det är en på gång... ;)

      Radera
  27. Så man ska puscha flickor att leka med bilar och klä sej i blått fast än dom föredrar allt som glittrar och är rosa, dockor och strykbord mm...
    och då ska man också driva killarna till o leka med dockor och klä sej i rosa? Varför? För att tjejerna ska bli handymans? För att killarna ska kunna laga mat o tvätta? Varför? För att det är så förbannat poppis att bli fikus nuförtiden eller lebb??! Då är ju dom kunskaperna bra att ha när ett sånt par saknar den andra halvan så som det är meningen...undrar sa flundran varför ett barn endast kan skapas naturligt av en man o en kvinna? Det är ju en jäkla tur att dom kan fixa barn på konstgjord väg nuför tiden då det verkar behövas framöver...genustjaffset har jag aldrig fattat grejen med men för mej kopplar jag det till just detta...Jag har 3 tjejer och jag klär dom i det jag tycker passar en tjej+ att dom vet själva vad dom vill ha!! En tjej är en tjej en kille är en kille...en mörkhyad är en mörkhyad och det kan man heller inte ändra på!!!!! Thats it!! Jag har större viktigare grejer att fundera på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "För att det är så förbannat poppis att bli fikus nuförtiden eller lebb??!" Vilken oväntad twist i debatten, haha.

      Radera
  28. Här hemma finns en snart 4-åring som älskar allt prinsessigt och rosa. Jag plockar fram andra kläder ibland för att jag vill se henne i coola jeans men hon trivs bäst i så glittrigt som möjligt. Jag hoppas det är en fas som går över men eftersom jag är för människans fria vilja så får hon självklart oftast välja kläder själv! Däremot brukar jag svara henne när hon kommer och säger "nu är jag väl fin mamma" att "du är fin vad du än har på dig älskling" för jag tycker inte att hon behöver lära sig att skönheten sitter på utsidan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är ju precis det som är det viktiga. :)

      Radera
  29. Helt rätt!! Du skriver så enormt bra! Man kan inte engagera sig i allt. Jag har alltid älskat rosa och rött och min tjej har massor rosa för att jag gillar det, precis som sonen hade mest marinblått, för att jag gillade det! Hör och häpna, ingen ifrågasatte mängden av marinblått, men nu, allt rosa, ojojoj stackars lilla flicka verkar folk tycka. För mig är det färger som jag gillar och som jag tycker att de är fina i. Tids nog blir de stora och får och kan bestämma själva! Men men man väljer ju själv vad man vill lägga sin energi på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är konstigt det där. Ingen ifrågasätter Eltons "grabbiga" kläder - men Alice rosa kläder är upprörande. Vad betyder det? Att det är färgen rosa som är boven i dramat? man undrar ju...

      Radera
  30. Du skriver "Jag har ingen energi över att lägga på genusdebatten. Jag är medveten om att det är viktigt...precis som mycket annat här i världen. Svält, barn som far illa, orättvisor i samhället, rasism, miljöfrågor, kärnkraft, mobbning...osv. Det finns MASSOR med frågor som man borde engagera sig i - men det finns också en vardag som jag befinner mig i."
    Kan man koppla detta totala ointresse för omvärlden (förutom att göra reklam för barnstolar och barnvagnar) till att du inte har något arbete?
    Som mamma eller förälder överhuvudtaget har man väl ett enormt stort ansvar att vara engagerad och "med i matchen" för att kunna svara och diskutera med sina barn?
    Glättighet utan djup gör mig trött. Oengagemang och ointresse gör mig förundrad. Åtminstone i vår säkra, underbara överflödiga del av världen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ett arbete - jag är mamma till två barn på heltid vilket innebär att "navelpillartiden" är något begränsad. Ja, förutom de 2,5 timmar de är på dagis då...fyra dagar/veckan.

      Visst har man ett ansvar att att vara engagerad och "med i matchen". Dock anser jag inte att det är min "plikt" som bloggare att trycka mina politiska åsikter i ansiktet på mina läsare. Min blogg handlar om något helt annat och mår man inte bra av att läsa här inne kan man enkelt klicka bort mig och gå vidare. :)

      Tolkningen att jag har "ett totalt ointresse för omvärlden" får stå för dig. Jag har alldeles lysande diskussioner med mina barn. Där mitt intresse sviker räddar google upp mig, haha.

      Radera
    2. "Glättighet utan djup gör mig trött. Oengagemang och ointresse gör mig förundrad."

      Människor som inte accepterar att vi lever olika liv och har olika intresse gör mig trött. Brist på humor och ironi gör mig förundrad!

      Meekatt är en utomordentlig mamma som lägger fokus på det som är viktigt -- sina barn. Och bara för att hon bloggar vet vi ju inte allt. Och vad har reklamen med det hela att göra? Hur tänker du där?

      Radera
  31. Förlåt att jag kommenterar något HELT annat men VAR har du köpt barnens mössor?? Älskar dem!

    Tack för en bra blogg och för din sunda klokhet som mamma! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du kikar in!

      Mössorna kan du beställa hos myranochlo.se!

      Radera
  32. Har vi inte alla det arbetet? Alla vi barnföräldrar har det som dig, plus ett jobb.
    Och politiska åsikter har jag aldrig nämnt. Men det är okej att trycka reklam i ansiktet på dina läsare? Och den där lite glättiga, halvfalska humorn med lite överdrivna situationer och "Allt går att rädda med ett skämt" mentaliteten och ironin funkade på 90-talet. Inte nu. Ibland tycker jag det är kul att tycka till. Kanske även där alla andra "slickar röv" på en som säger eller skriver något. Om du nu har lite läsare på din blogg (de hittar snart något annat och skratta åt), gör något bra av det. Eller lägg ner den och gör något viktigare. Skaffa ett jobb och lite riktiga intressen som kan utveckla dig, dina barn och din familj.
    Det måste på något sätt vara utvecklande när inte alla bland kommentarerna håller med dig? Eller när det börjar ta emot är det inte kul eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart har alla småbarnsföräldrar det arbetet. Du skriver "Plus ett jobb" som om det var något du gjorde samtidigt. Jag förutsätter att de flesta inte har med sina barn på arbetet/arbetar hemifrån med barnen hemma. Att ha ett "vanligt jobb" med fikarast, egentid i bilen på vägen fram- och tillbaka ifrån arbetet och kisspaus med stängd dörr känns som rena lyxen!

      De flesta som läser bloggar är medvetna om och beredda på att det förekommer en del reklam på bloggsidorna. Jag är hittills väldigt sparsam med reklam och väljer att anordna bra tävlingar för mina trevliga läsare - just för att det är kul. Som sagt, trivs man inte här så klicka vidare.

      Jag skriver inte för att folk ska "slicka röv". Hade jag gjort det hade jag skaffat en fluffig rosa mammablogg med vackra bilder och bra recept, haha. Jag väljer att leva mitt liv med självdistans och humor och det funkar bra för mig. Sån é jag. :)

      Radera
  33. Nä. Jag håller faktiskt med motvalsaren. Är man en bra mamma när man är överviktig, arbetslös och ägnar sitt liv åt datorn och telefonen? Är man det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill bara passa på att önska dig en trevlig helg nu när jag sitter här naken och fet och moffar chips framför datorn...med barnen skrikandes ensamma ute i snön. Hade jag haft en fast anställning hade jag såklart hämtat in dem men som arbetslös är man så jävla blåst att man inte fattar att de fryser. Dessutom är inte sladden till iphoneladdaren lång nog för att räcka hela vägen ut. Trevlig helg! :)

      Radera
    2. Kärlek o massa uppskattning för fantastisk läsning, du är grym! <3 <3 <3

      Radera
    3. Mohaahaaahhaa älskar dina kommentarer meekatt :))

      Radera
    4. MEEKATT!!!! JAG ÄLSKAR DIG! HAHAHAHAHAHA!!!"Trevlig helg"?! Hahahahahahaha

      Radera
    5. Vad har övervikt och arbetslöshet att göra med hur bra man är som förälder? Att vara arbetslös är väl oftast ingenting man väljer själv? Är man en bättre mamma om man jobbar 8 timmar om dagen och spenderar resten av tiden på gymmet för att hålla sig smal? Ska man lära barnet att man bara duger om man är snygg? Låter som ren idioti tycker jag. Tack Meekatt för en underhållande blogg! Och tack för att du är ärlig, något som mammamaffian aldrig skulle våga! Kram

      Radera
    6. Men åh vilka människor det finns! Själv bävar jag inför den dagen då mina barn ska gå på dagis från 7-17 å jag börjar jobba igen. För då kommer jag ha TVÅ timmar om dagen tillsammans med mina barn, som då är trötta, hungriga å griniga. JIPPI! Det ska bli jätteroligt å jag kommer säkert känna att jag är en jättebra mamma. Nej, arbetslös eller inte, Malin är säkert en toppenmamma å just nu har hon lyxen att få vara med sina barn flera timmar om dagen! För lyx är det, även om de små liven driver en till vansinne vissa dagar ;-)

      Blogga på du bästa Meekatt! Hälsningar Fia

      Radera
    7. Ja, det är absolut lyx...med vissa inlägg av misär, haha. ;)

      Radera
  34. Tack för en i övrigt underbar blogg. Men denna okunskap från både dig och dina läsare i genusfrågan gjorde mig lite smått irriterad. Tror ni på allvar att era döttrar helt på egen hand har valt att tycka om rosa och glitter. Att sönerna tycker om bilar osv för att de är av ett visst kön? ALLA i barnens omgivning påverkar dem och deras val. Snälla! Jag skulle vilja uppmana alla till att läsa på mer om genus. Börjar kännas rätt tröttsamt att många fortfarande tror att de bara handlar om rosa och blått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där gör mig förbannad!!! Ja hon har själv valt att tycka om rosa och glitter (min dotter alltså) för jag har själv inte haft det som favorit utan snarare tvärt om. Nu tycker jag att hon är så stor, snart fyra, att hon har rätt att välja själv vad för slags kläder hon vill ha för att uttrycka sin personlighet precis som jag gör! Att hon sen älskar Cars och leker med bilar hela dagarna iklädd prinsessklänning tycker jag visar att hon gör precis det hon vill!! Ingen har någonsin kunnat bestämma över henne utan kamp kan jag säga. Genusdebatten är bra till viss del men jag tror att de flesta börjar ledsna för att allt för många drar saker lite väl långt. Min tjej och min kille får välja helt själva vad de vill leka med och klä sig i då allt finns tillgängligt. Det är grunden tycker jag för att skapa barn med egen personlighet!

      Radera
    2. Tack - vad kul att du gillar bloggen!

      Jag tycker inte att jag är okunnig i ämnet för att jag väljer att inte "ta debatten" med svenska folket. Jag tycker att debatten nästan alltid faller ner på en så låg nivå med personangrepp och idiotförklaringar att jag tappar intresset för att argumentera.

      Jag tror på allvar att Alice älskar rosa för att hon tycker att det är en vacker färg.

      Radera
  35. Det är komplicerat att ha åsikter i genusfrågan om man inte vill ha debatt där man skriver. Jag tycker att ungar får klä sig hur de vill. När de är små köper jag det som jag gillar och när de är stora nog att ha åsikter själva så väljer de. Om det inte kostar skjortan försås :P Jag är snål med ;-)
    Om släktingar köper typiskt flickiga respektive pojkiga saker så öär vi tacksamma hur som helst. Det är tanken som räknas och alla kan inte ha genustänket i alla lägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, själva kläddebatten är ju ganska oviktig i det stora hela känner jag...men många väljer att lägga nivån just där...

      Radera
  36. Hahaha åååhhhh denna djävla genusdebatt...
    Tack finaste "katten" för att du skriver så bra :) Kan inte annat än skratta...
    Herre gud.. att ingen i mammamaffian skickar hatmail till mig pga mitt bloggnamn... snart får jag nog brevbomber i postlådan!!

    Som sagt var.. genus sitter INTE i färgen på kläderna!!
    Och all denna genushysteri har gått långt över alla gränser!!!!!!
    Den ena VET mer än den ANDRE och det bästa av allt.. INGEN av dem kan hålla sams.. om de inte tycker helt lika vill säga ;) För visst är en snippa blå och mensen lika så?? ;)

    PUSS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, får du inga hatmail?! Det är ju skandal! Jag ska fan skicka ett, haha. <3

      Puss!

      Radera
  37. Haha "bara de äter kött..", minns en av lillebrors tidigare flickvänner, vi skulle bjuda dom på middag och jag frågade honom om hon var allergisk mot något - ja lök var svaret. Jag fixade mat och stod i och får ett sms av vår mamma "Hon säger nu här att hon är vegetarian" och min tanke blev "oh shit". Vid närmre eftertanke så tyckte mamma att det kanske var lite konstigt att hon aldrig åt köttet hemma hos dom. Vad lillebror hade för försvar till att inte komma ihåg det har jag inte en aning om :p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, stackars flickvännen!

      Radera
  38. Ajajaja.. NU får jag problem. Som har fyra barn, är egenföretagare (jobbar inga 40timmars veckor direkt..)bloggar, twittrar, "fejsbookar", har "riktiga"intressen(vad nu det är..)är ironisk _jämt_ och tycker att man kan rädda mycket med glättighet och humor.
    Och så slickar jag röv här också.
    Jag måste nog gå och gräva ner mig i en snöhög,tror jag...;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hur KAN du?! Haha, skämmes... ;)

      Radera
  39. Hon, han den eller det.. skitsamma, alla är vi hens ;)

    SvaraRadera
  40. Ett hett ämne uppenbarligen! Jag håller med om att alla ska behandlas Lika oavsett kön, att sätta en tjej emellan bråkiga pojkar verkar heldumt verkligen!
    Men att det finns personer som orkar ödsla energi på att man borde ändra färgerna på de små korten man får på BB, blått om man fått en pojke och rosa om man fått en flicka, jösses, det får mig att gå i taket!! Har två döttrar och det blir mycket rosa. Många säger att det inte handlar om färger men varför är rosa kläder ett sånt laddat ord för er då?
    Mötte en kompis kompis som hade fått barn precis och av att döma på färgerna så gratulerade jag till sonen, hon blev skitsur och sa att det var faktiskt en tjej!! Inte så lätt att se vad det är för kön när de är bebisar....om man nu blir sur får man kanske skylla sig själv lite. Låt fräcka tjejer bära alla färger inkl rosa och tvärtom!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är ju faktiskt inte så lätt att se om en nyfödd är en tjej eller kille! ;)

      Radera
  41. till anonym här ovan:

    Så man kan inte bara en bra mamma om man är överviktig??

    Hmmm.... Mina ungar har aldrig någonsin klagat. Jag leker med och engagerar mig mer i mina tre ungar än vad mina normalviktiga vänner gör.

    Get a fucking life!!

    SvaraRadera
  42. Amen på det:)
    Jag håller med dig helt i genustänket vartenda ord:)
    Kram!!

    SvaraRadera
  43. Jeg chokeres rigeligt meget over - igen - at genusgillare i den grad gør så meget ud af at fordumme alle os andre som stiller os skeptiske overfor hele genusspørgsmålet. Det kan godt være genus i bund og grund er godt for nogle, at det kan fungere for nogle, at visse forældre vil acceptere at deres børn bliver gjort til en slags intetkøn, men der er fandme ikke nogen der skal fortælle mig, hvad jeg skal med mine unger, hvordan de skal opdrages, eller hvilke værdier jeg skal lægge til grund for deres opvækst. Det finder jeg ud af sammen med børnenes far - færdig arbejde. Ja, min lille tøs, faktisk alle mine 3 tøser er PRINSESSER. Jeg har gjort dem til prinsesser - fy skamme mig - OG de kender deres værdifulde værd, hver og en... Jeg synes også - hvilket er værst af alt, at genusgillare, udstiller mine børn, som er piger og drenge, som om de er OFRE af dumme forældre der ikke ved hvad som er bedst for dem.... JEG HADER FANATIKERE!!!!
    Derudover vil jeg gerne ha mig frabedt at blive anklaget for at slikke nogen i røven. Meekats blogg er en af de fedeste, en af de bloggs hvor man bare kan slippe alvoren i hverdagen og skraldgrine... af det hele.
    Kram til Meekat - stå på dig :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Ann för dina kloka ord! Dig är det minsann klös i! ;)

      Radera
  44. "Är man en bra mamma när man är överviktig, arbetslös och ägnar sitt liv åt datorn och telefonen? Är man det?"

    Men alltså seriöst!! Vad är det för en idiot som skrivit detta??
    Vad fan har vikten att göra med om man är en bra förälder eller inte? vart kommer arbetslösheten in i den biten?? Du som har skrivit den skiten kan ju ta och förklara varför man är en dålig förälder om man är överviktig och arbetslös! Det ska bli otroligt intressant att läsa!

    SvaraRadera
  45. Måste bara säga att jag beundrar ditt sätt att bemöta skitkommentarer som du får. Du är fenomenal på att formulera dig och ge svar på tal utan att sänka dig till samma nivå. Jag hade behövt den egenskapen i mitt yrkesliv. Kan man få gå en kurs hos dig?

    Sen är det ju skrattretande med negativa kommentarerna här. Personangrepp och idioti. Hur gamla är människorna och varti ligger budskapet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag väljer mina ord väl...oftast. ;)

      Ja, det blir lite väl låg nivå här. Tragiskt.

      Radera
  46. Tröttsamt!! Det är skillnad på tjejer och killar! Hallå??? Från man föds är man olika. I alls tider har vi varit olika!! Haft olika "uppgifter" det är nog därför män har mer muskler och kvinnor mer hjärna ;) det är väl inte sådär jävla petigt, ingen viktig fråga enligt mig. Jag är glad för att vara tjej och jag är glad att min kille inte är det. Hade alla flytit runt på en Hen nivå hade livet varit trist. Tänk att bara gå i könsneutrala kläder och känna sig tvungen att spy galla på dom som tycker om att tjejer har fitta och killar kuk. Jag vill inte vara en hermafrodit!!!!!

    SvaraRadera
  47. Omg . Har aldrig skrivit i din blogg förr. Men nu kunde jag inte hålla mig : )

    Finns patetiska människor här som påstår att man inte är en bra mamma om man är överviktiga , pratar i telen, sitter framför datorn mm. Men hur kan ni säga så när ni själva sitter och läser denna blogg och kommenterar den? En fråga bara?

    Och du glöm inte barnen i snön bara innan fullt går och lägger dig haha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag tinade barnen i sista stund! ;)

      Och ja...det är ju lite ironiskt... De som retar sig så - hänger ändå här inne! ;)

      Radera
  48. Smarta, underbara du!

    Och din kompis Magda, verkar vara en oerhört klok människa!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon är nästan det klokaste jag känner! ;)

      Radera
  49. Här kommer en länk där genusperspektiver förklaras på ett lätt förståeligt sätt. Läs iaf sida 1 och 2 http://www.google.com/url?sa=t&source=web&cd=3&ved=0CDkQFjAC&url=http%3A%2F%2Fwww.kalabalikimajorna.se%2FText%2520Genus%2Fgenus.pdf&ei=mfXCULnqMO3U4QS-uYGIAQ&usg=AFQjCNH2R4UGh0Sy2kZfDnBVrKwqw7aSzQ

    SvaraRadera
  50. Reagerar på detta med att inte orka bry sig om genus.... För det får det att framstå som att det inte är ett val att välja stereotypt. Att välja bort genusmedvetenhet är ju precis lika mycket ett val som att välja det. Och den som tänker genusmedvetet tycker garanterat inte det är jobbigare att köpa kläder och leksaker än vad ni stereotypa tycker.
    Alla föräldrar gör som de vill och det blir folk av de flesta ungar.
    Men man kan ju fundera på varför genusmedvetna föräldrar aldrig (verkligen ALDRIG) har stereotypa barn, utan bara ungar som matchar och mixar från olika roller. Och stereotypa ungar har alltid stereotypa föräldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att inte orka bry sig är inte samma sak som att inte vilja ta debatten med svenska folket...

      Radera
  51. Blir trött på er alla! På BÅDA sidor! NI beter er som småbarn!

    Att försöka uppfostra "neutralt" handlar inte på något vis om att förneka ett barns kön. Vi är alla fullt medvetna om att vi har olika kön.
    Det handlar inte heller det minsta om att tvinga någon att leka med vissa leksaker, eller klä sig på ett visst sätt.

    Det handlar om att ge hela möjligheten till sina ungar! För många föräldrar är hysteriskt rädda för att deras barn ska vara "annorlunda" (För tänk om pojken har rosa, då blir han bög!).
    Om din lilla son vill ha klänning som storasyster, eller nagellack eller docka. Kommer han att få det? För om han får det, då är det öppensinnat och "genus".
    Om dottern vill leka med bilar och ha blått, får hon det? Eller kommer förälder/farmor/morfar/förskolelärare mm säga att "nejmen, sånt där har ju bara poooojkar!!" och på så sätt göra ungen osäker, att hennes vilja inte är rätt, inte duger?

    Det är DET som är att tänka genus! Att ge barnen möjlighet att välja vad de vill, utan att de ska känna sig konstiga!

    Och många gånger stöper vi in våra barn i sina formar, utan att de har ett val. Jag lovar dig, din 4-åring har inte rosa inprogrammerat i generna. Däremot ser hon ständigt andra barn, och vuxna, och reklam, och tv, där tjejer har rosa klänningar. Klart hon vill vara likadan! Vi vill alla passa in!
    Samma samhälle, media och omgivning gör att tjejer förväntas vara kramiga, visa upp sig och intressera sig för utseende precis som pojkar förväntas vara tuffa, modiga och intressera sig för teknik och bilar typ.

    Är ni så jävla blinda?

    Och innan nån börjar protestera om fucking gener och skit: Bilar har funnits i 100 år. Rosa var en ytterst manlig färg för bara nåt hundrade år sen, smink användes av både kvinnor och män i t.ex gamla Egypten. BLA BLA BLA! Och vi som människor har funnits betydligt längre än något av de attribut vi idag förknippar med de olika könen. Så NEJ, det är inte förprogrammerat, det är indoktrinerat! Av oss, vare sig vi är medvetna om det eller inte.
    Dessutom, jag känner småkillar som älskar både bilar och nagellack, och små tjejer som vägrar ha klänning och tycker att det är skitkul att klättra i träd.
    Och se på fan, det blir folk av dem med.

    Ingen tvingar dem, tvärtom, man TILLÅTER dem att vara annorlunda.
    Ingen kommer tvinga er att sätta byxor på era tjejer, eller kjol på pojkarna. Men genus handlar om att vara medveten, våga tänka lite utanför boxen, och faktiskt låta människor vara som de vill, inte som de förväntas. så nej, man behöver inte ändra allt, men man kan tänka lite, så att man i alla fall är öppen inför vad ens barn vill, och vad man själv tycker är lämpligt och vettigt.

    Sedan är det självklart som Meekatt säger, att lära sina barn kärlek och att ha likadana regler, DET är det viktigaste.

    PS. Jag blir såhär förbannad för jag blev själv som barn så jävla utmobbad, av både lärare och elever, för att jag inte var som "de andra tjejerna". Jag slog nämligen tillbaks om någon slog mig, jag pratade högt, jag klädde mig inte så flickigt och jag hade en egen vilja. Detta är ca 20 år sedan. Hur fan är det inte nu? DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket för att du sätter ord på mina tankar
      Haft diskussionen om vad som är genetiskt betingat och inte sååå många gånger. Rätt intressant att ens nån tror det:)

      Radera
    2. Man tror det man vill tro. Det som liksom passar in i ens värdsbild, så är det väl för oss alla. Det finns saker i vårt beteende som är genetiskt, men väldigt mycket är en spegling av den kultur och det samhälle man lever i, och det vill få erkänna.

      Min personliga åsikt är att man inte behöver bry sig om genus, man får göra som man vill. Men man bör vara medveten om varför saker är som de är, och varför vi väljer, både medvetet och omedvetet. Sen får man väl ha på sina ungar vad man vill och så vidare.

      Herregud, hela mitt rum var i rosa när jag var liten, jag hade barbies och my little ponies och älskade tjejiga saker. Men jag var inte särskilt tjejig i mitt sätt i övrigt. Och den där rosa-perioden gick över.
      Är glad att min mamma fokuserade på att lära oss människors lika värde, solidaritet, att vi var underbara som vi var och att kämpa för sina drömmar.

      Det enda jag hoppas med mina egna eventuella barn, är att jag lär dem att utseende inte är det viktigaste, och att jag ger dem en härlig självkänsla baserad på dem som personer. Deras styrkor, intelligens, kärleksfullhet osv. Inte baserad på att de är söta, har snygga kläder, "rätt" sätt att vara för att behaga andra.
      För vad än folk säger, så ser jag ju hur människor omkring mig uppfostrar sina barn och bekräftar deras söthet och duktighet hela tiden.
      Folk säger att vi är dumma med barnen om man försöker uppfostra dem hyfsat neutralt, men det är ju nästan tvärtom. Att man exkluderar en massa barn, som faktiskt inte vill stöpas in i en viss form.

      Radera
  52. Jag låter mina barn göra som de vill. Min son ville ha rosa nagelack. Då fick han det. Men kom inte och säg att de inte föds på ett vist sätt. Jag handled de mesta av mina kläder som barn på pojkavdelningen men jag stod ändå och suktade efter barbin med längst hår och den största mest glittriga rolösa klänningen. Som som leker att allt är bilar Sven om det är en sten. Med rosa nagelack på. Han är väldigt pojkig utan att jag gjort någon påverkan. Spännande att det bara är tjejer som blir irriterade på oss som inte bryr oss om genusfrågan. Mindervärdes komplex? Jag är glad att jag är tjej och jag väljer själv vad fan jag tar på mig och mina barn. Man kan ha det jämställt utan bry sig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite intressant. Att bara kvinnor har åsikter i frågan...

      Radera
  53. Nu har jag läst...ja inte allt för det är meningen att vi ska gå ut i snön här och leka och nu blev jag fast här framför datorn och läste istället. Jädrar vilken skitmamma jag var nu som inte har tid med mina barn he he;)

    Men jag kan bara säja JISSES!

    Visst är det bra att folk tycker olika och visst är det bra att folk kommenterar och berättar om sina ståndpunkter, MEN på vilka sätt. Det som jag förundras över är hur man tror att man ska bli tagen på allvar när man svarar på sånt sätt att man skäller, nedvärderar eller hånar någon annan.

    Nej fram för OLIKA åsikter men på ett proffisionellt sätt så vi kan respektera varandra och GLÄDJAS över den mångfald som finns.

    Så blir väl jag idiotförklarad också för att jag heller inte bryr mig så mycket. Men jag tycker om att lyssna på andra och hålla med ibland och INTE ibland.
    Jag försöker oftast OCKSÅ gå den väg som är enklast och erbjuda barnen det jag vet att de vill göra. Det blir ju så pass mycket roligare att vara tillsammans då. Sen kan det ju inte bli som de vill GÄMT. Men då kommer det dåliga samvetet in och låter mig lida för det ;) Men det GÅR faktiskt inte att strunta i tandborstningen varje dag och att gå ut i bara trosor när det är 13 minus. Nej då får vi väl bråka då då ;)

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, heja mångfalden och blandade åsikter! Och ja, man väljer sina fighter med barnen...annars orkar man inte!

      Radera
  54. Men seriöst!! Fan ska man ens lägga energi på sånt löjligt ämne. Det viktigaste och hur man uppfostrar barn på rätt sätt är väl ändå massa annat än hen debatten.
    Att barnet ska få kärlek, trygghet, lära sig att vara självständig, respektera sig själv och andra och ge barnet en bra självkänsla. Det är väl det man vill uppnå. Sen är det väl skit samma om jag älskar att klä min dotter i massor av klänningar. Det är väl inte det som skulle ge henne en dålig bild av sig själv. Det är ju hen debatt tanterna som får kvinnor som vill vara kvinnor få dålig bild. Det är de som anser att det är fel att våga vara kvinna. Och ja kvinna är kvinna. Jag älskar att vara kvinnlig, älskar att klä min dotter i rosa och kan säga att jag är mer framåt och kan stå på mig mer än många andra män tillsammans. Personligheten kommer från ens uppfostran om vad som är rätt och fel och kärlek.
    Har inget med kläder eller om man är flicka eller pojke.
    Jag även kvinnlig och stolt över att vara en HON!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att barnet ska få kärlek, trygghet, lära sig att vara självständig, respektera sig själv och andra och ge barnet en bra självkänsla." Ja, det är ju det som är viktigt. :)

      Radera
  55. Hej Malin.
    Jag gillar att du är så ärlig.
    Jag själv tycker att de här genus tjatet som de varit om vilka färger som barnen ska ha på sig är skitsnack.
    Jag kan säga att när jag var liten men ändå tillräckligt gammal att veta vad jag villa ha för färg på mina kläder då hade mamma ingen chans att få på mig något som var rosa. För mig va det gult,blått, grönt och svart som gällde. Medan min lilla syster älskade allt som var "flickigt".
    Det är olika från barn till barn^^ Det är bra att barnen kan säga vad de vill ha för kläder själva för jag tycker och tror att de stärker dem som personer.

    Ber om ursäkt om detta är ett virrigt inlägg men som du brukar säg, Sån är jag :)
    hihi^^ Men men, älskar din blogg fasten jag inte har några barn själv än.

    SvaraRadera
  56. Jag förstår mig inte på folk som vill göra sina barn till en "hen" varför vill man inte att ens barn ska veta vem dom är.. Har man en snippa så är man en tjej liksom! Dessa små "hennar" kommer nog blir väldigt förvirrade när dom kommer upp i tonåren med alla dess hormoner och självbejakande, visste man inte redan innan vem men var så kommer det antagligen inte att bli lättare ju äldre man blir.. Det har alltid funnits två kön och det MÅSTE alltid finnas två kön, spela roll om om vi sätter rosa och lila på våra döttrar och blått och grönt på våra söner... Varför inte liksom..

    SvaraRadera