tisdag 23 oktober 2012

Vi Föräldrar, Skilsmässor & Kärlek!


Jag fick frågan från Vi Föräldrar om jag ville ställa upp i Vi Föräldrars "Duellen" där "två intressanta personer diskuterar ett aktuellt ämne". Eeeh..? Är jag en intressant person? Hjälp! Men ja, självklart ville jag ju det och hoppades på en riktig "Mammamaffia-fråga". Det kom ingen sån. Fan. Istället var frågan "Skiljer vi oss för lätt?" Så ja, med risk för att få halva Sveriges befolkning att hata mig svarade jag på frågan och skrev ihop en text på 1300 tecken. På 1300 tecken hinner man inte gå på djupet direkt, men jag får väl vara nöjd med mitt lilla bidrag.



Mina föräldrar skildes när jag var 10 år gammal. När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag framför mig det där stora vita huset som vi växte upp i. Vallbo - världens bästa hus att växa upp i! Ett stort gammalt pensionat med källare, två våningar, en stor vind, en enorm trädgård och en massa roliga gömställen och vrår att leka i. Kompisarna var gröna av avund och ville alltid leka hemma hos oss. En del var rädda och trodde att det spökade, men mamma sa alltid "det ena spöged tar inte det andra" och det tror jag fortfarande på. Vi hade en stor vit trappa,  150 meter högt till tak (<--nej, men det kändes så när man var liten), snickarrum, ett helt rum med en stor modelljärnväg och ett hemligt lekrum under trappen där vi gömde oss. Världens bästa hus. 

Jag minns att mamma pluggade när jag var liten. Hon läste till distriktssköterska och pappa gjorde i ordning en egen hörna till henne med skrivbord och en massa böcker. Inför hennes examen åkte pappa, jag och Anders till Helsingborg och köpte en mikrovågsugn till mamma. Det var jättestort. En mikro! Jag kommer ihåg hur glad pappa var när han köpte den och att mamma hade pratat länge om en sån. Jag kommer också ihåg att jag trodde att hela mitt liv skulle förändras med den där konstiga apparaten. Plötsligt skulle all mat lagas - och alla bullar bakas där inne?! Jättekonstigt. Som tur var blev det inte så. Mamma fortsatte baka sina goda bullar och de fortsatte laga mat på spisen. Världens bästa mat!

Jag minns att mamma och vi tre barn satt på helspänn uppe i soffan varje julafton. Pulsen var så hög att man kunde höra den. Plötsligt kom det - det hårda bankandet på dörren. Jag var nervös så att jag ville kräkas och trots att vi hade slagits hela förmiddagen om vem som skulle öppna när Tomten kom...så ville ingen öppna när det väl var dags. Så mamma öppnade dörren för Tomten och vi gick blygt fram och hälsade på pappa iklädd sina röda träningsbyxor, pälskappa och läskig mask. Tack pappa. Jag trodde på det pinsamt länge och jag kan än idag känna känslan i magen av skräckblandad förtjusning när du bankade på dörren. Alla jular firade vi på Vallbo - bara vi fem i familjen. Världens bästa jular!

På somrarna kopplade pappa in uteduschen till oss och mamma låg och solade i sin "Baden baden". Pappa som var lärare och hade "sommarlov" med oss tvättade Saaben och klippte gräs så att vi kunde göra soppa med nyklippt gräs, sand och vatten i den gigantiska sandlådan. Vi sprang nakna genom uteduschen och rundade den stora granen mitt i trädgården och tillbaks igen. Det var viktigt att man rundade den stora granen annars var det fusk. En gång fuskade Anders. Uttrycket "En gång duschade Anders två gånger!" har förföljt mig genom livet. Jag har fortfarande inte förlåtit honom. När vi var på stranden skällde mamma jättemycket på oss för att vi vägrade komma upp ur vattnet när det var dags att åka hem. Vi visste att hon ALDRIG skulle gå i vattnet och vände ryggen till och fortsatte leka. Till slut gav vi upp, annars kom pappa och hämtade oss. Han var lika glad för att bada som vi. Världens bästa somrar!


Mamma jobbade natt under en period och jag minns att vi körde och lämnade och hämtade mamma i Helsingborg när det var jättemörkt ute. Jag minns att vi tävlade mot rödljusen och pappa var expert på att köra igenom alla korsningar med trafikljus utan att få rött. Magiskt tyckte jag när jag var liten. Nu vet jag ju att det oftast slår om till grönt när man är ensam bil på vägen, haha. Men då...var det magiskt! Mamma och pappa hade säkert dåligt samvete över att dra ut oss så sent - men vi jublade ju över "gröna vågen" i baksätet. Världens bästa bilturer!

När det var fest hemma hos oss var alltid alla glada. De lyssnade på Creedence, drack Gin & Tonic i pappas hemsnickrade fina bar, dansade och skrattade högt. Ibland smög vi ner bakom soffan och spelade in de vuxna på band och satt sedan och fnissade åt det på ovanvåningen. Sen spelade vi över det när vi gjorde egna radioprogram där min storebror var "Radiomannen som intervjuade" och jag var "Apan Apansson". Tack Anders. Mamma hade alltid blus med axelvaddar, pappa doftade Fahrenheit och spelade gitarr, gästerna stannade länge och vi fick somna i soffan. Världens bästa fester!

Mamma och pappa har lärt mig vad kärlek är. De har lärt mig hur man visar att man älskar varandra. Men beröring, med ord, med gester som god mat, ett städat hus, en klippt gräsmatta, presenter och överraskningar och med varma leenden. Jag kände alltid att mamma och pappa älskade varandra och oss barn - jättemycket! Mamma och pappa har aldrig - trots skilsmässa och självklart skitjobbiga stunder i samband med den - sagt ett ont ord om varandra. Tack mamma och pappa för det. Jag var bara tio år. Jag förstod massor men ändå ingenting. Men jag vet vad kärlek är. Världens bästa föräldrar!

Man kan diskutera skilsmässor på längden och tvären. Många har sagt till mig "Stackars dig som är skilsmässobarn". Vafan? Jag har aldrig hört mina föräldrar bråka. Jag har aldrig sett dem arga på varandra eller hört dem tala illa om varandra. Det är JAG glad över idag när jag tänker tillbaka på min barndom. Andra har sett sina föräldrar bråka hela sin uppväxt. De där som höll ihop för barnens skull... 

Det intressanta är ju bakgrunden till skilsmässan och inte statistiken kring den. Småbarnsföräldrar skiljer sig mest. TRO FAN DET! Hur ofta vill man inte bara sätta sig i bilen och köra så långt man bara kan?!


"Verklighetenkom som en käftsmäll och man hinner och orkar oftast inte vara något annat än just förälder. När ska man få vara man och fru? När ska man få tillfälle att utveckla och vårda det förhållandet? Och när ska man få sitta på toaletten med dörren stängd igen? Jag känner ibland att ”överlever vi bara de här åren så är vi i hamn”. Det målas upp en bild av ”den lyckliga familjen” men ingen säger att det är okej att inte känna så." ("Succébloggaren" (<--haha) Malin Birgersson i Vi Föräldrar nr 12.)

Nej, nu ska jag sova. Imorgon ska jag ge mig ut på en tur med cykelvagnen igen. Wish me luck!

Ni som är nyfikna och vill se mer bilder ifrån Stockholmsresan hittar dem inne på Facebooksidan HÄR.

Imorgon är det SISTA avsnittet av Svenska Hollywoodfruar!! Vad ska vi hitta på sen på tisdagarna?! Förslag emottages tacksamt, haha. Yohanna i Las Palmas föreslog Pepparkakor och Porr och det tycker jag var ett utmärkt förslag! 


over and out.

//Mekatt...

20 kommentarer :

  1. Hittade hit via artikeln i Vi Föräldrar idag och är jätteglad över det. Skönt med en blogg som speglar min syn på familjelivet utan en massa rosa moln. Kloka ord i tidningen som du skriver så är det ju bakgrunden och inte statistiken som är viktig. Jag har ofta velat drämma igen dörren och bara lämna allt men så läste jag ditt "överlever vi bara de här åren så är vi i hamn" och så känns det ju! Exakt så!

    Fina ord om kärlek och dina minnen. En skilsmässa ger inte alltid en mörk syn på barndomen. Viktiga ord.

    Tack för en bra blogg! Glad att jag hittade hit!

    Kram Helena ifrån Sundsvall

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord och välkommen in hit!

      Kram!

      Radera
  2. Malin sug i dig allt beröm. Du ÄR så duktig!

    SvaraRadera
  3. Jeg tilslutter mig helt og holdent kommentarerne herover. Ikke nok med du leverer kloge ord, vigtige ord og at du "bare" er dygtig, så er du også en inspiration. På et magisk sät gør DU det tilladt at sætte ord på de følelser man har som mor, fru/kæreste og kvinde. Vi som blogger, skriver og fortæller om de gode og herlige ting og sjældent om.... for fanden, hvor er jeg bare træt af hele lortet - NU SKRIDER JEG... Men sådan er livet jo. Vi BLIVER fyldt op ind imellem. - men heldigvis klarer de fleste af os igennem. Der er sort og hvidt - også alt det imellem.
    Tack fra mig for og til dig. Du er bare skøn :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för dina ord! Och ja, visst är det så - ibland vill man bara försvinna, men vi tar oss igenom det mesta. <3

      Stor kram!

      Radera
  4. Va skönt för dina föräldrar att få denna bekräftelse på att de skötte allt snyggt. Jag är också skild och mina killar är idag 18 resp 19 år och säger samma sak som du. De är inga ledsna skilsmässobarn alls, de kan inte ens förstå hur deras föräldrar kunde vara gifta "Ni passar ju inte ens ihop"... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är ju så olika det där. Visst har det varit jobbiga stunder och tårar. Julaftnar med dåligt samvete och annat...men familjer som håller ihop har också jobbiga stunder.

      Radera
  5. Vilket fint inlägg :) Jag har oxå jättemånag härliga minnen från min tidiga barndom. Dock en hel del negativa oxå, i form av för mkt alkohol och bråk. Jag minns att jag vid 6 års ålder, blev glad när mamma och pappade berättade att de skulle skiljas. Toppen tänkte jag, dubbelt så många julklappar! Ärligt, jag tänkte det, men jag hade nog en baktanke om att mamma och pappa inte hade det så bra. Skiljsmässor är bra, när det behövs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bra när det behövs, Man ska inte stanna i en relation som inte är hälsosam. Och dubbla julklappar MÅSTE ju vara hälsosamt! ;)

      Skönt att man inte låter jobbiga minnen överskugga de bra minnena ifrån barndomen. <3

      Radera
  6. True! Så himla jäkla sant: Överlever vi bara detta så är vi i hamn. Ungefär så tänker jag just nu när det banne mig är helt omöjligt att få en syl i vädret vid matbordet för ungarna börjar att prata så fort som vi försöker föra en konversation. Eller för den delen ens tänka på rajtantajtan för någon unge kan lukta sig til det och vaknar.
    Eller eller....
    En dag, eller faktisk flera måste jag erkänna att jag kommer på mig själv med att banna mig själv för att jag inte frågat hur Älsklingen mår, hur det gick på det där viktiga mötet eller OM han överlevde ryggskottet from hell ;)

    Det är bara en tid, det går över är mitt mantra. Hoppas bara att kärleken orkar ligga i dvala och vänta på oss.

    Så bra skrivet och så fint om dina föräldrar och barndom.

    Ang trafikljusen så skrev jag ett Real Life om dem, de är nämligen Älsklingen stora imponeringfaktor i Sverige - HÖGTEKNOLOGI ;)
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/march/real-life-sverige.html

    Pepparkakor och porr....hmmm. Låter bättre när du skriver det ;) + glögg OCH skämskudde ;)

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, överlever vi bara det här...tänker jag ofta och jag tror på det! Kärleken väntar på oss! Annars jävlar! ;)

      Haha, nästa tisdag styr vi upp det! ;)

      Kram!

      Radera
  7. Ett nytt program på trean börjar ju snart...
    http://www.tv3.se/program/sm%C3%A5stadsdrottningar

    Kan vi ju alltid gotta oss åt... att dom glider omkring o tror att dom är nåt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, där har vi det!! Jag sparar skämskudden! ;)

      Radera
  8. Kan också tycka att vi skiljer oss för lätt men frågan är vad gränsen går??
    Man har ju trots allt bara ett liv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man ska vara rädd om sitt liv och inte stanna kvar i en relation som inte är bra. Kanske vi gifter oss för lätt?

      Radera
  9. Åh vad jag är glad att jag började prenumerera på VF precis nu så jag kunde hitta in hit! Vilken underbart skön blogg!! Har skrattat och gråtit och skrattat igen hela dagen! TACK för en toppenblogg!

    Ylva, frånskild småbarnsmamma

    SvaraRadera
  10. Man är borta (inte mer än!) en vecka, och 17 nya inlägg? Jag skulle ju sova nu!?
    Du nämner din mor lite nu och då, glädje och sorg runt om. Men din far, hur är det med honom? :) Lever han? Träffas ni ofta...?

    SvaraRadera