torsdag 23 augusti 2012

Bondmoran Gästbloggar!

Dagen då Katten drog hit och botade mig

Jag berättade ju lite snabbt i går att jag haft besök. Av Meekatt med bihang. Om vi hade förväntat oss en mysig, trevlig pratstund så skulle bihanget behövt bli avsläppt vid någon rastplats på vägen och upphämtad på vägen hem igen.
Men eftersom det är förbjudet att lämna sitt barn på rastplatser utan tillsyn så fick hon ta med honom hit i alla fall. Jag pratar inte om Kravallis, hennes 4 åriga dotter. Utan om det minsta bihanget. Marodören och lortgrisen Trubbelton.


Skitsöt så klart! Och i ärlighetens namn både charmig och go på alla vis. MEN! Hans största problem är att han är 1 år… VARFÖR ska ungar vara 1 år??? Kan de inte börja som spädbarn, sedan bli små söta jollrande bebisar och sen vips hoppa upp till 3 år?

Varför tänkte han inte på det vår käre vän där oppe? Det hade ju varit betydligt bättre för allas vår hälsa och välmående. Jag menar, hur lätt är det att sitta och prata när man ständigt hör Kravallis ropa

“Mamma, Elton är längst upp i trappan”
“Mamma, Elton ramlade ner från soffan”
“Mamma, Elton klättar på ormens bur”
“Mamma, Elton lyfter katten i svansen, får han det?”
“Mamma, Elton ramlade och bet hål i tungan” (Okej, det där kanske var mitt fel… jag lyfte ner honom från trappen och satte honom på golvet och släppte. Varpå han liksom inte stannade kvar i upprätt ställning utan föll baklänges med benen upp i luften och huvudet rätt in i väggen. Det var lite för längesedan jag hade hand om så små människor…)
Eller så är han i köket med oss och pekar på än det ena och än det andra och vill ha nya saker hela tiden, eller sitta i knät, eller gå ner, eller kolla på fiskarna, eller äta choklad, eller dricka välling, eller ha nappen, eller inte ha nappen….

Om han för tillfället MÖJLIGEN inte vill något så behöver han saneras efter sista bullen eller chokladbiten. Och sedan är det andra änden som ska saneras…
När de hade varit hos mig i 10 minuter sa jag till henne att hon kunde få lämna Trubbelton här hos mig en vecka. Efter 30 minuter nämnde jag inget om det längre…

Jag är helt klart för gammal för ettåringar! Allt sug efter en sladdis försvann som i ett trollslag och jag tror att rasslet i äggstockarna som hörs varje gång jag ser en bebis är ett minne blott…
TACK MEEKATT! Jag är botad! Jag tror förresten du kan bli rik på det där. Karlar kommer hyra in dig och Elton till att besöka deras hormonstinna fruar så de hiar sig ett tag till. Fast risken är väl att det ALDRIG blir några ungar efter det…

Bruttan hade förresten en present med sig till mig!


Snacka om hon vet vad en Bondmora vill ha! Om ni undrar över lingonsylten så läs HÄR.
Kravallis däremot är i den där härliga åldern när de liksom går att prata med och dessutom kan man lura i dem vad som helst. Hysteriskt roligt. Dessutom fick jag måla hennes naglar. Min lycka var gjord. Och hennes med uppenbarligen…

Hon ÄLSKADE alla Babbelpellens djur och kunde inte få nog av söta Snape.


Av någon anledning försvann dock Meekatt varje gång vi tog fram Slingerbulten, Ödlianen eller Krypen. Jag förstår inte varför, de är ju skitsöta! Det tyckte som sagt Kravallis också och hon kunde inte få nog av dem.

Självklart var vi ute och hälsade på kossorna också. Trubbeltons första gång i ett par gummistövlar… Det var hysteriskt roligt! Jag frågade Kravallis om mamma möjligen hällt i honom en flaska Whisky innan vi gick ut för det såg sannerligen ut så!
Men det trodde hon inte…


Väl ute hos kalvarna fick jag en strålande idé! Kalvarna är ju små och jobbiga och de står i kalvboxar…. Kanske…. Om man kunde….
Eller nej, det går nog inte, tänk om vi får kontroll och kontrollanten hittar en blond tvåbent kalv?! Då får vi nog problem.

  Kravallis testade strömmen i stänget genom att ta tag i eltråden med båda händerna. Men det var bara jättebra för på så sätt märkte jag att jag glömt att sätta på strömmen! Kanske jag ska be henne stanna här och vara min personliga strömtestare? Det är ju inte första gången jag glömmer det menar jag.


Appropå Kravallis, om ni läser Meekatts blogg så vet ni att Kravallis inte kan säga y utan hon säger u istället. Jag har alltid trott att det var en överdrift och att det kanske är åt u-hållet bara.

Men UNGEN SÄGER VERKLIGEN U!!!!!

“Ska du köpa nUa fiskar snart?”
“Åh vad mUsigt vi har det”

!!!!!! fattar ni????

Jag höll ju på att garva läppen av mig titt som tätt. Jag har aldrig tänkt på vad många ord det är som innehåller y förrän jag träffade Kravallis!

Jag hade TÄNKT lite faktiskt på hur vi skulle lägga upp dagen. Vi skulle sitta och tjattra en stund, sedan skulle vi käka lunch, sedan skulle jag börja i lagårn hyfsat tidigt så att de kunde vara med och ta in korna och prova på att mjölka innan de åkte hem. Men eftersom min skalle är ANINGENS lättdistraherad nu för tiden så blev det ingenting med någonting. När klockan var halv sex så hade vi fortfarande inte varken ätit eller gått ut i lagårn… Så då tröttnade nog stackars Katten på mig och åkte hem.

Så då gick jag ut i lagårn och mjölkade och var hur sur som helst för att jag glömt att ge dem mat och glömt att ta med dem ut i lagårn. Hungrig som en varg var jag ju också så klart.
Men jag blev glad igen när jag kom in och fick ett sms från Meekatt:

“Pust, Alice tjatar sår i öronen på mig i kväll: “Mamma!! Bondmoran är fräckast i världen faktiskt! Hon har ALLT! Alla djuren och “årmen” och en egen bonde och kattungar och så många nagellack så man kan svimma!! En hel vägg!!!”

Shit vilken förståndig och klok unge! HENNE kan jag låna några veckor. Lätt!


Dagens Tips:
Köp färdiga barn. På minst 3 år. Eller kolla om man kan hyra dem i 7 månader, sedan lämna tillbaka dem och hämta ut dem när de börjar närma sig 3 år. Om det inte finns något sådant ställe så uppfinn det. Jag blir er första kund!

12 kommentarer :

  1. Ha ha. underbart inlägg!

    SvaraRadera
  2. I know!! I'm THE Bondmoran liksom ;-)

    /Bondmoran

    SvaraRadera
  3. Underbart!! Så goa människor ni verkar vara och skriva kan ni också...hoppas man får chans att träffa er någon gång :)

    Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm.... jag undrar om minnet blir sämre ju fler ungar man får? Vi HAR träffats, alla 3, i april, på bloggminglet ;-)
      Kram på dig med

      Radera
  4. Igenkänningsfaktorn är HÖG! Och då har jag TVÅ barn som är under tre... fy fan vad jobbiga dom är...!! :) Men goa stundtals också... korta stunder.. med långa mellanrum. Men jag älskar dom.. å det är ju som när man klipper håret för kort.. de växer ju ut.. i sinom tid. Barnen växer nog upp också.. i sinom tid!

    SvaraRadera
  5. Härligt! Jag tror Meekatt var nöjd ändå, bara få vara tillsammans med dig:-)

    SvaraRadera
  6. Oj så mysigt allt ser ut =) Ha en jätte bra dag kram

    SvaraRadera
  7. Hehe underbart inlägg. 1åringar, jag hade förträngt hur det är tror jag, men nu vet jag vad som väntar till våren ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här! Tänker jag tillbaka så var allt bara frid och fröjd och hur gulligt som helst. Men det var ju ett tag sedan.... haha

      Jag kom på nu att jag ska göra en bloggserie om mina ungar när de var små. Dags att börja rota i albumen med andra ord.

      Och skaffa skottsäker väst...

      /Bondmoran
      www.bondmoran.nu

      Radera
  8. UNDERBAR idé det där sista !!!!!!!! Du får lämna in idén till ngn tankesmedja - Familjeliv´s kanske ? ;-) *asg*

    Nä inte hoppa över hela perioden med 1-års trubbel men bara 10 min i taget TACK :-D

    Himla kul verkar Ni ha haft iallafall :-) Elton för börja med KALVDANS ;-)

    Den där snape skulle jag gärna låna en vecka eller två :-) Du kan få låna min 3-åring som utbyte ;-)

    SvaraRadera
  9. Ha ha, underbar beskrivning!! Jag hade också velat ha en hel vägg med nagellack :-)
    Kram!

    SvaraRadera