onsdag 18 april 2012

Kiss, Bananpengar & Mirakel!?

Ibland...skäms man över sina barn...fast man egentligen borde vara jätteglad...

När jag hämtade Alice på dagis igår så haltade hon lite när vi gick till bilen. Jag frågade vad som hade hänt och hon sa att hon hade trillat och fått ont i sidan. Vi åkte hem och hon fortsatte halta och gnälla över sitt onda ben. Inatt vaknade hon och gallskrek och hade JÄTTEONT i höften och jag bar in henne till oss. Och ja, det var ju ganska mysigt att ha henne i "mittelen" igen...i en halvtimme. Sen kissade hon i sängen. Allvarligt!? Jag låg ju där! MAN KISSAR INTE PÅ SIN MAMMA!!! Suck. Ja, det var bara att dra upp hela gänget, tvångsduscha Alice, skälla ut Freddy för att han inte kände på sig att hon var kissnödig (eeh?), duscha själv, renbädda...för att sedan lägga sig igen på en nerkissad madrass överlappad med blöjor och handdukar för uppsugning av urin. Det är FANTASTISKT att vara småbarnsförälder...verkligen.

När vi äntligen landat i sängen igen, någorlunda fräscha och torra hann jag precis stänga ögonen...sen hörde jag Elton. Skjut mig. Självklart vaknade han och var hungrig klockan kvart över fyra. Bästa tiden. Det var bara att gå upp och blanda välling för att sedan svimma inne i Alice säng. Gött - 90 centimeter säng till bara mig! Wohooo!! Klockan kvart i fem kom Alice på att jag hade smitit och kom inhaltandes till mig. Wohooo - 8 centimeter säng till bara mig! Fan. Men dessförinnan hade jag i alla fall den skönaste halvtimmen jag haft i sängen på länge! (Förlåt Freddy) Men egen säng...DET är lyx för en småbarnsförälder!


Imorse vaknade Alice med ännu mera ont och kunde inte ens hoppa ner ifrån sängen. Hon ställde sig dubbelvikt på golvet och såg ut som damen i "Kokvinnorna" (Länk för er som missat) och jämrade sig. Lilla hjärtat. Jag fick bära ut henne i soffan och ringde dagis och sa till att hon fick stanna hemma. Hela morgonen låg hon pall i soffan. Så fort hon rörde sig började tårarna rinna och jag sprang här som en idiot med vatten, "bananpengar", glass, tidningar och allt annat hon kom på att hon behövde. När det var dags för toalettbesök fick jag bära henne till och från toaletten och jag kan ju säga att min kropp inte är gjord för att bära runt på 4,5-åringar. Jag vet egentligen inte vad den här kroppen är gjord för. Gjorde ett nytt försök med Zumban igår och kan i alla fall konstatera att det inte är det den är gjord för! Åh, vad kass jag är på Zumba!

Jag ringde in till doktorn och fick en tid kvart över ett. Lika bra att kolla upp det så att inte alla säger att jag är världens sämsta mamma sen. När vi skulle åka dit hade jag full sjå med att klä på mig och Elton, bära runt på Alice som skulle hämta grejor, kissa, hämta mer grejor och rita teckning till Dr Rolf. Ja, det var liksom inte läge för ett utbrott där så jag fick snällt bära runt på henne. Till slut hade jag fått ut alla i bilen, ringt Edyta och bett henne möta mig i stan för att ta Elton under tiden. Två gnälliga ungar inne hos doktorn samtidigt är inte min grej. Dessutom kunde ju inte Alice gå...stackarn. Jaja, vi kom in, Alice kunde inte stödja på benet och vi blev skickade till röntgen. Edyta fick fortsätta promenera med Elton och jag bar ut Alice i bilen och körde vidare in till Halmstad. Väl framme fick jag bära henne in, bära henne upp för en lång trappa och sen in på röntgen. Sen var det full gas tillbaka till Dr Rolf med Alice och röntgensvaret. Här mellanlandade jag hemma och hämtade en vagn åt Alice. Mina armar orkade liksom inte mer.

Vi kom tillbaka till Laholm, jag satte Alice i vagnen och körde in till Dr Rolf igen. När sköterskan frågade vad hon hette svarade hon "Jag heter Inger Alice Birgersson!" Haha, fina Alice. Allt var ok, det är bara en muskelsträckning i höften och Alice blev ordinerad vila, barnprogramstittande och mys resten av veckan! Yeyh... När vi kom utanför dörren såg Alice att de hällt vatten i fontänen...hoppade ur vagnen och gick dit. Utan att halta. Hallefuckinglujah - ungen kan gå!?


Allvarligt?! "Alice SÄTT dig nu i vagnen!" Där stod jag och skämdes för att ungen kunde gå! Edyta stod bredvid och skrattade och tyckte att "det är ju jättebra att hon är bättre!" Här har jag spenderat en halv dag åt att bära runt på en hel människa, kört halva Sverige runt och fått alla att tycka synd om min lilla tös...och nu går hon?! "Sätt dig i vagnen Alice!!!" Men nej, Alice skulle såklart INTE sitta i vagnen. "Men jag kan gå nu, doktorn har lagat mig!" Skjut mig. "Nej Alice, du har ju ONT i höften, sätt dig ner!" Haha, supermorsan. Där stod vi...utanför fönstret till vårdcentralen och bråkade om hur ont hon hade. Det blev inget "fiket" idag. För sån é jag!

Ikväll har hon haltat runt här och varit lite deppig. Hon sov två timmar i eftermiddags vilket inte är likt henne, så ont har hon, men det är bra mycket bättre redan. Och Yeyh för det såklart! Men var hon tvungen att "helas" utanför Dr Rolfs fönster?! Hon somnade inte förrän strax innan tolv ikväll och ligger nu i stora sängen hos Freddy. Jag tänker smörja händerna med Helosansalva, smörja in läpparna med Idomin och krypa ner i Alice nybäddade 90-säng. Den som vaknar inatt får en lusing!

over and out.

//Meekatt...

44 kommentarer :

  1. Ja inte saknar jag småbarnstiden inte:) Hade också en sängvätare, det var inte kul men kan trösta dig med att det gick nog över framåt 20-årsåldern....Hold on:))

    Zumba e skit!Prova något annat!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herregud?! 20 år!! Hahaha. ;)
      Det var en engångsföreteelse hoppas jag...inte hänt på länge här.

      Äh, jag ska kämpa på med Zumban, jag tror jag har det...långt där inne! ;)

      Kram!

      Radera
  2. Ja ibland älskar man sina barn lite mer ;) ... Och inbland lite mindre ;) .... Vissa dagar får man kämpa för att komma ihåg det ...

    Men vad vore vi utan våra barn.... Jag menar efter en vecka.... Först kan det kännas bra, få sova, egen tid, inga bråk, inget tjat mm ... Men när man gjort det... Så skulle man sakna som stjutton. Så många härliga skratt man får av/med dem... Den ärliga kramen, sanning om hur man ser ut ;) , vissa dagar lyssnar man gärna ....

    Förstår känslan ... När hon plötsligt bara går.... :0 ...

    Hoppas hon bara blir bättre nu! :)

    Så det är idag man ska extra koll i tidningen :) ... Kändis Malin!!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är rolig du! Du ska få min autograf imorgon, skriven med Kalles kaviar! ;)

      Ja, Alice är som vanligt igen, haha. Unge!! Men det är såklart skönt. (Dock saknar jag redan förskolan!) ;)

      Kram!

      Radera
  3. "Den som vaknar inatt får en lusing!" Hahaha!

    Underbara Alice! Det kan ju släppa fort! Hahaha! Förstår känslan, Sätt dig i vagnen!!!

    /Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gick bra inatt, ingen fick smäll! ;)

      Radera
  4. Inatt sov barnen här, men inte hunden - som spydde två gånger och skulle ut mitt i natten! Alltid är det något! ;-)
    Hoppas att din busunge har mindre ont idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Örk, hundspya mitt i natten...det är illa!!

      Ja, hon är bättre idag! :)

      Radera
  5. Vad skönt att hon blev bättre! Men retfullt att det blev så precis utanför fönstret! Haha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det kunde åtminstone gjort ont tills vi kom till bilen! ;)

      Radera
  6. Haha barn, doktorn hade ju lagat henne så hon var inte så brydd att helandet skedde utanför doktorns fönster ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk vilken fantastisk doktor vi har! Bra reklam för Dr Rolf! :)

      Radera
  7. Haha, så typiskt!!! Been there....

    Och du, den där helosanen, jag testade och nu är jag beroende, den är ju underbar!!! Jag har bara haft den till korna förut men den är ju perfekt till både händer, fötter och nagelband :-D

    Kram darling!
    /Bondmoran
    www.bondmoran.nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag VET!! Helosan är bäst!! Kan inte leva utan den! Skönt i Stockholm, att vi kan dela handkräm, haha.

      Kram snygging!

      Radera
  8. Tänk att de är såna helare, doktorerna! När Linnea var liten fick vi åka till akuten med henne för hon hade så ont i magen så hon inte ens kunde stå upp men när vi fick träffa läkaren studsade hon som en gummiboll... Men det visade sig i slutändan vara sludrandes som var bluffen, det var en brusten blindtarmen men just där och då kände man sig som en riktig fake ;-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, ja man känner sig som en stor idiot! Stackars liten, brusten blindtarm!

      Kram!

      Radera
  9. Det är ca 50 år sedan jag var småbarnsförälder - och tänk att jag saknar det ej - även om det fanns fördelar också med det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag kommer inte heller sakna det! Ska bara se till att komma helskinnad ur misären! ;)

      Radera
  10. Karolina Evald18 april 2012 20:47

    Så glad jag är att jag läste tidningen som kom i brevlådan idag! Jag har läst några av dina inlägg, tårarna sprutade när jag läste om Gyn besöket! Underbart, här har du en till trogen läsare det kan jag lova! Äntligen en (H)Ärlig blogg ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tidningen ja...framsida och allt! ;)

      Vad kul med nya läsare - välkommen in! Vad kul att du gillar bloggen! :)

      Radera
  11. HAHAHAHAHAHA härliga unge!! Hon ville väl bara att mamma skulle få jobba lite :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, antagligen! Träningsvärk i armarna idag - mission accomplished! ;)

      Radera
  12. Känner igen situationen, vår mittersta dotter gjorde illa armen och kunde inte under några omständigheter räta ut den så det bar i väg till akuten. Grin och gnäll i x antal timmar, upp till röntgen, förklarar för läkaren att vi INTE har dragit henne för hårt i armen osv. När allt var klart får hon en Barbie docka av doktorn- hon sträcker då ut sin onda arm och tar glatt emot dock-jäveln!!!!! Japp, det var det, sa mamman tog flickan och dockan och åkte hem. ( När hon sedan somnat bröt jag armen av dockan! Nej, det gjorde jag inte, men jag ville)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahahaha! Jag hade gjort det!! ;)

      Radera
  13. Min dotter va drygt 2 år när hon rammlade ur vagnen & slog i huvudet. Eftersom hon blev skitdålig, ont i huvudet å trött så bar det ju av till sjukan. Sköterskorna tyckte ju så synd om den stackars lilla flickan som va så påverkad av fallet..... Tills doktorn kom å hon babbla å prata å studsade runt i rumet, sååå mycket fel va dä på henne! Inte nog med att hon skrämde upp mej som bara den, hon fick mej ju att skämmas inför en stressad doktor som undrade vad vi hade där att göra. Grrrr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hämnden är ljuv...vi får ge igen när vi är gamla och barnen ska köra runt sina förvirrade och fejkande mammor till vårdcentraler och akutmottagningar. ;)

      Radera
    2. Mammor - höga på choklad!

      Radera
    3. Det gäller ju att äta ”riktig mat” för att må bra - som jag ser det.

      Radera
    4. Vem säger att choklad inte är riktig mat?! ;)

      Radera
    5. "Smaken är som baken delad !" - om det är bra eller ej med choklad.

      Radera
    6. Fostrat?? Vad menar du med det? Låter det som att min dotter va väl uppfostrad eller ;p
      Jo det är klart att våra barn är väääääldigt väluppfostrade, är dock inte alltid som dom visar det....

      Radera
    7. Äh! Den här Josef Boberg med sina länkade kommentarer vill bara ha lite tid i rampljuset... ;)

      Radera
  14. Åh TACK Lokaltidningen för tipset!! Underbar blogg! Läst hela detta årets alla inlägg och skrattat så tårarna sprutar! Fantastiskt Meekatt! Vilken talang du besitter här!
    Lite krönikor ifrån dig hade piggat upp Sveriges föräldrar!

    /Sofie och Henrik i Mellbystrand

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, men TACK! Vad kul att ni hittat hit! Välkomna in! :)

      Radera
  15. Haha... Jo, dom kan visst dom där ungarna.. Men dom växer o upp, o då e de andra bekymmer :) Man slutar lixom inte att va morsa för de... Tips från Lokalblaskan (som jag normalt sett förpassar till pappersinsamlingen) Jättehärlig blogg, även om jag inte hunnit läsa så mycke än - kommer att återvända - om inte annat för att njuta av att mina ungar e stora nu..
    Missförstå inte - de fanns en tjusning i att dom va små med...
    // Lisa på landet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, vilken tur för mig att du bläddrade igenom blaskan denna gången då, haha.
      Välkommen in - kul med nya läsare!

      Ja, jag inser ju att det inte blir bättre...bara annorlunda. ;)

      Radera
  16. Awww, stackars jag säger bara, var du jävligt glad att hon inte (som jag) har ont i hälen och inte kan gå alls...

    Du är fan en supermorsa alltså!! Är impad, är din gubbe impad? Lite måste han väl vara?? :)


    I alla fall, nya bloggen är klar, vad tycks? Är nöjd! Nu blir det mer... film... suck, jag kan ändå inte göra nåt annat... FAAAN!! Varför bor jag högst upp i ett hus utan hiss?? Vet du hur jobbigt det är att gå med kryckor upp och ner? SKJUT MIG! Hahahaha!!

    När kommer du med familjen till Malmö och badar?

    Kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, just det - du är ju enbent nu din stackare!

      Impad? Njae han skäms nog mer, hahaha. ;) Men tack!

      Ska kolla in nya bloggen NU!! Och ja, en tur till malmö får vi planera in i maj!! Måste ju bada!!

      Kram! <3

      Radera
    2. Hallå? Du får väl för fan kommentera i min blogg, Haha!! OCH följ den for fuck sake. ;)

      Så, vad tyckte du om bloggen?

      Maj låter toppen, då kan jag nog också, kanske bada :)
      Skäms Freddy? Hahaha!! Han är säkert en superfarsa han också! Är ni som Louise och Clark eller det där kristna paret i Sjunde himlen? Hahaha!

      Kram <3

      Radera
    3. Läs senaste inlägget, Haha!!
      http://bbbrian.wordpress.com/2012/04/20/fredagsmys-drmfngare-te-och-chkolad/

      Trevlig helg!!

      Kram <3

      Radera
  17. Vilken härlig artikel katten! Grattis! Bloggen är underbar - min mammamedicin. Utan din blogg är dagarna pest! Keep up the good work!

    Kram!

    SvaraRadera
  18. det här har inget med själv inlägget att göra men jag hittade dina blogg för ett tag sedan och lusläste den om nätterna tills jag hamnade på första (äldsta) sidan.. och jag vill bara säga att du måste blogga mer!! jag kan inte få nog! haha!
    min dotter är bara 8mån än så länge men trots det finns igenkänningsfaktor i mycket av det du skriver. TACK för ärlig blogg och sinnessjukt rolig läsning! jag skrattar högt varje gång jag tittar in här!

    <3<3

    SvaraRadera