torsdag 17 februari 2011

Saknad...

Blev inget bloggande igår - sorry vänner! Jag hade ingen bra dag...

Alice har varit hemma ifrån dagis torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag....ni fattar va!? Hon är ju ganska "mycket" i vanliga fall, haha. Lägg till lite feber och rastlöshet på det! Skjut mig!

Och IGÅR var det då ÄNTLIGEN dags för dagis! Yeyh! Vi skulle inleda dagen med ett tandläkarbesök och sen var det en lång dag på dagis...men nej. Alice vaknade såklart på fel sida, det fanns INGET i hela världen som kunde få henne att åka iväg! Jag orkade inte ens ringa till tandläkaren och avboka utan var sur, trött och ledsen hela dagen. Alice kallade mig "dumma mamma" och jag insåg hur jävla elak världen är som ryckte min mamma ifrån mig - bara åtta dagar innan Alice föddes...fy FAN rent ut sagt!
Vi som hade allt så bra planerat. Mormor bara ett stenkast bort - som skulle börja jobba deltid och inreda ett eget litet rum till "Krabaten", farmor och farfar bara 5 minuters promenad härifrån...men farfar fick Alice bara ha tills hon var åtta månader...och nu...är det alldeles TYST! Var och varannan dag när man hämtar på dagis möts man av glada mor- och farföräldrar som hjälper till att hämta och lämna på dagis, som stöttar och ställer upp och som gör allt för att få vara delaktiga i sina barnbarns liv...men här...är det bara tyst.

Skolan ligger på hög och jag får hoppa av kurser för att jag inte hinner med, Freddy jobbar och sliter och kommer hem halv sex på kvällarna och aldrig...aldrig...är det någon som säger "Ska jag ta Alice några timmar så du får VILA, åka och simma, känna efter hur det känns att vara gravid"... *suck* 
Och ja, jag VET att många har det så...eller som dessutom lever ensamma och inte har någon avlastning ens i ens partner - men vi hade planerat allting så annorlunda - sen sprack allt...på mållinjen. Hade mamma levt (och inte BOTT hos oss, haha) hade jag fått ringa och fråga om VI fick låna Alice en stund. *ler* Åh, vad jag saknar dig mamma!!

11 kommentarer :

  1. Älskade lillasyster, jag vet...känner precis likadant som du. Saknar mamma varje dag hela tiden i ALLT jag gör. Mina flickor saknar & behöver henne. VI behöver henne. Det ÄR så fruktansvärt orättvist. Önskar JAG bodde närmare och kunde ta Kravallis i hampan och hjälpa dig! Älskar dig! Styrkekram & kärlek från storasyster

    SvaraRadera
  2. Stor styrkekram till dig! Jag vet hur tufft det är och hur det tar på krafterna, speciellt när man är gravid! 8 dagar, det är ju inte sant!? Hur kan de bli så? Vet att du och din mamma stod varandra närma. Orättvist! Kram!

    SvaraRadera
  3. En liten tröstkram ifrån mig i cyberspace! /Anna

    SvaraRadera
  4. Vet inte vad jag ska skriva, livet är orättvist... Du vet att jag finns här om du behöver prata, fika, gråta, skrika eller bara vara... Önskar jag kunde göra mer! Jag var nära att mista mamma, så jag förstår känslan... Och då var du här och gav mig styrka... Har aldrig mött en sådan fin vän, med så mycket posiv energi att dela ut... Din mamma kan vara stolt över att ha en sådan fin, otrolig dotter! Hon kommer aldrig "lämna" dig... Du måste bara ta till dig av alla små "meddelanden" hon "sänder" ut... Många kramar Tessan

    SvaraRadera
  5. vi sitter i samma båt min vän
    vi saknar mamma/mormor här osså
    dem få som finns kvar ser man knappt röken av =(

    Seriöst hjärtat dax att dra till småland nu när vi mammalediga sammtidigt visst låter de som en bra idé?=)

    SvaraRadera
  6. :( Förstår att det är tufft... Inte bara för er skull som vuxna, med avlastning och så, utan även för barn(ens) skull.

    Så kände jag med mina när de var små. Jag ville ha någon att del allt roligt med. Barnets första leende, första steg, första teckning... Ja allt som händer...

    Men jag tror att ni är starka tillsammans...
    Och dra dig inte för att be syskon och vänner om lite hjälp och avlastning.

    Skickar lite styrkekramar... <3

    SvaraRadera
  7. Ibland är livet ett långfinger mitt i fejan... Man frågar sig varför ens nära och kära drabbas, och det går inte att få något svar på det. En stor kram till er....
    /Duden

    SvaraRadera
  8. *kram* till dig/er. Livet är orättvist. 8 dagar - hur klarar man en förlossning då? Du är nog starkare än du tror, eller var du känner just nu! /Eva

    SvaraRadera
  9. Tycker mig ha märkt att livet är som en berg&dalbana.
    Tråkigheter inträffar och man är aldrig förberedd.

    Kramar...
    /Anondoderorsos

    SvaraRadera
  10. Åh vilken fin text! "Själar säger aldrig farväl". Jättefint. Kram!

    SvaraRadera
  11. TACK alla fina!

    Kommer in i en svacka emellanå, men man kommer ju alltid upp igen. Man har ju inget val...
    Och ja, hur klarar man en förlossning 8 dagar efter att ens mamma dör? Man har inget val...

    Stark som en oxe, ynklig som en mus - men semlor och fina ord hjälper! ;)

    Lizzi: Ja, visst är den fin? Har texten tatuerad i svanken. :)

    Kram! Och tack!

    SvaraRadera