fredag 19 december 2014

Shopping, Galningar & Hoppande snippor?

Idag har vi hunnit med en god frukost, sol och bad, en tur til Playa del Ingles för lite seriös shopping, mer sol och bad, massor med god mat och till slut party med genomgång av drinklistan. Bloody Mary'n (<--örk!?) kunde vi klarat oss utan men annars var listan helt klart godkänd, haha. Jag är för trött för att blogga men lite bilder kan jag bjuda på! ;)


 Elton moffar Pizza innan lunchen


 Utsikten ifrån takterrassen 

 Utsikten ifrån takterrassen när Freddy har ramlat, hahaha.


 Alice och "gänget". Vi har knappt sett Alice sen vi checkade in!

 Ja, värme OCH julstämning. Och kakor. Massor med kakor! 

 De här två galningarna alltså! Underbara!

 Shopping på Yumbo Centrum idag! Jag prutade så att jag blev utslängd nästan, haha. Sån é jag! (Och Freddy skäms i vanlig ordning!)


Det finns ALLT att äta här. ALLT. Och det här vidriga väljer Freddy..!? Örk?! Hur kan man!?

Förutom parfymer så är detta dagens bästa shoppingfynd. Ser nästan ut som det Freddy åt till lunch...

Nu ska den här mamman sova. Imorgon blir det SOL och den här blekfeta kroppen ska grillas! 

over and out.

//Meekatt...

onsdag 17 december 2014

Sol, Vinterhull & Mojito!

Tredje dagen (av FJORTON!) på Dorado Beach Hotel och livet kan liksom inte va mycket bättre. Strålande sol hela dagen, glada barn (som roar sig själv i lekrummet och låter mamma sola!) och goda drinkar. Jag får kanske bromsa lite när det handlar om efterrätterna och all den där fantastiska maten - men det GÅR ju inte. Allt är så jävla gott! 

På vägen hit hann vi bekanta oss med världens mysigaste familj som vi sedan har stalkat sen vi kom ner, haha. Sist var det inga svenskar här men nu kryllar stället av svenskar och drinkarna smakar liiite godare när man har trevligt sällskap. Vi lär dock bli dumpade av våra nyfunna vänner snart, haha. Barnen leker jättebra tillsammans och vi har knappt sett våra barn sen vi kom ner. Så när deras grabbar hellre ville stanna här med Alice än åka med föräldrarna till Puerto Rico sa jag "Inga problem! VI tar barnen!" Sen la vi oss i solen...och somnade. Läste sedan ett sms: "Ni såg så söta ut när ni sov så vi ville inte väcka er!" Hahaha, bästa barnvakterna!? Barnen leker dock fortfarande fint och alla lever! Vi hittade dem nyss i baren med chokladsåsen i högsta hugg. 

Igår kom en jättegullig mamma fram och kramade om mig. Hon läser bloggen och hade bokat resan efter att jag skrev om den i förra året och de var supernöjda! Jobbigt om folk inte blir nöjda när man rekommenderar ett ställe och man vet att för många (inkl oss) är det en stor utgift att resa iväg. Hon var överlycklig för att det verkligen var "så bra som jag skrev att det var och det lyxigaste hon varit på" vilket hon inte hade vågat hoppas på. Här finns det liksom ingenting att klaga på. Absolut ingenting! Här får man till och med kramas med främlingar i bikini, hahaha. ;) Men jag vet själv att vi var ganska skeptiska ända tills vi kom fram förra året. När samma resa finns för dubbla priset hos konkurrerande resebolag vågar man liksom inte riktigt tro att det är sant förrän man är på plats och det är nästan så att man skäms när folk frågar vilka man åkt med och om prisskillnaderna. "Vår resa kostade 22 000 mindre än er. God Jul!", haha. Så tack för tipset om Tripx - återigen! Kolla in dem och jämför priser innan ni bokar resor! 


Elton mår som en kung och falukorvsmannen himself jobbar intensivt med vinterhullet. Till frukost idag åt han stekt potatis, 2 churros, tre korvar, en fralla med salami, äggröra, melon, massor med bacon och en muffins. All inclusive is da shit! Till lunch klämde han i sig maassor med pasta, mer korv, ännu mer korv och korv, haha. Och utöver det har han väl fått i sig ett tiotal glassar. Mini-Elton behövde komma iväg på en frosseriresa efter sina sjukveckor. Sist jag ställde honom på vågen visade den 13.1 kilo. Jag misstänker att det rättar till sig nu. Tyvärr hade jag inte samma problem när jag åkte hit...

Solen håller på att gå ner, det stramar sådär skönt i kinderna efter solen och Freddy gick nyss och hämtade en iskall mojito. Jag saknar inte Sverige direkt. Hoppas ni har det bra där hemma! 

Imorgon bitti ska jag inleda dagen nere på hotellets SPA. Idag prioriterade jag shoppingen.


over and out.

//Meekatt...

tisdag 16 december 2014

Resetips á la Meekatt!

Ja, då var vi alltså återigen iväg på Gran Canaria och laddade för en stressfri jul med fria drinkar, arga fåglar och massor med sol! Resan med Tripx gick kanon, precis som sist! Morgonen börjar bra med strålande sol och ett lugnt Dorado Beach Hotel. Freddy är iväg på SPA med barnen och jag har ägnat mig åt min "reseritual". Väskorna är uppackade och gömda, allt ligger på sin plats och man skulle kunna tro att vi bor här på riktigt. Så ska det va. Våga vägra bo i väska! ;)

Vi landade på hotellet runt 22 igår och nu känns det som om vi aldrig varit härifrån. Ja, förutom att jag inte var lika blek sist jag satt just här. Inte lika fet heller för den delen, haha. Men nu är det semester och bara njutning resten av året! För sån é jag! Träna ska vi väl göra efter nyår i vanlig ordning?

Jag har lite konkreta resetips för er som sitter där hemma och förbereder en semester med familjen. Eftersom att baren har öppnat måste jag hålla mig kort så ni får nöja er med 5 tips:

1. Skicka mannen till Kina veckan före avresa! Är det någon gång man har mycket i huvudet så är det inför en två veckor lång utlandsresa med hela familjen. Har du dessutom eget företag att sköta och två barn som det ska vabbas för varje dag samt ansvar för att alla julklappar inhandlas och slås in så gör det allting lite mer spännande. "Ska mamma klara pressen eller ska hon dränka sig själv i handsprit - naken och sjungandes Kumbaya i garaget?". Mamman överlevde men jag kan ärligt säga att vi har aldrig varit så nära skilsmässa som dygnet före avresa, haha. NU är vi glada igen och det är tack vare Åsa och vårt fantastiska "starta-upp-semestern-med-semester-dygn" på Elite Hotel Ideon i Lund. 

2. Lär barnen engelska. Detta är fantastiskt viktigt och man vill ju alltid att barnen ska kunna föra sig och vara artiga. Mitt ihärdiga tränande med Elton har lett till att han skiner upp som en sol och säger "FAKK YO" (Thank you!) varje gång någon ger honom något. Detta lyckade fenomen har lett till att min puls går på högvarv varje gång vi närmar oss en trevlig människa och därmed hålls också förbränningen på topp! Jag kommer att tappa minst fem "fakk-you-kilon" den här semestern...om jag inte dränker skammen med Sangria?

3. Utmana dig själv! Är du ett planeringsfreak så utmana dig själv och ge mannen ansvaret för tre saker. Pass, bokning av bagage och parkering. Resten sköter du själv såsom planering, bokning, inhandlig av allt som ska med, ledighetsansökan ifrån skolan, avslut och överlämning av företag, hund, hus och ansvar för hemmaplan samt packning till 4 personer. Och alla julklappar, firande med de som ska firas samt förberedeler för nyår som ska vara klart när vi kommer hem. Tre saker. Passen gick kanon. Vi behövde aldrig visa dem. Jag kunde varit Kurt Cobain och ingen hade ifrågasatt. Coolt. Bagaget missade Freddy att boka så det kostade 750 kronor på Kastrup. Parkeringen missade han visst också att boka så nu betalar vi 1900 kronor för den. Halva reskassan hamnade därmed på Kastrup. Tack för hjälpen älskling.

4. Var förberedd! Du är inte ensam på planet och det är ganska stor sannolikhet att du får någon annas barn bakom dig på flygplanet. Andras barn har ben. Långa rastlösa ben som bäst avreagerar sig genom att sparka på ditt ryggstöd. Detta är dock inget problem om du är förberedd. Man smyger helt enkelt på sig en sån här, väntar tills föräldern slumrat till och vänder dig snabbt om. "WAAH!" Ungen sitter blixtstilla tills ni är framme. Tadaaa!!



5. Slutligen. Packa alla flytande grejor i plastpåsar. Eftersom att vi åker All Inclusive så är det inte så mycket "flytande" som packas ner. Men för att undvika pinsamheter i bikiniregionen samt öka risken för roliga reaktioner på Freddy med nyrakad semesterpung i "salta bassängen" på spaet packades rakgel ner i väskan. När jag öppnade väskan såg det ut som att en elefant fått utlösning över mina kläder. Fan. Men vad gör väl det? Solen skiner och jag hoppar i bikinin nu! 

Skål på er därhemma! ;)

over and out. 

//Meekatt...

NU är det semester!

Vi inledde semestern med stil och checkade in i sviten på Elite Hotel Ideon i Lund igår. Fantastiskt lyxigt och fint och detta ledde till att båda barnen sa "Måste vi verkligen åka till Kanarieöarna mamma!?" Haha, njae...jag hade lätt kunnat stanna där i två veckor. Dock med viss avsaknad av solen. ;)


2 dörrar in i sviten och världens bästa hamburgare. Vad mer behöver man i livet?

Jo, ett sånt här badrum! DET behöver man!

Och så här nöjda barn:

En uppdukad buffe med chokladdoppade jordgubbar, chokladpraliner och frukt gör inte ont heller. ;) Tack världens bästa Åsa för ett lyxigt dygn och den bästa starten på semestern!

"Här ser man hela världen mamma!!" Mina barn behöver verkligen komma ut mer, haha. Det var Lund. 

Här på Paolo´s måste vi ha ett bloggevent! Mysigaste stället med god pizza och godsaker!

Idag var det full kaos inför avresan. Små detaljer som att vi glömt boka bagage och parkering gjorde att halva semesterkassan blev kvar på Kastrup. Tack som fan för fria drinkar i baren! ;) NU har vi anlänt till vårt älskade Dorado Beach Hotel på Arguineguin, Gran Canaria! En snabb kvällsmat och två drinkar i baren hann vi med innan vi nu hamnade i en efterlängtad säng. Detaljerna om kaoset får ni imorgon!

over and out.

//Meekatt...

lördag 13 december 2014

Vinnarna i Angry Birds-tävlingen!!

Tävlingen i samarbete med Angry Birds Activity Park är avslutad och vi har en massa glada vinnare att presentera! Tack för alla SUPERFINA bidrag! Här får ni se en del av de fina teckningar som kommit in:
 
 
Vinnarna av 2 st biljetter vardera till Angry Birds Activity Park på Gran Canaria är...

* Familjen Hellström-Blom
* Hanna och Nina Göransson
* Peter Urbanics med familj
* Yohanna Ode med barn
* Monica Medina med familj

Vinnarna av fina Angry Birds-mössor och Tröstisar är:

* Jack Harlin
* Ellen Wallquist
* Hanna Broman
* Maria och Linn

Grattis till alla vinnare! Ni blir alla kontaktade via mail! ♥

Ni som inte vann den här gången får lite bra rabatter att utnyttja:

 
 
Ha en fin kväll! Jag ska dricka upp mitt vin, fortsätta packa för imorgon börjar vår semester! Vi tar en natt på Elite Hotel i Lund imorgon och påbörjar resedagen med hotellfrukost och lyx! På måndag lyfter vi! Äntligen!! Dorado Beach - Here we come! ♥

over and out.

//Meekatt...
 

fredag 12 december 2014

Mexico, Överbliven biljett & MacGyver?

Idag förlorade jag kampen mot Mexico. Det tog mig 20 minuter att få upp all jävla majs och skit från golvet. Jag hittade bananbitar i adventsljusstaken och dessutom lyckades Alice få en påse med riven ost...att explodera. "Nej mamma, jag klämde inte alls hårt på den. Jag höll bara i ett litet hörn!" Jaja, det blir tidig julafton för fredagsmusen i köket. Fällan är fortfarande tom men jag VET att den finns där.

Freddy är på väg hem och det känns ju lite halvbra mitt i den väntande stormen. Tydligen ska planet inte kunna landa i Köpenhamn och om det mot förmodan gör det är bron stängd. Vem vet var han får landa? Jag har eventuellt en all inclusive-biljett över till Gran Canaria om inte Freddy tar sig hem! ;)

 
Om tre dagar åker vi och inget är förberett. Lite panik för ett planeringsfreak som mig. Men idag är huset fullt av barn så det är inte lönt att börja röra i grejorna och dessutom är jag astrött. Jag gör ett ryck imorgon. Hur svårt kan det va? Bikini, solkräm och lite julklappar...typ. ;)
 
Nu håller vi tummarna att min MacGyver-lösningen med studsmattan håller för stormen. Jag hade inte riktigt ork att montera ner skiten...så jag band fast den i ett träd...typ. Maria och Evelina kom förbi innan och skrattade åt min "gulliga knut". Vafan!?
 
Fruktsallad till barnen - kaffe till mamman! Hoppas ni har en bra fredag och att ni inte blåser bort! Imorgon avslöjas vinnarna i Angry Birds-tävlingen!
 
over and out.
 
//Meekatt...

onsdag 10 december 2014

Nattamad, Vinnare & Orgie?

Känslan när man står i bara trosor i köket...klockan 05,10 och steker köttbullar och gör pulvermos. Skjut mig...typ. Men efter nästan tre veckors matvägran hos en tunn liten 3-åring studsar man jävlar upp när han sätter sig i sängen och säger "Jag é hungli mamma! Jag vill ha mos o söttbullar mamma!!" Han somnade om under tiden jag fixade mat såklart och åt sedan 1,5 köttbulle, haha. Fantastiskt. Jag fortsatte min "supermorsemorgon" med att steka pannkakor till Alice. Lovade det i ett svagt ögonblick igår...och har man lovat - så har man lovat.

Nu är Alice ivägskickad (Tack Evelina) och Elton ligger och sover i soffan. Hela huset skakar av ovädret och på grannens tomt vimlar det av grabbar och grävmaskiner. Jag kanske kan ställa mig vid staketet och spana på dem som Elton brukar göra? En uttråkad småbarnsmorsa med sömnbrist är ganska lättroad. Jag behöver verkligen semester, haha.


Jag har tre klara vinnare i tävlingen om presentkort inne hos pink or blue. Grattis till Jenny Sjöberg, Sanna & Malin T! Maila mig på info@meekatt.com för att få era presentkort! ♥

 
www.pinkorblue.se
 
Om 5 dagar åker vi - yeyh! Sangria, sol och sovmorgon! Hejdå julstress, kyla och bokföring. När vi kommer hem är vi fulltankade med sol och energi och 2015 ska bli världens bästa år har jag bestämt. Inget vabbande, en massa jobb och mer mys i soffan. Jag ska bara få hem mannen ifrån Kina och hoppas att han inte dragit på sig några skumma magbaciller efter sitt kulinariska äventyr...


På riktigt? Hur kan man tycka att detta är mat?! Jag dör lite.
 
Tack för alla kloka mail efter mitt senaste inlägg. Det blev förvånansvärt lite negativt och inte mer än 5 idiotmail har kommit. Någon tycker att jag lär mina barn idioti och någon tycker helt enkelt att jag borde dö. Ja, tack för viktiga åsikter...återigen, haha. Alltid lika givande att diskutera med idioter.
 
Nej, nu är det dags att kittla lillebror tills han svimmar. Det blir hämnden för min nattliga orgie i köket. För sån é jag. ;)
 
over and out.
 
//Meekatt...

måndag 8 december 2014

Såna é vi..?

Du som gick mot mig och började skälla på mig utanför Willys i Laholm idag - detta inlägget är till dig.

Jag och barnen har haft en "hemmadag" idag eftersom att Alice blev lite magsjuk i lördags. Hon kräktes aldrig men vi tar det säkra före det osäkra och håller oss hemma. Dagen har ägnats åt lite pyssel, bråk om tejpen och en massa längtande efter pappa som åkte till Kina igår. Tänk...14 år och jag saknar honom som om vi var ifrån varandra för första gången. Jag hatar att ha honom så långt borta.

Idag har nerverna testats gång på gång med uttråkade barn, en överfull inkorg och jobb som ligger på hög sen nästan två veckor på grund av vabbande för Elton som aldrig tycks bli frisk. I natt satt jag uppe och fakturerade till klockan två för att min assistent skulle kunna jobba idag och få iväg en massa beställningar. Fyra timmar efter att jag fick gå och lägga mig inatt kom Elton stutsandes med ett "HEJ BAJSKÅÅAV! ÄR DU VAAAAKEN!?" Mannagrynsgröt och smoothies...och mer längtan efter pappa.

Jag stressade iväg med barnen och ner till strandhuset i eftermiddags för att hämta posten och vi körde in till Laholm för att posta alla paket. Elton höll på att somna så vi körde med rutorna nere, lamporna tända och med Gyllene Tiders "Leva Livet" på full volym. Vi klarade det! Hade han somnat då hade kvällen blivit katastrof...som igår när han var uppe till 23,40. Väl framme på posten lastade jag ut barnen och tömde bagaget på paket...för att sedan inse att jag glömt mitt betalkort hemma. In med allt igen. Trötta och ledsna barn. För att säkra att barnen skulle hålla sig vakna på hemvägen mutade jag med glass på Willys. Räddningen!

På vägen ur bilen såg Elton kvinnan som sitter utanför varje dag och fryser. Hon sitter där i sin sjal...på marken och hon tittar bedjande på oss alla som går förbi. Nästan nollgradigt. Ensamt. Varje dag. Vad som ligger bakom har jag inte en aning om men jag VET att en människa inte sätter sig på marken och fryser varje dag...hela dagarna...ensam...om man inte måste. Man kan välja att gå förbi henne. Vi väljer att se henne. "MAMMA! FÅR JAG EN SUGELAPP MAMMA?!" Elton är tre år gammal, ser kvinnan...och ber mig om 20 kronor. "Okej hjärtat!". Jag tar fram en tjuga och han går stolt fram till kvinnan och ger den till henne. "Varsågod" säger han och hon tar honom försiktigt i handen och säger "tack så mycket" på dålig svenska. Elton växer en decimeter och mår som en chokladbit inombords. Vi går in och köper den där glassen.

När vi kommer ut står kvinnan upp och gråter och pekar på en man. Jag går fram till henne och frågar vad som hänt. Hon pekar på en man som sitter i en bil framför henne och gestikulerar och visar att han dragit henne i jackan och slitit henne i armen. Muggen ligger på marken. Barnen blir chockade. Hon är upprörd och tårarna rinner. Jag frågar "Är du okej?" och hon fortsätter att peka på mannen i bilen. Jag går bort med mina barn till vår bil och sedan går jag fram till mannen i bilen som rullar ner sin ruta. Jag frågar "Vad är det som har hänt?" Han ser arg ut och säger att hon bara började skälla på honom och gorma. Sen tränger han sig iväg med bilen och kör. Kvinnan torkar tårarna och säger något om "politi" och visar mig igen att han dragit henne i armen. Vi ser kvinnan sitta där...varje dag. Kallt...och ensamt. Man kan välja att gå förbi.

Jag sätter bälte på barnen i bilen och säger till Alice att jag ska gå tillbaka och titta till kvinnan för att se att hon är okej. När jag går tillbaka är hon uppskakad och försöker skriva ner hans registreringsnummer på sin hand. Jag tar henne försiktigt på axeln och säger "Are you okay?" Hon torkar sina tårar och tittar på mig. I samma sekund kliver du fram. Du tittar strängt på mig och ryter ifrån "GE INGA PENGAR TILL DOM DÄR!!" Jag vänder mig om och möter din blick och får lite chockat ur mig "En man slet precis tag i henne och gjorde henne illa! DET är väl inte okej!?" Du fortsätter med samma arga röst: "HON SKA INTE SITTA HÄR!!" Jag svarar "Men det har hon faktiskt all rätt att göra. Hon FÅR sitta här" och du svarar "DET FÅR HON INTE FÖR MIG!". Kvinnan står där...och folk samlas runt omkring...men ingen säger något. Jag ryter ifrån "Men du äger väl för fan inte Willys parkering! Bete dig som en vuxen människa!"

Du skäller vidare med arg röst och jag hyssjar dig och säger att det står barn bakom oss och jag vill inte att de ska höra. Jag vill inte att de ska få höra att det finns människor med en sådan människosyn...som din.

Chockad lämnar jag Willys parkering och sätter mig i bilen...och hela jag skakar. Utskälld av en arg man i 70-årsåldern. På riktigt?! Alice tittar på mig och säger "Bra mamma!! Du säger ALLTID ifrån när någon är elak mot andra!" Sen ler hon stolt. DET är den viktigaste läxan i världen jag kan ge mina barn. Och idag hjälpte du mig att visa hur viktigt det är. Så tack.

I förra veckan blev jag tillknuffad av en äldre herre på väg in på Maxi efter att Alice lämnat 20 kronor till mannen som sitter där utanför. Han fnös åt mig och mumlade något om "jävla rumäner". Är vi såna? Jag fick ur mig ett "Är du avundsjuk kan du få en tjuga du med!" Mannen sitter där varje dag. Hela dagarna. I kylan. Från tidig morgon till sen kväll. Vi köper kaffe till honom ibland...och han blir jätteglad. Alice tog hela sin veckopeng sist och la i mannens mugg och sa "Mamma, han behöver dem mer än mig!". Hur förklarar man för en 6-åring att man inte ska hjälpa dem som ber om hjälp? Jag kan inte det. Och jag gör inte det. Vi kan ge. Man kan välja att gå förbi. Men vad JAG väljer...är min ensak. Jag respekterar er som väljer att titta bort. För sån é jag.

Elton somnade i bilen hem idag för jag var så chockad att jag glömde "Leva Livet" och att lampan skulle vara tänd...

over and out.

//Meekatt...

Jag kommer inte att publicera några kommentarer med rasistiskt innehåll här. Så lägg ingen energi på att skriva dem. Tack.

lördag 6 december 2014

Julklappstips, Återbruk & Extrapappa till musen!

Jag måste bara tipsa om världens mest praktiska och snyggaste julklapp (till MIG!), haha. Har suktat efter dessa ett tag men varit för snål men nu blev det köp! Jag fyller ju år snart dessutom... ;) Hörlurar i form av ett halsband ifrån Rock by Sweden. De finns i olika varianter och ni hittar dem till jättebra pris just nu här.

(http://campadre.se/tipsa/868705
(Bild ifrån Campadre)

Ja, jag vet att man kan klippa sönder ungarnas pärlor och trä på dem själv med pincett. Det blir dock inte lika snyggt och jag har inte tålamod till sånt, haha. Men återbruka är såklart alltid bra. Här har Elton återbrukat sin gamla bilbana och ett gäng trosskydd och byggt ett vattenfall för saft...som ska leda ner i flaskan på golvet. Grattis i förskott pappa?
 
 
Nu ska vi iväg och förbereda allt som behövs inför Freddys födelsedag imorgon, Kinaresan som Freddy åker på imorgon kväll samt vår resa till Gran Canaria nästa måndag. Det är mycket nu! Och sen ska jag ju hitta en "stand-in-pappa" som kan bo hos mig nästa vecka och vabba, tömma musfällan under vasken och hålla borta alla spöken, haha. Idag har Freddy tagit TVÅ möss. Skjut mig. Jag måste skaffa katt.
 
over and out.
 
//Meekatt...

torsdag 4 december 2014

En osynlig uppfostran ♥

Jag har fått den stora äran att gästblogga här. Jag blev faktiskt lite nervös. Jag menar, min lilla blogg har max 100 besökare om dagen, Meekatt är ju liksom kändis! Men jag älskar att läsa om det verkliga livet med all humor som Malin bjuder på. Att det är okay att inte alltid orka, och att det är okay att det blir fel ibland, även om målet är att alltid lyckas. Tack för att jag får dela med mig av mina erfarenheter.
 
Jag tänkte berätta lite om en annan slags uppfostran, när livet inte följer mallen riktigt. Lite om varför vi väljer att inte säga ifrån, och att det som utifrån ser slapphänt ut i själva verket kräver 110% närvaro och beredskap från oss. Min önskan är att öka förståelsen, och kanske väcka lite nyfikenhet.
 
Det betyder inte att jag är emot gränssättning. Jag tror inte att barn får några men av att bli tillrättavisade, eller t.o.m. orättvist utskällda när tålamodet tar slut. Man kan alltid säga förlåt och bli vänner igen, det är inte farligare än så. Jag tror nog att det är värre att ha en fasad som talar om för barnen att man aldrig får misslyckas. Det räcker gott att vi lyckas för det mesta. Jag är ganska övertygad om att dom flesta av oss, både barn och vuxna, gör så gott vi kan, utefter våra förutsättningar. Dom allra flesta är dessutom väldigt bra föräldrar till just sina barn.
 
När Sandra var liten, före tre års ålder, var det inte några större problem med omgivningen. Dom flesta, som hade egna barn, log mest vid utbrotten. Men när ”trots-åldern” aldrig gick över, och inga metoder hjälpte, så började omgivningen reagera med arga blickar och kommentarer. Då blev det jobbigt.
 
Jag förstår folks reaktioner, man reagerar på det man ser och glömmer att det finns en orsak. Jag blir bara irriterad när det inte hjälper att förklara. Men jag önskar att vi alla tänker ett steg längre innan vi dömer. Vad det än gäller, faktiskt.
 
Sandra har autism och när hon fick sin diagnos kunde vi lära oss att bemöta henne rätt. Det syns inte på utsidan, men man märker det efter ett tag. Känner man inte till det så uppfattas hon som bortskämd och ouppfostrad. Dessutom måste vi bemöta henne på ett sätt som utifrån ser nonchalant och slappt ut. Jag ska ge er ett par exempel på händelser som är vardag för oss.
 
Sandra och hennes pappa satt på en bänk och åt glass. Det kom två tjejer i övre tonåren och satte sig på samma bänk och Sandra blev väldigt stressad, som hon blir när folk kommer för nära. Hon skrek ”Jävla tjockis” till tjejerna. Utifrån såg hon ut som vilken 10-åring som helst, som faktiskt ska veta bättre än att skrika oförskämdheter åt folk på det viset.
 
Just den gången kunde inte min man förklara läget, eftersom han var ensam och hade fullt sjå med att förhindra ett utbrott, vilket man bäst gör genom att vara tyst, placera sig mellan Sandra och det som oroar, och vända sig ifrån henne. Vad som absolut aldrig funkar är att säga till. Det hade med största sannolikhet utlöst ett utbrott och någon hade troligtvis fått glassen kastad på sig.
 
Nu är det inte så att vi accepterar att hon skriker ”Jävla tjockis” till folk, men vi måste hantera det på, för Sandra, rätt sätt. D.v.s. skydda henne från det som oroar, och eventuellt förklara händelsen i efterhand. Vi har lärt henne att man inte skriker så åt folk, så det vet hon. Däremot kan hon inte styra sina handlingar när hon är stressad. Det enda vi måste göra då är att försöka behålla lugnet själva, varpå vi förstås uppfattas som slappa föräldrar. Stress hos en del kan också leda till utåtagerande beteende, självskadebeteende och/eller att skrika fula ord.
 
Det är oftast inte medvetet, eller går iallafall väldigt sällan att styra. Att säga till då förvärrar bara situationen. Vi ”npf-föräldrar” (npf – neuropsykiskt funktionshinder) lägger vårt största fokus på att förebygga, bereda vägen och försöka förhindra att stressen ska uppstå. Det jobbet får helst inte märkas, eftersom det i sig kan leda till utbrott.
 
När vi flög en gång, satt Sandra och sparkade med benen. Jag förklarade för personen framför att vi tyvärr inte kunde göra nånting åt det just då, och lämnade över en liten lapp där det kortfattat står vad autism innebär. Personen tyckte dock att jag fick hålla i benen på henne och säga till på skarpen, och tillslut sa han åt henne själv.
 
Det blev ett stort utbrott, förstås. Sparkarna på sätet framför blev betydligt hårdare samtidigt som hon kastade sig bakåt gång på gång så killen bakom höll på att få sin drink i knäet. Resten av passagerarna höll för öronen och stirrade förskräckt på oss. Hade alla varit lugna, och tysta, så hade jag kunnat avstyra det hela genom att agera på rätt sätt, vid rätt tillfälle. Jag hade kunnat be Sandra att sätta sig på sina fötter, när det blev läge för det. Hon hade troligtvis inte fått det där utbrottet med näsblod, och vi hade kunnat fortsätta bereda vägen rätt under resan.
 
Vid ett annat tillfälle var vi i Thailand, och badade i en pool där vi nästan alltid var själva. En dag badade en farbror där, och Sandra blev väldigt stressad. Hon började stänka vatten och skrek ”Håll käften jävla tjockis” till farbrorn. Han såg att vi blev pressade av situationen och sa ”Det är ingen fara, jag har egna erfarenheter av det där” och jag började nästan gråta av tacksamhet mot honom. Bara lite förståelse betyder så väldigt mycket.
 
Dom flesta är överens om att det är skillnad när det handlar om funktionsnedsättningar, men det är just det. Vad vet vi om människor vi inte känner, när det inte syns på utsidan? Om vi bara kunde ha i bakhuvudet när vi ser barn/elever som verkar ouppfostrade och bråkiga, att det med all sannolikhet finns en orsak vi inte vet.
 
Vi tar förgivet att föräldrarna har brustit i uppfostran, och visst är det säkert så i vissa fall (och det har ju troligtvis också en orsak vi inte känner till). Dom sa på nyheterna häromdagen, att 2-3 elever i varje klass har adhd, och behöver anpassning för att orka sitta still och lyssna.
 
Dom eleverna behöver oftast små klasser och fler lärare. Istället ska alla inkluderas, klasserna slås ihop och bli större, och kraven på eleverna ökar. Barn som behöver extra stöd klarar inte längre av att vara i skolan. Dom misslyckas varje dag och får bara skäll för det. Barn i 8-10 årsåldern får depressioner och orkar inte med livet. Hemma står maktlösa föräldrar som förtvivlat försöker få skolledning och beslutsfattare att följa lagen.
 
Dom här funktionsskillnaderna finns överallt bland oss i samhället, därför tycker jag att det är så viktigt att vi alla är medvetna om det, och att vi försöker vara mer toleranta mot varandras olikheter. Oavsett diagnos eller inte. Många anser att man inte ska sätta diagnoser för det ger barnet en stämpel. Visst skulle det vara bra om vi kunde respektera varje individ utan diagnos, men där är vi inte idag. Det är inte diagnosen som stämplar barnen, utan bristen på förståelse och anpassning.
 
Tack för mig J
 
/Nina