onsdag 28 januari 2015

Shopping, Intervjuer & Ärlighet?

Regnet gör lite uppehåll här i Göteborg och jag har hunnit med lite shopping (<--systembolaget, haha), en lunch på Espressohouse och inköp av de där obligatoriska "mamma-har-varit-borta-med-dåligt-samvete-presenter". Snålmorsan har ju bestämt sig för att sluta skämma bort barnen så det blev tråkiga användbara saker. Strumpor och trosor. De kommer bli jätteglada...verkligen. ;)

Det satt två grabbar bredvid mig vid frukosten i morse. Det var en pågående anställningsintervju och de hade ett skitbra samtal. Jag älskar att tjuvlyssna på intervjuer samtidigt som jag får ont i magen av bara tanken...att det kunde varit jag. Men jag älskar att lyssna på hur arbetsgivaren tänker och formulerar sig och hur den som grillas ljuger och förbättrar hela sitt jag i ren desperation. Ibland vill jag liksom luta mig fram och flika in en egen fråga som är mycket bättre! Arbetsgivaren frågar "Vad gör du helst på fritiden?" och jag skrattar för mig själv och väntar på "Tränar på gym, umgås med familj och vänner och läser böcker!" Blä! Hata alla tråkiga oärliga svar. Men mitt "Jag hatar att träna, försöker undvika släkt och vänner och dricker gärna vin och blir småkåt av att titta på Suits!" kanske inte funkar?

Nästa fråga "Var ser du dig själv om 2 år?" Snälla!! Svara INTE "Då har jag förhoppningsvis klättrat inom ert företag och utvecklats till en uppskattad medarbetare!" Svara "Då ligger jag naken på en strand i Thailand...och äter lösgodis som man blir smal av...med Harvey Spector!" Fast nej... Svara INTE på lönefrågan under en intervju! Kom igen vännen! Det finns väl ingen anledning att sätta en desperat prislapp på dig själv när du har munnen full av äggröra och bacon? Och vafan - varför hotellfrukost? Redan legat med chefen?! Det måste ju göra eventuell löneförhandling lite mer angenäm. Jag vill luta mig bort och skrika "Svara inte på lönefrågan!! De ska inte välja den som vill ha minst lön - de ska välja den som är bäst! Var bäst och sätt din egen jävla lön när de fattar att de måste ha dig!" Konstigt att jag är egen företagare, haha. Jag skulle bli inlåst på dårhuset efter mina försök till att gå på intervju. Men om man är bra - varför ljuga? Alla är ju bra på något! Det gäller ju att hitta det jobbet där just ditt "något" behövs!

Svammel...förlåt. Grabben verkade klara sig galant och han fick till och med till den klassiska och inövade meningen "Jag ser fram emot en snar återkoppling!" innan han reste sig. Vem fan säger så? "Vi hörs!" säger man väl? Suck. 

Nu ska jag skriva en artikel. Som inte är lika dum som texten ovan, haha.

over and out.

//Meekatt... 

Värpning, Vin & Harvey?

Eftersom att jag var 12 år gammal igår och fick ställa in utekvällen pga ägglossningen from hell (<--skjut mig!) så blev det en lugn och mysig kväll. Hade en kompis på besök och vi tömde två flaskor vin och pratade skit hela kvällen. Bästa medicinen mot det magonda. Fuck Ipren! Mer vin åt folket! ;)

I morse hade jag uppenbarligen värpt färdigt för klockan sex vaknade jag pigg och utvilad. Sister Hazel, kaffe och ett varmt bad startade jag dagen med. Life is good! Nu sitter jag och käkar frukost och njuter av att övriga gäster varken smaskar eller sörplar...


Det regnar idag igen men gatan kryllar av folk som ska ta sig till jobbet. Jag ska snart också ta mig till jobbet - Espressohouse som ligger 50 meter bort! ;) Ikväll är min sista kväll i Göteborg för den här gången. Den ska spenderas i onepiece...med datorn...och Harvey Spector! För sån è jag! 

over and out.

//Meekatt...

tisdag 27 januari 2015

Hemligheter, Sex & Körförbud!

Jag ÄLSKAR den här stan. Spenderat någon timme på stan (<--spenderat ungarnas barnbidrag på nya kläder till mamma!) och kan inte sluta förvånas över människorna här. Det är som en annan planet. Om man råkar le mot och säga hej till en främmande människa hemma i Halmstad finns chansen att man får ett "Känner jag dig?" tillbaka. Här ler alla. Alla säger hej. Nästan så att man blir nervös och kollar om gylfen är stängd eller om ett bröst hänger ut. Alla är glada - hela tiden. Folk fikar överallt. Och lunchar. De kramas och ser glada ut. Vad beror det på? Varför är alla så glada i Göteborg? Och varför pratar alla så högt och ogenerat i sina mobiler? Har folk inga hemligheter i storstäderna? Jag suger åt mig och inspireras och nästa gång jag ska tacka för en bra natt ska jag göra det högt och tydligt över telefonen. Alltid gör det någon glad...och inspirerad? ;)

Beställde en kaffe på Espressohouse (som blivit lite av mitt andra hem, haha) och när jag kom in fick jag ett stort leende och ett "Heej! Vad är du sugen på idag?" av gulligaste killen. Jag kom helt av mig och tänkte svara "SEX!" men hejdade mig och tog en vaniljlatte. Jag borde verkligen komma ut bland folk mer. Eller ligga mer...

Ikväll ska jag på date och käka god mat och dricka rödtjut. Först ska jag skriva en krönika och väntar på att inspirationen ska dyka upp i min kaffekopp. Jag kanske ska sluta stirra på folk och jobba istället... 



Kom fram en jättegullig tjej till mig för en stund sen med den här buketten. "Till den bästa av katter! Kör inte i stan snälla!" Haha, jag lovar! Jag ska inte röra bilen innan torsdag! Tack Emma! Vad glad man blir. En främmande människa...bara sådär! Jag vänjer mig aldrig vid det där...

over and out. 

//Meekatt...

En sörplare...


Sitter och njuter av hotellfrukost, ljuvligt gott kaffe och bästa utsikten (för en som bor på landet). Vad händer då? Jo, då kommer en förkyld jävla sörplare och sätter sig bakom mig och inhalerar(!?) sitt jävla kaffe...och äter KNÄCKEBRÖD!? Vem fan äter knäckebröd när Sveriges bästa hotellfrulle är framdukad. Och varför ANSDAS man in sitt kaffe?!?

Jag kommer aldrig att förstå det där. Lika lite som jag förstår att mina barn vill dricka saft med sked. Det är FEL!

over and out.


//Meekatt...

(Post scriptum: Han var inte från Göteborg. Han var Stockholmare, haha)

Göteborgare, Smyghångel & Leenden?

Hej vackra Göteborg! Jag faktiskt är lite kär i dig. Men jag hatar dig lite samtidigt. Vi måste prata om det här...så att vi vet var vi har varandra. Du är vacker. Du är mysig. Du har allt det där som man behöver. Människorna som ler när man möter dem, butiker som är öppna länge, mysiga små fik, restauranger med jättegod mat, handsprit, serviceinriktade invånare som inte skrattar åt en eller himlar med ögonen när man ber om vägbeskrivning...och doften av puls. Dyr parfym, kaffe och trafik. Människor som tar ett glas vin på en måndag, som klär upp sig och umgås. Skratt och djupa diskussioner. Kärlek, fniss och smyghångel inne på Espressohouse på Avenyn. Ensamvargar som sitter med en Latte och en bok i ett fönster. Götaplatsen som är lika vacker i regn som i solsken. Gänget som försöker låta lite coolare än vad de är...och den där mannen som ber om ett par kronor utanför Konsum. I lilla Mellbystrand doftar det mest...ingenting. Där går man bara ut om man ska till Maxi och det finns inget fönster att sörpla Latte och läsa böcker i. Jag älskar Göteborg. Jag kan stå här på balkongen och titta ner på Avenyn i timmar...och önska att jag fick stanna för alltid.

Men det är ju det här med Spårvagnarna. Vem i HELVETE kom på det!? Min puls ökar redan i Varberg och i höjd med Kungsbacka hyperventilerar jag i en brun papperspåse i ren skräck över att hamna fel i era förbannade rondeller och korsningar. Tanten i GPS:en försöker vägleda mig med tydliga instruktioner men jag är så nervös att hjärnan tror att jag är full. Säger hon "sväng höger" så svänger jag vänster. Säger hon "Gör en U-sväng" så börjar jag gråta. I Stockholm kör jag utan problem...men här är det ju för fan fler sorters fordon att hålla reda på än i Need for Speed. Jag förstår inte! Bilar, bussar, fotgängare, cyklister...och TÅG (<--spårvagnar, jag VET - men jag är ifrån Skåne!) mitt i vägen!? WHY?! Hur tänker ni där? Vad är det för fel på buss? Eller bil? Eller skor för den delen..?

Efter att ha tagit fel avfart, letat mig rätt igen, svängt in en gata för sent och till slut kommit till Avenyn...då blir jag så nervös att jag får hjärnsläpp. Jag ser "BUSS" skrivet på vägen och tänker "JÄVLAR!! JAG TAR ANDRA SIDAN!!" Andra sidan är spårvagnarnas sida...i motsatt riktning. Skjut mig. Jag blev så glad när jag såg hotellet att jag svängde rakt över tre filer (och en mittrefug....typ) utan att titta bak. Där kom bussen. Just det....bussfilen. Alla överlevde.


När jag parkerat bilen i parkeringshuset vågade jag andas igen. I did it! Jag. Kan. Själv. Jag övervägde att öppna en flaska bubbel redan i parkeringshuset och fira min överlevnad men det hade kanske sett lite illa ut? Men det som gör Göteborg till Göteborg är det här: När jag krånglat ur alla väskorna ur bilen, gått i ösregn fram till hotellet och är på väg in stannar en grabb mig och säger med ett leende "Det där fixade du ju alldeles lysande. Du är inte ifrån Göteborg va?" Haha, på riktigt!? En dum turist från landet orsakar nästan död mitt på Avenyn och vad får man av en Göteborgare? Ett varmt leende och beröm för att man fixade det! Jag ville nästan ge mig själv fulfingret och skrika "Jävla idiot! Hur fan kör du!? Håll dig hemma!!" men Göteborgaren...den alltid så harmoniska Göteborgaren...han ler. Tack.

Idag ska jag bege mig ut till fots och köpa en semla ifrån Dahls bageri! Bästa semlorna i världen! Wish me luck?

over and out.

//Meekatt...

måndag 26 januari 2015

Om jag bara kisar lite...

Helgen kom och försvann lika snabbt. Vi hann dock med ett efterlängtat besök ifrån mina gudföräldrar (moster Ingis) och jag har fyllt på kärleksförrådet så att jag klarar några månader till utan att bli kall i hjärtat. Mammas syster...är som mamma...fast ändå inte. Så nära man kan komma liksom...

Samma känsla, samma kärlek, samma kramar och om jag kisar lite med ögonen...så är det nästan mamma. Så där nära att man blir alldeles varm i hjärtat och samtidigt iskall. Vissa drag och miner är så exakta...att jag nästan tappar andan. Hon fattas mig.

Igår kom Alice och frågade om mamma. Hon hade funderat över mammas sjukdom och hur hon visste att hon var sjuk. Varför hon dog. Hur pratar man om cancer med barn utan att skrämma dem? Hur berättar man att livet är så skört...och att allt bara kan rasa...på en sekund. Att den man älskar mest...och den som är ens stora trygghet i livet...bara kan försvinna. Jag förstod inte det förrän jag var 27 år gammal. Innan det var jag oförstörd och levde i en tro att man blir sjuk...och frisk igen. Att man inte dör när man är så älskad. Att man inte kan förlora den som lyfter dig, älskar dig och som får allting att fungera. Mamma skulle inte dö. Något blev fel. Varför ska mina barn behöva veta det redan nu?

"Mamma fick väldigt ont i magen. Men inget vanligt ont som man kan få ibland. Ett konstigt ont. Det är väldigt ovanligt Alice och inget man ska gå och vara rädd för. Jag körde mamma till sjuhuset och doktorn kunde se på proverna att mamma hade en sjukdom som är svår att leva med. Vi var ledsna men mamma fick medicin...och blev opererad. Hon var mycket på sjukhuset och jag var där med henne varje dag. Vi låg i hennes säng och tittade på film, läste en massa tidningar, skrattade åt läkare med fula frisyrer och en gång stal mamma ett stetoskop ifrån ett rum så att vi kunde lyssna på dig Alice. Mormor kallade dig Krabaten och vi hörde ditt hjärta slå där inne i min mage. Det höll mamma glad. Du gjorde det min tös..."

Men sen föll hon på mållinjen. Åtta dagar... Åtta dagar! Jag vet inte vem som kämpade mest... Om det var jag eller mamma? Jag ville så gärna. Jag trodde...att om du bara kom ut...så skulle mamma bli frisk. Hon skulle bli så glad att kroppen läkte. Den där ömtåliga sönderstuckna sköra kroppen...skulle repa sig. Och allt skulle försvinna. Vi skulle glömma sjukhuset i Helsingborg och vi skulle glömma att helvetet i Lund ens existerat. Jag skulle hämta hem mamma och vi skulle vattna hennes orkidéer och titta på det senaste avsnittet av Glamour. Vi skulle överleva mamma! Om jag bara hann...

Allt skulle bli bra och mamma skulle gå med barnvagnen längs Kaninvägen och visa dig stranden. Mamma skulle låta dig plocka alla Löjtnantshjärtan i trädgården och hon skulle ge dig så mycket kärlek att jag skulle hata henne. Vi skulle bli ovänner om nappen, om mattiderna och jag skulle irritera mig på att hon kom och hälsade på hela tiden. Hon skulle alltid tagit ditt parti. Hon planerade att vara "mormorledig" och hade förberett en hörna i vardagsrummet för din säng. Jag vill hata henne...irritera mig på henne och reta mig på att hon kommer förbi hela tiden. Något blev fel.

Alice...du missar mamma. Den största gåvan jag hade kunnat ge dig...var hennes kärlek. Du missar den där mjuka handen att hålla i, doften av halstabletter och du missar att plocka ur alla de där russinen ut bullarna och gömma dem i servetten. Du missar Ulf Lundell på hög volym och du missar att få sitta och fnissa i soffan när mamma rättar dagens Keno. Du missar den falska sångrösten, de fula strumporna och det störiga ljudet ifrån hårfönen tidigt på mornarna. Jag saknar det ljudet. Och den falska sångrösten. Hon fattas mig.

Men Alice - du får Ingis! Du får all den där oerhört starka kärleken, skratten och kramarna. Du får sången. Du får dansen. Du får hennes fula armhävningar, hennes energi och du får njuta av hennes fantastiska förmåga att få oss alla att vika oss av skratt. Du får värmen, omtanken, buset, myset och någon som älskar dig på exakt samma sätt. Och om du kisar lite...så är det din mormor! ♥

Ingis, jag älskar dig!

over and out.

//Meekatt...

torsdag 22 januari 2015

Mer frikort åt folket!

Sex avsnitt av "Suits" och två glas vin förgyllde den här mammans onsdagskväll. Freddy somnade i vanlig ordning vid nattning av barnen. Men alltså...den här serien! Vem behöver Mr Grey...eller Freddy...när man har Harvey Specter? Jag är lite kär faktiskt och har nu utnämnt honom till ett av mina frikort. Mer frikort åt folket!  


Idag ska mina nya skrivare installeras och det ska bli en jäkla fart på jobbet! Men först ska jag åka in till stan och sätta mig på Espresso House och skriva en krönika...som inte handlar om Harvey Specter... ;)

over and out.

//Meekatt...

onsdag 21 januari 2015

Partnerbyte, Könsord & Fest på toaletten?

"Rymningsbenägen hund bytes mot Bag in Box?" På köpet får man även en högljudd 3,5-åring som ibland kissar i sängen, en kaxig 7-åring som hatar mat och duschning samt en 36-åring som somnar tidigt nästan varje kväll. 36-åringen kissar dock inte i sängen. Är det gott vin kan även mitt fula beiga Kinderägg av 2007 års modell ingå. Jag kan fan cykla!

Agge rymde såklart på vår skogspromenad idag. Han är fantastiskt den hunden. Han är VÄRLDENS snällaste (och lataste) hund...tills han blir lös. Då JÄVLAR blir det fart på honom. Antagligen tycker han att jag är tjock och vill se mig springa. Han krånglade sig ur sitt halsband, satte en jäkla fart in i skogen och försvann. Eftersom att jag vid det här laget har lärt mig att han fullständigt skiter i mig när han är lös så väntade jag bara...och väntade...och väntade. Efter en stund försvann oron och jag blev förbannad. Tre nya könsord uppstod i denna stund varav "kukhelvetesjävlarövhund" är dagens längsta. Detta sa jag högt och tydligt precis när en joggare sprang förbi. Men alltså...vem fan springer när det är minusgrader!? Idiot. Efter 15 minuter började jag tröttna på att stå där som ett fån med ett tomt koppel i handen och frysa så jag bestämde mig för att vända och gå tillbaka. När jag vänder mig om så ligger Agge där...och ser glad ut. HALLÅ!!?? Hur länge hade han legat där!? Imorgon tar jag popcorn i bajspåsen och vin i vattenflaskan. Det här håller inte Agge! Jag var verkligen jätteglad när vi gick till bilen...


Idag hade jag ett utav mina roligaste samtal någonsin med en telefonförsäljare. Jag vet att det är elakt och att det är deras jobb...bla bla bla. Men det har blivit lite av en sport för mig det där. Sen jag startade företaget så ringer ALLA till mig och istället för att bli irriterad...så väljer jag att driva lite med dem, haha. Jag har själv suttit på andra sidan och hellre en "Kåta Gun" än en otrevlig fan! ;)

Jag satt i bilen och svarade genom att trycka på högtalaren.


- Hej det är Malin!
- Men HEEEJ! Jag heter Marcus (<-- pratar JÄTTESNABBT utan att andas) och jag ringer ifrån xxxxxx. Hoppas att jag inte ringer och stör dig! Du behöver inte vara orolig, jag ringer inte för att sälja något till dig idag! Jag ringer för att berätta för dig att du är speciellt utvald i vårt system och du ska få ett erbjudande du inte kan motstå! (HÄR andas han för första gången!)
- Men heeej Marcus! Vad kul att du ringer. Bara så att du vet så har jag dig på högtalare för att jag är inne hos gyn.
- Ursäkta? Vad sa du?
- Jag har dig på HÖGTALARE här...för jag är inne hos gyn och behöver ha händerna fria här ifall läkaren behöver hjälp att hålla i något.
- Jaha... Oj. Men då kanske jag ska ringa tillbaka lite senare då?
- NEEEJ! Det är ju bara trevligt med lite sällskap här inne! Jag pratar GÄRNA nu!

Klick.

Jag vet. Jag är inte frisk. Men det har jag ju heller inte påstått. Han ringer nog inte igen.

Nu anfaller barnen snart. Bäst att springa in på toaletten och låsa innan det är kört... Tar med mig en bag-in-box och en räkost och låtsas att det är fest! För sån é jag?



over and out.

//Meekatt...

måndag 19 januari 2015

Vin, Bakifrån & Åttonde underverket!

Fredagsmysandet "Meekattstyle" gick åt helvete och min goda fiskgratäng står kvar i kylen. Vi fick besök av Tina och barnen och då kändes det lite väl tråkigt att sitta ensam i andra rummet och "vägra Mexico", haha. Så ja...det blev Tacos. Igen. Jag sköljde dock ner skiten med vin vilket gjorde det hela lite lättare att stå ut med.

I lördags hade vi en journalist här som skulle göra ett reportage om mig/oss så förmiddagen ägnades åt städning. Barnen uppförde sig bättre än mig som i vanlig ordning säger dumma saker vid dumma tillfällen. Hon ville fotografera mig och Freddy vid lekstugan och bad mig gå upp på altanen och "luta mig lite framåt". Freddy skulle stå bakom. Jag som hatar att vara med på bild klämmer ur mig ett "JA, bra idé! Så kan du ta mig bakifrån Freddy!" följt av...."Eller var det inte denna tidningen?!". Bra Malin. Ge dem rubrikerna bara! Heja!

På kvällen var vi i Ängelholm och kollade på Engelholmsrevyn och mitt skeptiska jag fick sig en käftsmäll. "Revy är bara för gamla tanter" brukar jag säga. Men jäklar vad duktiga de är! Fantastiskt gäng! Skrattade så jag hade träningsvärk igår. Jag var där för att kolla in tjejerna Jenny och Josefine som byggt en sketch på mitt gamla Ullaredsinlägg - "Åttonde Underverket". Känslan! MIN text! Wow!


Jag kan ju ärligt erkänna att jag var nervös så att jag höll på att spy innan. Tänk om INGEN i publiken skrattar åt dem!? Då blir ju JAG och min humor dissad av en hel publik, haha! Men gode gud! Jag lämnade Ängelholm stolt som en nyförlöst mamma över de där två tjejerna! Helt jäkla underbart! Jättekonstig känsla det där...att sitta i publiken och se sin egen text spelas upp. Mäktigt! Tolkningen var klockren! ♥´


Sen är det ju det här med att jag beter mig konstigt i konstiga situationer. Efter föreställningen gick jag fram för att krama om och tacka tjejerna för en fantastiskt bra tolkning av min text och för att berömma hela gänget för ett bra jobb. Och vad får jag fram? Jo - "Fy fan vad roliga ni är! Jag skrattade så jag fes!" VEM SÄGER SÅ?! Jag fes ju inte alls!! Tjejer fiser inte!! Skjut mig...

Ni som vill se föreställningen - klicka HÄR. Finns lite biljetter kvar och det är ABSOLUT värt pengarna. Skrattar fortfarande åt "flatlusen" som varnade alla för att gå på toaletten i pausen. Precis min humor. Som om jag inte redan hade svårt med offentliga toaletter...

Idag ska jag in till stan och köpa färg till skrivarhelvetet, ragga tag i en ny skrivare så att jag kan få fart på mina beställningar och sen ska jag ta tag i det här med bokföringen...suck. Men först - kaffe och Sister Hazel! För sån é jag!

over and out.

//Meekatt...

fredag 16 januari 2015

Gnäll, Fula presenter & Fredagsmys på en ny nivå?

Äntligen fredag! Jag mår kasst och ligger efter en massa på jobb men jag orkar inte riktigt ta tag i det nu. Får bli ett ryck i helgen när febern gett med sig. Igår hade jag en riktig skitdag med feber, gnäll och mammalängtan. Tack för alla fina mail och mess igår! Vissa dagar kommer verkligheten ifatt som en käftsmäll och det finns liksom ingen hejd på tårarna. Jag grät på posten, på Maxi, i bilen, på Thairestaurangen... De där dagarna när allt rasar över en är det liksom inte lönt att torka tårarna innan man ska gå in någonstans...de kommer liksom nya hela tiden och jag har gett upp det där med att försöka leka glad när jag är ledsen. Folk får stirra bäst de vill... Sån här é ju jag. Dessutom har folk häromkring så bra koll på vem jag är numera att jag inte behöver förklara mig, haha. Gråter jag på posten så vet alltid någon varför. Idag är det en bättre dag! ♥

Elton kom hem med världens finaste (fulaste!) present till mig igår och sa "Det är en buaark jag har jott fevl som du kan ha alla Meekattpennor i mamma!" (på sin bredaste halländska, haha). Tänk så lite som kan vända en skitdag. Kärlek! Varje gång räddar de upp mig. Älskade skitungar!

Menskopp? ;)
 
Freddy handlade på vägen hem från jobb igår och snabbt och tyst packades halva jävla Mexico upp i mitt kök. VAFAN!? Vad hände med min regel?! Ingen Tacos sa vi ju!? Jag. Hatar. Tacos. Och hela familjen går bakom min rygg och fnissar stolt över sina äckliga Tortillas. Vet ni vad familjen? Den här mamman har varit i Fiskbilen och köpt världens godaste fiskgratäng med Hälleflundra till ikväll. Sitt ni där och käka majskorn och chips och spill ner hela köket...så sätter jag mig framför hetingen Lincoln Burrows i Prison Break med ett glas vitt och min fiskgratäng! Fredagsmys på en helt ny nivå, haha. Meekattstyle!
 
Imorgon ska det göras hemma-hos-reportage hos oss (vilket ju Egon ställde in förra helgen) så nu får dammsugaren fram igen! Det där med att "hålla fint" i en hel vecka funkar inte när man har barn... Till och med den där skräphögen i köket har återuppstått. Fan.


over and out.

//Meekatt...